En gång om året (tidig vår) blir jag kallad till medicinens allergimottagning på lasarettet i Lund. Då får jag göra en lungfunktiontest, prata med min läkare och få recept på det jag eventuellt behöver för min pollenallergi mot främst gråbo, björk och 5-gräs. Det vill säga allergitabletter, ögondroppar och nässpray. Jag gjorde jättebra resultat på lungfunktiontesten, även detta året. Det kan jag nog tacka mina i stort sett dagliga promenader med stavar, till Höganäs för.
I väntrummet tog jag fram min I-phone för att kolla min kalender. Skärmen var nästan helt mörk och omöjlig att läsa. Vad hade jag nu gjort och hur skulle jag göra för att åter få den ljus?
Vi var tre i väntrummet, jag och två killar. Jag vände mig till killen som satt närmast och frågade om han kunde hjälpa mig att ställa in ljuset. Han tecknade (med händerna) att han var döv, men ville gärna försöka hjälpa mig. Jag som läst teckenspråk i två terminer för trettio år sedan (och sedan aldrig praktiserat det) visste inte riktigt hur jag skulle svara. Den andre killen greppade situationen och kom fram. Han hade en likadan I-phone som jag och hjälpte mig att ställa in ljuset. Nu vet jag hur jag ska göra om det händer igen.
Jag tackade den döve killen för att han ville hjälpa till. Han log och gjorde tummen upp. Så himla förargligt att jag inte kunde prata mer (med teckenspråk) med honom.
När jag körde hem var det tretton grader. Som mest har det varit drygt femton grader. Härligt!
I morgon ska vi köra till Båstad och gratta makens systerdotter. Hon har bjudit oss till Hotell Skansen där vi ska äta påskbord. Det lär ta en god stund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar