Lenas oststänger

Änglar finns men dom e få, de e sällan dom syns men då o då kan man få se dom, jag tror dom bor i Vilhelmina..... Kommer ni ihåg den här gamla slagdängan av Hasse å Tage? Ja, hur som helst så vet jag att åtminstone en ängel finns i Höganäs, hon heter Lena.

I fredags när jag jobbade på "Friskis" pratade jag med Lena, en av våra motinärer och talade om att jag skulle köpa oststänger. Tyckte att det skulle passa bra till kräftsoppan som jag skulle bjuda mina gäster på till förrätt på lördagen. Lena sa att hon hade ett bra recept på jättegoda oststänger som hon gärna delade med sig av till mig. Tyvärr sa jag, så hinner jag inte baka. Jag skulle ju jobba även på lördagen. Vet ni vad den här ängeln i kvinnogestalt gör? Jo, kommer till "Friskis" på lördagen med ett fat oststänger på ett keramikfat som hon själv har gjort! Hon är bland mycket annat även kerakeramiker. Jag blev så lycklig av hennes generositet att jag blev alldeles knottrig. Förutom en varm kram som hon genast fick, ska ja försöka återgälda henne på något sätt. Mina gäster åt upp nästan alla oststängerna. Jag berättade hur de kommit till mitt bord. De sa åt mig att vara rädd om en så fin väninna. Ja, det ska jag vara. Våra gäster kom klockan sex på kvällen, de sista gick strax efter klockan två på natten. Halv fyra släckte jag sänglampan, helnöjd. Vilka trevliga och fina vänner vi har! I dag har jag, en av "skådespelarna" i Senilteater, spelat på Träffpunkt Söder. Som vanligt blev vår cabaré mycket väl mottagen. Nästa framträdande blir på måndag.

Båtupptagning och stekt sill

Jaha, de va den sommaren. I år har vi inte varit ute med båten en enda gång! I söndags tog Robert, min son (på bryggan) och maken Janne (i båten), upp båten. Tvättade den med högtryckstvätten och stallade in den i en lada för vinterförvaring. Många tycker att sommaren har varit helkass, men jag har badat flitigt i havet, så det har faktiskt varit både soligt och varmt i vattnet. Men när maken varit ledig på helgerna, så har det antingen blåst småjävlar (=kraftig blåst) eller regnat småspik, ofta både ock samtidigt. I lördags däremot var det riktigt fint väder. Enligt meteorologerna var det över 21 plussgrader i Helsingborg och så gott som vindstilla. Vad gjorde maken och sonen då? Jo, de åkte ut och fiskade med en av Helsingborgsbåtarna. De hade tack och lov haft en skön dag på sjön även om fiskelycken inte var så stor. I söndags knaperstekte jag den stora feta sillen som drogs upp i lördags. Vi åt den alla fyra med mjukstekt lök som jag kryddat med kinesisk soya lite salt och socker samt ett gott potatismos smaksatt med klippt persilja, rårivna morötter och givetvis nykokt lingonsylt. Jag hade visserligen sillos i huset flera timmar efteråt, men det får man stå ut med, sillen var jättegod. Till efterrätt hade vi helstekta äpplen med kanel och socker samt vaniljvisp. Såg precis på väderkartan i TV. I norra Sverige är det 8 minusgrader. Här har det som mest varit 10,5 plussgrader i dag. Vilken skillnad! Jag har jobbat på "Friskis" några timmar i dag. Det blev många trevliga samtal, både med kollegor och motionärer. I kväll har jag ätit en helstekt spätta och nu sitter jag med en kopp pepparmyntte som jag lagt några skivor färsk ingefära i. Bra mot förkylning.

Victoria Park

Jag och mina kompisar i Senilteatern började vår turne med "Cabaret Livslinjen" i går. Det var den första föreställningen av fem och var på Träffpunkt Husensjö i Helsingborg. Av förklarliga skäl fick vi inte stående ovationer, men vi fick många varma applåder. När föreställningen var slut fick vi förfrågan om vi kunde tänka oss en förlängd turne. Även andra träffpunkter ville att vi skulle besöka dem. Det gör vi gärna - om vi i ansamblen kan samordna våra tider. Tänk er själv, åtta damer med ett aktivt pensionärsliv som ska hitta en dag då vi alla är lediga? A ja, de ska nock gå.

I dag hade jag ett ärende i Malmö. När jag var klar ringde jag min väninna Kici som bor i Victoria Park på Limhamn. Hon och hennes man Holger var hemma, så jag aviserade min ankomst och lovade köpa en kaka med mig. Den första som stod innanför dörren och tog emot mig och var jätteglad att jag kom, är en charmig, trubbnosig liten hundtjej (fem år gammal) som heter Irma. Hon satte sig genast i mitt knä, blev klappad. Där blev hon blev kvar tills jag skulle dricka kaffe. När det var gjort hoppade hon upp igen.

På fotot ovan sitter hon dock i soffan hos sin matte. Victoria Park är ett fantastiskt bostadsområde. Min väninna och hennes man har en stor trerumslägenhet i markplan samt ett inglasat uterum och en väl tilltagen inhägnad uteplats. Det är en hörnlägenhet i ett ytterhus närmast kalkbrottet, alltså ett mycket bra läge. Strax bredvid finns en utomhuspool, precis bredvid, bakom ett stort glasparti inomhus finns ytterligare en pool samt ett välutrustat gym och en spaanläggning. Dessutom restauranger och flera generöst tilltagana och smakfullt möblerade allrum. Detta är ett område där ingen tar sig in utan att vara inbjuden. Kan kännas tryggt för många av de äldre som bor där.

Hus till salu och närodlad mat

När vi körde från Helsingör till Gilleleje i går lade vi märke till att det fanns många hus till salu. Skyltarna stod längs med vägen utanför husen. På vägen tillbaka, alltså inte inne i byarna utan från utfarten från Gilleleje och till där Helsingör börjar, en sträcka på ca 2,5 mil, såg vi inte mindre än 32 stycken hus som var till salu. Men, det var alltså bara dem vi såg längs med vägen. Många av dem var jättefina och låg på strandsidan. Men de har ju ingen kvällssol. Den finns på andra sidan sundet - där vi bor. I dag har vi ätit (ganska) närodlat. Potatisen är från Larsviken i Viken, morötterna från Håkantorp (Lundaområdet) och brysselkålen från Södervidinge gård i Helsingborg. Den färska kycklingen som vägde 1350 gram kom från Öland, så den har inte heller åkt så långt. Persiljan kommer från vårt eget trädgårdsland och äpplena från Österlen. Jag delade kycklingen på mitten och stekte den med (importerade) katrinplommon, äpple och persilja, i ugnen. Såsen gjorde jag på skyn, vispgrädde och rödvin. Den gick inte av för hackor. Den var så god att man skulle kunna äta den med sked. De grovt slantade morötterna och brysselkålen slungade jag i smör och hade i grovt klippt persilja. Naturligtvis kunde vi inte äta upp allt detta, fast vi gjorde så gott vi kunde. Det blev en stor portion kvar som maken tar med sig till jobb i morgon. På hans jobb brukar man kolla varandras matlådor och de har alltid kommentarer om storleken på makens portion. A ja, låt dem hållas. Så länge han inte är (för) överviktig är det ok.

Helsingör, Hornbaek och Gilleleje

Maken hade tänkt åka ut och dra upp sill i dag. Men, när han tittade ut vid sextiden i morse hällregnade det. Han vände åter till bingen. Vid frukosten föreslog jag att vi kunde ta en tur till Helsingör och köpa whiskey. På lördag ska vi uppvakta en man som fyller åttio och jag tror att han skulle sätta värde på en flaska god whiskey. Vi besöt att ta med bilen över och göra en dagsutflykt. Det regnade fortfarande och var krabb sjö när vi åkte över. I Helsingör handlade vi snabbt vad vi skulle ha och körde sedan norrut. När vi kom till Hornbaek var det fint väder. Solen lyste och mina solglasögon låg hemma, så jag fick gå runt och kisa. Vi flanerade runt i hamnen. En man stod och rökte sill som han sålde, tre stycken för tjugo kronor. Vi blev inte sugna, de var väldigt hårt rökta. I hamnen finns en klädesbutik som säljer kvalitatskläder, bland annat Red Gren, Armani och Gant. Maken provade en snygg tröja från Polo, som tyvärr var för stor! Ok det var 4XL. Jag provade ett par mörkblå Armanijeans som det var 30 % rabatt på - men de gör tydligen storlekarna mindre nu för tiden. I Gilleleje var det lika fint väder. Även här gick vi runt i hamnen. Fiskarna (alltså de som drar upp fisk) stod på bryggan och rensade sina nät, bland annat från döda fåglar. En man hade en hel hög med stora fåglar bredvid sig på bryggan samt trasig fisk. Han var milt sagt inte glad. Nej, de tar ju fisken och förstör näten.

Vi gick in till Adamsens Fisk och köpte deras erkänt goda krabbsallad med mycket och stora bitar krabbkött.

Utanför affären stod den här lilla damen och väntade på sin husse. Hon är fem år och heter Tilde. När vi kom hem vid femtiden var det fint väder även här. Jag rostade varsin brödskiva, lade på strimlad sallad och en driva av krabbsalladen samt en hög med rensade räkor som blev över i går kväll. Strödde över hackad dill, dekorerade tallriken med tomatklyftor och gurkskivor. Det var riktigt lyxiga och jättegoda mackor. De dämpade hungern fram till den senare middagen. Nu klockan tio sitter maken i en soffa och sover. Jag ska gå in och väcka honom för han snarkar högljutt.

Självmordspilot

Ond bråd död? Nej, tyvärr det var nog inte så.

Tidigt i går kväll såg jag den här koltrasten när den satt och kurade bredvid vårt uterum. Några timmar senare satt den fortfarande kvar. I morse när jag tittade ut låg den vid lavendeln på rygg med benen i vädret. Eftersom de fanns lite grått dun på en av glasrutorna till uterummet, så förmodar jag att den flugit in i rutan och fått en hjärnskada. Jag lade den i en hundbajspåse och slängde den i sopkärlet. Tidigt i våras såg jag en ekorre som sprang fram och tillbaka längs med den ena glasrutan utanför uterummet. Inte vet jag vad han trodde - men han tog sats och hoppade i full fart på glasrutan med huvudet före 5-6 gånger. Jag fotogaferade det hela men hittar just nu inte fotona. Hur som helst, han måste ha fått en whiplashskada. Om han hoppar en gång och det inte går, varför fortsätter han då att hoppa fler gånger - och dessutom på samma ställe? Kan de inte tänka? När maken kom hem i eftermiddags skickade jag ut honom för att titta på punkan på min cykel. Vad har hänt frågade han. Hänt?! Du ser väl att hjulet står på sock?! Jag menar, det är ju platt! Suck! Han krängde av slangen och lade den i vatten. Då såg han hålet där luften pyste ut. Alltså en tydlig punka. Vi hade inga laglappar hemma så det blev till att köra med bilen (jag kunde ju inte cykla) in till cykelhandlaren i Höganäs och köpa en ny slang för 69 kronor. Maken är händig så det gick ganska snabbt för honom att byta slang. Han var sååå duktig.

Elsa, en förtjusande hund och första frosten

När jag drog upp rullgardinen i morse var taket på carporten täckt av frost. Det glittrade så vackert när solen lyste på det, men försvann på nolltid. Trots det så har hösten ännu inte kommit. Åtminstone inte till Skåne enligt meteorologen som jag hörde på radion i morse. Nähä?! Det har för övrigt varit underbart väder hela dagen. Jag tog en härlig promenad längs med havet till hamnen i Höganäs och åter till "vår" hamn i Gamla Lerberget. Där sprang jag på en väninna, Christina Swärd som med kameran i högsta hugg var på väg att fotografera fyren. Hon skulle lägga ut den på "Ansiktsboken" (fb).

Vi satte oss på några stenar i hamnen och bara njöt av den värmande solen, det var dessutom vindstilla. Christina tog fotot av mig, jag tog ett av henne också. När vi hade snackat bort en halvtimma ropade Christer hennes man uppe från deras hus att maten var klar. Han är jätteduktig vid spisen.

I eftermiddags fick jag besök av underbara, sociala, jättetrevliga och klappvänliga lilla, lilla söta Elsa. Jag trodde hon var valp men nej, hon var sju år! Pälsen som var nyklippt är silkeslen och hon fäller inte. Rasen? Nja, det vet man väl inte riktigt, det är nog lite av varje. Men det spelar ingen roll. Jag erbjöd mig på stående fot att bli reservmatte. Ännu senare i eftermiddags tog jag fram cykeln och trampade in till Höganäs och handlade. Vädret var fortfarande lika fint. På hemvägen vid campingen märkte jag att jag fått punka på bakhjulet. Det var bara att kliva av och leda cykeln den sista biten hem, men då var jag ju som tur var nästan hemma. Maken fick några tänkvärda visdomsord av en kvinnlig arbetskamrat i veckan. Jag vidarebefdodrar dem gärna. "Varje dag ovan jord är en bra dag".

Seniordagen på Tivolihuset i Höganäs

I dag hade Friskis & Svettis Höganäs bjudit in till Seniordagen på Tivolihuset kl 10.00-14.30. En inspirerande dag om hälsa och livskvalitet efter 60. Syftet? Att bli gladare friskare och äldre. Seniorerna är verkligen på g. Redan ca 08.45 hängde de första på dörren och 09.30 hade nästan alla de ca 150 som köpt biljett kommit. Många hälsade på varandra, de brukar träffas på seniorgympan och/eller i gymmet på "Friskis". Den äldsta damen som jag hälsade på är 91 år! Hon var där med sin dotter, även hon snart pensionär. Det blev verkligen en jättetrevlig dag tack vare de noga utvalda inbjudna inspiratörerna.

Först ut var Leif Axelsson, mannen med proteser på både armar och ben. Han deltog i den mycket uppmärksammade TV-serien "Mot alla odds" och berättade om den mycket svåra sjukdom som han drabbades av och hur han trots sitt handikapp lyckades genomföra en vandring i vildmarken med tropisk hetta och svåra umbäranden, som de flesta icke handikappade svårligen skulle klarat av. Han har envist och målinriktat tränat sig till en jättefin fysik. En imponerande bedrift både fysiskt och psykiskt. Kalle Mathiesen från Danmark är en glad spelman som fick de flesta att dra på smilbanden. Katti Hoflin från Dunkers Kulturhus och Max Granström från Helsingborgs Stadsteater talade varmt för sina respektive kulturinstutioner. Bo Sundelöf, läkare på vårdcentralen Delfinen, gav oss en mycket bra information om varför det är så viktigt och bra att träna, kanske speciellt när man kommit över pensionsåldern.

Sist men inte minst Bo Hagström, känd från "Solens Mat" på TV. Han lockade till många hjärtliga skratt och lika många applåder när han berättade om sina matprogram i Italien och kåserade om mat och dryck i allmännhet. Klart att jag passade på att bli fotograferad med både Leif och Bo som båda är synnerligen trevliga och charmiga. Sist, men inte minst - en tjej som tidigare varit ledare för barngrupperna på "Friskis" (synd att hon inte längre hinner med det) kom fram och talade om att hon regelbundet läser min blogg. Jag blev jätteglad. Det är kul att kunna glädja andra, om så än bara för en liten stund. Tack för att Du hörde av dig.

Vindsurfare i Mölle

Vart tog den här helgen vägen? Det var ju nyss fredag kväll. I eftermiddags körde vi och tittade på det nya stället i Nyhamnsläge där vi ska vinterförvara vår lilla båt. Det är en rymlig lada där båten ståndsmässigt får stå tillsammans med bland annat en mycket välbevarad vintervit Porsche 1959 (som är till salu). Eftersom det blåste kraftigt körde vi till Mölle. Jag älskar att titta på havet när det stormar, eller åtminstone blåser riktigt rejält.

Det var som vi trodde, en stor flock, minst 30-40 vindsurfare låg och guppade i vattnet. När jättevågorna kom rullande in, var det faktiskt en och annan vindsurfare som kom upp på brädan och surfade in mot land. Flera av vindsurfarnas bilar som stod parkerade utmed havet var danskregistrerade. Vi brukar även se tyskregistrerade bilar, men inte i dag. I kväll har vi ätit grillad kyckling och en krämigt god pg (pg = potatisgratäng) och en flaska rött.

Birgit sierska/rådgivare

Jag lyckades ta en timmes promenad i dag mellan regnskurarna vid lunchtid. Solen glimtade till och med fram emellanåt. Klockan fyra skulle jag vara hos en gammal väninna i Malmö. Men innan dess hann jag med ett kort besök hos en annan "gammal" väninna, Ewa i Bjärred. Därefter fortsatte jag som sagt till Birgit i Malmö. Kortet nedan på den alltid lika paranta Birgit tog jag i dag.

Vi har känt varandra i cirka 35 år, men vi träffas (jag besöker henne) inte mer än 2-3 gånger om året. Många kallar Birgit för sierska, men själv föredrar hon att kalla sig rådgivare. Strunt samma vilket, hon är erkänt skicklig i att läsa sina kort, därför återkommer hennes vänner och vänners vänner ständigt. Utlandssvenskar som besöker Sverige ringer och avtalar en tid med henne när de är här. En och annan kändis från nöjesvärlden dyker också upp då och då. Birgit tittar alltid framåt, vad som hänt tidigare vet vi ju redan. Säger hon att saker och händelser blir så här - då blir det också så. En och annan gång har jag sagt "tror du det?" Nej säger hon, jag tror inte, jag vet att det blir så - och så blir det. Jag har som sagt var 35 års erfarenhet. Jag ser på framtiden med förväntan.

Senilteatern och rosa bandet

Vid lunchtid i dag var det riktigt fint väder, sol och 17 plussgrader. Då passade jag på att ta en strandpromenad till Höganäs. En bekant som också var ute på promenad tog fotot. Lägg märke till mitt nya "rosa band" på jackan. Köp ett du också. Sätt inte på det gamla som du köpte förra året, eller en flera år gammal brosch i metall och emalj, det är höjden av snikenhet. Bär den gärna om du vill, men köp även ett nytt band. Det behövs mycket pengar till cancerforskning. Det minsta du kan göra är att köpa ett rosa band för 25 kronor. GÖR DET!

Klockan två träffades jag och de andra deltagarna i "Senilteatern". Vi är inne i slutspurten på repetionerna av "cabaret Livslinjen". Om 14 dagar börjar vår turne till olika servicecentra i Helsingborg. Södertälje kommun har fått pengar från Kulturrådet för att driva ett projekt som handlar om äldre och kultur. Som en del i detta projekt kommer de att arrangera konferensen "Bättre scen än aldrig - en konferens om hur teater skapar hälsa genom hela livet." Konferensen hålls i Södertälje den 28-29 november - och vi har blivit inbjudna! Är vi rikskändisar redan, eller? Vi ska även uppföra vår cabaret Livslinjen. Andra mer namnkunniga som medverkar är till exempel Helge Skoog, Oktoberteatern och Cirkus Cirkör - också som sagt vi! Jag återkommer med mer info om det här. I Friskispressen 5-2012 läste jag att "Uppförsbackar är bara uppochnervända nerförsbackar", sagt av Mia Thomsen som är ultralöpare.

E V I T A

Klockan nio i morse öppnade Malmö Opera telefonen till biljettbokningen/försäljningen och jag hängde på luren och fick köplats nummer tre, det gick undan. Inte nog med det, jag hade tur, någon hade lämnad ett återbud och jag fick en kanonbra plats på mittparkett, närmast gången på rad 14. Full sikt över hela scenen. Biljetten kostade 505 kr, det var den verkligen värd. Vilken föreställning! Båda akterna tog vardera 55 minuter, och däremellan en paus på 25 minuter.

I pausen gick jag ut och gick ett par rundor runt statyn med fontänen. Man kan behöva sträcka på benen en stund. Det var en ljuvlig kväll. Fullmåne vindstilla och inte kallare än att min rosa sjal var alldeles tillräcklig. Många gjorde detsamma som jag, men de skulle dessutom röka. Fast ännu fler gick och satte sig i inomhus med ett glas vin. När jag gick in igen frågade jag en ensam gentleman med tjusigt snurrade mustascher om han ville ta ett foto av mig vid Thalia. Det gjorde han så gärna, resultatet syns ovan. Flera gånger torkade sig Evita (Charlotte Perrelli) med handryggen under näsan. Har hon månne en förkylning på gång? Det vore förödande om hon blev sjuk. Ersättaren är säkert också bra, men det är ju Charlotte man vill se och höra. Självfallet fick ansamblen massor med välförtjänta applåder men innan de tagit slut spurtade jag ner för trappan och ut till bilen. Då var klockan 21.20 Charlotte Perrelli var minst lika snabb. Klockan 21.30 när jag skulle köra över gatan fick jag stanna för henne. Hon kom och halvsprang rakt ut framför min bil, i utslaget hår, klädd i jeans, en kort brun skinnjacka, högklackade bruna bots och med en praktfull bukett stora korallfärgade rosor i famnen. Jag såg när hon fick dem på scenen. Ja, hon behövde säkert komma hem och kurera halsen. Vilket jobb! Att stå på scenen varje kväll i en så krävande roll med både sång och dans. Nu har jag druckit en kopp kammomillte. Hur oglamoröst som helst.