Läst i HD idag: "Under onsdagen kom drottning Sonja till Dunkers kulturhus. Hennes grafik finns med i Atelje Larsens jubileumsutställning. Drottningen ingår i ett projekt kallat Tre reiser - tre landskap. Vad inte många vet är att hon under flera veckor i vintras fanns i Ole Larsens atelje på Stattena och arbetade med sin egen grafik."
I kväll klockan sex var det vernissage på Dunkers kulturhus där bland annat Norges drottning Sonjas verk hängde. Jag körde naturligtvis in. Det var många andra som också som ville titta på hennes grafik, bland annat kung Harald och kronprins Haakon. Titta på kungens och kronprinsens näsor, de ser ut att vara stöpta i samma form.
Här fanns även många andra prominenta besökare - och sist men inte minst, vår egen drottning Silvia.
Om hon gör några tavlor vet jag inte, men det finns det ju så många andra (i hennes närhet?) som gör.
Hon och jag kom varandra riktigt nära. Närmare bestämt ca en halv meter. Jag kunde konstera att hon är liten och nätt.
Det syntes när de kungliga var på gång. Kostymklädda, allvarliga män med snäcka i örat och huvuden som gick runt och scannade av oss som stod bakom repet.
Utanför stod det flera polisbilar och poliser gick runt överallt.
Helsingborgs borgmästare Karin Wredström bar en skapelse i svart och med bårder i gult. När hon stod i motljus visade det sig att hennes klänning var genomskinlig. Tror inte att hon var medveten om det. Nog måste hon ha känt sig lite felklädd i den här klänningen som skulle passat bättre en varm kväll på en trädgårdsfest.
Kulturministern Lena Adolfsson Liljerot bar en vit jacka, till vänster om henne i röd schal står chefen för Dunkers kulturhus och till höger i blå schal står kulturschefen i Helsingborg. De välkomnade de kungliga gästerna, konstnärerna, övriga gäster och besökare.
Staffan Sommelius, som gjort illustrationer till några av mina kåserier och korta kriminalnoveller var där. Jag hälsade på flera andra som jag känner, de flesta bara ytligt.
När utställningen var invigd gick jag därifrån, där var så mycket folk så det var inte lönt att vänta på att få gå runt och titta på konstverken. Först skulle de kungliga gå runt och titta följda av pressen, därefter de andra konstnärerna. Först därefter fick alla de andra besökarna gå runt.
Jag kör in och tittar en annan dag, när det är lite lugnare.
När jag gick ut och nedför röda mattan, stod det fullt med folk där utanför som inte kom in. Jag kunde inte låta bli att le och göra en Silviavink. Av de som stod närmast repet var det en och annan som skrattande log tillbaka. Det var första och förmodligen enda gången som jag har den röda mattan för mig själv, så varför inte passa på.
Vernissagen skulle hålla på till klockan åtta, så förhoppningsvis kom de in senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar