J...a snövallar och teflonminne

Nu är jag riktigt trött på att skotta snö. När jag skulle hämta tidningen i morse, kunde jag inte ta mig fram till brevlådan inifrån huset. Snödjupet krävde höga stövlar. Det var lika bra att klä sig varmt och gå ut och greppa snöskyffeln.

Hela uppfarten till carporten hade ett snötäcke cirka 30 cm djupt. Man hade plogat vår gata så att man skulle kunna köra där - om man bara hade kunnat komma ut. Det man plogat undan från gatan låg nu som en kompakt mur, minst 60 cm hög och full med stora isklumpar. Jag fick hacka med skyffeln i den här j...a snövallen och bära bort de stora klumparna. Resten skottade jag upp i rabatterna.
Sedan gick jag lös på infarten, den är cirka tre gånger två bilar stor. Det blev mycket snö som hamnade i rabatterna. Jag tog fram tumstocken och gick ut och mätte snöhögarna som jag skottat upp. De är 100 till 120 cm höga. Inte undra på att det känns i ryggen och armarna. Tänk, därunder ska så småningom snödropparna komma upp.

I kväll gick jag också lös på snövallen framför brevlådan. Sedan rullade jag ut sopkärlet som ska tömmas i morgon, till tomtgränsen.

En av mina väninnor har frågat mig två (om inte rent av tre) gånger, efter adressen till en frissa. När hon fick den igen, kom hon själv på att jag hade talat om det för henne tidigare.
Oh, det är så härligt att höra att man inte är ensam om att glömma. Det är fler och fler som erkänner att de har teflonminne.

Ibland berättar andra (betydligt yngre) väninnor något som de har berättat tidigare. Jag håller god min och låtsas som om det är första gången jag hör det. Eller också så kan man säga, ja just de ja, det berättade du för ett tag sedan.

Kan det vara stress, eller är det all information man blir matad med från tidningar, radio och TV
som gör att det ärså svårt att sortera all input? Man borde deleta allt man inte behöver.

Hur som helst - det är bättre att fråga en gång för mycket, annars får man gå ovetande.