Valborgsmässoafton och första Maj

Tänk att det kunde bli så fint väder - hela helgen. Valborgsmässoafton hade vi bjudit hit våra goda vänner Lena och Lars och Lenas pappa Nisse från Åstorp. Lena kom med en underbar bukett ljust beige-rosa rosor och en jättegod kaka som hon naturligtvis bakat själv. Den njöt vi till far-åt-helvete-kaffet. Cirka tio minuters gångväg härifrån kom min son och svärdotter, Robban och Anna. Anna bidrog med efterrätten. En härligt frasig rabarberpaj och vaniljvisp. Dessutom fick jag en fin liten glasburk som ser ut som en liten mini-rosengömma. Den ska jag ha flingsalt i. Som vanligt hade det samlats mycket folk nere vid stranden i Gamla Lerberget för att lyssna på vårtalet och de traditionella vårsångerna samt förstås att titta på Valborgsmässobålet. Det hade varit varmt hela dagen så kvällen var fortfarande lite ljummen.

I dag första Maj var det strålande sol redan på morgonen. Plus nitton grader och bara lite ostlig vind. En dag som gjord för en cykeltur. Maken är inte rädd för att jobba och ta i, men när det gäller cykelturer är han otroligt trög. Jag gav honom en jättefin cykel i julklapp. I dag var det verkligen läge för premiärturen. Jag sa att jag inte tolererade några som helst ursäkter för att slippa cykla. Strax efter klockan ett gav vi oss iväg med sikte på Mölle. I en liten kylväska hade vi bier och vatten. Trots den i mitt tycke, breda sadeln, blev maken öm i rumpan ganska omgående. I Nyhamnsläge fick vi stanna en stund så att han slapp den förhatliga cykelsadeln, där hade vi även en vätskekontroll, vi drack vatten. I Mölle satte vi oss nere i hamnen och drack våra medhavda bier och vatten. Där var mycket folk, bilparkeringen var full och många hade kommit dit med motorcykel. Ett äldre par kom på varsin Gold Wings. Hon såg ut som en liten gumma med långt vitt hår, hennes man liten och skallig man med kulmage. Båda var helt klädda i svart, jeans, linnen och bots. Hennes motorcykel var guldfärgad, hans vinröd. Deras cyklar var blanka och med mycket krom och båda hade också varsin liten nallebjörn (leksak) på ryyggstödet till bönpallen. På hemvägen stannade vi till i hamnen i Höganäs så att maken fick slippa cykelsadeln en stund. Hela turen med tre stopp tog nästan tre och en halv timme, då tog rasterna cirka en timma. Det var kanske för mycket tid på sadeln. Han behöver nog inskolas på cykeln. Man får nog ta lite kortare turer, men oftare. Undrar om man man sätta en traktorsadel på cykeln? Fast det skulle nog se löjligt ut.