Billy Swahn

Det här är Billy Swahn, åtminstonne tror jag att han heter så. Han simmade omkring alldeles ensam. Jag såg honom när jag var ute och gick i förmiddags.

Brr, det har varit riktig kallt i dag. Visserligen är det mildare än i går, bara fem minusgrader mitt på dagen, men det har duggregnat hela dagen och varit riktigt grått och råkallt. När jag körde in till Höganäs frös duggregnet snabbt till is på vindrutan. Nu i kväll har tempen stigit till 0,4 minus.

Vi har ätit fiskgratäng i kväll. Undrar vem av oss som somnar in först framför TV´n.

Löpband inomhus eller utomhuspromenad

Det har inte snöat idag men det är kallt. Drygt 8 minusgrader i morse och sedan har det sjunkit under dagen till drygt 11 minus nu i kväll.

När jag gick min långpromenad vid tiotiden var det solsken och vindstilla och så har det varit hela dagen.

Är det uppehållsväder så är det skönt att ta en promenad, helst mitt på dagen när det är som ljusast. Blodet syresätts och förbränningen ökar. Talgkottskörteln behöver ljus, annars finns det risk för depression.

Men, vill man promenera inomhus så går det också bra. Fast då missar man ju dagsljuset, frisk luft och fågelsång, och så kostar det ju en slant.

I TV visas just nu en icke trovärdig reklam för ett löpband.

På löpbanden som står uppställda i en lång rad går eller joggar barn och vuxna i varierande åldrar.

En man som ser ut att komma direkt från kontorsstolen är korrekt klädd (men inte för träning) i vit skjorta, välpressade byxor och vanliga lågskor. Efter ett tag tar han upp en mobiltelefon ur byxfickan och börjar prata i den. Det är detta som inte är trovärdigt. Det är ju allmänt känt att män inte kan göra två saker på samma gång.

Ett litet välment tips. I stället för att köpa hem ett löpband, så lös ett träningskort på Friskis & Svettis. Där kan man träna på löpband så ofta man vill. Tröttnar man så är det inte hela världen och så slipper man att ha dåligt samvete för att ha ett löpband stående där hemma till ingen nytta. Jag undrar föresten i hur många förråd det står en motionscykel och samlar damm.

När jag jobbade på "Friskis" idag tog Sussie de här kortet på mig.

Nagelvård och långpromenad

Natten som gick var det minus tolv grader och sju från morgonen och resten av dagen. Tack och lov så har det har inte kommit mer snö. Nej, nu kan det vara nock, det räcker med det som har kommit.

Malin på "Fina naglar" i Höganäs hjälpte mig i förmidags att fixa till mina torra och spruckna naglar. De fick förstärkning av silikon så nu lär de hålla, på det gjorde hon en fransk manikyr, det blev snyggt.

Halv tre satte jag på mig mina hörlurar med en spännande bok i cd-spelaren, varma kläder och kängor med grova sulor. Sedan gick jag till Höganäs och vände. Därefter till slutet av G:a Lerberget mot Viken till. Jag var hemma igen klockan fyra. Det var vindstilla, annars hade jag inte gått så långt.

Nu provar jag ett te som jag fått i julklapp. Enligt innehållsförteckningen så innehåller det verbena, pomerans, lind, apelsinblomma och hibiskus. Det ska vara bra för välbefinnandet. Ja hur som helst så smakaar det gott.

Vårt lilla Japanska körsbärsträd står inbäddat i snö och det tar nog ett tag innan man kan se jorden under det igen.

Kallaste decembermånaden på 110 år enligt HD

Så var det vardag igen och HD kom i brevlådan. Det är något visst med att kunna sitta och njuta sin frukost med en färsk dagstidning. I den läste jag bland annat att "vi ser ut att få den kallaste decembermånaden på 110 år. Tänka sig, att man skulle få vara med och uppleva detta.

Yttertempen i morse stod på minus 6,5 grader och det hade kommit en hel del snö.

Efter frukosten klädde jag mig varmt, tog på solglasögon (allt detta vita kan vara jobbigt för ögonen) och gick ut och greppade snöskyffeln.

Men innan jag började skotta uppfarten, för att kunna köra ut bilen, tog jag tumstocken och mätte snödjupet på några ställen. Den var 15 cm. På en del ställen var det mer. Snöskottningen tog en halvtimma och under den tiden fick jag både frisk luft och motion.

Fotona ovan tog jag före och efter snöskottningen. Lägg märke till snövallen till höger om häcken. Inte så konstigt att det känns i ryggen nu ikväll.

Nu har jag druckit en mugg roibuste som smakar julknäck. Till den mumsade jag på pepparkaksbiscotti som innehåller mörk chocklad och apelsinskal. Onyttigt men hur gott som helst. De här skorporna fick jag av den tjejjen som jag är ledsagare åt. Det var verkligen omtänksamt av henne.

Den snön som har fallit kan gärna få ligga kvar nu ett tag. Den lyser upp det annars så mörka landskapet. Men det behöver ju inte komma mer.

Julafton och juldagen med familjen

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnista och glimma. Ja, precis så var det. Mycket snö, kallt och stjärnklart men också en bister nordanvind och emellanåt riktigt soligt.

Jag har haft glädjen att ha mina kära omkring mig både på julafton och juldagen. På Julafton strax efter klockan ett kom min son och svärdotter och hennes mamma Aina som kört hit från Fårö. Hon hade med sig en påse te från Kränku Te & Kaffe i Visby, S:t Hans Kvartersblandning som är så god.

Maken hade som vanligt kokt gröten. Till den drack vi ett glas Emma Bröndums skogsbär, ett 30%-igt fruktvin. När vi hade ätit gröten gick Anna, Aina och jag en promenad på en timma. Vi gick nere vid hamnen och utmed havet, hälsade och pratade en liten stund med några bekanta, bland annat Christina och Bea. Vi hann hem lagon till Kalle Anka. Senare intog vi ett traditionellt julbord och tittade naturligtvis på Karl-Bertil Jonsons julafton. Det var en lugn och mysig julafton.

Juldagen fortsatte vi vår samvaro. Aina hade med sig en rökt fårfiol som vi hade till förrätt. Huvudrätten den här dagen var som vanligt kokt lutfisk och kokt torsk (det senare till Robert och Anna) samt kokt potatis, gröna ärtor och så förstås en onödigt god senapssås.

Därefter en kopp starkt kaffe och julostkaka med vispgrädde och djupfrysta hallon och blåbär som jag kokt ihop med lite socker. En perfekt avslutning på fiskmiddagen.

I dag har maken varit ute och fiskat. Han kom hem med fem torskar.

Årets längsta natt, fullmåne, Lavendel och pepparkakor

I somras var de här vissna kvistarna vacker och väldoftande Lavendel. Till våren ska de klippas ner för att sedan åter kunna växa upp till ögonfägnad och sprida sin underbart rogivande doft.

Natten som gick var årets längsta och med en fullmåne som nog gjorde många sömnlösa.

Enligt SMHI slogs det köldrekord i dag. Det var minus 20 i morse och 15 minusgrader när jag körde från "Friskis" vid halv tretiden där jag jobbat i receptionen några timmar i dag.

Pepparkakor. Förr i tiden innehöll de faktiskt peppar och ordinerades som dåtidens psykofarmaka. De ansågs vara lugnande. Det är väl därför som man säger att man blir snäll när man äter pepparkakor. För säkerhets skull har jag köpt hem en burk pepparkakshjärtan. Jag äter dem gärna med grönmögelost på.

Alltså, vid melankoli ska man äta pepparkakor och lukta på lavendel.

Nu halv tio på kvällen är det åter minus 20 grader.

Sälarna

I morse när vi hade varit på "Kakboden" i Höganäs och köpt frukostbullar körde vi som vanligt ner om hamnen i Lerberget. Söder om hamnen vid "Lilla Bro" ute på stenarna såg vi sex stycken sälar. De finns där sedan ett bra tag tillbaka. I morse hade jag inte kameran med mig, men för några veckor sedan tog jag fotot ovan, även då var de sex stycken, men de låg utspridda så jag fick bara med tre på fotot.

Det är roligt att titta på dem, men de som fiskar är inte glada, sälarna går hårt åt fisken.

Även i dag har det varit ett underbart promenadväder. Runt sju minusgradert, näst intill vindstilla och soligt. På min promenad stannade jag och pratade med Maggan och Christer, ett par grannar som bor på vår gata. Jag pratade också med ett annat par som bor ett stenkast från havet. Därefter fortsatte jag, emellanåt fick jag pulsa fram i snön till golfbanan i Viken. Där vände jag och gick hem igen.

Underbar solnedgång, fiske och hönsfrikassé

Maken åkte ut och fiskade i morse. Jag hade hoppats på att han skulle komma hem med en rejäl koketorsk, men det smög sig. Det blev fyra lite mindre som nu ligger fileade i frysen och tio stora fina sillar, och det är ju inte så dumt det heller.

Efter frukosten hade jag ett långt och givande samtal med min väninna Lena.

Därefter kokte jag en gödkycklling på 1,5 kg. Vi ska ha den i kväll med frikassésås. Kokt kött är ju både gott och nyttigt. Lagar dagens ungdommar sådan mat?

När jag promenerade till Höganäs igår var det fint väder. På hemvägen tog jag korten som syns ovan. Det första med de frostnupna grässtråna klockan tre och det andra över Lerbergets hamn fem över halv fyra. Solnedgången var helt underbar. Vi var fyra stycken som av en tillfällighet strålade samman på hamnplanen, en kvinna i min ålder och hennes gamla pappa, en tjej som var ute och motionerade sin hund och så jag. Vi stod och pratade, samtidigt som vi andäktigt beundrade detta fantastiska skådespel det var när solen som ett stort glödande klot gick ner i havet.

Vilken underbar gåva det är att få se och kunna sätta värde på naturen. Tyvärr har inte alla den förmågan. Antingen beroende på att de inte kan se (synskadade) fast å andra sidan vet jag att de kan njuta med andra sinnen. Värre är det för de som rent mentalt inte kan ta det till sig. Det är lika synd om både grupperna.

Klockan är snart sex och jag ska gå in och väcka maken som sitter och sover väldigt ljudligt framför TV´n.

Fisken som försvann i djupet var alltid stor.

Turkiskt ordspråk

Jag en torris

Vid den här årstiden är jag en riktig torris. Nu har jag fått en självspricka på den ena tummen, trots att jag smörjer och smörjer. Men å andra sidan tvättar jag ju händerna ofta och det torkar ut huden.

Jag har handkräm utplacerat lite varstans, i köket, på nattduksbordet, i handväskan och i bilen.

Både morgon och kväll smörjer jag in hela kroppen från ansiktet och ner till tårna. Gör jag inte det så kliar det på kroppen. Det är nog den torra inomhusluften som är boven. Ovan har jag radat upp en del av mina "smörjmedel" undantaget de som är till ansiktet. I min träningsväska har jag en uppsättning.

Sent igår kväll när jag satt och kurade framför TV´n började det blinka och mullra ute på vår gata. Det var en jättestor snöplog som effektivt förde undan snön från gatan och upp på trottoaren och uppfarten till carporten. Jag som slitit så för att få bort snön därifrån och fortfarande var öm i kroppen efter den strapatsen. Den nya uppskottade snövallen får vänta tills imorgon tänkte jag och gick in och sjönk ner i soffan igen.

När jag hämtade tidningen i morse var det tolv minusgrader. Jaha, då är väl snön som cement, först plussgrader och nu många minusgrader. Sedan såg jag att någon, förmodligen tomten, skottat framför vår uppfart. Nej föresten, tomten har nog inte tid med sådant nu, jag misstänker starkt att det var grannen på andra sidan gatan. När han skottade sin egen uppfart förbarmade han sig även över vår. Man blir varm om hjärtat.

