Språkförbistring

Språket. Vilken underbar gåva, att verbalt kunna uttrycka sig så att folk förstår varandra - i bästa fall.
Jag tycker att det är jätteroligt att prata med folk, även om jag inte kan språket. Jag brukar kunna göra mig förstådd och förstå vad andra säger, men det kan ta en stund. Maken däremot tillhör den tysta typen - om han inte fått något under västen förstås. Då pratar han gärna, både högt, länge och omständigt.

En väninna till mig påstår att hennes man har ett mustigt språk. Eller det är nog snarare så, att det uppstår brister i språket vid vissa tillfällen. Han säger till exempel ofta traktorajävel, det är när den fastnat i leran på en åker. Hunnajävel kallar han sin jakthund när den inte kommer på inkallning. Harajävlar är det innan de fallit för ett skott. Nu är den här mannen ingen rå sälle, tvärtom är han emellanåt riktigt blödig. Det är därför han inte längre jagar, och sina hundar har han alltid behandlat lika ömt och kärleksfullt som sina barn.

Ack så väl jag känner igen det där med mustigt språk. Det vill säga, att maken har samma brister i språket som min väninnas man.

Har ni föresten sett när sydeuropéer pratar? Underbart! Dom använder hela kroppen. Undrar om det bara blir små små rörelser när dom viskar.

Jag kan till exempel ingen franska, men visst låter det språket sensuellt. "Rätt" mansröst skulle säkert kunna läsa börsnoteringen på franska så att jag får rysningar längs ryggen. Det tror jag inte att en käck norrman skulle klara av.

Vi brukar tillbringa våra sommarsemestrar i Österrike. Det var föresten där som maken fick en servitris att se ut som en fågelholk i ansiktet. (Det är nu många år sedan.) Hon frågade honom vänligt om han ville ha sin sallad mit oder ohne (= med eller utan) dressing - och han svarade oder! Efteråt skyllde han på trötthet och värme. Ok, han var trött och det var varmt, men ändå.

En annan mig närstående person undrade hur jag så självklart kunde höfta till med en eller flera stunden! Nu vet hon att stunden på tyska betyder timma.

Det kan heller inte vara lätt, att som utlänning göra sig förstådd på svenska. Jag tyckte att han var fiffig som vände upp och ner på flaskan och sa, "titta bara slut kvar". Det kan man inte missförstå. Lite svårare är det kanske att förstå frågan, "spelar du bänkpress"? Fast, står man på ett gym är det ganska självklart vad han menar.

Min son köpte ibland kebab på ett ställe som har en jättetrevlig kock. Han frågade en gång leende, "ska du äta den här eller i påsen"? Tja.....

Undrar egentligen hur många det är som hållit god min när jag varit utomlands och försökt förklara mig eller frågat efter något? Säker många. Några gånger har vi blivit överraskade när vi fått in den mat vi beställt på restauranger. För det mesta dock positivt.

Till slut så hoppas jag att den utländska kvinna, som frågade mig på apoteket om jag kunde hjälpa henne att välja en smärtsam tablett, blev nöjd med sina Panodil.