I dag bestämde Anna och jag att vi ville ta en tur runt Kullaberg. Vi satt i aktern och njöt av solen.
Det var fantastiskt att se den storslagna naturen från sjösidan.
På flera av de höga, branta och på många av de till synes lodräta bergsväggarna hängde det klättrare.
Många alper har jag bestigit men jag skulle aldrig få för mig till att klänga på en klippa utan att veta var jag ska sätta mina fötter eller kunna hålla mig fast. Men en hel del kände tydligen en stor längtan efter att göra just detta i dag på Kullen. Tyvärr är det inte alla som klarar det utan trillar ner och skadar sig. De som man inte kan hämta uppifrån med ambulans eller helikopter får man försöka plocka ner och ta sjövägen.
Hit upp till Kullens fyr har jag cyklat, dit är det en lång och seg stigning från Mölle och upp. Ok den sista biten till toppen gick det inte att cykla, det var både för stenigt och för brant. Men det gick bra att leda upp cykeln. Från sjösidan ser det faktiskt inte så högt ut.
Vid kaffét i Ransvik var det rätt mycket folk. Det går en stig dit från Mölle. Man kan också köra bil dit från andra sidan av berget och gå dit ner på en trappa.
På vägen tillbaka la vi till i Mölle hamn. Jag hade kaffe och mackor med mig, vår medhavda fika tog vi med oss upp på hamnplanen. Där var mycket folk, några kom med båt, andra på motorcykel, men de flesta var bilburna. Jag brukar cykla dit. På Knafves var nästan alla bord upptagna och till glasskiosken var det kö. Anna och jag köade också och tog varsin stor våffelstrut med kulglass, den var god.
Ska man tro meteorologerna så var detta den sista fina sensommardagen i år.
Vilken tur då att jag kunde få njuta den ute på sjön tillsammans med mina kära, Robert och Anna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar