Insändare och liljekonvaljer

Den 26 maj demonstrerade ett 40-tal personer i Helsingborg för att de med funktionshinder ska få ökad tillgänglighet i samhället. Jag är ledsagare åt en synskadad kvinna i Höganäs. Där kan det vara förenat med stora personskador för den som inte ser utan känner sig fram med käpp. Hinder som framkallar fara finns överallt. Jag nämner några. Så börjar min insändare som jag hade inne i HD onsdagen den 30 maj. Jag skrev och skickade in den till HD vid lunchtid i tisdags så det gick snabbt att få den publicerad. Polisen (som jag kontaktade) uppmanade mig att gå med detta till gatukontoret. Ok, de fick också ta del av detta samt foto som jag tog av eländet. I går jobbade jag på "Friskis" några timmar. På eftermiddagen cyklade jag till Mölle. Det var så fint väder, soligt och bara lite vind. I dag har jag jobbat som ledsagare i drygt tre timmar. Vi fick gjort en hel del. Liljekonvaljerna på framsidan av vårt hus blommar för fullt. Nu har jag varit ute och plockat in en bukett. Ahhh, de sprider en underbar doft i hela rummet.

Fotvård och blomsterprakt

De här underbara blommorna kan jag titta på genom mitt köksfönster i och genom fönstret i matvrån. Tack vare att det regnade i förmiddags fick jag gjort en del inomhus, körde bland annat en maskin tvätt. På eftermiddagen sken solen så då cyklade jag in till Höganäs och uträttade några ärenden. Nu har jag haft fotvård och målat tånaglarna djupt röda. Det var skönt och blev snyggt. I HD läste jag att äldre som dricker kaffe dagligen minskar risken för att dö i en rad sjukdomar. Äntligen en positiv forskningsrapport. Och om det inte skulle stämma, så är det i varje fall uppiggande. Jag dricker nästan aldrig kaffe numera. När jag jobbade drack man ju den ena baljan efter den andra och starkt så att skeden nästan stod för sig själv i koppen. Inte konstigt att magen tog stryk. Nu håller jag mig till te. Fast någon gång då och då är det gott med en kopp efter maten, men då ska det vara starkt och inget lank.

Bröllopsdag, Pingstafton och schlagerfestival på samma dag och därefter Mors dag

Med anledning av vad jag skrev senast, ringde en väninna och frågade "gård du verkligen omkring utan trosor!?" Nej sa jag, men jag funderar på att göra det. Inte bara för att göra min gynekolog till viljes. I lördags (Pingstafton) morse när jag fick morgonkramen av maken, frågade jag om han visste vad det var för dag idag. först sa han nää och sedan, javisst! Det är ju vår bröllopsdag. Ja just de - fast ändå inte. Vi gifte oss Pingstafton den 3 juni 1995. Det enklaste är ju ändå att fira bröllopsdagen på Pingstafton varje år, oavsett vilket datum det är. Jag fick titta i ringen för att kolla vilket år och vilket datum det var. Fast firar gör vi inte, utan konstaterar bara att, jaha då har vi varit gifta i ytterligae ett år. Blommor får jag ändå lite då och då. Senast förra fredagen. Då fick jag tio långskaftade, underbara beigevita rosor, vackert bundna med brudslöja och grönt. Robert och Anna firade Pingstafton med oss. Vi grillade och satt och njöt i uterummet tills klockan var nästan tio. Då gick vi in och tittade på Eurovision Song Contest, (som började klockan nio) från Azerbaijan. Loreen sjöng Sveriges bidrag" "Euphoria och vann som väntat överlägset. I dag var det "Mors dag" och Robert uppvaktade mig med en stor och vacker blomma som jag inte vet namnet på. Ska ta ett foto på den och sätta in här. Nu håller jag nästan på att somna så det är lika bra att jag går upp och lägger mig.

Toastolen - skitviktig

Även idag har jag jobbat några timmar som ledsagare. Därefter skulle jag cykla vidare till Mölle fiskrökeri, men fick göra en liten omväg in till "Friskis". Är man nödig så gäller det att snabbt hitta en toa. På "Friskis" hamnade jag i samspråk med Bea, Lena och en annan motionär, vars namn jag just nu har glömt. Lena undrade om vi inte skulle börja dansa Argentinsk tango i Mölle där hon bor. Jo det vore trevligt, det har jag gjort för några år sedan, men jag slutade på grund av karltorka. Det är bara par som går dit. Ok sa Lena, jag kan dansa mannens steg bara jag får dansa tango. Det är alltså mycket möjligt att vi börjar till hösten. Och så var det då det här med när det tränger på från blåsan. Då gäller det att veta var toaletterna finns. Det kan jag ju säga, att det här med att ha svårt att hålla sig, det har nog varenda "kärring" och man behöver verkligen inte vara så gammal när de problemen börjar. Det gäller att veta var toaletterna finns när man är ute på byn. Jag kunde tipsa om både folktandvården, kyrkan, biblioteket och hamnarna i både Höganäs och Gamla Lerberget. Hon vars namn jag har glömt sa att hennes blåsa var stor som en kanariefågels. Hon tipsade om ICA, City Gross och restaurangen på ett äldreboende. I värsta fall sa hon, får man väl huka på Ärtan och Bönan som är ett grönområde där man rastar hundar. Ja, vad gör man inte om man måste. Min gynekolog uppmanade mig att gå i kjol utan trosor, det är ok utomhus på sommaren när det är varmt. Men helst varje kväll där hemma. Han gillar inte att man går i trånga trosor, speciellt inte om de är i konstmaterial. Är kjolen vid kan man till och med låtsas att man sitter på huk och tittar på något på marken, en växt till exempel, samtidigt som man lättar sig. Det går ju bra om man promenerar längs stranden eller i skogen och inte har folk för nära. Men gör det för allt i världen inte i tättbebygt område. Det syns när det rinner, gud så pinsamt de skulle va. Nu har det hunnit bli lördag så nu ska jag gå upp och lägga mig i bingen och läsa en stund.

Hibiskus och jobb i svettig värme

Vilken vecka det har varit! Strålande sol och hur mycket värme som helst, närmare trettio grader! Vartenda fönster i huset har varit öppet. Den här veckan har det varit mycket jobb (nåja, mycket och mycket), och det har varit trevligt. I går jobbade jag först på "Friskis" några timmar, därefter som ledsagare några timmar åt en synskadad kvinna. Även i dag har jag jobbat hos samma kvinna, det ska jag göra i morgon också. I förmiddags satt jag och läste HD i solen ute i trädgården. Efter en halvtimme var jag nöjd, det var för varmt. Satte mig i skuggan under markisen med solskärm och telefon. Ringde min "gamla" väninna Kici som bor i Victoria park på Limhamn utanför Malmö. Det är alltid härligt att prata med henne, vi kan ta upp tråden där vi sist släppte den, även om det på grund av olika omständigheter, familj och flytt, har gått många år mellan våra samtal och träffar. Vi har samma referenser från ungdomsåren. Ah, det är guld värt. Ringde upp Lena, Ann-Marie och Ingela i går. Bjöd hit dem och deras hälfter om fjorton dagar. De kommer. Ringde även Meta men fick tyvärr inte tag på vare sig henne eller hennes man Lars. Ska försöka nå dem senare i kväll. Pratade med Ann-Marie (som haft egen handelsträdgård) om min Hibiskus som jag fick i morsdagspresent för några år sedan. Den växer och blommar stup i ett. Eftersom den alltid bär knoppar är det inte lätt att veta när man ska beskära den? På fotot ser man den bakom Hortensian. Just nu bär Hibiskusen ännu fler blommor. Hortensian i förgrunden, är en blomma som jag brukade ge min mamma (hon är sedan flera år en ängel) på "mors dag". Just den här köpte jag i Helsingör förra veckan. Den kostade 125 danska kronor. Billigt för ett så stort exemplar.

Estelles dop

I förmiddags följde jag dopet på TV av vår nya lilla prinsessa. Tänk, en dag blir hon kanske vår drottning. Nåja, det är inget som jag får uppleva. Hon fick namnen Estelle, Silvia, Ewa och Mary. Jag fällde naturligtvis en tår. Det gör jag alltid vid dop, bröllop och vid begravning, oavsett om om jag känner den eller dem det gäller. Det är så högtidligt och jag blir så rörd. Maken är ännu mer lättgråten. Han gråter framför TV´n om någon av "våra pågar eller töser", det vill säga någon från Sverige vinner i någon internationell sportsgren. När jag hade tittat på prinsessdopet gick jag ut i trädgården och vattnade. Det hade jag inte behövt göra. På eftermiddagen cyklade jag till Nyhamnsläge. Det var fortfarande tryckande hett och solen brände som en blåslampa. På vägen stannade jag och pratade med en av våra motionärer på "Friskis". En jättetrevlig man som börjar hos sjukgymnasten och fortsätter på gymmet. På hemvägen kom det några regndroppar sedan kom blixt och knall nästan samtidigt, det var någonstans bakom mig vid eller på Kullaberg. Sedan kom regnet. Dropparna var halvdeciliter stora. På nästan ingen tid var min t-tröja och mina schorts genomblöta, men vad gjorde det. Det var fortfarande varmt och jag var genomsvettig. Mitt i regnet stannade jag och drack en medhavd flaska vatten. Väl hemkommen var det som om himlen öppnade sig och släppte ut allt vatten som fanns däruppe, på en gång. Jag tog ett foto på vårt höganäsfat som är placerat mitt i lavendeln. Det såg ut som ett litet bubbelbad. Stenen som sticker upp har jag lagt i. Vår fru duva brukar landa på den.

Sjösättning

Så där ja, nu är båten sjösatt. Hoppas att vi den här sommaren kommer ut på sjön liter mer än i fjor. Då blev det bara en gång. Vår granne sjösatte inte ens sin båt förra sommaren. Det ska han göra i år sa han. Maken bottenmålade vår båt i går. I dag har han polerat den. Förra året köpte och splitsade han nya tampar. Motorn startade på första försöket. Men, han upptäckte att bränsleslangen höll på att vittra sönder. Det blev en tur in till Biltema för att köpa ny slang och slangklämmor. Eller rättare sagt två turer in till Biltema, för det var fel storlek på de första slangklämmorna. Vi upptäckte fem små revor i kapellet ca en halv till en cm stora. Dessutom hade två långa sömmar spruckit, där man trär in kapellbågarna. Min gamla symaskin från 60-talet åkte fram och ur ett par av mina kasserade jeans klippte jag laglappar, som jag sydde på undersidan av kapellet. På ovansidan syns det inte. En segelmakare hade inte gjort det bättre. Min son Robert och min svärdotter Anna kom hem lagom till sjösättningen. De hade varit hos en av Annas sorasystrar, (hon har två) som har sommarhus i Höllviken. Vi körde en liten runda ut i sundet. Anna undrade om Janne hade tänkt köra över, för han var ju på god väg. På fotot syns jag och Robert.

Helsingör en klämdag, phu!

Det var så fint väder i dag så jag beslöt mig för att ta en tur över sundet. Det var månader sen sist jag var över. När jag kom in till Helsingborg hade jag tur och hittade en ledig (gratis) parkering på en liten tvärgata till Drottninggatan. Visserligen blev det en rätt så lång promenad, men jag hade mina MBT-skor på mig så jag pinnade på rätt bra. Inne på Knutpunkten var det massor med folk. Det visade sig att fler än jag hade kommit på idén att åka över. Javisst ja, det var ju en klämdag och många var lediga. Man åkte med hela familjen, många av dem hade barnvagn med sig och en och annan reste med hund. Sen var det jag som ingår i dra-maten-maffian. Det är kvinnor och män i pensionsåldern som, med en inköpsväska på hjul, vet hur man tar sig fram i trängsel. Våra armbågar har med stigande ålder blivit rätt så vassa. Köerna gick från biljettluckorna och tvärs över vänthallen (och den är stor), sedan gick kön tillbaka igen till biljettluckan. De som stod först och sist i kön stod alltså bredvid varandra. Nere vid Forex var det knöfullt av folk som skulle växla. Jag hade tack och lov danska pengar med mig, så den kön slapp jag. Inne i Helsingör vimlade det av folk överallt. Hade tänkt att jag skulle strosa runt där lite och titta i affärerna, men det får bli en annan gång när det inte är så trångt. På Blomstertorget fanns det mycket grant att vila ögonen på. Jag köpte en stor praktfull, gammalrosa Hortensia för 125 danska kronor. Som hittat. För övrigt köpte jag Whiskey, Aalborg Export Akvavit och dansk marinerad sill. Det njöt maken och jag av i kväll.

Norges nationaldag och te från Kränku

Norges nationaldag var en blandning av sol, regn och riktigt mycket blåst. Hemma hos Robert och Anna, min son och svärdotter, träffade vi Aina, Annas mamma. Hon bor ute på Fårö. Innan hon lämnade Gotland körde hon in till Kränku i Visby och köpte te till mig. Just nu är S:t Hans kvartersblandning min favorit, Guteblandning är en annan. Jag brukar beställa två stora påsar. Den ena lägger jag i en plastpåse, försluter den väl och lägger den i frysen.

Nymålade naglar

Efter frukosten i morse målade jag naglarna. Nu är de mörkt syrenlila. Minuterna efter att jag hade lagt på top coat, trängde sig teet på. Det var inget att be för, jag var tvungen att gå på toa och det var inte gjort i en handvändning. Att knäppa upp livremmen var inga större problem, men jeansen och trosorna kasar ju inte direkt ner av sig själv. Prova själv, det är inte lätt när man inte kan använda fingertopparna. Men, men, allt slutade lyckligt och nagellacket klarade sig. Sent i eftermiddags ringde det en tjej från Bingolotto. Bingolotto wow! Jag satte mig genast på en stol. Hon småpratade och var hur trevlig som helst. Men kom till skott då tänkte jag. Tala om hur mycket pengar jag har vunnit. Men hon bara malde på. Till slut frågade jag vad hon hade på hjärtat. Det visade sig att hon bara vilje sälja en prenumeration på minst en bingolott i månaden. Jag tackade nej. Ja, ja, de va de.

M-magasin, jag en modell

Äntligen! I dag kom nummer 7 av Amelia Adamos månadstidning M-magasin i min brevlåda. Jag tog den med mig inplastad till "Friskis". Det här numret är givetvis extra bra. Jag är helnöjd med reportaget om Gunilla och mig. Journalisten var lyhörd och fick med mycket information i kort text. Fotografen var fena på att få mig rörlig framför kameran. I M-magasin nummer 2 efterlyste man kvinnor som ville förnya sig. Av alla de som tog chansen och anmälde sitt intresse, blev Gunilla och jag de utvalda som erbjöds en ny frisyr. Torsdagen den 29 mars körde jag till Ängelholms flygplats och bordade ett SAS-plan till Arlanda. Jag kände mig som en VIP hela dagen. Läs gärna tidigare anteckningar från de här dagarna. Så här kortklippt har jag aldrig varit. Oj vad det kändes naket i nacken och vid öronen. Men jag blev nöjd. Både klippningen och färgerna blev jättebra. När Anneli kom och avlöste mig på "Friskis" i dag, tog hon det här kortet. Som synes (om man jämför med fotona i tidningen) har håret växt en bra bit, men fortfarande är frisyren lättskött. Ok, jag har själv klippt luggen. En manlig motionär (i min ålder) kom in och tittade i tidningen, som jag hade uppslagen på receptionsdisken. Han tittade i tidningen och sedan på mig, sen sa han, "oj är du så gammal"! Ja men hallå!? Det är väl bra att man kan bli äldre - ok då, gammal. Jag menar vad är alternativet? Fast vid närmare eftertanke var det ju en komplimang.

Brunch hos Karin

Karin, en av deltagarna i Senilteatern, hade bjudit in oss andra i ensemblen på brunch idag. Karins make filmade de två första föreställningarna av Cabaret Livslinjen. Den första av dem fick vi titta på före maten. Den andra såg vi efter. Oj vad vi hade många synpunkter på hur vi använde scenen och på hur vi rörde oss. Det var väldgt nyttigt att både se och höra. Nu vet vi vad vi ska undvika och vad vi ska framhäva. Vi fick många goda skratt, inte minst åt oss själva. Läste i HD att den katt med högst kända åldern blev 34 år. Då vet Lars och Lena hur gammal deras katt Torsten kan bli. På fotot ovan kan man se hur bra han mår. Han kan nog uppnå en riktigt hög ålder och han är på god väg. En Stör, som är en insjöfisk har uppnått en ålder av imponerande 152 år! Jag undrar, hur vet man det? Syns det på den? En människas ålder är väldigt svårbedömd. Jag menar, man kan ju göra rätt så mycket för att hindra ålderstecknen genom hur man levet. Men det inte alls ovanligt att både kvinnor och män tar läkarhjälp för att släta ut och fylla i lite här och var. Hur gamla vi blir beror inte så mycket på utseendet utan hur vi mår. Vi kan göra en hel del själv för att påverka det, men inte allt. "Du kan inte välja hur du ska dö. Eller när. du kan bara välja hur du ska leva. Nu." Joan Baez, född 1941, amerikansk folkmusiker och kompositör.

Poledans?

I dag ska jag sanera sovrummet. Det vill säga damsuga och torka golvet samt våttorka fönsterkarmar, garderobsdörrar, lister och allt annat som tål vatten. Bädda med rena lakan, ta ut och skaka täcke, överkast och kuddar. Lampskärmarna ska ut och borstas av, sedan ska det förhoppningsvis inte finnas något pollen kvar. Och nu ska väl det värsta på den här pollensäsongen vara över. I eftermiddag ska jag gå och simma och sanera mig själv. Jag har fått erbjudande om att ta tre lektioner i poledans, till det facila priset av 199 kr. Det går till så, att man hoppar upp på en stång och klänger sig runt den. Gärna upp och ner, och helst i bara trosor och bh, eller i något annat lättklätt. Sedan slingrar man sig smidigt och graciöst runt stången och ser förförisk ut. Det kan ju jag säga med en gång, att det skulle aldrig funka. Att se förförisk ut menar jag. Jag skulle nämligen behöva ha skydd som en ishockeymålvakt, alltså med både hjälm, ansiktsgaller och allt det andra. Undantaget suspensoaren förstås men gärna handledsskydd. Mogna kvinnor bryter nämligen lätt handlederna, har jag hört. Jag har sneglat på pelaren i vårt stora rum, men jag tror inte att jag ska försöka hoppa upp på den. Den är vist bärande så det är lika bra att jag låter bli.

Ösregn, äntligen!

Oh så skönt! Att det äntligen kom ett rejält ösregn. Som jag har längtat. Jag jobbade några timmar på Friskis idag och när jag körde hem kom det ett och annat stänk på vindrutan. Men, i eftermiddag när jag körde till Helsingborg regnade det rejält. Det stod rakt ner i backen, och jag bara njöt. För mig och alla andra med pollenallergi har det varit ett litet helvete. Vi välkomnade regnet, det rensade luften och sköljde bort en hel del pollen som rann ner i gatubrunnarna. Det är många, många år sedan det var en så här svår pollensässong. För min egen del har jag inget astmatiskt, tack och lov. De som har problem med luftrören kan behöva Bricanyl. Det har varit stor efterfrågan på just detta läkemedel, så det lär snart vara slut på apoteken. Stackars de som har behov av att (genom munnen) inhalera detta. Men jag har massor av kli i ögonen och rinnande näsa, och det är mycket nog. Jag läste att många med svår pollenallergi åker utomlands, till exempel ner i Europa, några veckor när pollensässongen pågår som mest. Man kan naturligtvis också åka långt upp i norra Sverige, där både snön och isen fortfarande ligger. Det lär ju dröja innan våren kommer dit. Ska jag köra 150 mil för att undvika pollen så föredrar jag att köra söderöver. Ja, det var kanske inte en så dum idé.

Premiär på Cabaret Livslinjen

Maria Montasami? Nä, de e ju bara jag. Den här peruken hade Ann-Britt när hon läste en monolog av Kristina Lugn. Ja puh! Det har onekligen varit lite fjärilar i magen inför premiären igår på vår "Cabaret Livslinjen". Allt gick jättebra! Vi spelade för två nästan fullsatta salonger. Publiken skrattade emellanåt så mycket att vi fick ta om en och annan replik. Jag spelade bland annat en något förvirrad arbetsförmedlare (jag har varit anställd på AF i 25 år), som frågar en arbetslös farmaceut om hon kan operera. Hon kan ju så mycket om mediciner och har träffat så många sjuka människor på apoteket. I morse hörde jag på nyheterna om en 15-åring, som gjorde sin prao på Malmö Allmänna sjukhus. Den här tonåringen har handgripligen fått snitta en gravid kvinna som skulle förlösas med kejsarsnitt. A ja men! Man tror knappt sina öron. Kvinnan som skulle förlösas visste naturligtvis inget om detta. Den handledande läkaren har bett om ursäkt. Men ändå! Att bara komma på tanken att låta en helt oerfaren, i det här fallet en 15-åring, sätta kniven i en gravid kvinna - det är horribelt. Ibland överträffar den absurda dikten verkligheten med råge. Det känns verkligen ruggigt.

Här är alla "skådespelarna" i Senilteatern. Från vänster sitter Inga som hade svårt att få köpa en fika. Hemma hos Anita i rött hade en gammal kärring flyttat in. Karin i turkos var en lindansare med atros i knäna. Med champagneglaset i högsta hugg sitter GeBe, hon spelade en otrevlig och oförstående personal på apoteket. Sen sitter jag med hjärtat i halsgropen och till höger om mig Gunnel, hon spelade make till en hustru som döstädade. Bakom mig står Harriet som bland annat var den automatiska telefonrösten med de obegripliga frågorna, på "Vårdcentralen Sundvik". Ann-Britt som står till höger undrade bland annat var vänligheten tog vägen. Vi hade alla mer än en roll samt givetvis mellansnack. Dessutom sjöng vi "Idas äldrevisa" och rappade "Pensionärsrapp". Vår regissör Christin, kunde tyvärr inte vara med oss igår. Hon är flyvärdinna och befann sig i luften. Men, hon tänkte på oss och hade varit och lämnat varsin ros till oss, lyxig choklad och två stora flaskor skumpa (alkoholfri päroncider). Det blev vi glada för. Vi nöt av godsakerna vid eftersnacket efter föreställningen. I sommar ska vi träffas hos Inga i hennes koloni, när dahliorna blommar. Till hösten fortsätter vi med teatern.

Fastighetsmäklare

Huset ovan passerar jag när jag cyklar till Mölle. Det kan väl inte benämnas som annat än en rivningskåk? Så vitt jag vet är den inte till salu, om någon nu skulle känna sig hågad. Men om - så skulle väl inte ens den mest oseriöse mäklare kunna se det som annat än ett rivningsobjekt? Igår fick vi en extratidning från en fastighetsmäklare, som bilaga till HD. Den innehöll en massa lägenheter och villor som var till salu. Jag fastnade för ett hus (nej, jag är inte spekulant) med ett utgångspris på strax under 1,8 miljoner. Ett litet gult fyrkantigt hus med bara ett fönster på framsidan. Det innehöll 6 rok, varav 4 sovrum (inkl källare!)Boarea: 80 kvm. Jamen herre gud! De rummen måste vara små som kättar. På 80 kvm har man alltså lyckats få in 6 rum, hall, kök, badrum (extratoalett är väl inte att tänka på?) tvättstuga och garderober. Kanske pannrum också, vad vet jag. Detta låter obegripligt. Man får nog inte vara storvuxen eller ha för bylsiga kläder för då blir det campingtrångt. Fast mäklaren skrev att detta är en "rymlig familjevilla". Otroligt!

Seniorteatern

Jag är en av åtta 65+ damer som ingår i Senilteatern. Vi tillhör Fria Teatern och spelar på Arken teater på Sundsgårdens folkhögskola. Vi har alla tidigare gått på 55+ linjen på folkhögskolan. Den här terminen har vi gjort "Cabaret 65+" och igår hade vi generalrepetion. Teatereleverna på skolan var vår publik. De både skrattade och applåderade, helst spontant! Tack,tack,tack. Till viss del tolkar vi andras texter, men det mesta har vi skrivit själv. De texter som jag framför har jag har jag till exempel skrivit, inspirerad och påhejad av mina kompisar. På fotot syns mina kläder, svarta jeans och svart tröja. Alla vi "skådespelare" är klädda i svart. Vilka plagg man väljer är valfritt. Det andra på fotot är min rekvisita. På måndag har vi premiär på Sundsgårdens folkhögskola på Arken teater kl 13.00 och sedan har vi en föreställning kl 19.00. Vi vill gärna ha en engagerad och generös publik som har förståelse för att vi ibland kan ha teflonminne. Vad tror ni vi har bakom våra majblommor? Text så klart! Både på Idas äldrevisa och pensionärsrapp, för säkerhets skull. Vi har träffats en gång i veckan, spånat, repeterat, skrattat mycket och tyckt att det här är skitkul. Vi hoppas att vi kan bjuda på många skratt. Det finns även fina texter som stämmer till eftertanke. Ni som läser detta och inte har något annat bättre för er - ni är varmt välkomna. Det är GRATIS.

Carmen

Carmen. Denna underbara opera har jag sett några gånger. Jag älskar musiken, texterna, ja hela dramat. I rollen som Carmen kommer jag just nu bara ihåg två av de stora, nämligen Kerstin Dellert och Elisabeth Söderström. Förutom sina fantastiska röster gjorde båda en fantastisk tolkning av rollen. En blodfull och temperamentsfull och yppig kvinna med stora gester. De bar vackra färgrika dräkter och skor med klackar. Baletten framförde spansk flamenco så klart och alla som någon gång (förmodligen för ganska länge sedan) upplevt det gamla genuina Spanien, kände igen sig i scendekorationerna. Igår såg jag Carmen på Malmö Opera i en modern uppsättning. Det var inte så kul. Scenen var grå, grå, grå. Det skulle kunna vara hämtat från en fabrik på 40-talet. Kvinnorna hade något på sig som såg ut som städrockar. Det färgrikaste den moderna, smala Carmen hade på sig var en röd kjol och en matchande jumper, men endast i första akten. Därefter svarta tights vit skjortblus, en lång kavaj och platta ballerina skor, samt till slut en kjol och en (för stor) jacka av obestämd färg i grå-beige. I slutscenen bar hon en vit dräkt. När hon fick kniven i sig syntes alltså blodet tydligt. I baren hos den kvinnliga barägaren drack man bier och tittade på tjejjer klädda i bh, trosor och stay ups som utövade stångdans. Snyggt utfört, men jag föredrar originalupsättningen där man drack man vin och dansade flamenco. Orkestern, solisterna, kören och baletten, alla gjorde ett bra jobb. Tyvärr var Carmen, och även de andra, i mitt tycke, alldeles för sparsmakade i sitt (rörelse-) framträdande. Ibland rörde de knappt på sig. Jag pratade med damen som satt bredvid mig, hon hade samma uppfattning som jag. Vi njöt av musiken och sångerna, men saknade färgerna, flärden och de stora gesterna. Ja, ja, så har jag varit med om det.

Valborgsmässoafton och första Maj

Tänk att det kunde bli så fint väder - hela helgen. Valborgsmässoafton hade vi bjudit hit våra goda vänner Lena och Lars och Lenas pappa Nisse från Åstorp. Lena kom med en underbar bukett ljust beige-rosa rosor och en jättegod kaka som hon naturligtvis bakat själv. Den njöt vi till far-åt-helvete-kaffet. Cirka tio minuters gångväg härifrån kom min son och svärdotter, Robban och Anna. Anna bidrog med efterrätten. En härligt frasig rabarberpaj och vaniljvisp. Dessutom fick jag en fin liten glasburk som ser ut som en liten mini-rosengömma. Den ska jag ha flingsalt i. Som vanligt hade det samlats mycket folk nere vid stranden i Gamla Lerberget för att lyssna på vårtalet och de traditionella vårsångerna samt förstås att titta på Valborgsmässobålet. Det hade varit varmt hela dagen så kvällen var fortfarande lite ljummen.

I dag första Maj var det strålande sol redan på morgonen. Plus nitton grader och bara lite ostlig vind. En dag som gjord för en cykeltur. Maken är inte rädd för att jobba och ta i, men när det gäller cykelturer är han otroligt trög. Jag gav honom en jättefin cykel i julklapp. I dag var det verkligen läge för premiärturen. Jag sa att jag inte tolererade några som helst ursäkter för att slippa cykla. Strax efter klockan ett gav vi oss iväg med sikte på Mölle. I en liten kylväska hade vi bier och vatten. Trots den i mitt tycke, breda sadeln, blev maken öm i rumpan ganska omgående. I Nyhamnsläge fick vi stanna en stund så att han slapp den förhatliga cykelsadeln, där hade vi även en vätskekontroll, vi drack vatten. I Mölle satte vi oss nere i hamnen och drack våra medhavda bier och vatten. Där var mycket folk, bilparkeringen var full och många hade kommit dit med motorcykel. Ett äldre par kom på varsin Gold Wings. Hon såg ut som en liten gumma med långt vitt hår, hennes man liten och skallig man med kulmage. Båda var helt klädda i svart, jeans, linnen och bots. Hennes motorcykel var guldfärgad, hans vinröd. Deras cyklar var blanka och med mycket krom och båda hade också varsin liten nallebjörn (leksak) på ryyggstödet till bönpallen. På hemvägen stannade vi till i hamnen i Höganäs så att maken fick slippa cykelsadeln en stund. Hela turen med tre stopp tog nästan tre och en halv timme, då tog rasterna cirka en timma. Det var kanske för mycket tid på sadeln. Han behöver nog inskolas på cykeln. Man får nog ta lite kortare turer, men oftare. Undrar om man man sätta en traktorsadel på cykeln? Fast det skulle nog se löjligt ut.