I förmiddags följde jag dopet på TV av vår nya lilla prinsessa. Tänk, en dag blir hon kanske vår drottning. Nåja, det är inget som jag får uppleva. Hon fick namnen Estelle, Silvia, Ewa och Mary. Jag fällde naturligtvis en tår. Det gör jag alltid vid dop, bröllop och vid begravning, oavsett om om jag känner den eller dem det gäller. Det är så högtidligt och jag blir så rörd. Maken är ännu mer lättgråten. Han gråter framför TV´n om någon av "våra pågar eller töser", det vill säga någon från Sverige vinner i någon internationell sportsgren.
När jag hade tittat på prinsessdopet gick jag ut i trädgården och vattnade. Det hade jag inte behövt göra.
På eftermiddagen cyklade jag till Nyhamnsläge. Det var fortfarande tryckande hett och solen brände som en blåslampa. På vägen stannade jag och pratade med en av våra motionärer på "Friskis". En jättetrevlig man som börjar hos sjukgymnasten och fortsätter på gymmet.
På hemvägen kom det några regndroppar sedan kom blixt och knall nästan samtidigt, det var någonstans bakom mig vid eller på Kullaberg. Sedan kom regnet. Dropparna var halvdeciliter stora.
På nästan ingen tid var min t-tröja och mina schorts genomblöta, men vad gjorde det. Det var fortfarande varmt och jag var genomsvettig. Mitt i regnet stannade jag och drack en medhavd flaska vatten. Väl hemkommen var det som om himlen öppnade sig och släppte ut allt vatten som fanns däruppe, på en gång. Jag tog ett foto på vårt höganäsfat som är placerat mitt i lavendeln. Det såg ut som ett litet bubbelbad. Stenen som sticker upp har jag lagt i. Vår fru duva brukar landa på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar