Premiär på Cabaret Livslinjen

Maria Montasami? Nä, de e ju bara jag. Den här peruken hade Ann-Britt när hon läste en monolog av Kristina Lugn. Ja puh! Det har onekligen varit lite fjärilar i magen inför premiären igår på vår "Cabaret Livslinjen". Allt gick jättebra! Vi spelade för två nästan fullsatta salonger. Publiken skrattade emellanåt så mycket att vi fick ta om en och annan replik. Jag spelade bland annat en något förvirrad arbetsförmedlare (jag har varit anställd på AF i 25 år), som frågar en arbetslös farmaceut om hon kan operera. Hon kan ju så mycket om mediciner och har träffat så många sjuka människor på apoteket. I morse hörde jag på nyheterna om en 15-åring, som gjorde sin prao på Malmö Allmänna sjukhus. Den här tonåringen har handgripligen fått snitta en gravid kvinna som skulle förlösas med kejsarsnitt. A ja men! Man tror knappt sina öron. Kvinnan som skulle förlösas visste naturligtvis inget om detta. Den handledande läkaren har bett om ursäkt. Men ändå! Att bara komma på tanken att låta en helt oerfaren, i det här fallet en 15-åring, sätta kniven i en gravid kvinna - det är horribelt. Ibland överträffar den absurda dikten verkligheten med råge. Det känns verkligen ruggigt.

Här är alla "skådespelarna" i Senilteatern. Från vänster sitter Inga som hade svårt att få köpa en fika. Hemma hos Anita i rött hade en gammal kärring flyttat in. Karin i turkos var en lindansare med atros i knäna. Med champagneglaset i högsta hugg sitter GeBe, hon spelade en otrevlig och oförstående personal på apoteket. Sen sitter jag med hjärtat i halsgropen och till höger om mig Gunnel, hon spelade make till en hustru som döstädade. Bakom mig står Harriet som bland annat var den automatiska telefonrösten med de obegripliga frågorna, på "Vårdcentralen Sundvik". Ann-Britt som står till höger undrade bland annat var vänligheten tog vägen. Vi hade alla mer än en roll samt givetvis mellansnack. Dessutom sjöng vi "Idas äldrevisa" och rappade "Pensionärsrapp". Vår regissör Christin, kunde tyvärr inte vara med oss igår. Hon är flyvärdinna och befann sig i luften. Men, hon tänkte på oss och hade varit och lämnat varsin ros till oss, lyxig choklad och två stora flaskor skumpa (alkoholfri päroncider). Det blev vi glada för. Vi nöt av godsakerna vid eftersnacket efter föreställningen. I sommar ska vi träffas hos Inga i hennes koloni, när dahliorna blommar. Till hösten fortsätter vi med teatern.