Maken åkte ut och fiskade i morse. Jag hade hoppats på att han skulle komma hem med en rejäl koketorsk, men det smög sig. Det blev fyra lite mindre som nu ligger fileade i frysen och tio stora fina sillar, och det är ju inte så dumt det heller.
Efter frukosten hade jag ett långt och givande samtal med min väninna Lena.
Därefter kokte jag en gödkycklling på 1,5 kg. Vi ska ha den i kväll med frikassésås. Kokt kött är ju både gott och nyttigt. Lagar dagens ungdommar sådan mat?
När jag promenerade till Höganäs igår var det fint väder. På hemvägen tog jag korten som syns ovan. Det första med de frostnupna grässtråna klockan tre och det andra över Lerbergets hamn fem över halv fyra. Solnedgången var helt underbar. Vi var fyra stycken som av en tillfällighet strålade samman på hamnplanen, en kvinna i min ålder och hennes gamla pappa, en tjej som var ute och motionerade sin hund och så jag. Vi stod och pratade, samtidigt som vi andäktigt beundrade detta fantastiska skådespel det var när solen som ett stort glödande klot gick ner i havet.
Vilken underbar gåva det är att få se och kunna sätta värde på naturen. Tyvärr har inte alla den förmågan. Antingen beroende på att de inte kan se (synskadade) fast å andra sidan vet jag att de kan njuta med andra sinnen. Värre är det för de som rent mentalt inte kan ta det till sig. Det är lika synd om både grupperna.
Klockan är snart sex och jag ska gå in och väcka maken som sitter och sover väldigt ljudligt framför TV´n.
Fisken som försvann i djupet var alltid stor.
Turkiskt ordspråk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar