Semestern fortsätter i Alsace i Frankrike

Åh, en så´n underbar morgon det var idag sol, vindstilla och +10,3 grader.

Jag gick upp klockan 07.00. Tömde diskmaskinen, dukade fram till frukosten och körde igång en maskin fintvätt. Tog in HD (Helsingborgs Dagblad) innan jag cyklade till Kakboden i Höganäs för att köpa nya bullar.

Jag har haft ont i mitt vänsterben (höften?) sedan i vintras. Det har bara blivit värre. När vi var i Österrike köpte jag murmelsalva som lär göra underverk. Den har hjälpt folk i mer än 150 år. Jag maserade in den både morgon och kväll, men nä då, inte katten hjälpte det.

I går ringde min väninna Kinna, hon tyckte att jag skulle gå till min husläkare, så det gjorde jag dag. Enligt honom kan det vara slemsäcksinflammation eller en förslitning på höften. Han ville ge mig en kortisonspruta, men jag tackade nej. Du kommer nog när du inte längre står ut med smärtan sa han. Jag står ut med rätt mycket. Fick remissen med mig till röntgen och ultraljudsundersökning av höften. I morgon ska jag ringa runt och fråga var det är kortast väntetid.

Fortsättningen på vår semester.

Innan vi lämnade Tyskland stannade vi till i en liten by och handlade i en affär där allt man hade var hemlagat. Eget rökt kött till exempel.

Sedan körde vi till Alsace i Frankrike. Där bodde vi några nätter i en underbart vacker liten by som heter Eugusheim. Storkarna har ett permanent bo på ett tak i centrum snett över gatan där vi bodde. På det här hotellet har vi bott några gånger tidigare.

De har en restaurang på bottenplan. Deras kock är vida berömd så det gäller att beställa bord i god tid. Vi åt där varje kväll. Deras choucroute på fisk och surkål går inte av för hackor. Den åt jag två gånger. Maken tog den traditionella med olika sorters fläsk och korvar.

Frukosten här är spartansk, jämfört med den man får i Tyskland. Där åt maken råbiff varje morgon. Här fick vi i alla fall nya frasiga wienerbröd. Bagaren som har affär tvärs över gatan öppnade sin butik klockan sju varje morgon. Det klingade i dörrklockan varje gång en kund kom och gick.

Även här sökte vi upp och handlade av de vinodlare som vi har erfarenhet av från våra tidigare resor. Det blev alltså ytterligare några kartonger gott vitt vin att lasta in i bilen.

I kväll har vi ätit stekt rödspätta (köpt). Det var två rejäla lock som jag stekte i smör. Över dem en driva av stekta champinjoner. Till detta våra egenodlade Vikenpotatis. Ahhh! det är inte mycket som slår en sådan måltid.

Nu har vi precis ätit glass och blåbär.

Om jag kommer in på min blogg så syns vi i morgon.

Semestern fortsätter i Moseldalen

På fotot sitter Titti längst ner till vänster, därefter jag och närmast fönstret Lena.
Närmast fönstret till höger sitter Conny, Janne och Björn (visst är det så du heter?).

Efter övernattningen i Tyskland körde vi den 8 augusti till Moseldalen. Klockan 15.00 checkade vi in på hotell Zum Guten Onkel i Bruttig. Feuerwehr (brandkåren) hade fest här i byn. Som vanligt när brandmännen ordnar en fest så var det tjo och tjim.


Här låg vi i 5 nätter och naturligtvis passade vi på att köpa gott vitt vin från de vingårdar som vi brukar besöka och handla på.

Två dagar (nej inte i sträck) åkte vi på Moselfloden. Vi tog lite olika färdvägar. Den ena dagen fick vi slussas. Det var ca 35 grader varmt så maken orkade inte sitta i solen hela tiden. Han gick ner under däck och tog en kall bier. Själv satt jag där uppe och njöt av kallt vitt vin alltmedan vi gled förbi vinfälten.

