Lasarettet, inskrivning

När jag körde in till Lasarettet i morse strax före klockan åtta var det så dimmigt att sikten inte var mer än 100-150 meter.

Innan avfarten till Sofiero finns ett ställe där polisen kan ta in bilar för kontroll. De stod där i morse och vinkade in så många de hann med, bland annat mig. Det var likadant förra gången jag skulle in till Lasarettet, då blev jag också inplockad för kontroll. Jag fick visa mitt körkort och blåsa i en alkoholmätare.

När jag kom upp på gyn avd 28 röd, fick jag prata med en sjuksköterska som också tog ett blodprov. Därefter undersöktes jag av läkaren som ska operera mig.

Åter till sjuksköterskan som gav mig en pärm där allt som rörde mig och den förestående operationen fanns.

Pärmen tog jag med mig, först till narkossköterskan som intervjuade mig och sedan till narkosläkaren som fortsatte fråga ut mig och därefter beslutade om förberedelserna före operationen (antikräkmedicinering) och hur jag skulle sövas. Det känns tryggt att veta hela förloppet.

På måndag ska jag infinna mig på avdelningen klockan tio.

Titta på den här lilla fågeln, stor som en koltrast. I lördags flög den rakt in i ett fönster på baksidan av huset. Den låg på rygg och darrade en god stund innan den plötsligt vände runt och flög in i en rhododendronbuske. Jag hoppas verkligen att den klarade sig.

Basaliom, Apple iPhone 4

Se där ja! Titeln har jag skrivit, på min i förra veckan inköpta iPhone med extra många megabite. Inte illa. Jag är själv förvånad att det gick, men sen gick det inte längre. Texten är ju pytteliten, och fingrarna så stora. Det kräver förmodligen en hel del övning. Det är ju inte enbart en telefon, utan en liten (mycket liten) handdator.

Behöver jag den? Nä, men jag ville ha den. Och jag kan ju göra mycket med den. Titta på TV-program bland annat. Ska jag nu ligga på sjukhus så har jag ju tid att lära mig den. I måndag besökte jag "min" hudläkare Gina Topan. En gång varje höst brukar hon, om det behövs, bränna bort gamla solskador. Det ser ut som små kaffefläckar i ansiktet och i dekoltaget. I år fanns det inga att frysa bort. Jättebra. Men jag har en väldigt liten, knappt märkbar, torr och fnasig fläck på höger kindben nära höger öra som jag ville att hon skulle ta bort. Hon tittade på den i sitt förstoringsglas och talade om för mig att det var ett Basaliom. Med andra ord ett förstadium till hudcancer. Hon skickade en remiss till en läkare som ska operera bort det. Jag kan förhoppningsvis snart förvänta mig en kallelse och ett besök för operation om ca tre veckor.

Det här var verkligen inte kul. Nu kommer det ena efter det andra. I morgon ska jag skrivas in på sjukhuset, för att opereras på måndag. Då ska man ta bort cystor på höger äggstock. Förhoppningsvis är det blod- eller vattencystor.

Jag hade tänkt använda min iPhone för att skriva på min blogg under tiden som jag är på lasarettet. Får se om det går. Jodå, tekniskt sett funkar det, men om jag kan, det är en annan femma. Jag kan också gå in och skriva och läsa på facebook om jag vill. Jag ska i alla fall försöka.

Apple iPhone 4

Äppelmarknaden i Kivik

I förmiddags när vi skulle köra till Äppelmarknaden i Kivik var det sol och +15 grader.

Ju närmare Kivik vi kom desto tätare blev trafiken dit ner.

Det där med motorvägskörning och filkörning har många svårt för. De skulle behöva köra nere på kontinenten en vecka och lära sig hur man gör.

Har de lagt sig i vänsterfilen (omkörningsfilen) och gjort en omkörning så ligger de kvar där, även om en annan bil kör ifatt och vill köra om. Det kan ta ett bra tag innan de, mycket motvilligt, kör in i högerfilen och lämnar plats för de som vill köra snabbare än de. Har de helt glömt bort de dom lärde sig i körskolan? Man blir ju frustrerad!

Väl nere i Kivik hade vi tur och hittade en parkering ganska nära äppelmarknaden. Det var som vanligt många turistbussar och givetvis ännu fler personbilar. Till bankomaten var det också som vanligt en lång kö. Det kom vi ihåg från föregående år, så vi hade tagit ut pengar i Viken.

Inträdet kostade 80 kr per person.

Den stora vackra äppeltavlan syns på långt håll. Jag syns på fotot med glasögon och handväska.

Där var som sagt var mycket folk och många hade sina hundar med sig. Man kan undra varför. De hundarna som inte blev burna av husse eller matte, ilsknade till på andra hundar, blev knuffade, bannade och dragna i kopplet av den som höll i det. En och annan blev också trampad på tassen, det både såg och hörde vi. Det var +22 grader, stekande sol och inte tillstymmelse till en vattenskål. De stackars djuren hade säkert haft det mycket bättre hemma.

Konferencier på scenen i år var Lasse Kronér som drog dråpliga historier ur sitt eget liv. Tina Ahlin med band uppträdde kl 12.45. Hon gjorde ett fantastisk uppträdande.

Två timmar senare var det dax för Kalle Moraeus med band. Även han drog roliga historier ut sitt liv mellan låtarna. Han berättade bl a om sin norske skogskatt Benny som han tillägnat en låt. Han (Benny) äter älgkött varje dag, väger 10,5 kg, är väldigt lättskrämd och måste bäras ut och helst även in.

På alla matställen var det långa köer och inte en ledig plats att sitta på, så vi nöjde oss med snabbmat. En stekt tjock korv med bröd till mej och en stor hamburgare till maken. Nerskjölt med vatten och cola.

Hos Buhres Fisk köpte vi en kasse med en rökt laxsida, en rökt ål, två stora burkar sill, den ena stekt inlagd och den andre Brantevikssill samt en kaka Buhres grova. Allt packat i en fin kylväska i plast, till det facila priset av 300 kr. På vägen ut köpte jag även två stora nybakade äppelmunkar.

Strax innan utfarten från Kivik, stannade vi till hos en odlare och köpte 8 kg äpplen, lite olika sorter och några päron. Det kostade 130 kr.

I kväll har vi ätit av det vi inhandlat samt kokt potatis och gräddfil. Det var riktigt gott - med undantag av den stekta inlagda sillen, den var menlös. Maken konstaterade mycket riktigt att "din är mycket godare". Ja, det tycker jag också. Efter maten gick kaffe med äppelmunkar också ner. Onödigt men gott.

Julstjärnor!

I dag har det varit riktigt fint väder, soligt men blåsigt. Ok, det kom en regnskur när jag var och handlade, men den var inte långvarig.

Tänkte att vi skulle ha färska räkor ikväll så jag körde till Mölle fiskrökeri för att inhandla ett kilo.

Jag tänkte om när jag såg priset, 250 kr! De var dessutom små, mest huvud och skal. Havskräftorna som kostade 350 kr kilot var inte heller så stora, men säkert väldigt goda. De stora krabb benen kunde man få för 450 kr kilot. Det här tangerar väl snart Stockholmspriserna.

På City Gross köpte jag en färsk laxsida för 83 kronor (79 kr/kg som var extrapris idag).

Jag delade den och frös in den ena biten. Den andra har jag lagt i en eldfast form.

På den slår jag över en blandning av 3 dl vispgrädde och 1,5 dl 10% Turkisk youghurt. 3 tsk grönsaksbuljongpulver och knappt en dl hackad djupfryst dill.

In i varmluftsugnen på 175 grader tills den känns klar. Kokt potatis och gröna ärtor fullkomnar anrättningen. Till detta en flaska Pinot Gris som vi köpte i Alsace i augusti.

