I morse klockan åtte ringde jag till vårdcentralen. Det var det väldigt många andra som också gjorde. En telefonröst talade om att kön var lång och uppmanade mig att försöka igen senare. Efter ytterligare några försök kom jag fram och kunde lämna mitt telefonnummer, så att de kunde ringa upp mig, det var fjorton samtal före mig. Jag fick en tid till doktor Niels i eftermiddags, som efter att ha tittat mig i öronen, blåste mig i näsan och skickade ut mig för att ta en odling i näsan. Om några dagar får jag svar på detta. Under tiden ska jag ta jag ta tabletterna Rinexin och Rhinocort näsdroppar.
Och så var det då kronprinsessan Victorias omskrivna handväska. Den lär ha kostat 100.000 svenska kronor! Visst, jag vet att det är status att ha en dyr märkesväska. Men ingen handväska, oavsett vilket märke och hur många remmar, knäppen, beslag och tofsar den än har, kan vara värd 100.000 kronor. En exakt likadan kopia kostar ju bara en spottstyver. Vickan skulle mycket väl kunna bära en kopia, vem skulle misstänka att den inte var äkta?
Jag förstår att en del vill hävda sin status genom att äga och visa upp sina dyra märkesprylar, men det behöver verkligen inte Victoria.
Lena nyman sjöng en gång den här tänkvärda texten:
"Men om man till exempel råkar hamna i en hop, av nykterister som går kring i plommonstop.
Så struntar man i dé, tar fram sitt pannband från Tibet, och tar sig väl en tår och sjunger helan går. Ja de é mod............. "
Och coolt också kan jag tycka, att skita i vad de andra gör eller tycker - och köra sitt eget race.
Men frågan är, hur många är vuxna nog att våga det?
Min egen favorithandväska köpte jag för över 25 år sedan i en second hand affär nära Stortorget i Malmö.
Jag vet inte om min lagom stora "Jane Shilton" väska är eller har varit ett tjusigt märke, men den har onekligen varit slitstark, och så länge den är hel och håller färgen får den hänga med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar