Gott Nytt År!

Har står jag med presenterna till kvällens värdpar. Vi ska till Lena och Lars i Åstorp på nyårsfest. För en gångs skull blir vi upphämtade. Yes! Annars är det alltid jag som är chaufför och det är helt ok, men i kväll ska även jag njuta av Champagne och goda viner. Den här gången hjälps vi åt med maten. Ann-Marie och Carl-Olof står för fördrinken som blir Champagne och små krustader fyllda med allehanda gott. Jag och Janne fixar förrätten. Det blir toast Skagen. Jag stod och skalade ett och ett halvt kilo räkor i går kväll, det blev bara ett halvt kilo kvar utan skal. Dekorationen blir rökt lax och rom, dillkvistar och citron. Värdparet bjuder på rådjur med allt vad där hör till. Efterrätten kommer Ingela och Bengt-Åke med. Om jag inte är felunderrättad blir det något med äpple. Förhoppningsvis hennes drömgoda äpplekaka med vaniljvisp. På väg till Åstorp ska vi hämta upp Lenas pappa Nils. Ett par saknas, nämligen Meta och Lars, men de brukar alltid fira nyår med ett annat gäng. Nåja, vi träffas ju på Trettonafton. Då är vi bjudna till Residenset i Malmö, med övernattning. Då är Meta (landshövding) och Lars värdpar. Det ska bli intressant att se det vackra huset på insidan. Ja, nu är det inte mycket kvar av 2012. Det här gamla året har inneburit både elände och glädje. Hoppas att det nya 2013 bjuder på mer glädje än elände. När jag ändå önskar kan jag ju passa på att önska mig fred på jorden, det är en stor önskan och jag vet att vi är många som önskar det. Om inte annat så kanske det kan bli lite bättre. Till sist vill jag önska alla Er kära läsare av min blogg ett riktigt Gott Nytt År! Kram på Er!

Julpyntet är borttaget

Nu är glada julen slut, slut, slut, julegranen bäres ut, ut, ut .............. Ja, julen är slut, men någon julgran har vi inte burit ut. Vi har inte haft någon julgran på jag vet inte hur många år.

Det här julpyntet plockade jag bort i går. Lägg märke till den fina tomten gjord av en toapappersrulle med bomullsskägg och blå paljetter till ögon och luciaföljet av äggkartong och flirtkulor. Det är mitt allra käraste julpynt, gjort av Robert, min älskade son, när han gick på dagis. Så det har ju några år på nacken (han fyller 49 år till våren). Nu har jag bara några (4 st) juldukar framme, men de ska väck i morgon.

Änglarna i min ärvda kristallkrona (det lät pompöst) ska också ner. Ljusstakarna i fönstren och min fina lilla vita keramikstjärna som hänger i fönstret i matvrån, får vara kvar över trettonhelgen. Vi är inte mycket för juldekorationer maken och jag. Min väninna Ann-Marie ringde i eftermiddags. Hennes man hade tagit ut deras gran i dag. Han tog tag i toppen och asade alltså ut den med toppen före (?!) från vardagsrummet genom hallen och ut på verandan. Eftersom den var torr tappade den så gott som alla barren på golvet på sin väg ut. Ibland, sa Ann-Marie, uppför han sig som en riktig ..... (censur). Ja sa jag, varför skulle han vara annorlunda än alla andra män? I kväll ska jag titta på "Stjärnorna på slottet".

Begravningar och dop

Som sagt var, folk dör mer ofta vid storhelger. Det är allmänt känt, åtminstone bland de som jobbar på pastorsexpeditioner och begravningsbyråer. Det finns pastorsexpeditioner där man inte får ta semester vid storhelger. Det fick jag reda på i dag. Som vikarierande kyrkoskrivare tog jag emot fyra begravningar i dag på bara några timmar. Jag fick även ta emot och visa runt en ung mamma och pappa som kom med sin lille son. Han ska döpas på söndag. Även mamman är döpt i Den Gode Herdens kyrka, där hennes lille son nu ska döpas. I eftermiddags körde jag till Mölle Fiskrökeri. Hade tänkt köpa ett kilo färska räkor till i kväll. De kostade 250 kr/kg så det fick vara. Torskryggen kostade 290 kr/kg. Körde hem och plockade ut tre rejäla bitar torskrygg från frysen. Har vi egentligen råd att äta så dyr fisk? Klart vi har, den ska ju inte ligga i frysen. Jag panerade och stekte den. Såsen, himmelskt god, gjorde jag av 1,5 dl vispgrädde (som jag vispade), 3 dl turkisk youghurt , lite chilisås, lite senap, en tsk majonnäs, en burk röd rom, en burk räkor, en massa klippt dill samt salt och nymald vitpeppar. Hur mycket man vill ha av varje ingrediens varierar, man får smaka sig fram. till detta kokt potatis och ärtor. Mmm, det var jättegott.

Julen är slut och därefter kom rean och jobb.

De va den julen. Vi, det vill säga jag och maken, min son Robert och min svärdotter Anna samt Aina, Annas mamma, firade jul ihop. Aina bor längst ut på Fårö, så hon fick ta både bil, båt och tåg för att ta sig hit, men det gick väldigt smidigt. Julafton och juldagen var vi hos oss i gamla Lerberget. Vi åt och drack gott och hade det lugnt och mysigt, men vi fick för lite motion. Vädret kunde ha varit bättre. Robert agerade jultomte inne hos grannarna Camilla och Martin.

Här hämtar han en av julklappssäckarna i deras garage. Arvid som blir två år till våren var inte rädd för "totte" och hans lillebror Valter är bebis så han bryr sig inte ännu. Juldagen äter vi alltid fisk. I år lagade vi till drygt tre kilo lutfisk och en stor koketorsk (fångad av maken). Båda sorterna var jättefina. Till detta hade jag gjort några liter skånsk senapssås. Detta kräver en mjölig potatis så att man får upp den (onödigt) goda såsen, samt förstås gröna ärtor. Av lutfisken blev det inte en smula kvar och av torsken endast så pass mycket att det räckte till en portion för maken att ta med sig till jobbet. I dag har jag jobbat på pastorsexpeditionen i Den Gode Herdens kyrka. Det ska jag göra i morgon också. Jag förmodar att Antje Jackelén är min högsta chef. Hon är biskop i Lunds stift (Skåne och Blekinge). I tidningen "Chef" har hon sagt att "man måste tänka på balansen mellan att vara privatperson och professionell. För mig är det dock en ickefråga. Jag jobbar inte som biskop, jag är biskop." Det är tänkvärt. I går körde jag in till Väla för att gå på rea. Ja jag vet, man måste ha vassa armbågar och tålamod. Det var fullt med folk överallt. Efter ett par timmars farande in och ut i affärer, lyckades jag i en av gångarna, hitta en ledig pall som jag sjönk ner på. Det är riktigt intressant att studera folks beteende när de försöker ta sig fram i trängseln. En ung mamma sköt en barnvagn framför sig, bakom gick pappan med en liten bebis i bärsele på magen. Den lille såg ut att vara nyfödd. Kan de ha varit nödvändigt att ta ut en så liten? Jag menar med tanke på alla baskelusker som for omkring där. Men, men, han skulle väl härdas. Jag lyckades föresten göra ett fynd (tror jag). På Desigual köpte jag en topp för halva priset, den hade kostat 599 och såldes nu för 299 kronor. Nä, nu måste jag lägga mig för i morgon ska jag upp halv sex.

Whiskey, tulpaner och lilla Ofelia

I dag har jag hunnit med lite av varje. Jag laddade tvättmaskinen med lakan innan jag dök in i duschen i morse. Fixade och åt frukost med skinka som maken kokte och griljerade i går kväll. Mmmm, den är jättegod. Torktumlade och hängde tvätten. Körde in till Helsingborg vid halvelvatiden. Hittade en gratisparkering! Tog en snabbpromenad till Knutpunkten och åkte över till Helsingör.

På färjan pratade jag med matten till lilla Ofelia som är en sex månaders valp. De skulle åka till Köpenhamn och fira jul. I Helsingör var det ganska dött, inte mycket folk. Det såg inte så kul ut, många affärer hade slagit igen och lokalerna stod tomma. Vi har inte köpt whiskey på jag vet inte när, men nu behövde förrådet fyllas på. Jag köpte tre flaskor. En liters Lauders som kostade 137 dkr och en liter Bells för samma pris. En liter Tullamore Dew, som är min favorit kostade 178 dkr. På blomstertorget köpte jag tio fina papegojtulpaner för 35 dkr. Det var billigt.

När jag kom åter till Helsingborg höll Räddningstjänsten på med dykningar från Kungstrappan. Tror inte att det var skarpt läge. Det såg inte så ut. På Kullagatan var det mycket folk i rörelse. Man jagade väl ifatt de sista julklapparna. Det problemet har inte vi i vår familj. Vi har inte gett varandra julklappar på många, många år. Det är inget vi saknar. Sen är det ju en annan sak att jag inte kan låta bli att ge son och svärdotter varsin julklapp. Jag gick in till Yves Rocher och köpte ett presentkort till mig själv. Det kostade 200 kr och är värt 400 kr. Ett bra köp. På väg till bilen passerade jag en blomsteraffär på Drottninggatan. Där kostade tio enkla tulpaner 85 kr. Kände mig rätt så nöjd med mitt köp.

Lila, en färg som står för botgöring

Även i dag har jag jobbat på pastorsexpeditionen i Den Gode Herdens kyrka. I dag var jag klädd i lila från topp till tå. Jag gillar lila, det är dessutom en av de liturgiska färgerna. De har olika betydelse och jag frågade vaktmästaren vad lila står för. Jo, lila är eftertankens, lidandets och botgöringens färg. Den används under fastan och advent. Så passande, speciellt nu till det stundande nyåret när jag åter ska lova att bli en bättre människa. Det är likadant varje år. Jag lovar mig själv att äta och dricka ännu nyttigare, med risk för att det kan bli tråkigt. Dessutom brukar man säga att när åren ila använd lila. Det är klädsamt när hår, hy och ögon bleknar och tappar färg Här står jag klädd i lila med mitt konfirmationskors om halsen. Jag konfirmerades 1958 och fick då konfirmationskorset av min faster och farbror. Jag brukar säga att det är bara biskopen och jag som har så här stora kors, inget som har använder dagligdags. Min farbror jobbade hos guldsmeden Wiven Nilsson i Lund och gjorde många vackra arbeten, bland annat kyrksilver och smycken som nu säljs dyrt på kvalitetsauktioner. Dessutom var han kunglig hovleverantör. Jag har precis tagit emot nya blommor till kyrkan, det är olika färg på dem varje vecka. Beroende på var i kyrkokalenderna man är. Sedan jag började mitt vikariat på pastorsexpeditionen har jag lärt mig mycket om kyrkan som jag inte hade en aning om. Som sagt de liturgiska färgerna och namnen på olika saker man använder i kyrkan, mycket intressant. I kväll har vi ätit gravad lax och dillstuvad potatis. Till detta drack vi en flaska Riesling Wolfberger 2011. Det var hur gott som helst.

Stekt inlagd sill och jobb både här och där

Förkylningen håller i sig i form av torrhosta och rösten är fortfarande hes och emellanåt väldigt beslöjad. Tar fortfarande inga längre promenader och har inte besökt gymmet på jag vet inte när. Det känns inte bra. Jag var i alla fall på F&S i går, men då jobbade jag bara i receptionen några timmar. I dag började jag mitt vikariat i Den Gode Herdens kyrka. Jag ska jobba där på pastorsexpeditionen till och med den 11 januari 2013. Det blir inte så mycket som det låter, det är många röda dagar.

Min väninna Lena och jag brukar byta sill till julen. Hon gör Brantevikssill och jag steker och lägger in sill. Nu har jag gjort mitt. Det tog två timmar att steka den och en timma att sanera köket. Jag hade fläkten på för fullt men trots det så tar silloset flera timmar att bli av med. Jag åt en sill när den var nystekt och varm och en när den legat i lagen ett tag. Den var perfekt. Plastburkarna har hämtat i en jourbutik, det varit smågodis i. En annan dam hämtar burkar för att ha färg i. När man använt dem är det bara att slänga när de är tömda, praktiskt. Nu ska jag titta på "Kvinnan i skogen". En dokumentär om Edit från Sjöskogen i Dalsland. Hon föddes dövstum. Fast jag undrar det. Hon gav ju ljud ifrån sig så stum kan hon inte ha varit. Däremot kunde hon inte prata. I hela sitt liv bodde hon ensam i en stuga i skogen med sina djur och låg aldrig samhället till last. Det gick många rykten i byn om Edits förflutna, sådant som man bara talar om bakom stängda dörrar. Hon dog 2011.

Senilteaterns sista föreställning det här året

Nu har vi i Senilteatern gjort det igen - ett bejublat framträdande. I dag spelade vi för elever och lärare på Sundsgårdens folkhögskola.

Här står Karin i mitten med blå sjal och läser en fusklapp som hon har på vinboxen. Hon håller en snabbgenomgång med oss. Pensionärsrappen repade vi för säkerhets skull två gånger, sedan gick det som smort. Efter föreställningen kom publiken ner på scenen, kramade om oss och berömde vårt framträdande. Sånt värmer. En elev talade om att det var fjärde gången hon såg den här föreställningen. Hon har kommit till de träffpunkterna som vi har uppträtt på. Snacka om att vara ett fan! Därefter packade vi ner vår rekvisita och körde till en restaurang på Råå och åt varsin jultalrik. Och hur smakade den då? Nåja, vi blev ju mätta, men nog hade man kunnat bjuda på en kopp kaffe efter maten.

Här poserar jag och Gebe vid granen innan vi satte oss till bords. Alla vid bordet pratade och skrattade mycket och vi fick många nya ideér till kommande pjäser. Nu gäller det bara att skriva ner alla uppslag innan vi glömmer dem.

Här sitter alla tio tjejjerna, förutom jag som höll i kameran. Det var sista träffen i år. Nu är vi lediga till en bit in i januari. Då kommer vi förhoppningsvis att vara laddade med ny energi. Jag ser redan fram emot att träffa alla de här härliga tjejerna igen. Då skriver vi 2013. Otroligt! vart tog det här året vägen?

Lamborghini

Den här väderleken kan inte vara bra för hälsan. Snöblandat regn, blåst och två plussgrader. Det lockar inte att ge mig ut på ishala trottoarer och vägar. Dessutom snorar och hostar jag, så den råa fuktiga luften gör att jag håller mig inomhus. I morgon måste jag posta julkort till Österrike för att de säkert ska komma fram före jul. Eftersom både Bogrens och bokhandeln hann stänga innan jag blev klar att köra ut i dag, fick maken och jag köra in till Akademibokhandeln i handelstemplet på Väla. Vi var där vid halvfyratiden och trodde att den värsta rusningen skulle vara över. Det var den inte. Parkeringarna var inte fullsmockade, men nästan. Jag fick tag på julkort. Vi gick sedan en runda utan att gå in i en enda affär. Det var mycket roligare att titta på folket som handlade. Det var rena drevet efter julklappar, man kånkade runt på paket och kassar och såg allmänt stressad ut. I mellandagarna ska man dit igen och byta julklapparna och sedan är det rea och röda lappar på det mesta som säljs i dag. Då ska jag dit och se om jag kan fynda. Har man obegränsat med pengar kan kanske en Lamborghini vara av intresse. En sådan fanns till beskådande bakom röda sammetsband vid restaurangtorget.

Gissa vem det är som står och tittar trånande på den här lilla muskelbilen? Maken så klart. Om man ville kunde man hyra den en timma för 2.995 kronor! Det må vara en hur tjusig bil som helst, men att betala tretusen kronor för att sitta bakom ratten en timma - aldrig i livet. Jag kan tänka mig betydligt trevligare sätt att spendera tretusen kronor på. Massage till exempel. Det skulle räcka till flera timmar och det skulle jag ha mycket större behållning av.

Lucia

Jag missade att titta på Lucia på TV´n i morse. Så himla förargligt. Jag var ju ändå uppe och hämtade tidningen strax efter klockan fem, men sedan slumrade jag till igen. Det kan man ju unna sig när man är pensionär. Fast det var tråkigt att jag missade luciamorgonen. Det är så mysigt att sitta i soffan med en mugg te och tända några levande ljus. Jag brukar bli lite rörd och gråta en skvätt. Jag tittade på reprisen klockan sex i kväll, men det är inte alls samma stämning. Lucian hade en riktig luciakrona. En med sex ljus i ring och en ovanför kronan och så var den klädd med buxbom. En sådan luciakrona hade jag när jag gick Lucia på Sorgenfriskolan i Malmö där jag var högstadieelev, för evigheter sedan. Min CD-spelare har länge varit trasig. Inte så konstigt, jag har tappat den i golvet några gånger men själv lyckats få igop den igen. Nu funkar den bara ibland. I dag körde jag in till Kjell&Kompany på Väla och köpte en ny. Eftersom jag hade köpt min gamla CD-spelare där fick jag 20% rabatt. Det var ett just erbjudande. Efter köpet gick jag en liten rekognoseringsrunda för att se om det fanns något intressant inför de stundande reorna.

Plötsligt hördes Luciasången och Helsingborgs Lucia med tärnor kom skridande. De stannade utanför Intersport och sjöng några sånger, bland annat "Det strålar en stjärna". Den sjöng jag i aulan och i lärarrummet när jag var Lucia i skolan. Då var jag sopran, nu är jag alt. Lucia och alla sångerna som brukar sjungas då är en vacker tradition. Hoppas att jag inte missar Luciamorgonen nästa år.

Nyrögad ål

Näsan har slutat rinna, så nu stannar Idomin salvan kvar runt näsan, men rösten är fortfarande starkt beslöjad och jag har ägnat mig åt inomhusaktiviteter även idag, dammsugning. Känner mig klen.

Robert (min son) kom hem till mig i dag med en nyrökt ål. Han har inte fångat den själv. En granne till honom är fiskare och har licens för att fånga ål. Robert brukar röka ett gäng ålar till honom varje år vid den här tiden. Numera röker han inte in så många, det tar för lång tid. Det är verkligen inte gjort i en handvändning, utan kräver flera jobbiga och tidskrävande moment innan man kan hänga in den i röken. Väl inne i röken måste man noga kolla temperaturen så att ålen torkar först innan den börjar rökas. Gör man inte det kan den bli kokt eller fallål (ål som trillar ner). Men Robert är fena (erkänt duktig) på att röka. Ålen jag fick vägde nästan 800 gram. Jag delade den i tre rejäla bitar och frös in. Så småningom ska vi avnjuta den med äggröra och gräslök på en skiva kavring. Det är inte mycket som slår en sådan anrättning.

Fiskeoverall

Snorandet fortsätter med samma intensitet och lukt och smak är ur funktion. De e så tradigt.

Här ovan hänger makens uttjänta overall i förgrunden och bakom syns den nya. I dag har jag varit riktigt nävanyttig. Makens gamla och väl använda fiskeoverall har äntligen fått stryka på foten för en ny. Det är mycket känslor i den gamla och den får inte slängas förrän alla åtta torskfestivalmärkena från åren 2001-2008 är bortsprätta. Det är gjort. Jag har dessutom sytt dem på den nya. Trots fingerborg var det ett styvt arbete och det tog tid samt två sabbade naglar, men nu är det också gjort. Jag tycker inte att jag fått gjort så mycket i dag, fast utan förkylningen så hade nog dröjt innan märkena kom på plats. Vet ni vad som kostade 6,74 kronor litern 1995? Jo, en liter 93-oktanig bensin. I dag är den mer än dubbelt så dyr. "Tiden räcker till för den som använder den." Sagt av Leonardo da Vinci, italiensk målare och universalgeni. Han var även verksam som arkitekt, ingenjör, uppfinnare och naturforskare 1452-1519.

Tamponger - i näsan

Det var längesedan jag hade tamponger hemma - av förklarliga skäl. Men i dag hade jag behövt ett paket, av den minsta sorten. A nä, jag skulle inte använda dem till det de är gjorda för. Jag skulle stoppat dem i näsan. Min förkylning är rätt så jobbig nu. Näsan rinner stupalöst som en droppande kran, så en liten tampong i var näsborre hade underlättat. Idominsalvan som jag smörjer runt näsan hade till exempel stannat kvar. Som det är nu så är jag alldeles sårig på näsvingarna och under näsan. När jag pratade i morse lät jag som Kalle Anka. Jag har alltså ägnat mig åt inomhusaktiviteter i dag, vilket inte har varit så mycket. Det blev i alla fall ett långt och skönt fotbad i min fotjacuzzi, med både värme och bubblor. Därefter filade jag fötterna, målade naglarna tomteröda och masserade fötterna med en härlig fotcreme. Den här proceduren kommer jag inte att göra fler gånger i år. I kväll ska jag titta på Nobelbanketten, uppkrupen i soffan, iklädd en mysoverall och med en stor termosmug med te inom räckhåll.

Snöstorm och varm bier?

Idag gick det inte att vistas utomhus. En kraftig ostanvind och ett ymnigt snöande samt blankis på trottoarer och vägar gjorde att bilen kändes säker när vi skulle ta oss fram, maken och jag. Vi har bra sulor på bilen och rättar hastigheten efter väglaget. Dessutom är jag genomförkyld. Näsan och ögonen rinner och det är lite jobbigt att andas. Vi tog alltså en tur med bilen. Nedanstående foto tog jag söder om hamnen i Gamla Lerberget vid ett-tiden.

Ingen av de här stenarna syns vid normalt vattenstånd. En säl som brukar ligga på en stor flat sten hade haft svårt att ta sig upp på den. Han hade behövt en stege. Vi körde vidare till Mölle.

Vid tvåtiden tog jag fotot över Mölle från bilen. I stationshuset tittade vi på jättefina konsthantverk. Vi var inte så många därinne. Även ute på vägarna var det så gott som folktomt. Ja inte var det väder att promenera i. Snön yrde om öronen och det var isande kallt. Nej, vi körde hem och värmde oss varsin mugg glögg. Min förkylning kräver varma drycker. Det har blivit en hel del te med färsk ingefära och honung. På tal om varma drycker. En varm öl, kan de va nåt? Bryggeriet Störtebeker i nordtyska Stralsund lanserar Glyh-Bier i en begränsad upplaga på stadens julmarknad. Den innehåller fem alkoholprocent och är smaksatt med bland annat kanel, kryddnejlika och fläder. Jag begriper inte varför man överhuvudtaget dricker den, för den lär smaka som sur yllekofta. Undrar föresten vem det är som har smakat på en sur yllekofta, och i så fall varför.

Antarktis och vernissage

Camping på Antarktis? Ja, nu lanserar norska Hurtigrutten spektakulära resor dit med sitt expeditionsfartyg M/S Fram. En resa för den som vill njuta av stillheten, ren luft, pingvinkvitter och knakande glaciärer. Man bor i ett litet tält och kan känna sig som polarhjälten Roald Amundsen. Campingbiljetten kostar från cirka 64.000 kronor och uppåt. Dyrt kan man tycka, men då ingår fri tillgång till te och kaffe (!). Men nää, tänk er att krypa in och lägga sig på marken (isen) i ett litet trångt tält. Så torts fri tillgång till te är det inget som lockar mig. Jag föredrar värmen, helst också salta böljor att simma i, ljumma sammetslena kvällar och nätter och en ordentlig säng att sova i. Dessutom till ett betydligt humanare pris.

Maken har varit ute och fiskat idag, så nu är koke-jultorsken bärgad Jag har varit på vernissage, både i Viken och hemma i Gamla Lerberget. På fotot syns Galleri Hoddan på hamnen upplyst bakom granen. Där var en samlingsutställning som lockade en hel del besökare. Jag stod och pratade med Christina utanför Hoddan, utan mössa. Det var dumt gjort eftersom jag är förkyld. Det sprakar i öronen och näsan rinner. Jag får fortsätta med Panodil och näsdroppar. Nu ska jag titta på "Så mycket bättre".

Rosen och strandpromenaden

Jag fick ingen sovmorgon i dag heller. Halv nio var jag på samanträde på "Friskis". Det var ett planeringsmöte.

Den här rosen fotograferade jag i dag. Den fick jag efter mitt framträdande i Södertälje i torsdags förmiddag. Alla mina teaterkompisar fick naturligtvis också varsin ros. Jag kunde inte sätta den i vatten förrän vid åttatiden på kvällen när jag kom hem. Den här blomman är som en gammal människa. Tålig och åldras med behag även när den håller på att vissna, men den kräver omvårdnad. Jag har snittat stjälken och satt den i nytt vatten varje dag. Så har jag också blivit belönad med att den fortfarande är vacker. På kortet som är fastsatt på stjälken står det "Tack för din medverkan". En mycket talande text. Det skulle man också kunna skriva till någon som till exempel slutat sin anställning, eller varför inte som en sista hälsning på en gravbukett. Vi har alla bidragit med något för att hjulen ska snurra.

Ovanstående foto tog jag i Gamla Lerberget klockan två idag. När jag började min promenad till Höganäs sken solen. Eftersom det var motvind gick jag dit på trottoaren uppe vid vägen. På hemvägen gick jag nere vid stranden med vinden i ryggen. På andra sidan sundet var det gråsvart. Det såg riktigt hotfullt ut, så jag lade på ett kol, så gott det nu gick. Eftersom det var halt höll jag mig ute i det snötäckta gräset när jag skyndade mig hemåt. Även i dag har man gått ut med en klass-ett-varning för snö, men det skulle inte komma förrän i kväll eller i natt.

Sicken vecka!

Ah, sicken vecka! Då menar jag den som gick (26/11 - 1/12). Det började på måndagen med generalrepetition på Senilteaterns Cabaret Livslinjen. Allt gick som smort, även pensionärsrappen. I tosdags morse tog jag bussen uppe på 111:an till Sundsgården. I Viken klev Ann-Britt på. Vid Sundsgården stod Karin och väntade med vår inhyrda buss. Klockan tio var alla damerna på plats i bussen. När vi hade lagt in våra privata packningar och vår rekvisita i bagaget, samt jackorna ovanpå, ja då var bagaget fullt. I början när vi körde duggregnade det och regnet tilltog ju längre norrut vi kom. Så småningom övergick ösregnet till blötsnö. Klockan sex var vi framme vid vårt hotell i Södertälje, som var jättefint. Jag delade rum med Britt-Marie. En jättebra rumskompis. Förutom att hon är trevlig så snarkar hon inte. Vi hann bara med att slänga in vår packning innan vi gick till den första föreställningen. När den var slut gick vi ut och åt. Vi hade full gärning alla tre dagarna. På onsdagen underhöll skådespelaren Helge Skoog oss med "Larmar och gör sig till". Han behövde ha upp lite folk på scenen så Karin och jag gick upp. Tillsammans med några andra tjejer och killar fick vi sedan en lärorik lektion i samarbete. Efteråt fick jag en liten pratstund med honom.

Gunnel fyllde år den här dagen och Ann-Britt fyllde år i fredags, så vi beslöt att fira dem lite. Gebe och jag sökte upp ett systembolag och inhandlade en flaska skumpa och en box rödtjut. Några nötter eller annat snacks fick vi inte tag på, men jag hade tre bars, sådana där med nötter, fullkorn och lite annat som man köper i hälsokostaffären. Med en liten fickkniv delade vi dem i småbitar. Gebe hade en stor påse bilar, så detta fick bli tilltugget.

Här är födelsedagsbarnen. Ann-Britt till vänster som fyllde år på fredagen och Gunnel till höger som fyllde år den här dagen (onsdag).

Vi samlades i ett av våra rum och hade som synes, så himla kul, trångt och trivsamt. Det blev mycket skratt. Den kvällen var det ingen som orkade gå ut och äta. Torsdagen började med att vi blev underhållna av Berit Carlberg. Hon var under sjutton (17!) år Nils Poppes musa på Fredriksdal. "För att inte tala om alla dessa stjärnor" är en föreställning där hon sjunger och berättar om sina idoler Greta Garbo, Zarah Leander, Edit Pia, Judy Garland med flera. När hon skulle framföra sången Lilly Marlene bad hon alla som kunde den att sjunga med. Jag kunde alla verserna. När jag var liten ville jag alltid att Mamma skulle sjunga den för mig som godnattsång. Jag är ju född 1944 i krigsslutet när den var som mest populär. Klockan elva var det så dags för Teater Arkens Senilteater, Helsingborg att framföra "Cabaret Livslinjen". Utan tvekan var vårt framträdande det som lockade fram de flesta skratten. Efteråt kom flera fram till oss och berömde både innehållet och framförandet. Härligt! Vi blev inbjudna till både Göteborg, Stockholm och Överkalix. Det var verkligen kvitto på att vi var uppskattade. Vi sa att vi gärna skulle komma, bara de stod för resa och uppehälle. Ja, ja, man kan ju alltid hoppas.

Så här nersnöad var "vår" buss torsdag morgon. Efter lunch körde vi söderut igen och var hemma i Helsingobrg vid sextiden. I fredags tog jag bussen in till Knutpunkten och klev på Swedbud som gick till Ljungby. Den var på Ljungby stopp halv fem. Maken hämtade mig och vi körde till hans lägenhet som ligger mitt i centrum. Jag hann bara slänga in min väska och gå ner till parkeringen där en av makens arbetskamrater hämtade oss och körde till deras arbetsplats (Volvo i Ljungby). Där samlades vi, ca 35 stycken, anställda och en del fruar, för en fördrink. Personalklubben bjöd på vin och bier. Maken och en annan kille hade köpt whiskey. I mer eller mindre samlad tropp gick vi sedan till Ljungby Gamla Torg. Restaurangen heter så. Vi fick ett julbord med bland annat 15-20 sorters sillinläggningar, rökt, gravad och kokt lax samt allt annat som hör till ett julbord. Ingen tomtegröt, men eftersom vi var i Småland blev det så klart ostkaka med jordgubbssylt och vispgrädde, kaffe och en massa godis. Själv höll jag mig till sillen och laxen samt en liten bit ostkaka med tillbehör och kaffe. Efteråt gick vi till Pub Charlie, jag tror att de flesta hängde med. Där drog jag ner tre flaskor Ramlösa, inget annat. Därifrån hade vi inte många meter promenad till makens lägenhet. Vi lade oss i samma säng klockan två. Oh! vilken natt. Det var inte mycket till sömn jag fick. Nä, nä nä, tro nu inget. Trots att maken är snarkopererad snarkar han så högt att jag är rädd att han stör grannarna. På morgonen gick vi glåmiga ner till Roddys Konditori, jag såg när de öppnade, och tog en fullkornsfralla med ost och te respektive kaffe. Det var vad vi orkade med. Därefter tog vi en vederkvickande promenad i stan och besökte en julmarknad. Innan vi körde hem tog vi en runda ner om en hamn i Bolmen där vi har haft vår båt. Ja, där gick den lördagen. Robert och Anna tittade in en stund på kvällen. Vi gick och lade oss tidigt. I går putsade Janne alla våra fönster (dom är många) både uppe och nere, på in- och utsidan. Sedan satte jag upp min lilla vita keramikstjärna i fönstret i matvrån, en liten vit ängel med lampa hängde jag upp i gästrummet och sjuarmade ljusstaker i de andra fönstren. Det lyser så fint. På tomten har vi ljusslingor i buskar och runt taket på "Reträtten" (friggeboden). Vid halvfyratiden körde vi in till Höganäs och tittade på julskyltningen. Där var som vanligt massor med folk och många bekanta som vi och prata med. I morse gick jag upp klockan fem. Jag var på "Friskis" halv sju och öppnade. Trodde att jag skulle jobba, men hann inte starta datorerna innan Sussi kom. Det var hon som skulle jobba! Där gick jag miste om en sovmorgon. När jag ändå var där körde jag ett pass på 1,5 timme i gymmet. Det var lika bra när jag ändå var där. Annars hade jag säkert inte kommit mig för att köra dit idag. Som det har snöat idag! På radion har man gått ut med en klass-ett-varning. Ja, jag tänker då inte gå utanför dörrarna mer idag. Ska lägga mig tidigt i kväll, tror jag.

Gåsamidag hos Lena och Lars

Titta på min röda novemberkaktus, den blommar hej vilt. Det kommer ständigt nya knoppar, som jag hoppas ska slå ut. Den står i ett söderfönster och får vatten när den börjar sloka. I torsdags och fredags jobbade jag som vikarierande kyrkoskrivare. I kyrkans dator finns ett program som man måste använda för att kunna utföra vissa, absolut nödvändiga arbetsuppgifter, men just det här programmet låg nere hela torsdagen. Det var likadant på alla pastorsexpeditioner i hela Helsingborg, kanske ännu fler, vad vet jag. Man skulle uppdatera just det här programmet. Nu kom det tack och lov inte in mer än en begravning. Den fick jag handlagt på fredagen, samt uppdaterat gudstjänstpärmen som tjänstgörande präst ska ha till söndagens gudstjänst. Janne och jag var bjudna på gåsamiddag i går till Lena och Lars. Det var även Ingela och Bengt-Åke, Ann-Marie och Carl-Olof och Meta och Lars. Det var som vanligt mycket gott och trevligt. Svartsoppan från Heberlines, extra smaksatt med sherry och Konjak är så god att jag skulle kunnat äta den även till efterrätt. Jag släckte sänglampan klockan tre i morse och vaknade igen före sex. Satte på radion och slumrade till då och då. Gick upp halv nio. Eftersom jag var torrdocka i går fick jag köra in och köpa nya bullar i morse, maken var passagerare.

Insändare i HD

Med anledning av att två kvinnor råkat illa ut i Helsingborg, en 102-åring blev rånad och en 87-åring blev grovt misshandlad, skrev jag i söndags kväll en insändare till HD under signaturen "En annan tant". I morse var den publicerad i tidningen. När jag körde in till Helsingborg i morse för att jobba i den Gode Herdens kyrka, låg där ett påkört rådjur, en get, mitt på vägen. Det var dött. I dag satt jag bredvid Helena på pastorsexpeditionen för att fräscha upp mina kunskaper från i somras. På torsdag och fredag ska jag vikariera för henne då hon är på utbildning. I går kväll satt jag uppkrupen i soffan och frös. Hostade upp slem och behövde snyta mig några gånger. Jag drack riktigt varmt pepparmyntte med färsk ingefära och honung samt tog en tablett som lär vara bra mot förkylning. Har gjort om proceduren i kväll. Hoppas att det känns bättre i morgon. Då ska jag jobba i receptionen på "Friskis". Tänker snart gå upp och lägga mig, det blir nog inte mycket läsande innan jag släcker.

Senilteatern i Radio Malmöhus

Här ovan syns "skådespelarna" i Senilteatern. Där bak från vänster står jag Sigbritt, GeBe, Harriet, Ann-Britt och Gunnel. Sittande från vänster är Anita, Inga och Karin. Vi är jätteglada över allt beröm vi fått på Träffpunkterna där vi uppträtt och blivit belönade med skratt, applåder och till och med blommor. Vi har också blivit ombedda att komma tillbaka. Kul! Reportaget som Lasse Olsson gjorde i måndags om oss, sändes på Radio Malmöhus i dag ca kl 11.40. Blev ni nyfikna? Gå gärna in på webben och lyssna på oss, på sverigesradio.se/sandningsarkiv och klicka på rätt tid. Själv tycker jag att det låter jättebra, men vad konstigt det är att höra sin egen röst. Det är jag som bland annat pratar om inkontinens. Direkt efteråt fick vi, via Radio Malmöhus, en förfrågan från en förening i Lomma om vi ville/kunde framföra vår cabaré där. Ja, vi får väl se om alla åtta är lediga samtidigt. Vi pensionärer har ju mycket att göra.

Ovanstående foto är från sketchen Arbetsförmedlingen. Harriet spelar Tina Nord, en kock som har fått sparken och jag spelar en arbetsförmedlare. Själv är jag väl lite arbetsskadad efter att ha jobbat på Arbetsförmedlingen i 25 (!) år.

Radio Malmöhus kollar på Senilteatern

I lördags var det ett riktigt skönt promenadväder. Tio plussgrader och soligt. Maken åkte ut och fiskade, tyvärr var det inte mycket bevänt med fiskelyckan. Själv körde jag in till Helsingborg och flanerade på Kullagatan. På Åhléns fyndade jag en blus och en tröja. Mitt emot Fahlmans hörna stod den här gentlemannen och spelade på sitt positiv. Pappegojan är en leksaksfågel.

I dag har vi i Senilteatern spelat på Adolfsbergs Träffpunkt 56:an. Liksom på de andra träffpunkterna där vi uppträtt, fick vi även här ett jättefint mottagande. Publiken var med på noterna. Lasse Olsson som är reporter på Radio Malmöhus, kom och intervjuade oss strax innan föreställningen, han stannade också kvar, tittade och spelade in vår föreställning, så gott det nu gick bland alla skratten i publiken. Lasse träffade jag för många, många år sedan när jag fick göra tre reportage som amatör-gäst-reporter på Radio Malmöhus. I förra veckan träffades vi på Friskis & Svettis. Vi pratade en stund och jag berättade om vår teatergrupp, samt bjöd in honom till dagens föreställning. Det kan kanske bli en blänkare, eller till och med ett aldrig så litet reportage i radion. Det hade varit kul.

Som ett bevis på Träffpunkten 56:ans uppskattning fick vi varsin fin blomsterbukett. Oj så glade vi blev! Dessutom blev vi bjudna på kaffe och våfflor med vispgrädde och sylt. Ah! det var en härlig eftermiddag.

Wera snart 91 år

Här sitter Wera och äter frukost efter att först ha varit med på seniorjympapasset. Klockan nio varje fredagsmorgon deltar Wera i jympapasset. Inget konstigt med det kan man tycka. Hela jympasalen är ju full av pigga pensionärer. Men visst är det lite märkvärdigt. Wera fyller nämligen 91 år i början av januari. Efter frukosten frågade jag Wera vad hon tyckte var så bra med jympan. Hela hon var ett stort leende när hon sa "jag blir så glad!" Åh, så härligt. Sedan fortsatte hon, förra fredagen när jag kom hem hade jag så´n energi att jag tog fram damsugaren. Visst är det underbart att vara så pigg i den åldern, sa jag till en dam som också hade varit med på seniorjympan, och som jag hade sällskap med ut. Ja sa hon, jag tränar tre dagar i veckan och jag hoppas att jag är lika pigg som Wera om sju år. Då är jag också 91 år. Ganska fantastiskt!

Pigga pensionärer

Även i dag började jag jobba halv sju. Det var mörkt och blåsigt och regnet hängde i luften. Fotot ovan tog jag klockan sju när jag låste upp. Parkeringen är tom. Det var inte många motionärer som droppade in på gymmet den här morgonen. Även i dag hann Paula (lokalvårdaren) och jag med en fika i lugn och ro. Strax före nio droppade motionärerna in som skulle vara med på cirkelfys. Jag tror att alla var pensionärer. Det här passet är alltid fullbokat. Många som deltar, bokar sig för säkerhets skull till nästa vecka innan de går, så att de säkert får plats. Morgonpassen, alltså de som börjar klockan nio och tio är väldigt populära.

Det här fotot tog jag klockan nio. Nu var parkeringen på framsidan full av bilar. Nästa pass var jympa bas, det började klockan tio. Även här är det mest pensionärer som deltar och även detta pass var nästan fullsatt. Nu var det gott om bilar även på baksidan, fast en hel del cyklade faktiskt hit, trots det dåliga vädret. Heja våra motionärer! Jag arbetade fram till halv tre. Nu är jag rejält trött. Ska försöka komma i säng i tid. Även i morgon ska jag jobba på "Friskis" men då börjar jag inte förrän klockan elva.

Fågelspindlar

Spindeln här ovan fotograferade jag i ett skyltfönster, den är konstgjord. I dagens HD läste jag att forskare har upptäckt inte mindre än nio (9!) nya färggranna och utrotningshotade fågelspindlar i Brasilien. De sju fågelspindelarter man hittills känt till i framför allt Amazonas, har alltså nu utökats med ytterligare nio arter. De här är håriga och har långa ben med större "fötter" som gör att de lätt kan klättra på olika ytor. Ja visst låter det läbbigt. Nu finns det alltså sexton (16) olika arter av fågelspindlar. Undrar föresten varför de heter fågelspindlar, äter de fåglar? Visserligen lever vi ju inte precis nästgårds med dem, men ändå. Tänk bara tanken om en av här färggranna, håriga och livsfarliga små äckliga krypen av någon egendomlig anledning tog sig hit - och tänk sedan om den hamnade inom räckhåll för mig! Då hoppas jag verkligen att jag hade varit snabbast och hunnit smacka till den. Jag kanske hade utrotat en djurart, men det hade jag kunnat leva med, för här gäller djungelns lag. Den starkaste och snabbaste överlever. När jag besökte Vietnam gick jag helt oförfärad ut i djungeln i sandaler och shorts. Det gjorde jag även när jag hukande och krypande tog mig fram nere i några av de femtio (50) mil långa underjordiska tunnlarna ute i djungeln där vietnameserna tog sin tillflykt och bodde under vietnamkriget. Detta utan en tanke på att där kunde finnas spindlar. Fans där några så syntes de åtminstone inte därnere i skummet. Man borde ha med sig en burk insektsspray när man ger sig ut på sådana äventyr.

Bigamisten, är han otrogen?

Den här katten heter Prinsen och bor på vår gata. En dag i förra veckan stötte jag på honom när jag var ute och gick med mina stavar. När jag sa hej Prinsen, kom han fram och strök sig mot mina ben. Efter en stunds klappande och kliande lade han sig med en belåten min mitt i gatan. Visst ser det ut som om han ler. Det skulle förvåna mig om han inte har ett helt harem med kattfröknar. Detta sagt med anledning av nedanstående. I morse lysnde jag på frågetävllingen skånemästaren på Radio Malmöhus. En kille fick frågan "vad kallas en man som har flera fruar"? Snabbt svarade han "otrogen". Rätt tänkt - fast fel. Svaret skulle naturligtvis vara bigamist. Det hördes att programledarna hade svårt att hålla sig för skratt. Nu ska jag snart köra in till Träffpunkt Rosenknoppen i Helsingborg. Senilteatern, där jag är en av "skådespelarna" ska spela vår uppskattade cabaré Livslinjen. För några dagar sedan fick jag ett sms från en ledsen väninna som skrev att hon blivit bedragen en längre tid och att hennes man nu begärt skilsmässa. Stackars kvinna, vad kan jag göra? Jag vill naturligtvis finnas till hands när hon behöver prata. Men, hon vill själv ta kontakt med mig skrev hon, så jag väntar ett tag. Hör hon inte av sig snart så kontaktar jag henne. En av monologerna i vår cabaré tar upp just det här. En kvinna talar om sin förlorade identitet, när hennes make bytte ut henne mot en tjugo år yngre kvinna. Han trodde kanske att han skulle få ett nytt liv, men det han fick var miljöombyte. Nytt liv får bara den som uppstår från de döda. Nej, nu måste jag gå ut i badrummet och sminka mig, sen ska jag köra in till Helsingborg.

Musen

På Friskis & Svettis i Höganäs finns en icke önskvärd besökare. Nej, det är inte någon av våra motionärer. Den här har smitit in i ett obevakat ögonblick. Det händer ju att man öppnar dörren i köket ut till den lilla uteplatsen, och det räcker med en aldrig så liten glipa för att den skulle kunna slinka in - den lilla musen. Någon hade sett den i skåpet under vasken. De soporna som finns där, en papperspåse och en plastpåse i sina respektive behållare, slängs varje dag, så där är inget den kan leva på. En musfälla inhandlades, marades med en godbit och sattes i skåpet. Vet ni vad den lille rackaren gjorde? Jo, tog godbiten utan att utlösa den (förhoppningsvis) dödande mekanismen. Smart och modig mus, den förtjänade att överleva. Det skulle inte förvåna mig om det är en hona. I går började jag titta på Böda camping, det var sådär. Man har ju sett det förut, killar som när de fått upp stödbenen till sin husvagn, firar denna bedrift med en bier. De äldre på campingens "fina gata" vårdar sina blomsterrabatter och gräsmattor och tänder sina lyktor utanför husvagnen när det börjar skymma. En av damerna lavade in sjuhundra (700) värmeljus i sin husvagn, det skulle räckta ett bra tag. Något en campare inte kan vara utan är en grill. Köttet och korvarna (en del ser ut att vara kremerade) sköljs ner med försvarliga mängder bier och vin. Nåja, inte överallt. För övrigt dricks det en hel del kaffe, hela dagen och inte sällan hos en granne. Det sits ofta och länge utanför husvagnar och tält på stolar och halvliggs i solstolar. Vad jag kunde se så skulle flera av camparna säkert må bra av att röra på sig lite mer och kanske ändra sina kostvanor, om än aldrig så lite. Gillar du inte grannarnas musiksmak och/eller högljudda glada tillrop när du försöker läsa, eller bara vill ha lite lugn och ro, så har du inte på en camping att göra. Du vill väl inte vara en glädjedödare och be dem dämpa sig? Själv skulle jag bli fobik på mindre än en vecka om jag tvingades bo så. Vadå lugn och ro och privatliv? Det är ju för väl att inte alla vill bo på en camping. Där är trångt nog som det är, utan att jag också ska ta plats där. Jag tröttnade på det här programmet och slog över till ettan. Där visades Kinas mat med programledaren Fredrik Önnevall. En jätteduktig och trevlig kille, det var mycket intressant. Det var del 1 av 8. Ska försöka titta på de andra avsnitten också.

Tidig morgon på "Friskis"

Kvart över fem i morse tassade jag ut och hämtade HD i brevlådan. En nästan full måne lyste, det var så vackert att jag gick in efter kameran. Och vad skulle jag uppe och göra så okristligt tidigt? Jo, köra in till Höganäs och börja mitt pass i receptionen på "Friskis" halv sju. På en halvtimme hinner man låsa upp och öppna grindarna in till området, tända upp i lokalerna, starta fläktarna i gymmet, stänga bastudörrarna i herr- och dambastun, starta fyra datorer mm. Klockan sju när jag öppnade hängde den första motionären på dörren. Han skulle in på gymmet. Jag och Paula, som är vår lokalvårdare, kunde äta vår frukost i lugn och ro. Vi hade mackor med oss och kokte te och kaffe. Det var väldigt lugnt hela förmiddagen. Ungarna har ju höstlov så många är bortresta. Halv tolv blev jag avlöst. Den här veckan jobbar jag i receptionen tisdag till fredag. I morgon kan jag ha sovmorgon om jag vill, då börjar mitt pass inte förrän kvart i elva. Visserligen är jag morgonpigg, men att gå upp fem på morgonen är för tidigt. I kväll klockan åtta ska jag titta på Böda camping på kanal 5. Undrar om de har hittat några roliga original som de tagit med den här säsongen.

Lenas oststänger

Änglar finns men dom e få, de e sällan dom syns men då o då kan man få se dom, jag tror dom bor i Vilhelmina..... Kommer ni ihåg den här gamla slagdängan av Hasse å Tage? Ja, hur som helst så vet jag att åtminstone en ängel finns i Höganäs, hon heter Lena.

I fredags när jag jobbade på "Friskis" pratade jag med Lena, en av våra motinärer och talade om att jag skulle köpa oststänger. Tyckte att det skulle passa bra till kräftsoppan som jag skulle bjuda mina gäster på till förrätt på lördagen. Lena sa att hon hade ett bra recept på jättegoda oststänger som hon gärna delade med sig av till mig. Tyvärr sa jag, så hinner jag inte baka. Jag skulle ju jobba även på lördagen. Vet ni vad den här ängeln i kvinnogestalt gör? Jo, kommer till "Friskis" på lördagen med ett fat oststänger på ett keramikfat som hon själv har gjort! Hon är bland mycket annat även kerakeramiker. Jag blev så lycklig av hennes generositet att jag blev alldeles knottrig. Förutom en varm kram som hon genast fick, ska ja försöka återgälda henne på något sätt. Mina gäster åt upp nästan alla oststängerna. Jag berättade hur de kommit till mitt bord. De sa åt mig att vara rädd om en så fin väninna. Ja, det ska jag vara. Våra gäster kom klockan sex på kvällen, de sista gick strax efter klockan två på natten. Halv fyra släckte jag sänglampan, helnöjd. Vilka trevliga och fina vänner vi har! I dag har jag, en av "skådespelarna" i Senilteater, spelat på Träffpunkt Söder. Som vanligt blev vår cabaré mycket väl mottagen. Nästa framträdande blir på måndag.

Båtupptagning och stekt sill

Jaha, de va den sommaren. I år har vi inte varit ute med båten en enda gång! I söndags tog Robert, min son (på bryggan) och maken Janne (i båten), upp båten. Tvättade den med högtryckstvätten och stallade in den i en lada för vinterförvaring. Många tycker att sommaren har varit helkass, men jag har badat flitigt i havet, så det har faktiskt varit både soligt och varmt i vattnet. Men när maken varit ledig på helgerna, så har det antingen blåst småjävlar (=kraftig blåst) eller regnat småspik, ofta både ock samtidigt. I lördags däremot var det riktigt fint väder. Enligt meteorologerna var det över 21 plussgrader i Helsingborg och så gott som vindstilla. Vad gjorde maken och sonen då? Jo, de åkte ut och fiskade med en av Helsingborgsbåtarna. De hade tack och lov haft en skön dag på sjön även om fiskelycken inte var så stor. I söndags knaperstekte jag den stora feta sillen som drogs upp i lördags. Vi åt den alla fyra med mjukstekt lök som jag kryddat med kinesisk soya lite salt och socker samt ett gott potatismos smaksatt med klippt persilja, rårivna morötter och givetvis nykokt lingonsylt. Jag hade visserligen sillos i huset flera timmar efteråt, men det får man stå ut med, sillen var jättegod. Till efterrätt hade vi helstekta äpplen med kanel och socker samt vaniljvisp. Såg precis på väderkartan i TV. I norra Sverige är det 8 minusgrader. Här har det som mest varit 10,5 plussgrader i dag. Vilken skillnad! Jag har jobbat på "Friskis" några timmar i dag. Det blev många trevliga samtal, både med kollegor och motionärer. I kväll har jag ätit en helstekt spätta och nu sitter jag med en kopp pepparmyntte som jag lagt några skivor färsk ingefära i. Bra mot förkylning.

Victoria Park

Jag och mina kompisar i Senilteatern började vår turne med "Cabaret Livslinjen" i går. Det var den första föreställningen av fem och var på Träffpunkt Husensjö i Helsingborg. Av förklarliga skäl fick vi inte stående ovationer, men vi fick många varma applåder. När föreställningen var slut fick vi förfrågan om vi kunde tänka oss en förlängd turne. Även andra träffpunkter ville att vi skulle besöka dem. Det gör vi gärna - om vi i ansamblen kan samordna våra tider. Tänk er själv, åtta damer med ett aktivt pensionärsliv som ska hitta en dag då vi alla är lediga? A ja, de ska nock gå.

I dag hade jag ett ärende i Malmö. När jag var klar ringde jag min väninna Kici som bor i Victoria Park på Limhamn. Hon och hennes man Holger var hemma, så jag aviserade min ankomst och lovade köpa en kaka med mig. Den första som stod innanför dörren och tog emot mig och var jätteglad att jag kom, är en charmig, trubbnosig liten hundtjej (fem år gammal) som heter Irma. Hon satte sig genast i mitt knä, blev klappad. Där blev hon blev kvar tills jag skulle dricka kaffe. När det var gjort hoppade hon upp igen.

På fotot ovan sitter hon dock i soffan hos sin matte. Victoria Park är ett fantastiskt bostadsområde. Min väninna och hennes man har en stor trerumslägenhet i markplan samt ett inglasat uterum och en väl tilltagen inhägnad uteplats. Det är en hörnlägenhet i ett ytterhus närmast kalkbrottet, alltså ett mycket bra läge. Strax bredvid finns en utomhuspool, precis bredvid, bakom ett stort glasparti inomhus finns ytterligare en pool samt ett välutrustat gym och en spaanläggning. Dessutom restauranger och flera generöst tilltagana och smakfullt möblerade allrum. Detta är ett område där ingen tar sig in utan att vara inbjuden. Kan kännas tryggt för många av de äldre som bor där.

Hus till salu och närodlad mat

När vi körde från Helsingör till Gilleleje i går lade vi märke till att det fanns många hus till salu. Skyltarna stod längs med vägen utanför husen. På vägen tillbaka, alltså inte inne i byarna utan från utfarten från Gilleleje och till där Helsingör börjar, en sträcka på ca 2,5 mil, såg vi inte mindre än 32 stycken hus som var till salu. Men, det var alltså bara dem vi såg längs med vägen. Många av dem var jättefina och låg på strandsidan. Men de har ju ingen kvällssol. Den finns på andra sidan sundet - där vi bor. I dag har vi ätit (ganska) närodlat. Potatisen är från Larsviken i Viken, morötterna från Håkantorp (Lundaområdet) och brysselkålen från Södervidinge gård i Helsingborg. Den färska kycklingen som vägde 1350 gram kom från Öland, så den har inte heller åkt så långt. Persiljan kommer från vårt eget trädgårdsland och äpplena från Österlen. Jag delade kycklingen på mitten och stekte den med (importerade) katrinplommon, äpple och persilja, i ugnen. Såsen gjorde jag på skyn, vispgrädde och rödvin. Den gick inte av för hackor. Den var så god att man skulle kunna äta den med sked. De grovt slantade morötterna och brysselkålen slungade jag i smör och hade i grovt klippt persilja. Naturligtvis kunde vi inte äta upp allt detta, fast vi gjorde så gott vi kunde. Det blev en stor portion kvar som maken tar med sig till jobb i morgon. På hans jobb brukar man kolla varandras matlådor och de har alltid kommentarer om storleken på makens portion. A ja, låt dem hållas. Så länge han inte är (för) överviktig är det ok.

Helsingör, Hornbaek och Gilleleje

Maken hade tänkt åka ut och dra upp sill i dag. Men, när han tittade ut vid sextiden i morse hällregnade det. Han vände åter till bingen. Vid frukosten föreslog jag att vi kunde ta en tur till Helsingör och köpa whiskey. På lördag ska vi uppvakta en man som fyller åttio och jag tror att han skulle sätta värde på en flaska god whiskey. Vi besöt att ta med bilen över och göra en dagsutflykt. Det regnade fortfarande och var krabb sjö när vi åkte över. I Helsingör handlade vi snabbt vad vi skulle ha och körde sedan norrut. När vi kom till Hornbaek var det fint väder. Solen lyste och mina solglasögon låg hemma, så jag fick gå runt och kisa. Vi flanerade runt i hamnen. En man stod och rökte sill som han sålde, tre stycken för tjugo kronor. Vi blev inte sugna, de var väldigt hårt rökta. I hamnen finns en klädesbutik som säljer kvalitatskläder, bland annat Red Gren, Armani och Gant. Maken provade en snygg tröja från Polo, som tyvärr var för stor! Ok det var 4XL. Jag provade ett par mörkblå Armanijeans som det var 30 % rabatt på - men de gör tydligen storlekarna mindre nu för tiden. I Gilleleje var det lika fint väder. Även här gick vi runt i hamnen. Fiskarna (alltså de som drar upp fisk) stod på bryggan och rensade sina nät, bland annat från döda fåglar. En man hade en hel hög med stora fåglar bredvid sig på bryggan samt trasig fisk. Han var milt sagt inte glad. Nej, de tar ju fisken och förstör näten.

Vi gick in till Adamsens Fisk och köpte deras erkänt goda krabbsallad med mycket och stora bitar krabbkött.

Utanför affären stod den här lilla damen och väntade på sin husse. Hon är fem år och heter Tilde. När vi kom hem vid femtiden var det fint väder även här. Jag rostade varsin brödskiva, lade på strimlad sallad och en driva av krabbsalladen samt en hög med rensade räkor som blev över i går kväll. Strödde över hackad dill, dekorerade tallriken med tomatklyftor och gurkskivor. Det var riktigt lyxiga och jättegoda mackor. De dämpade hungern fram till den senare middagen. Nu klockan tio sitter maken i en soffa och sover. Jag ska gå in och väcka honom för han snarkar högljutt.

Självmordspilot

Ond bråd död? Nej, tyvärr det var nog inte så.

Tidigt i går kväll såg jag den här koltrasten när den satt och kurade bredvid vårt uterum. Några timmar senare satt den fortfarande kvar. I morse när jag tittade ut låg den vid lavendeln på rygg med benen i vädret. Eftersom de fanns lite grått dun på en av glasrutorna till uterummet, så förmodar jag att den flugit in i rutan och fått en hjärnskada. Jag lade den i en hundbajspåse och slängde den i sopkärlet. Tidigt i våras såg jag en ekorre som sprang fram och tillbaka längs med den ena glasrutan utanför uterummet. Inte vet jag vad han trodde - men han tog sats och hoppade i full fart på glasrutan med huvudet före 5-6 gånger. Jag fotogaferade det hela men hittar just nu inte fotona. Hur som helst, han måste ha fått en whiplashskada. Om han hoppar en gång och det inte går, varför fortsätter han då att hoppa fler gånger - och dessutom på samma ställe? Kan de inte tänka? När maken kom hem i eftermiddags skickade jag ut honom för att titta på punkan på min cykel. Vad har hänt frågade han. Hänt?! Du ser väl att hjulet står på sock?! Jag menar, det är ju platt! Suck! Han krängde av slangen och lade den i vatten. Då såg han hålet där luften pyste ut. Alltså en tydlig punka. Vi hade inga laglappar hemma så det blev till att köra med bilen (jag kunde ju inte cykla) in till cykelhandlaren i Höganäs och köpa en ny slang för 69 kronor. Maken är händig så det gick ganska snabbt för honom att byta slang. Han var sååå duktig.

Elsa, en förtjusande hund och första frosten

När jag drog upp rullgardinen i morse var taket på carporten täckt av frost. Det glittrade så vackert när solen lyste på det, men försvann på nolltid. Trots det så har hösten ännu inte kommit. Åtminstone inte till Skåne enligt meteorologen som jag hörde på radion i morse. Nähä?! Det har för övrigt varit underbart väder hela dagen. Jag tog en härlig promenad längs med havet till hamnen i Höganäs och åter till "vår" hamn i Gamla Lerberget. Där sprang jag på en väninna, Christina Swärd som med kameran i högsta hugg var på väg att fotografera fyren. Hon skulle lägga ut den på "Ansiktsboken" (fb).

Vi satte oss på några stenar i hamnen och bara njöt av den värmande solen, det var dessutom vindstilla. Christina tog fotot av mig, jag tog ett av henne också. När vi hade snackat bort en halvtimma ropade Christer hennes man uppe från deras hus att maten var klar. Han är jätteduktig vid spisen.

I eftermiddags fick jag besök av underbara, sociala, jättetrevliga och klappvänliga lilla, lilla söta Elsa. Jag trodde hon var valp men nej, hon var sju år! Pälsen som var nyklippt är silkeslen och hon fäller inte. Rasen? Nja, det vet man väl inte riktigt, det är nog lite av varje. Men det spelar ingen roll. Jag erbjöd mig på stående fot att bli reservmatte. Ännu senare i eftermiddags tog jag fram cykeln och trampade in till Höganäs och handlade. Vädret var fortfarande lika fint. På hemvägen vid campingen märkte jag att jag fått punka på bakhjulet. Det var bara att kliva av och leda cykeln den sista biten hem, men då var jag ju som tur var nästan hemma. Maken fick några tänkvärda visdomsord av en kvinnlig arbetskamrat i veckan. Jag vidarebefdodrar dem gärna. "Varje dag ovan jord är en bra dag".

Seniordagen på Tivolihuset i Höganäs

I dag hade Friskis & Svettis Höganäs bjudit in till Seniordagen på Tivolihuset kl 10.00-14.30. En inspirerande dag om hälsa och livskvalitet efter 60. Syftet? Att bli gladare friskare och äldre. Seniorerna är verkligen på g. Redan ca 08.45 hängde de första på dörren och 09.30 hade nästan alla de ca 150 som köpt biljett kommit. Många hälsade på varandra, de brukar träffas på seniorgympan och/eller i gymmet på "Friskis". Den äldsta damen som jag hälsade på är 91 år! Hon var där med sin dotter, även hon snart pensionär. Det blev verkligen en jättetrevlig dag tack vare de noga utvalda inbjudna inspiratörerna.

Först ut var Leif Axelsson, mannen med proteser på både armar och ben. Han deltog i den mycket uppmärksammade TV-serien "Mot alla odds" och berättade om den mycket svåra sjukdom som han drabbades av och hur han trots sitt handikapp lyckades genomföra en vandring i vildmarken med tropisk hetta och svåra umbäranden, som de flesta icke handikappade svårligen skulle klarat av. Han har envist och målinriktat tränat sig till en jättefin fysik. En imponerande bedrift både fysiskt och psykiskt. Kalle Mathiesen från Danmark är en glad spelman som fick de flesta att dra på smilbanden. Katti Hoflin från Dunkers Kulturhus och Max Granström från Helsingborgs Stadsteater talade varmt för sina respektive kulturinstutioner. Bo Sundelöf, läkare på vårdcentralen Delfinen, gav oss en mycket bra information om varför det är så viktigt och bra att träna, kanske speciellt när man kommit över pensionsåldern.

Sist men inte minst Bo Hagström, känd från "Solens Mat" på TV. Han lockade till många hjärtliga skratt och lika många applåder när han berättade om sina matprogram i Italien och kåserade om mat och dryck i allmännhet. Klart att jag passade på att bli fotograferad med både Leif och Bo som båda är synnerligen trevliga och charmiga. Sist, men inte minst - en tjej som tidigare varit ledare för barngrupperna på "Friskis" (synd att hon inte längre hinner med det) kom fram och talade om att hon regelbundet läser min blogg. Jag blev jätteglad. Det är kul att kunna glädja andra, om så än bara för en liten stund. Tack för att Du hörde av dig.

Vindsurfare i Mölle

Vart tog den här helgen vägen? Det var ju nyss fredag kväll. I eftermiddags körde vi och tittade på det nya stället i Nyhamnsläge där vi ska vinterförvara vår lilla båt. Det är en rymlig lada där båten ståndsmässigt får stå tillsammans med bland annat en mycket välbevarad vintervit Porsche 1959 (som är till salu). Eftersom det blåste kraftigt körde vi till Mölle. Jag älskar att titta på havet när det stormar, eller åtminstone blåser riktigt rejält.

Det var som vi trodde, en stor flock, minst 30-40 vindsurfare låg och guppade i vattnet. När jättevågorna kom rullande in, var det faktiskt en och annan vindsurfare som kom upp på brädan och surfade in mot land. Flera av vindsurfarnas bilar som stod parkerade utmed havet var danskregistrerade. Vi brukar även se tyskregistrerade bilar, men inte i dag. I kväll har vi ätit grillad kyckling och en krämigt god pg (pg = potatisgratäng) och en flaska rött.

Birgit sierska/rådgivare

Jag lyckades ta en timmes promenad i dag mellan regnskurarna vid lunchtid. Solen glimtade till och med fram emellanåt. Klockan fyra skulle jag vara hos en gammal väninna i Malmö. Men innan dess hann jag med ett kort besök hos en annan "gammal" väninna, Ewa i Bjärred. Därefter fortsatte jag som sagt till Birgit i Malmö. Kortet nedan på den alltid lika paranta Birgit tog jag i dag.

Vi har känt varandra i cirka 35 år, men vi träffas (jag besöker henne) inte mer än 2-3 gånger om året. Många kallar Birgit för sierska, men själv föredrar hon att kalla sig rådgivare. Strunt samma vilket, hon är erkänt skicklig i att läsa sina kort, därför återkommer hennes vänner och vänners vänner ständigt. Utlandssvenskar som besöker Sverige ringer och avtalar en tid med henne när de är här. En och annan kändis från nöjesvärlden dyker också upp då och då. Birgit tittar alltid framåt, vad som hänt tidigare vet vi ju redan. Säger hon att saker och händelser blir så här - då blir det också så. En och annan gång har jag sagt "tror du det?" Nej säger hon, jag tror inte, jag vet att det blir så - och så blir det. Jag har som sagt var 35 års erfarenhet. Jag ser på framtiden med förväntan.