Innan jag körde hem tog jag en avstickare till Plantagen. Där inne såg jag blommor som jag hade hoppats slippa se på länge än. Julstjärnor! Förmodar att det var nya färger man odlat fram, för där stod att det var en nyhet. Men kunde man inte väntat ett tag till med att ta fram dem?

Jag köpte två lila Bollkrysantemum.

Victoria Park på Limhamn

I går körde jag in till en "gammal" väninna som bor i "Victoria Park" ett community på Limhamn. Wow!

Ett pedantiskt välskött område som har en hel del att erbjuda. Bland annat ett välutrustat gym. En fantastiskt vacker badanläggning inomhus med springvatten i bassängen, vilstolar, högar med vita frottebadlakan (bara att låna), kristallbastu (vet inte vad det är för något eller hur den fungerar), en vanlig bastu samt en 25-meters utomhusbassäng på andra sidan glasväggen. Här är det nog svårt att inte relaxa.

Det eleganta och smakfulla, allmänna vardagsrummet är på några hundra kvadratmeter. Här finns en stor öppen spis, många inbjudande sittgrupper, små vattenbassänger, gröna växter och vacker konst.

I den smakfulla restaurangen (i dubbel bemärkelse), som även är till för allmännheten, åt vi lunch.

Många som bor här är äldre, ensamstående, välbärgade damer. Vore jag i samma situation kunde nog detta varit ett alternativ.

Min väninna och hennes man är väldigt jordnära och blir inte så lätt impade (de bryr sig inte) och valde inte bostad efter vilka grannar de skulle få. De trivs helt enkelt med sin marklägenhet, läget, och den service de kan få (om de vill och behöver). Oss emellan - jag skulle också kunna stå ut där, men maken? Knappast.

Här skulle han aldrig finna sig tillrätta. Jag menar, utan Reträtten (= friggeboden med alla sina fiskeredskap), vår stora trädgård, röken och båten som ligger i hamnen på fem minuters avstånd. Samt sist men inte mist, alla givande samtal med de andra "gubbarna" nere på hamnen.

Läkarslarv

Jag har inte skrivit på ett tag och det har sin förklaring. Här är den.

För ca tre veckor sedan blev jag magnetröntgad. Detta på grund av en operation som jag ska genomgå den tredje oktober.

När man tittade på bilderna av magnetröntgen såg man även min mjälte och något på den som inte ska vara där. Därför fick jag remiss till en ultraljudsundersökning med kontrast av mjälten.

En morgon ringde min läkare och upplyste mig om att det var något som växte på mjälten och att denna utväxt mätte nio gånger tolv centimeter (9 x 12 cm)! Det låter väldigt mycket, det tyckte även läkaren som sa att han skulle konsultera en hematolog på lasarettet. Jag anmodades också att omgående komma till vårdcentralen för att lämna blodprov (tre rör) som skulle skickas till lasarettet för analys.

Tre dagar senare ringde jag för att kolla om han fått något svar angående blodproven. Det hade han, och jag fick veta att det inte var något del på mitt blod. Oh vilken lättnad!

I morse strax efter klockan åtta ringde min läkare igen. Han talade om att någon, vem det var hörde jag inte, hade läst fel angående storleken på utväxten på min mjälte. Den är inte 9 x 12 cm, utan 9 x 12 mm. I det här sammanhanget är det ju en enorm skillnad.

Enligt utlåtandet från röntgen är utväxten en så kallad Hemangiom och är i det här stadiet, enligt min läkare, förmodligen (?) ofarlig - men den kan bli elakartad.

En i mitt tycke, helt otillfredsställande information. Jag blev inte mycket lugnare.

Om tre till fyra månader ska jag genomgå en ny ultraljudsundersökning med kontrast av mjälten, för att se om den har växt. Hur resultatet av den undersökningen blir får vi se då.

Självklart har jag talat med min familj om det här och de har naturligtvis också varit oroliga.

På grund av att en läkare läste fel i utlåtandet från röntgen, har vi under några veckor, levt med rädsla och stress. Förhoppningsvis helt i onödan.