Jag var helt slut igår efter sjukhusbesöket. Inte så konstigt, jag gick och la mig sent, sov oroligt och var uppe tidigt. Var utan mat och dryck fram till efter lunch. Det sätter sina spår.
Idag har jag jobbat som ledsagare hela dagen. Jag är ledsagare till en synskadad och synnerligen aktiv kvinna.
Sist jag skrev glömde jag...... När vi var i Kitzbyhl fick vi se hur en del av ett avsnitt ur en dokusåpa spelades in.
Vi förstod att en filminspelning var på gång. Gatan var avspärrad och två stora bussar med utrustning fanns på plats, lampor, mikrofoner på långa stänger, killar som filmade och regissören som ropade ut order. I en scen skulle en polisbil komma farande i hög hastighet från en liten tvärgata samtidigt som skådespelarna gick lite kors och tvärs, som en vanlig stadscen. Den scenen togs om två gånger. Vi stod på bara några meters avstånd.
Synd att de inte behövde två statister i Fjällrävenbrallor och vandrarkängor. Vi hade gärna ställt upp, utan gage.
Det var högsommarvärme, men skådespelarna bar höstkläder.
När man packade ihop och skådespelarna gick därifrån, gick jag fram och frågade regissören vad det var de spelade in. Den trevlige mannen tog sig tid och förklarade på engelska vad det var de höll på med. Den här serien går på TV, men bara i Österrike och Tyskland. Tja, frågar man inte så får man inget veta.
När vi lämnade Österrike, körde vi på route des vins DÁlsace. Den här rutten har vi kört många gånger och det har ändrat sig något alldeles otroligt.
I början, för ca 30 år sedan, var det mest smala, gropiga vägar, inte en blomma, nästan ingen belysning och färglösa hus.
När man körde över gränsen från Tyskland till Frankrike såg man vilken skillnaden det var på hur man underhållit sina byar.
Nu är det pyntat och fint som ett dockskåp. Stensatta eller asfalterade vägar, målade hus, lyktstolpar i smide och massor med blommor överallt. Det var president Jacques Chirac som uppmanade de styrande i byarna, att se till så att det blev uppsnyggat och ordning på hus och vägar. Det lyckades han med.
När vi kom till Eguisheim tisdagen den 30 aug vid sextiden på eftermiddagen var det sol och +29 grader. Den här gången tog vi in på ett annat hotell än det vi brukar. Det här var 4-stjärnigt, stort, bekvämt, jättefint och med en fantastisk frukosbyffé, men det hade inte samma charm som de enklare ställen där vi bott tidigare.
Mitt i byn bor ett storkpar på ett hustak nära kyrkan. Vi såg när de matade sina ungar.
Hela route des vins DÁlsace är ett enda pärlband av romantiska och prydliga små byar.
Vart man än tittar och kör så är det vinfält så långt ögat når. När vi var där pågick skörden. Traktorerna stod i kör in till vinmakarna för att lämna in sin skörd.
På en del ställen använde man en sådan här, som den blå maskinen till att skörda med.
Korsvirkeshuset som har en liten gata på var sida ligger i Eguisheim, där har jag även tagit fotot på en av gatorna. Båda gatorna hade massor med blommor i lådor och krukor. Det lilla blå huset finns i Niedermorsehvir.
I Kayserberg går kanalerna ibland under husen. Det forsar fram på sina ställen.
En fin och ganska stor by med mycket att titta på. Här skulle jag gärna bo en eller annan natt.
Var man än kommer längs vinrutten så finns det mysiga små restauranger med mycket gott på matsedlarna. Många endast på franska, vilket kan ställa till problem. Men det brukar lösa sig. Servitören på en restaurang kacklade som en höna, grymtade som en gris och härmade en ko för att klargöra vad det var för kött. Man kan förklara mycket med gester, ljud och god vilja. Allt vi åt var mycket gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar