E V I T A

Klockan nio i morse öppnade Malmö Opera telefonen till biljettbokningen/försäljningen och jag hängde på luren och fick köplats nummer tre, det gick undan. Inte nog med det, jag hade tur, någon hade lämnad ett återbud och jag fick en kanonbra plats på mittparkett, närmast gången på rad 14. Full sikt över hela scenen. Biljetten kostade 505 kr, det var den verkligen värd. Vilken föreställning! Båda akterna tog vardera 55 minuter, och däremellan en paus på 25 minuter.

I pausen gick jag ut och gick ett par rundor runt statyn med fontänen. Man kan behöva sträcka på benen en stund. Det var en ljuvlig kväll. Fullmåne vindstilla och inte kallare än att min rosa sjal var alldeles tillräcklig. Många gjorde detsamma som jag, men de skulle dessutom röka. Fast ännu fler gick och satte sig i inomhus med ett glas vin. När jag gick in igen frågade jag en ensam gentleman med tjusigt snurrade mustascher om han ville ta ett foto av mig vid Thalia. Det gjorde han så gärna, resultatet syns ovan. Flera gånger torkade sig Evita (Charlotte Perrelli) med handryggen under näsan. Har hon månne en förkylning på gång? Det vore förödande om hon blev sjuk. Ersättaren är säkert också bra, men det är ju Charlotte man vill se och höra. Självfallet fick ansamblen massor med välförtjänta applåder men innan de tagit slut spurtade jag ner för trappan och ut till bilen. Då var klockan 21.20 Charlotte Perrelli var minst lika snabb. Klockan 21.30 när jag skulle köra över gatan fick jag stanna för henne. Hon kom och halvsprang rakt ut framför min bil, i utslaget hår, klädd i jeans, en kort brun skinnjacka, högklackade bruna bots och med en praktfull bukett stora korallfärgade rosor i famnen. Jag såg när hon fick dem på scenen. Ja, hon behövde säkert komma hem och kurera halsen. Vilket jobb! Att stå på scenen varje kväll i en så krävande roll med både sång och dans. Nu har jag druckit en kopp kammomillte. Hur oglamoröst som helst.