Ring så spelar vi - med mej!

Ah, så kul jag har haft det i dag. I morse sade maken till mig att det var 26 som slutsiffra i "Ring så spelar vi". Jamen vi har ju 36 sa jag. Men din mobil har ju 26 sa han. Javisst ja, men var har jag lagt den? Den låg på laddning. Jag gick ner i köket, slog en signal och fick veta att det var många som ringde, men försök gärna igen sa telefonrösten. Så jag drack ett glas vatten, snöt mig och försökte igen - och kom fram till slussen. Där pratade jag med en trevlig tjej som undrade vad jag skulle göra i dag. Jo sa jag, maken ska ta ner ett Japanskt körsbärsträd som har dött och jag ska hjälpa honom med det. Hon talade om att jag eventuellt skulle bli uppringd - och jag blev uppringd. Självklart tog jag tillfället i flykten och gjorde reklam för Senilteatern. Namnet nämndes inte mindre än tre gånger. Lisa lovade att hålla ögon och öron öppna om hon hörde namnet Senilteatern, hon tyckte det lät trevligt och ville gärna veta mer om oss. Tänk att få göra reklam för Senilteatern i riksradion på bästa sändningstid. Snyggt jobbat av mej om jag får säga det själv. Jag har tjatat på maken i ett par veckor att han skulle ta ner det vissna lilla körsbärsträdet som står på framsidan, men han har skjutit på det. Nu gick det inte längre, inte när jag hade talat om att han skulle göra det i dag. Visst var det en bra kupp?