Så ja, nu är brunkålen färdig, det stora stekgrytan blev full. Jag har givetvis redan provsmakat en portion. Sillen blev också bra, båda sorterna.
Av sin arbetsgivare fick maken en julskinka i julklapp. Vi tyckte båda att det var jättebra - men han blev besviken när leveransen kom. Eländes elände, den var färdigkokt! Alltså blir det inget skinkespad till dopp i grytan. Nu löser det sig ändå, han får skinkspadet från svärdotterns skinka (nu blev det nästan lite roligt). Dessutom ska jag koka rimmad oxbringa och rimmade revben, spadet av detta blandas, silas och kokas samman, så han ska få sitt doppespad.
Första julen jag firade uppe i Småland hos maken stod jag för julbordet och det var inga problem. Men, så var det ju den där nymodigheten med dopp i grytan. Det har jag inte van vid här i Skåne, att doppa några dagar gammalt bröd i spad. När jag skulle duka frågade jag om vi skulle ha djupa tallrikar, jag såg ju spadet som en klar soppa. Både maken och hans föräldrar höll på att vika sig av skratt. Det skulle man alltså inte ha. Nu vet jag hur man gör, men jag har inte lärt mig att uppskatta det ännu. Kokt kött är hur gott som helst, men blött bröd, nej tack jag avstår.
Maken kom precis innanför dörren, jag fick en underbar bukett med tio vintervita rosor. Jag har serverat honom en whiskey, det brukar han få när han kommer hem på fredag kväll. Nu ska han griljera skinkan. Det blir säkert bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar