Simone, första höststormen

Simone ställde verkligen till det. Inte nog med att flaggstänger och träd bröts av som stickor, stora träd rycktes upp med rötterna. Takpannor, stora plåtar och byggställningar, staket och brevlådor lyftes och slets bort av stormen och flög omkring. Till och med en busskur av stål vreds sönder av blåsten, liksom lyktstolpar och vägskyltar som brutits ner till marken. Otroligt! Tur att det var på kvällen och natten. På dagen då folk är ute kunde kringflygande skräp ha träffat människor med förödande resultat.

När stormen "Pär" härjade som värst blåste några av glaspartierna på vårt uterum ut från sina ramar. Någon föll ut och andra föll in. Det blev hur som helst mycket krossat glas. I går kväll hände det igen, trots att maken spänt en ståltråd över alla glaspartierna. Men tyvärr, ståltråden brast.
Före frukosten i morse körde vi en runda och tittade på spåren efter stormen "Simones" härjningar. I Höganäs var vindhastigheten som värst 33,2 sekundmeter.

På hamnplanen  hade bland annat en liten fiskebåt vält och en byggnadsställning hade vridits loss. Avspärrningsband fanns uppspända utanför flera stora flerfamiljshus.
I dag lyckades vi stuva de två ramarna där glaset blivit krossat, in i bilen, för att köras till en glasmästare i Höganäs. För att få plats med dem och kunna fälla ner bakluckan fick vi köra fram stolarna så långt det gick. Då fick maken inte plats bakom ratten. Det fick jag, men det var med nöd och näppe. Knäna satt nästan uppe i ratten och underarmarna låg på den. Trots denna obekväma och absolut inte trafiksäkra ställningen, finns det faktiskt folk som sitter så, fast de inte behöver det. En av mina väninnor har den körställningen och jag är orolig varje gång jag åker med henne. Hon växlar dessutom i både tid och otid och drämmer i dörrarna som om det var stora tunga portar. Nåja, nu är det som tur är inte så ofta som jag åker med henne.
Nej, nu ska jag gå upp och ta min skönhetssömn. Natti, natti.