Kallelse till operation och ett stormigt hav

Med posten idag kom en kallelse till gynekologen, lasarettet i Helsingborg. Torsdagen den 29 september klockan 08.30 ska jag skrivas in, det tar nog inte så många timmar. Måndagen den 3 oktober ska de operera bort cystor på höger äggstock. Om det ändå hade varit den 4 oktober idag.

För att skingra tankarna körde maken och jag en runda, bland annat till Mölle och tittade på ett stormigt och skummande hav. Det var fler än vi som hade kört dit för att titta på detta skådespel. Man kan följa en våg som rullar in långt utifrån, växer och blir större för att slutligen brytas mot stranden i ett vitt skum. Jag kan sitta hur länge som helst och titta på vågorna, havet ändrar sig ständigt. Så små vi är mot dessa naturkrafter.

När jag var ute och slängde soporna såg jag den här bamsespindeln. Jag hämtade kameran och zoomade in spindeln. Samtidigt som jag tog fotot rörde den på sig. Det var nära ögat att jag tappat kameran.

Skördefest i Höganäs och Indoor walking

I helgen hade man skördefest i Höganäs. Den här fina tavlan har Charlotte Carling gjort.

Steglinge gård bidrog med ca ett ton grönsaker (det är mycket) och Optimera med ca 3.000 spik.

Jag har jobbat i receptionen på "Friskis" idag. Bytte mitt pass på onsdag med Birgitta C som skulle jobbat idag men behövde vara fri.

Vad är det jag håller på med på fotot? Det är mest en possering i dag för indoor walking. Indoor walking är en gruppträning till musik på en stationär walker/crosstrainer. Huvudsyftet med träningen är kondition, men man utmanar även hållning, balans och styrka för ben, höfter och armar/skuldror. Passen den här veckan är redan fulltecknade.

Hem från semestern med stau på autobahn och originella fiskar i Sundet

På vår semestertripp ner till Österrike och Frankrike har vi kört 315 mil tur och retur.

Tack och lov helt utan incidenter.

I år var det mycket färre utlandsregistrerade personbilar. Det var över huvud taget mycket lite turister överallt. Vi såg endast två svenskregistrerade bilar, en från Norge och några fler från Danmark. De flesta turisterna kom från Holland och Belgien.

På hemfärden norr om Kirscheim var det stau (=stopp) i södergående riktning. När vi var i höjd med Göttingen hörde vi på trafikradion att det var minst 30 km kö (3 mil!). Om man räknar med att varje långtradare här nere är 20 m lång (24 m är tillåtet i Sverige), så blir det med 5 meters lucka 1.200 långtradare i den långsamtgående (högra) filen. I mittfilen var det ca hälften långtradare och hälften personbilar. I den vänstra snabbgående filen var det endast personbilar.

Det måste ha tagit flera timmar innan den kön löstes upp.

Ungefär 30 minuter senare blev det stopp även i de norrgående filerna där vi körde. Efter ett tag gick vi ut och sträckte på benen. Jag tror att de flesta lämnade sina bilar. Det fanns en liten grusväg parallellt med autobahn och sedan ett rapsfält. På grusvägen sprang barnen ut och lekte, hundar rastades och män i alla åldrar stod längs med rapsfältet och lättade på sina blåsor, så gjorde även maken.

Trafiken stod helt stilla på både söder- och norrgående sida. Det var en mycket trevlig stämning där i kön. Man flanerade fram och tillbaka och småpratade. En kille framför oss tog fram sin lapptopp och lade den på bagageluckan. Han talade om vad det var som orsakade stopet. En stor kabel hade fallit ner över vägbanan 5 km norr om där vi stod.

En annan kille frågade om han skulle ringa efter pizzor. Ja gör du det sa jag. Vi har bier i bilen.

Vår sista övernattning var i Bispingen. Där tog jag det här fotot av huset upp-och-ner.

I helgen har det varit fisketävling i Sundet. Vi körde ner till norra hamnen och tittade på invägningen. Fisken med knallblå ögon och blått på fenorna är en Fenknot. Den lille tjockisen med stort huvud är en Rötsimpa.

Route des vins DÁlsace i Frankrike

Jag var helt slut igår efter sjukhusbesöket. Inte så konstigt, jag gick och la mig sent, sov oroligt och var uppe tidigt. Var utan mat och dryck fram till efter lunch. Det sätter sina spår.

Idag har jag jobbat som ledsagare hela dagen. Jag är ledsagare till en synskadad och synnerligen aktiv kvinna.

Sist jag skrev glömde jag...... När vi var i Kitzbyhl fick vi se hur en del av ett avsnitt ur en dokusåpa spelades in.

Vi förstod att en filminspelning var på gång. Gatan var avspärrad och två stora bussar med utrustning fanns på plats, lampor, mikrofoner på långa stänger, killar som filmade och regissören som ropade ut order. I en scen skulle en polisbil komma farande i hög hastighet från en liten tvärgata samtidigt som skådespelarna gick lite kors och tvärs, som en vanlig stadscen. Den scenen togs om två gånger. Vi stod på bara några meters avstånd.

Synd att de inte behövde två statister i Fjällrävenbrallor och vandrarkängor. Vi hade gärna ställt upp, utan gage.

Det var högsommarvärme, men skådespelarna bar höstkläder.

När man packade ihop och skådespelarna gick därifrån, gick jag fram och frågade regissören vad det var de spelade in. Den trevlige mannen tog sig tid och förklarade på engelska vad det var de höll på med. Den här serien går på TV, men bara i Österrike och Tyskland. Tja, frågar man inte så får man inget veta.

När vi lämnade Österrike, körde vi på route des vins DÁlsace. Den här rutten har vi kört många gånger och det har ändrat sig något alldeles otroligt.

I början, för ca 30 år sedan, var det mest smala, gropiga vägar, inte en blomma, nästan ingen belysning och färglösa hus.

När man körde över gränsen från Tyskland till Frankrike såg man vilken skillnaden det var på hur man underhållit sina byar.

Nu är det pyntat och fint som ett dockskåp. Stensatta eller asfalterade vägar, målade hus, lyktstolpar i smide och massor med blommor överallt. Det var president Jacques Chirac som uppmanade de styrande i byarna, att se till så att det blev uppsnyggat och ordning på hus och vägar. Det lyckades han med.

När vi kom till Eguisheim tisdagen den 30 aug vid sextiden på eftermiddagen var det sol och +29 grader. Den här gången tog vi in på ett annat hotell än det vi brukar. Det här var 4-stjärnigt, stort, bekvämt, jättefint och med en fantastisk frukosbyffé, men det hade inte samma charm som de enklare ställen där vi bott tidigare.

Mitt i byn bor ett storkpar på ett hustak nära kyrkan. Vi såg när de matade sina ungar.

Hela route des vins DÁlsace är ett enda pärlband av romantiska och prydliga små byar.

Vart man än tittar och kör så är det vinfält så långt ögat når. När vi var där pågick skörden. Traktorerna stod i kör in till vinmakarna för att lämna in sin skörd.

På en del ställen använde man en sådan här, som den blå maskinen till att skörda med.

Korsvirkeshuset som har en liten gata på var sida ligger i Eguisheim, där har jag även tagit fotot på en av gatorna. Båda gatorna hade massor med blommor i lådor och krukor. Det lilla blå huset finns i Niedermorsehvir.

I Kayserberg går kanalerna ibland under husen. Det forsar fram på sina ställen.

En fin och ganska stor by med mycket att titta på. Här skulle jag gärna bo en eller annan natt.

Var man än kommer längs vinrutten så finns det mysiga små restauranger med mycket gott på matsedlarna. Många endast på franska, vilket kan ställa till problem. Men det brukar lösa sig. Servitören på en restaurang kacklade som en höna, grymtade som en gris och härmade en ko för att klargöra vad det var för kött. Man kan förklara mycket med gester, ljud och god vilja. Allt vi åt var mycket gott.

Goda grannar

Jag hade tänkt skriva lite om Route des vins DÁlsace i kväll, men det får bli i morgon i stället.

Ett par av våra goda grannar, Lotta och Stefan tittade in och har precis gått hem. De har fått rökt sill några gånger, något som speciellt deras ena son gillar. Därför ville de visa sin uppskattning genom att presentade oss en flaska vin. Uppskattat!

I dag har jag jobbat på "Friskis" några timmar. Det var härligt att komma in i normala gängor igen. När jag blir fit for fight ska jag prova indoor walking. De maskinerna ser ut som en nättare variant av cross training maskinerna.

Före semestern hade jag ont i buken, hög sänka och feber. Vad det berodde på vet man inte, men det försvann med en dunderkur av två olika sorters antibiotika.

Jag har fått en tid i morgon för ultraljudsundersökning av buken med kontrast.

Från och med i natt får jag inte äta, dricka, snusa eller röka. Röka slutade jag med för tjugo år sedan och snusat har jag aldrig gjort, så det blir inga problem.

Mat kan jag också klara mig utan, men vatten. Det blir lite tuffare, men det går.

Sitter här nu med min tredje stora mugg grönt te.

Usch, det blir jobbigt att gå och vänta på besked av den här undersökningen.

Lagom till att jag skulle gå upp och lägga mig såg jag den här bamsespindeln i taket, stor som min handflata. Titta vilken STOR kropp den har och vilka tjocka ben. Den kan nog bitas. Uuh!

Med den där uppe fans det inte en chans att jag skulle kunna sova. Så den åkte in i dammsugaren. Nu kan jag nog somna.

Lars Vilks bland annat

Då och då springer man på den omtalade och ökände konstnären Lars Vilks som bor här i närheten. I dag var vi på City Gross (i Höganäs) samtidigt. Att han var övervakad av två fräscha och välväxta bodyguards med öronsnäckor var helt uppenbart. En av dem gick före Lars Vilks och den andre efter. De stod aldrig stilla utan var hela tiden tiden på språng och scannade av omgivningen.

Ack ja, sicket elände.

Jag glömde ju tala om igår, att när vi kom fram till Jochstubeln hörde vi ljuv musik från uteplatsen. Där på det stora trädäcket med långbänkar, bord och parasoller, satt en äldre man och spelade cittra. De andra personerna vid bordet kände vi sedan tidigare, så jag gick fram och hälsade på dem.

Under tiden som vi åt fick vi lyssna till många fina gamla slagdängor. Servitrisen, till höger närmast mej, sjöng med emellanåt och även jag kunde en av texterna, fast på Svenska.

Lördagen den 27 aug var den enda dagen på hela semestern som det regnade. Då körde vi in till Innsbruck. Där i gamla stan kan man gå torrskodd under gamla valvade tak längs med trottoarerna.

De tjusiga headseten/hörlurarna finns att köpa på Swarowski för 690 euro paret.

När vi körde därifrån på eftermiddagen hörde vi på radion att det kommit en hel del snö så långt ner som på 1.800 m. Vid Timmelsjoch, mellan Österrike och Italien stängde man vägen på grund av snön.

Jag fortsätter min reseberättelse i morgon.

Maken har föresten varit ute och fiskat idag. Det blev inga torskar, som jag hade beställt.

Men gott om stor fin sill. Nu hänger ett 50-tal i röken. De är klara någon gång i natt.

Fuskfrisör och fortsättning på semestern

Min son och svärdotter var här igår. Han behövde klippas så jag tog fram frisörstolen (en pall) och ställde in maskinen på tre mm. Sen är det bara att köra över hela huvudet och göra snygga kanter.

Fortsättning på semestern.

Eftersom vi började köra ner till Österrike 1978 och har varit där ca två veckor i stort sett varje sommar, så har vi hunnit med att besöka många fina platser. Flera av dem återvänder vi gärna till.

En dag körde vi till Scheffau som ligger vid foten av Hoe Salve (1.829 m). I Scheffau tog vi gondolbanan upp till Brandstadl (1.649 m).

Därifrån vandrade vi över till Jochstubln. En vandring som skulle ta en timma, men vi gjorde den på 40 min. De som har räknat ut tiden på sträckan tog kanske i generöst, eller så hade vi ovanligt flyt i stegen. Vi gick först runt en liten sjö som finns däruppe, inte långt från restaurangen. Där kan man kan köpa ett fiskekort och försöka ta upp en forell.

Däruppe lunchade vi. Som vanligt tog vi varsin Brettjause (= stor rund träplatta med olika sorters ostar i tjocka skivor, rökta korvar, skinka, fläsk och ett gott flott med små knaperstekta fläskbitar i. Allt garnerat med saltgurka, råa lökringar och tomatklyftor. Till detta hembakat halvfint bröd med knaprig skorpa. Oh, det är så gott.

Efter lunchen fortsatte vi vandringen upp till det här korset som står på 1.765 m. Utsikten över de wilde kaiser kan inte beskrivas, de måste man själv uppleva. På dagens vandring var vi nästan ensamma. Det var överhuvudtaget väldigt få turister. De vi mötte var lätt räknade.

Vid fyratiden på eftermiddagen var vi åter i Westendorf och körde direkt till swimbadet. Vi orkade inte gå mer i den värmen.

Tempen på badet visade +33 grader i skuggan och i solen jobbiga +39 grader.

Jag simmade 550 m innan det blev för många i bassängen att simma runt om. Gick upp till maken som hade lyckats hittat en skuggig plats under ett träd.