Lasarettet, inskrivning

När jag körde in till Lasarettet i morse strax före klockan åtta var det så dimmigt att sikten inte var mer än 100-150 meter.

Innan avfarten till Sofiero finns ett ställe där polisen kan ta in bilar för kontroll. De stod där i morse och vinkade in så många de hann med, bland annat mig. Det var likadant förra gången jag skulle in till Lasarettet, då blev jag också inplockad för kontroll. Jag fick visa mitt körkort och blåsa i en alkoholmätare.

När jag kom upp på gyn avd 28 röd, fick jag prata med en sjuksköterska som också tog ett blodprov. Därefter undersöktes jag av läkaren som ska operera mig.

Åter till sjuksköterskan som gav mig en pärm där allt som rörde mig och den förestående operationen fanns.

Pärmen tog jag med mig, först till narkossköterskan som intervjuade mig och sedan till narkosläkaren som fortsatte fråga ut mig och därefter beslutade om förberedelserna före operationen (antikräkmedicinering) och hur jag skulle sövas. Det känns tryggt att veta hela förloppet.

På måndag ska jag infinna mig på avdelningen klockan tio.

Titta på den här lilla fågeln, stor som en koltrast. I lördags flög den rakt in i ett fönster på baksidan av huset. Den låg på rygg och darrade en god stund innan den plötsligt vände runt och flög in i en rhododendronbuske. Jag hoppas verkligen att den klarade sig.

Basaliom, Apple iPhone 4

Se där ja! Titeln har jag skrivit, på min i förra veckan inköpta iPhone med extra många megabite. Inte illa. Jag är själv förvånad att det gick, men sen gick det inte längre. Texten är ju pytteliten, och fingrarna så stora. Det kräver förmodligen en hel del övning. Det är ju inte enbart en telefon, utan en liten (mycket liten) handdator.

Behöver jag den? Nä, men jag ville ha den. Och jag kan ju göra mycket med den. Titta på TV-program bland annat. Ska jag nu ligga på sjukhus så har jag ju tid att lära mig den. I måndag besökte jag "min" hudläkare Gina Topan. En gång varje höst brukar hon, om det behövs, bränna bort gamla solskador. Det ser ut som små kaffefläckar i ansiktet och i dekoltaget. I år fanns det inga att frysa bort. Jättebra. Men jag har en väldigt liten, knappt märkbar, torr och fnasig fläck på höger kindben nära höger öra som jag ville att hon skulle ta bort. Hon tittade på den i sitt förstoringsglas och talade om för mig att det var ett Basaliom. Med andra ord ett förstadium till hudcancer. Hon skickade en remiss till en läkare som ska operera bort det. Jag kan förhoppningsvis snart förvänta mig en kallelse och ett besök för operation om ca tre veckor.

Det här var verkligen inte kul. Nu kommer det ena efter det andra. I morgon ska jag skrivas in på sjukhuset, för att opereras på måndag. Då ska man ta bort cystor på höger äggstock. Förhoppningsvis är det blod- eller vattencystor.

Jag hade tänkt använda min iPhone för att skriva på min blogg under tiden som jag är på lasarettet. Får se om det går. Jodå, tekniskt sett funkar det, men om jag kan, det är en annan femma. Jag kan också gå in och skriva och läsa på facebook om jag vill. Jag ska i alla fall försöka.

Apple iPhone 4

Äppelmarknaden i Kivik

I förmiddags när vi skulle köra till Äppelmarknaden i Kivik var det sol och +15 grader.

Ju närmare Kivik vi kom desto tätare blev trafiken dit ner.

Det där med motorvägskörning och filkörning har många svårt för. De skulle behöva köra nere på kontinenten en vecka och lära sig hur man gör.