På den ena turen, där vi också åkte på en vinprovning uppe bland vinfälten, hade vi sällskap av två sällsynt trevliga par från Halland. Conny och Lena, och Titti och Björn (jag och namn ?). Herregud vilka underbara människor. När vi åkte båt på Mosel tog Titti in en flaska vin, den går säker åt sa hon. Det hade hon rätt i. Vi delade på den, hon och jag.

På kvällarna, som var härligt varma, promenerade vi längs med Moselfloden och såg laxforellerna hoppa upp efter flugor. Ett par kvällar stötte vi på, och hade en lång pratstund (på engelska) med ett par från Holland. Vi diskuterade svensk respektive holländsk sjukvård. Där kan jag ju säga att vi ligger långt framme.

Vi hade halvpension på hotellet, det vill säga att vi hade frukost och middag. På kvällen var det buffé. Det är märkvärdig hur alla spärrar släpper, vad det gäller mat och dryck, när man har semester. Det kan jag ärligt säga, att inget gick min mun förbi. Jag åt av allt, även efterrätterna, och det var sannerligen inte lite. Ok, det har blivit lite övervikt, men det ska åtgärdas. På onsdag börjar cirkelfys på Friskis.





Maken som har semester även den här veckan, har tvättar/putsat fönster idag båda på in- och utsidan på båda våningarna. Igåg dammsög han hela huset, jag tvättade alla golven och rengjorde dusch- och badrum samt gästtoaletten. Ah, så skönt att få städat!





Fortsättning på semestern följer i morgon - om det funker.

Hemma igen efter semestern

Nu är vi hemma igen, efter att ha varit på resande fot i nästan tre veckor. Visst är det kul att resa ut men det är minst lika skönt att komma hem igen, som väl är.

Lördagen den 7 augusti ringde klockan 04.30. Klockan 05.50 tog vi färjan från Helsingborg till Helsingör och klockan 08.40 färjan från Rödby till Puttgarden.
På autobahn 3 mil norr om Hanover hamnade vi i ett stau (kö) 45 km långt. Vi lade oss i filen längst till höger för långsamtgående fordon, den gick av någon anledning fortast. På grund av kön tog det ca 1,5 timma längre tid än planerat. Klockan 17.00 checkade vi in på hotell Eydt i Kirsheim vid Kasselbackarna.

Det var himmelskt att kliva in i duschen, fast duschkrämen kändes inte som vanligt. Den löddrade inte, vilket inte var så konstigt. Det var hårinpackning.

Klockan 20.00 åt vi middag. Maken tog semesterns första schntzel och jag den första av flera stekta foreller. Sedan tog vi en promenad och tittade in i ett litet kapell innan vi gick upp på rummet och satte på TV´n (nej, nej, nej, inget annat blev påsatt) och störtade i varsin säng. Maken somnade nästan innan han kommit i horisontalläge. Inte så konstigt, vi hade ju gått upp tidigt och det hade varit en ansträngande dag. Jag stängde TV´n och tog på mig öronproppar.

Semesterrapporteringen fortsätter i morgon, bara jag kommer in på min blogg. Det har nämligen inte fungerat nu på några dagar.
I går var vi på Fredriksdal och tittade på "Gröna Hissen" med bland annat Eva Rydberg. Det blev som väntat många klada skratt.

Vi är ett glatt gäng som i många år har träffats för att först inta en picknick i det gröna i parken innan vi går in i "salongen". I år var det Lena och Lars som stor för förtäringen. Som vanligt när Lena bjuder, så är det både gott och rikligt tilltaget.

Mannen på taket och gamla parkeringsproblem

Med anledning av gårdagens inlägg om parkerade bilar - det skulle glädja mig mycket, och förhoppningsvis även er, om ni ville läsa vad jag skrivit om parkerade bilar, måndagen den 16 november 2009.

I dag har jag haft besök av Jan och hans hustru Maria från Markaryd. De kör runt och sprutar tak med något som tar bort mossa och lavar. Behandlingen håller i minst tre år. I dag hade de jobb i både Ängelholm, hos oss i Lerberget och i Viken. Växter som eventuellt får den här vätskan på sig duchas med rent vatten och tar ingen skada.

Nu har maken lagt skivor av smörfisk på grillen. Jag har våra egna nypotatisar på spisen, den färdiga kalla såsen, gjord på tre dl gräddfil, ett finhackat äpple, en liten burk riven peparrot, två matskedar majonnäs och salladskrydda, står i kylen, detta ska vi njuta tillsammans med en sallad av egna tomater, köpt gurka och rödlök. Samt icke att förglömma, ett kallt gott vitt vin.

Vart tog bilen vägen? Volvo blev kinesisk den 2 augusti

För det mesta kör jag min Renault Clio och maken kör vår Volvo Cross Contry.

För några veckor sedan gjorde vi tvärtom. Jag körde Volvon en vecka. En dag körde jag in till Väla, jag behövde köpa nya sandaler. Jag hittade ett par Ecco som kostade 899 kr, men som nu var nu nedsatt till 699 kr. Dem tog jag. När jag kom ut till parkeringen igen kunde jag inte hitta bilen. Jag gick upp och ner längs rader av parkerade bilar innan jag förvånat upptäckte vår Volvo. Visst ja! Det var ju den jag körde den här veckan. Jag hade som vanligt tittat efter min Clio.

I förra veckan körde jag till Lidel för att köpa vatten på flaska. Jag kånkade ut med sex stycken sexpack. På avstånd tog jag upp bilnyckeln och tryckte på billåset för att låsa upp bilen.

Inget hände. När jag kom fram till bilen försökte jag få upp bakluckan, men misslyckades. Då råkade jag kasta ett öga på registreringsskylten. Det var inte min bil - men en likadan. Samma modell och samma färg. Min stod lite längre bort. Jag tittade mig runt omkring, men tror inte att någon märkte fadäsen.
Som många av er vet, så är det inte första gången som jag slarvar bort bilar.
Men men, de kommer alltid tillrätta så småningom.

I dag den 2 augusti 2010 har Volvo personvagnar blivit kinesisk. Geely är nu de nya ägarna.

På vernissage i Höganäs, en rejäl fest hos "Snobben"

På det översta fotot står Ami framför sina alster, på det nedanför står Gun framför sina.

Sven Ljungberg är död. Smålänningen som var målare, grafiker och författare avled i onsdags 96 år gammal. Denne exentriske och tjurige gubbe (sagt med kärlek) häcklade gärna politikerna i sin konst, när de gjorde något som inte föll honom på läppen. Dessa tavlor, samt många andra som han målat finns att beskåda på Sven Ljungbergmuseet i Lungby som han själv lät bygga. Han gjorde bland annat fantastiskt fina blomstermålningar från sin trädgård. Han konst finns till beskådande på många platser, bland annat finns en stor målning på en bank i Ljungby, på S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö, Göteborgs stadsbibliotek, folkets hus i Stockholm och Gottsundakyrkan i Uppsala. Tyvärr kunde hans fru inte ta del av hans konst eftersom hon var blind. Om ni är i Ljungby, så lämna inte staden utan att ha besökt hans museum. Det är väl värt ett besök.

Min förre granne Ami Andersson och hennes kompis Gun Jonsson hade vernissage i går på Galleri Babord i Höganäs. Det var välbesökt. När jag gick kom Peter Kovacs med sällskap. Nej det var inget personligt, det bara blev så.

På kvällen var vi bjudna till fest hos Christer (Snobben) och hans fru Berit. Det var mycket, mycket trevligt. De bjöd på en fantastisk god byffé inköpt på UP-hallen i Viken.

Berit hade gjort fantastiskt goda Creme Chesetårtor med färska hallon och blåbär, som vi fick till kaffet. Vi (18 personer) åt, drack, dansade och pratade till frampå småtimmarna. Det tog inte många minuter att gå hem och vi gick genast till sängs. trots det hann klockan bli fyra (på morgonen) innan jag släckte sänglampan. Då var det redan ljust och varmt, över tjugofem grader.

I dag har vi inte gjort så många knop, det tar på krafterna att kalasa.