tisdag 18 mars 2014

Kuba, stolta tjejer och goda vänner

Ah, ni skulle kollat in Janne när han kom in på Varaderos flygplats. Varenda tjej som jobbade där bar en ljus gulbeige uniform som bestod av kavaj och kort kjol. Både kavaj och kjol satt riktigt tight. Till den hade de, alla utan undantag, svarta nätstrumpor, en del med blomsterrankor på. En och annan hade hål på strumporna. Tjejerna var, nästan utan undantag, ganska bastanta. Undrar var de köpte sina strumpbyxor? Jag såg i alla fall ingen affär som sålde dem.

Många gånger hade vi tillfälle att prata med kubaner. Alla utan undantag log och var öppna, vänliga och tog sig tid att prata. Ingen som vi pratade med var på något vis påträngande. Många ser väldigt bra ut, både kvinnorna och männen. Tjejerna gillade att klä sig i färgglada tights. Man visar stolt upp sin kropp även om den med europeiska mått mätt är lite rund.


Vi hade också tur som träffade trevliga svenskar. Här sitter Janne, jag, Eeva-Liisa och Agneta. Vi njuter av varsin Mojito.


Här nedan sitter Lena, Jan-Åke och Janne.


Lena, Agneta och Jochum bodde på det anrika och ståtliga Hotel Nacional som är en av Havannas mer kända byggnader. Det byggdes 1927 i elegant kolonialstil. År 1933 tog regeringen och militären sin tillflykt dit under en folkrevolt. Här har bott många kända personer. Bland andra har Frank Sinatra, Marlon Brando och Josefin Baker haft stora fester här. Även Winston Churchill bodde ofta på hotellet.
Här syns baksidan på hotellet. Där fans många härliga grupper med generöst tilltagna soffgrupper i rotting. 


Här sitter Lena och Janne och njuter av sambamusik som orkestern underhöll oss med. Vid pelaren bakom Lena, mot väggen, satt Gaby Borglund (känd botiqueägare i Stockholm) och hennes fru.


En mycket sen afton när vi promenerade hem såg vi de här killarna som höll på att reparera sin bil i skenet av en gatlykta. Det är jag som syns till höger i röd blus och jeanskjol.


I dag tog jag stavarna och gick in till City Gross i Höganäs. Det var solsken och jag hade vinden i ryggen. Janne lovade att hämta mig. Jag kunde ju inte bära en kasse när jag gick med stavar. Dessutom hade det varit jobbigt med en kraftig motvind, och det såg det ut att kunna bli regn, så det var skönt att kliva in i bilen och åka hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

 
Site Meter