Har de lagt sig i vänsterfilen (omkörningsfilen) och gjort en omkörning så ligger de kvar där, även om en annan bil kör ifatt och vill köra om. Det kan ta ett bra tag innan de, mycket motvilligt, kör in i högerfilen och lämnar plats för de som vill köra snabbare än de. Har de helt glömt bort de dom lärde sig i körskolan? Man blir ju frustrerad!

Väl nere i Kivik hade vi tur och hittade en parkering ganska nära äppelmarknaden. Det var som vanligt många turistbussar och givetvis ännu fler personbilar. Till bankomaten var det också som vanligt en lång kö. Det kom vi ihåg från föregående år, så vi hade tagit ut pengar i Viken.

Inträdet kostade 80 kr per person.

Den stora vackra äppeltavlan syns på långt håll. Jag syns på fotot med glasögon och handväska.

Där var som sagt var mycket folk och många hade sina hundar med sig. Man kan undra varför. De hundarna som inte blev burna av husse eller matte, ilsknade till på andra hundar, blev knuffade, bannade och dragna i kopplet av den som höll i det. En och annan blev också trampad på tassen, det både såg och hörde vi. Det var +22 grader, stekande sol och inte tillstymmelse till en vattenskål. De stackars djuren hade säkert haft det mycket bättre hemma.

Konferencier på scenen i år var Lasse Kronér som drog dråpliga historier ur sitt eget liv. Tina Ahlin med band uppträdde kl 12.45. Hon gjorde ett fantastisk uppträdande.

Två timmar senare var det dax för Kalle Moraeus med band. Även han drog roliga historier ut sitt liv mellan låtarna. Han berättade bl a om sin norske skogskatt Benny som han tillägnat en låt. Han (Benny) äter älgkött varje dag, väger 10,5 kg, är väldigt lättskrämd och måste bäras ut och helst även in.

På alla matställen var det långa köer och inte en ledig plats att sitta på, så vi nöjde oss med snabbmat. En stekt tjock korv med bröd till mej och en stor hamburgare till maken. Nerskjölt med vatten och cola.

Hos Buhres Fisk köpte vi en kasse med en rökt laxsida, en rökt ål, två stora burkar sill, den ena stekt inlagd och den andre Brantevikssill samt en kaka Buhres grova. Allt packat i en fin kylväska i plast, till det facila priset av 300 kr. På vägen ut köpte jag även två stora nybakade äppelmunkar.

Strax innan utfarten från Kivik, stannade vi till hos en odlare och köpte 8 kg äpplen, lite olika sorter och några päron. Det kostade 130 kr.

I kväll har vi ätit av det vi inhandlat samt kokt potatis och gräddfil. Det var riktigt gott - med undantag av den stekta inlagda sillen, den var menlös. Maken konstaterade mycket riktigt att "din är mycket godare". Ja, det tycker jag också. Efter maten gick kaffe med äppelmunkar också ner. Onödigt men gott.

Julstjärnor!

I dag har det varit riktigt fint väder, soligt men blåsigt. Ok, det kom en regnskur när jag var och handlade, men den var inte långvarig.

Tänkte att vi skulle ha färska räkor ikväll så jag körde till Mölle fiskrökeri för att inhandla ett kilo.

Jag tänkte om när jag såg priset, 250 kr! De var dessutom små, mest huvud och skal. Havskräftorna som kostade 350 kr kilot var inte heller så stora, men säkert väldigt goda. De stora krabb benen kunde man få för 450 kr kilot. Det här tangerar väl snart Stockholmspriserna.

På City Gross köpte jag en färsk laxsida för 83 kronor (79 kr/kg som var extrapris idag).

Jag delade den och frös in den ena biten. Den andra har jag lagt i en eldfast form.

På den slår jag över en blandning av 3 dl vispgrädde och 1,5 dl 10% Turkisk youghurt. 3 tsk grönsaksbuljongpulver och knappt en dl hackad djupfryst dill.

In i varmluftsugnen på 175 grader tills den känns klar. Kokt potatis och gröna ärtor fullkomnar anrättningen. Till detta en flaska Pinot Gris som vi köpte i Alsace i augusti.

Innan jag körde hem tog jag en avstickare till Plantagen. Där inne såg jag blommor som jag hade hoppats slippa se på länge än. Julstjärnor! Förmodar att det var nya färger man odlat fram, för där stod att det var en nyhet. Men kunde man inte väntat ett tag till med att ta fram dem?

Jag köpte två lila Bollkrysantemum.

Victoria Park på Limhamn

I går körde jag in till en "gammal" väninna som bor i "Victoria Park" ett community på Limhamn. Wow!

Ett pedantiskt välskött område som har en hel del att erbjuda. Bland annat ett välutrustat gym. En fantastiskt vacker badanläggning inomhus med springvatten i bassängen, vilstolar, högar med vita frottebadlakan (bara att låna), kristallbastu (vet inte vad det är för något eller hur den fungerar), en vanlig bastu samt en 25-meters utomhusbassäng på andra sidan glasväggen. Här är det nog svårt att inte relaxa.

Det eleganta och smakfulla, allmänna vardagsrummet är på några hundra kvadratmeter. Här finns en stor öppen spis, många inbjudande sittgrupper, små vattenbassänger, gröna växter och vacker konst.

I den smakfulla restaurangen (i dubbel bemärkelse), som även är till för allmännheten, åt vi lunch.

Många som bor här är äldre, ensamstående, välbärgade damer. Vore jag i samma situation kunde nog detta varit ett alternativ.

Min väninna och hennes man är väldigt jordnära och blir inte så lätt impade (de bryr sig inte) och valde inte bostad efter vilka grannar de skulle få. De trivs helt enkelt med sin marklägenhet, läget, och den service de kan få (om de vill och behöver). Oss emellan - jag skulle också kunna stå ut där, men maken? Knappast.

Här skulle han aldrig finna sig tillrätta. Jag menar, utan Reträtten (= friggeboden med alla sina fiskeredskap), vår stora trädgård, röken och båten som ligger i hamnen på fem minuters avstånd. Samt sist men inte mist, alla givande samtal med de andra "gubbarna" nere på hamnen.

Läkarslarv

Jag har inte skrivit på ett tag och det har sin förklaring. Här är den.

För ca tre veckor sedan blev jag magnetröntgad. Detta på grund av en operation som jag ska genomgå den tredje oktober.

När man tittade på bilderna av magnetröntgen såg man även min mjälte och något på den som inte ska vara där. Därför fick jag remiss till en ultraljudsundersökning med kontrast av mjälten.

En morgon ringde min läkare och upplyste mig om att det var något som växte på mjälten och att denna utväxt mätte nio gånger tolv centimeter (9 x 12 cm)! Det låter väldigt mycket, det tyckte även läkaren som sa att han skulle konsultera en hematolog på lasarettet. Jag anmodades också att omgående komma till vårdcentralen för att lämna blodprov (tre rör) som skulle skickas till lasarettet för analys.

Tre dagar senare ringde jag för att kolla om han fått något svar angående blodproven. Det hade han, och jag fick veta att det inte var något del på mitt blod. Oh vilken lättnad!

I morse strax efter klockan åtta ringde min läkare igen. Han talade om att någon, vem det var hörde jag inte, hade läst fel angående storleken på utväxten på min mjälte. Den är inte 9 x 12 cm, utan 9 x 12 mm. I det här sammanhanget är det ju en enorm skillnad.

Enligt utlåtandet från röntgen är utväxten en så kallad Hemangiom och är i det här stadiet, enligt min läkare, förmodligen (?) ofarlig - men den kan bli elakartad.

En i mitt tycke, helt otillfredsställande information. Jag blev inte mycket lugnare.

Om tre till fyra månader ska jag genomgå en ny ultraljudsundersökning med kontrast av mjälten, för att se om den har växt. Hur resultatet av den undersökningen blir får vi se då.

Självklart har jag talat med min familj om det här och de har naturligtvis också varit oroliga.

På grund av att en läkare läste fel i utlåtandet från röntgen, har vi under några veckor, levt med rädsla och stress. Förhoppningsvis helt i onödan.

Läkarslarv

Jag har inte skrivit på ett tag och det har sin förklaring. Här är den.

För ca tre veckor sedan blev jag magnetröntgad. Detta på grund av en operation som jag ska genomgå den tredje oktober.

När man tittade på bilderna av magnetröntgen såg man även min mjälte och något på den som inte ska vara där. Därför fick jag remiss till en ultraljudsundersökning med kontrast av mjälten.

Per telefon blev jag upplyst om att det var något som växte på mjälten och att denna utväxt mätte nio gånger tolv centimeter (9 x 12 cm)! Det låter väldigt mycket, det tyckte även läkaren som sa att han skulle konsultera en hematolog på lasarettet.

I morse strax efter klockan åtta ringde min läkare igen. Han talade om att någon, vem det var hörde jag inte, hade läst fel angående storleken på utväxten på min mjälte. Den är inte 9 x 12 cm, utan 9 x 12 mm. I det här sammanhanget är det ju en enorm skillnad.

Enligt utlåtandet från röntgen är utväxten en så kallad Hemangiom och är i det här stadiet, enligt min läkare, förmodligen (?) ofarlig - men den kan bli elakartad.

En i mitt tycke, helt otillfredsställande information. Jag blev inte mycket lugnare.

Om tre till fyra månader ska jag genomgå en ny ultraljudsundersökning med kontrast av mjälten, för att se om den har växt. Hur resultatet av den undersökningen blir får vi se då.

Självklart har jag talat med min familj om det här och de har naturligtvis också varit oroliga.

På grund av att en läkare läste fel i utlåtandet från röntgen, har vi under några veckor, levt med rädsla och stress. Förhoppningsvis helt i onödan.

Kallelse till operation och ett stormigt hav

Med posten idag kom en kallelse till gynekologen, lasarettet i Helsingborg. Torsdagen den 29 september klockan 08.30 ska jag skrivas in, det tar nog inte så många timmar. Måndagen den 3 oktober ska de operera bort cystor på höger äggstock. Om det ändå hade varit den 4 oktober idag.

För att skingra tankarna körde maken och jag en runda, bland annat till Mölle och tittade på ett stormigt och skummande hav. Det var fler än vi som hade kört dit för att titta på detta skådespel. Man kan följa en våg som rullar in långt utifrån, växer och blir större för att slutligen brytas mot stranden i ett vitt skum. Jag kan sitta hur länge som helst och titta på vågorna, havet ändrar sig ständigt. Så små vi är mot dessa naturkrafter.

När jag var ute och slängde soporna såg jag den här bamsespindeln. Jag hämtade kameran och zoomade in spindeln. Samtidigt som jag tog fotot rörde den på sig. Det var nära ögat att jag tappat kameran.

Skördefest i Höganäs och Indoor walking

I helgen hade man skördefest i Höganäs. Den här fina tavlan har Charlotte Carling gjort.

Steglinge gård bidrog med ca ett ton grönsaker (det är mycket) och Optimera med ca 3.000 spik.

Jag har jobbat i receptionen på "Friskis" idag. Bytte mitt pass på onsdag med Birgitta C som skulle jobbat idag men behövde vara fri.

Vad är det jag håller på med på fotot? Det är mest en possering i dag för indoor walking. Indoor walking är en gruppträning till musik på en stationär walker/crosstrainer. Huvudsyftet med träningen är kondition, men man utmanar även hållning, balans och styrka för ben, höfter och armar/skuldror. Passen den här veckan är redan fulltecknade.

Hem från semestern med stau på autobahn och originella fiskar i Sundet

På vår semestertripp ner till Österrike och Frankrike har vi kört 315 mil tur och retur.

Tack och lov helt utan incidenter.

I år var det mycket färre utlandsregistrerade personbilar. Det var över huvud taget mycket lite turister överallt. Vi såg endast två svenskregistrerade bilar, en från Norge och några fler från Danmark. De flesta turisterna kom från Holland och Belgien.

På hemfärden norr om Kirscheim var det stau (=stopp) i södergående riktning. När vi var i höjd med Göttingen hörde vi på trafikradion att det var minst 30 km kö (3 mil!). Om man räknar med att varje långtradare här nere är 20 m lång (24 m är tillåtet i Sverige), så blir det med 5 meters lucka 1.200 långtradare i den långsamtgående (högra) filen. I mittfilen var det ca hälften långtradare och hälften personbilar. I den vänstra snabbgående filen var det endast personbilar.

Det måste ha tagit flera timmar innan den kön löstes upp.

Ungefär 30 minuter senare blev det stopp även i de norrgående filerna där vi körde. Efter ett tag gick vi ut och sträckte på benen. Jag tror att de flesta lämnade sina bilar. Det fanns en liten grusväg parallellt med autobahn och sedan ett rapsfält. På grusvägen sprang barnen ut och lekte, hundar rastades och män i alla åldrar stod längs med rapsfältet och lättade på sina blåsor, så gjorde även maken.

Trafiken stod helt stilla på både söder- och norrgående sida. Det var en mycket trevlig stämning där i kön. Man flanerade fram och tillbaka och småpratade. En kille framför oss tog fram sin lapptopp och lade den på bagageluckan. Han talade om vad det var som orsakade stopet. En stor kabel hade fallit ner över vägbanan 5 km norr om där vi stod.

En annan kille frågade om han skulle ringa efter pizzor. Ja gör du det sa jag. Vi har bier i bilen.

Vår sista övernattning var i Bispingen. Där tog jag det här fotot av huset upp-och-ner.

I helgen har det varit fisketävling i Sundet. Vi körde ner till norra hamnen och tittade på invägningen. Fisken med knallblå ögon och blått på fenorna är en Fenknot. Den lille tjockisen med stort huvud är en Rötsimpa.

Route des vins DÁlsace i Frankrike

Jag var helt slut igår efter sjukhusbesöket. Inte så konstigt, jag gick och la mig sent, sov oroligt och var uppe tidigt. Var utan mat och dryck fram till efter lunch. Det sätter sina spår.

Idag har jag jobbat som ledsagare hela dagen. Jag är ledsagare till en synskadad och synnerligen aktiv kvinna.

Sist jag skrev glömde jag...... När vi var i Kitzbyhl fick vi se hur en del av ett avsnitt ur en dokusåpa spelades in.

Vi förstod att en filminspelning var på gång. Gatan var avspärrad och två stora bussar med utrustning fanns på plats, lampor, mikrofoner på långa stänger, killar som filmade och regissören som ropade ut order. I en scen skulle en polisbil komma farande i hög hastighet från en liten tvärgata samtidigt som skådespelarna gick lite kors och tvärs, som en vanlig stadscen. Den scenen togs om två gånger. Vi stod på bara några meters avstånd.

Synd att de inte behövde två statister i Fjällrävenbrallor och vandrarkängor. Vi hade gärna ställt upp, utan gage.

Det var högsommarvärme, men skådespelarna bar höstkläder.

När man packade ihop och skådespelarna gick därifrån, gick jag fram och frågade regissören vad det var de spelade in. Den trevlige mannen tog sig tid och förklarade på engelska vad det var de höll på med. Den här serien går på TV, men bara i Österrike och Tyskland. Tja, frågar man inte så får man inget veta.

När vi lämnade Österrike, körde vi på route des vins DÁlsace. Den här rutten har vi kört många gånger och det har ändrat sig något alldeles otroligt.

I början, för ca 30 år sedan, var det mest smala, gropiga vägar, inte en blomma, nästan ingen belysning och färglösa hus.

När man körde över gränsen från Tyskland till Frankrike såg man vilken skillnaden det var på hur man underhållit sina byar.

Nu är det pyntat och fint som ett dockskåp. Stensatta eller asfalterade vägar, målade hus, lyktstolpar i smide och massor med blommor överallt. Det var president Jacques Chirac som uppmanade de styrande i byarna, att se till så att det blev uppsnyggat och ordning på hus och vägar. Det lyckades han med.

När vi kom till Eguisheim tisdagen den 30 aug vid sextiden på eftermiddagen var det sol och +29 grader. Den här gången tog vi in på ett annat hotell än det vi brukar. Det här var 4-stjärnigt, stort, bekvämt, jättefint och med en fantastisk frukosbyffé, men det hade inte samma charm som de enklare ställen där vi bott tidigare.

Mitt i byn bor ett storkpar på ett hustak nära kyrkan. Vi såg när de matade sina ungar.

Hela route des vins DÁlsace är ett enda pärlband av romantiska och prydliga små byar.

Vart man än tittar och kör så är det vinfält så långt ögat når. När vi var där pågick skörden. Traktorerna stod i kör in till vinmakarna för att lämna in sin skörd.

På en del ställen använde man en sådan här, som den blå maskinen till att skörda med.

Korsvirkeshuset som har en liten gata på var sida ligger i Eguisheim, där har jag även tagit fotot på en av gatorna. Båda gatorna hade massor med blommor i lådor och krukor. Det lilla blå huset finns i Niedermorsehvir.

I Kayserberg går kanalerna ibland under husen. Det forsar fram på sina ställen.

En fin och ganska stor by med mycket att titta på. Här skulle jag gärna bo en eller annan natt.

Var man än kommer längs vinrutten så finns det mysiga små restauranger med mycket gott på matsedlarna. Många endast på franska, vilket kan ställa till problem. Men det brukar lösa sig. Servitören på en restaurang kacklade som en höna, grymtade som en gris och härmade en ko för att klargöra vad det var för kött. Man kan förklara mycket med gester, ljud och god vilja. Allt vi åt var mycket gott.

Goda grannar

Jag hade tänkt skriva lite om Route des vins DÁlsace i kväll, men det får bli i morgon i stället.

Ett par av våra goda grannar, Lotta och Stefan tittade in och har precis gått hem. De har fått rökt sill några gånger, något som speciellt deras ena son gillar. Därför ville de visa sin uppskattning genom att presentade oss en flaska vin. Uppskattat!

I dag har jag jobbat på "Friskis" några timmar. Det var härligt att komma in i normala gängor igen. När jag blir fit for fight ska jag prova indoor walking. De maskinerna ser ut som en nättare variant av cross training maskinerna.

Före semestern hade jag ont i buken, hög sänka och feber. Vad det berodde på vet man inte, men det försvann med en dunderkur av två olika sorters antibiotika.

Jag har fått en tid i morgon för ultraljudsundersökning av buken med kontrast.

Från och med i natt får jag inte äta, dricka, snusa eller röka. Röka slutade jag med för tjugo år sedan och snusat har jag aldrig gjort, så det blir inga problem.

Mat kan jag också klara mig utan, men vatten. Det blir lite tuffare, men det går.

Sitter här nu med min tredje stora mugg grönt te.

Usch, det blir jobbigt att gå och vänta på besked av den här undersökningen.

Lagom till att jag skulle gå upp och lägga mig såg jag den här bamsespindeln i taket, stor som min handflata. Titta vilken STOR kropp den har och vilka tjocka ben. Den kan nog bitas. Uuh!

Med den där uppe fans det inte en chans att jag skulle kunna sova. Så den åkte in i dammsugaren. Nu kan jag nog somna.

Lars Vilks bland annat

Då och då springer man på den omtalade och ökände konstnären Lars Vilks som bor här i närheten. I dag var vi på City Gross (i Höganäs) samtidigt. Att han var övervakad av två fräscha och välväxta bodyguards med öronsnäckor var helt uppenbart. En av dem gick före Lars Vilks och den andre efter. De stod aldrig stilla utan var hela tiden tiden på språng och scannade av omgivningen.

Ack ja, sicket elände.

Jag glömde ju tala om igår, att när vi kom fram till Jochstubeln hörde vi ljuv musik från uteplatsen. Där på det stora trädäcket med långbänkar, bord och parasoller, satt en äldre man och spelade cittra. De andra personerna vid bordet kände vi sedan tidigare, så jag gick fram och hälsade på dem.

Under tiden som vi åt fick vi lyssna till många fina gamla slagdängor. Servitrisen, till höger närmast mej, sjöng med emellanåt och även jag kunde en av texterna, fast på Svenska.

Lördagen den 27 aug var den enda dagen på hela semestern som det regnade. Då körde vi in till Innsbruck. Där i gamla stan kan man gå torrskodd under gamla valvade tak längs med trottoarerna.

De tjusiga headseten/hörlurarna finns att köpa på Swarowski för 690 euro paret.

När vi körde därifrån på eftermiddagen hörde vi på radion att det kommit en hel del snö så långt ner som på 1.800 m. Vid Timmelsjoch, mellan Österrike och Italien stängde man vägen på grund av snön.

Jag fortsätter min reseberättelse i morgon.

Maken har föresten varit ute och fiskat idag. Det blev inga torskar, som jag hade beställt.

Men gott om stor fin sill. Nu hänger ett 50-tal i röken. De är klara någon gång i natt.

Fuskfrisör och fortsättning på semestern

Min son och svärdotter var här igår. Han behövde klippas så jag tog fram frisörstolen (en pall) och ställde in maskinen på tre mm. Sen är det bara att köra över hela huvudet och göra snygga kanter.

Fortsättning på semestern.

Eftersom vi började köra ner till Österrike 1978 och har varit där ca två veckor i stort sett varje sommar, så har vi hunnit med att besöka många fina platser. Flera av dem återvänder vi gärna till.

En dag körde vi till Scheffau som ligger vid foten av Hoe Salve (1.829 m). I Scheffau tog vi gondolbanan upp till Brandstadl (1.649 m).

Därifrån vandrade vi över till Jochstubln. En vandring som skulle ta en timma, men vi gjorde den på 40 min. De som har räknat ut tiden på sträckan tog kanske i generöst, eller så hade vi ovanligt flyt i stegen. Vi gick först runt en liten sjö som finns däruppe, inte långt från restaurangen. Där kan man kan köpa ett fiskekort och försöka ta upp en forell.

Däruppe lunchade vi. Som vanligt tog vi varsin Brettjause (= stor rund träplatta med olika sorters ostar i tjocka skivor, rökta korvar, skinka, fläsk och ett gott flott med små knaperstekta fläskbitar i. Allt garnerat med saltgurka, råa lökringar och tomatklyftor. Till detta hembakat halvfint bröd med knaprig skorpa. Oh, det är så gott.

Efter lunchen fortsatte vi vandringen upp till det här korset som står på 1.765 m. Utsikten över de wilde kaiser kan inte beskrivas, de måste man själv uppleva. På dagens vandring var vi nästan ensamma. Det var överhuvudtaget väldigt få turister. De vi mötte var lätt räknade.

Vid fyratiden på eftermiddagen var vi åter i Westendorf och körde direkt till swimbadet. Vi orkade inte gå mer i den värmen.

Tempen på badet visade +33 grader i skuggan och i solen jobbiga +39 grader.

Jag simmade 550 m innan det blev för många i bassängen att simma runt om. Gick upp till maken som hade lyckats hittat en skuggig plats under ett träd.