Nu ska jag plocka fram torskfilé från frysen, fiskat av maken, till aftonens kulinariska supé.

Det ska bli stekt torskfilé, pressad potatis, gröna ärtor och en kall sås. Den gör jag på Turkisk youghurt, lite vispad grädde, lite majonnäs, lite söt senap, ketchup, mycket dill samt egenhändigt pillade räkor och ett par varv med vitpepparkvarnen.

Till detta en flaska vitt som vi köpt i Frankrike i somras. Mmm, det ska bli gott.

Snökaos och priskrig på ananas

Priskrig på ananas? Ja man kan ju undra, i dag sålde City Gross de attraktiva frukterna för 3,95 kr stycket. Eftersom jag handlade där i dag passade jag på att köpa två stycken. En av de som jag köpte igår har jag ätit upp nu.

Det har varit ett ymnigt snöfall sedan tidigt i morse samt kraftiga vindar. Temperaturen har dock stigit till strax under fryspunkten.

Jag är inte mycket för att julpynta men idag åkte juldukarna fram. De tre julstjärnorna som jag köpte förra veckan och ställde i grupp står lika fint ännu. Hoppas att de håller sig över julen.

På rapport i kväll hörde jag, att på vissa håll i Skåne har hemtjänsten fått anlita bandvagnar för att kunna ta sig fram. Ett 40-tal bilolyckor har inrapporterats. Förmodligen är det långt fler som inte är anmälda. Kollektivtrafiken är drabbad liksom många inställda flyg.

När jag kom hem i eftermiddags skottade jag hela infarten fram till carporten. Det var ett riktigt tjockt snötäcke så jag hade ett styvt arbete. Det kändes i axlarna och ryggen.

När jag var klar med snöskottningen körde jag till simhallen. Klockan fem klev jag ner i bassängen och hade den helt för mig själv medan jag simmade mina 40 längder (=1000 m). Från högtalarna strömmade julmusik, både ny svensk och gammal amerikansk. Bland annat Elvis, Bing Crosby och Bony M med Marys boychild. Belysningen i hallen var dämpad men i bassängen var den på.

Även bastun hade jag för mig själv. I dag var där verkligen lugnt och rofyllt.

Känner att jag behöver smörja in mig med liniment på nacken, axlarna och korsryggen innan jag lägger mig i kväll.

Ananasfrossa

Färsk ananas är en av de godaste frukterna jag vet, och nu när de är billiga kan man verkligen kan frossa i dem. De här stora fina exemplaren kostade tio kronor stycket på ICA. En brukar räcka i tre dagar. Maken äter dem inte.

Även i dag har jag jobbat som ledsagare. Vi var bland annat ute och gick en runda vilket inte var det lättaste. Det låg tjock valkig och knutig is både på trottoarer och gator, det var sju minusgrader och så det blåste en frisk nordlig vind.

Från kvart i tolv jobbade jag några timmar i receptionen på "Friskis". Som vanligt var de grå pantrarna på bettet och fyllde grupperna cirkelgym/senior kl nio och cirkelfys/senior kl halv elva. När de kommer ut nyduschade är det är många som stannar och småpratar lite samt passar på att boka tid till nästa vecka innan de går hem. Vi har väldigt trevliga motionärer.

Sent i eftermiddags hade vinden mojnat så jag tog en promenad till Höganäs och vände. Det var skönt att röra på benen och få lite frisk luft. Jag gick nere vid stranden men gångvägenen var isig så jag höll mig bredvid den och gick ute i gräset och i sanden, där var det tryggt att gå. Det tog nästan en timma.

Nu sitter jag med en mugg riktigt varm pepparmintte som jag har några skivor färsk ingefära i och en tesked honung.

Julklappsinköp och en god lunch

I dag har jag jobbat som ledsagare. Tjejjen som jag hjälper behövde göra en del inköp, men vi började på biblioteket. Sedan gick vi över till bokandeln, hon köpte två böcker och jag en. Det blev en pocket "Rosa Elefanter" av Karin Brunk Holmqvist. Den ska jag själv ha.

Därefter körde vi till Väla där de sista julklapparna inhandlades. Efter att ha sprungit runt i olika affärer, jämfört, handlat och slagit in julklappar kände vi för en bit mat.

Vi körde till Svanshalls krog och intog en sen lunch. I dag serverades stekt sill med potatismos, gröna ärtor och lingonsylt eller kokt rimmad oxbringa med pepparrotsås, jag tog det senare. Båda rätterna var jättegoda. Vi började med salladsbordet och tog sedan varsin tallrik krämigt god champinjonsoppa (den värmde gott) innan vi gick på huvudrätten. När vi var proppmätta fick vi ändå plats med en kopp te respektive kaffe.

Trodde inte att jag skulle orkade röra mig mer idag, men efter ett par timmar hade maten sjunkit undan och jag körde till simhallen. Även i kväll var där väldigt lite folk.

Dyrbart luktegott

I går kväll kurerade jag mig med Panodil, te och honung och kröp i säng vid elvatiden.

Tror inte att det var en riktig förkylning jag hade, kanske var det bara vinterallergi. Hur som helst så vaknade jag i morse fri från snuvan.

Jag har köpt en present till mig själv i dag, för det är jag värd, enligt reklamen för det här märket.

I förra veckan, när jag och tjejen som jag är ledsagare åt var ute och handlade julklappar, bland annat i en parfymeriaffär, luktade jag på "Tresor In Love" en ny doft från Lancome som sitter jättebra. Tror att den klär mig.

Men, men, det är dyra droppar, 50 ml kostar 619 kronor (12.380 kr litern). Fast det är ju inget man direkt häller på sig.

Folk har nog mycket att göra nu inför julen för det var väldigt lite folk i simhallen i kväll.

Jag simmade mina 1.000 meter utan att vare sig behöva simma förbi eller hålla undan för andra simmare, skönt. I bastun satt jag själv i tio minuter innan ett gäng tjejjer från Höganäs simsällskap kom in.

När jag körde hem lyste månen som en tunn silvervit skära på den becksvarta himlen.

Träningsstopp och två koppar kaffe

Näsan töar men jag känner mig inte förkyld. Har jag ett klädesplagg med ficka så finns det garantat en pappersnäsduk i den. Det gäller året runt med eller utan snuva. Eftersom jag har pollenallergi så snörvlar jag även på våren, och oavsett vilken årstid det är så rinner ögonen när jag går ut. Någon som känner igen sig? Jag tror att många får droppande näsa och rinnande ögon när de blir äldre. Åtminstonne ser det så ut.

När jag arbetade i receptionen på "Friskis" idag bläddrade jag i vår egen tidning "Friskispressen". En riktigt bra och läsvärd tidning där Höganäs har sina egna sidor.

Där läste jag bland annat att två koppar kaffe per dag gör din aorta smidigare. Där ser man.

Jag som föredrar te satte trots det genast på en kanna Zoegas mörkrost. Drack två stora muggar med lite mjölk i.

Vidare läste jag att träningsstopp gäller vid förkylning. Träna inte om livet är dig kärt.

Ja, jag vill ju gärna hänga med ett tag till, så jag lät bli att dra på träningskläderna och gå in i gymmet. Får se om jag ska simma i morgon.

S T R O K E ? ! ! !

Nu tror jag att det har sjunkit in, jag har insett att jag varit med om ett sjukdomstillstånd som kunde ha gjort mig svårt handikappad eller till och med död.

Tack gode Gud att det har gått så bra.

För någon månad sedan damp det ner ett stort, tjockt kuvert i brevlådan. Det var från Lasarettet och visade sig innehålla ett frågeformulär. I följebrevet stod det att eftersom jag haft en stroke för ca ett år sedan, så ombads jag fylla i frågorna och returnera det till Strokenheten. Stroke? Jag?

Jag har haft några så kallade "tior". Det vill säga små blödningar långt bak i stora hjärnan. Men det var ju länge sedan och de hade inte gjort någon skada enligt överläkaren på Neurologen i Lund. Det upptäcktes efter en magnetröntgen som jag bad om. Hur många små blödningar det var kunde han inte se, inte heller hur gamla de var.

Om jag inte själv hade tagit tag i det här så hade jag aldrig fått veta det jag nu vet.

När jag senast låg på lasarettet (tre dagar) i Helsingborg för de här problemen såg man hur sjuk jag var, men ingen kunde tala om vad det var för fel på mig. Alla prover var jättebra, både blodtryck och blodvärde. Även mitt kolestorol och Lombardprovet. Det senare lyckades de ta först vid femte försöket, då var det en narkosläkare som tog det. Mina vener undersöktes med ultraljud, där hittade man inga fel. Så småningom fick jag göra ett arbetsprov på cykel. Jag hade ju gått på spinning regelbundet så jag trampade på ganska länge och med bra motstånd.

Ändå hade jag fått en stroke. Konstigt. Nu äter jag Trombyl. En liten hjärtformad tablett som jag hämtade ut på "alla hjärtans dag".

När jag läste igenom alla frågorna i det tjocka formuläret, var det många konstiga saker som hänt mig och som nu fick sin förklaring. Det kändes både bra, skrämmande och ledsamt. Men trots allt så är jag ju lindrigt drabbad. Tack vare min goda fysik har jag kunnat komma igen och tackla de skador som jag nu förstår att jag har fått.

Jag fortsätter att motionera. Promenerar, cyklar, simmar och går då och då på gym. Det är dessutom viktigt för mig att använda språket i både tal och skrift. Ibland har jag svårt att hitta orden även om jag vet vad jag vill säga. Det är mycket frustrerande.

Nu när jag förstått vad jag drabbats av är jag naturligtvis orolig att det ska hända igen. Jag kommer att vara väldigt uppmärksam på om de besvären som jag hade när jag åkte in på lasarettet återkommer.

Det gäller att fånga dagen, jag kan ju inte gå och vänta på att det ska hända igen. Jag fortsätter att leva som vanligt. Vad annat kan jag göra?

I söndags besökte vi julmarknaden i Viken. Det snöade hela dagen från morgon till kväll.

Fotot på möllan tog jag där vid fyratiden på eftermiddagen.

"Livet kan bara förstås bakåt men måste levas framåt"

Sören Kirkegaard

(dansk filosof, teolog och författare 1813-1855)

Gittans begravningsgudstjänst

När jag körde hemifrån och till Lerbergets kyrka regnade det. Utanför kyrkan träffade jag två av hennes andra väninnor Maggan och Barbro. Vi var alla inbjudna till vår väninna Gittans begravningsgudstjänst. Officiant var Lennart Uddling. Han är numera pensionär och var en personlig god vän till Gittan. Han ställer upp vid speciella önskemål som nu när Gittan själv hade angett detta.

Han har även vigt mig och maken.

Gittan hade noggrannt nedtecknat hur hon ville ha det. Allt ifrån de som skulle inbjudas att övervara begravningsgudstjänsten till solistens sånger och pslmerna. Det blev en ljus och musikalisk begravningsakt, allt enligt Gittans önskemål. Efteråt gick var och en till sitt, alltså ingen eftersits, enligt gittans önskemål.

Gittan ska gravsättat hos sin make Gunnar i Örkelljunga.

Rosor och rödspättor

När maken kom hem i fredags kväll, överraskade han mig med en underbar blomsterbukett. Det var tio praktfulla gula rosor stora i blomman, stjälkarna 75 cm långa och tjocka som mina lillfingrar. De står fortfarande lika fint.

Jag hade fixat en riktig festmåltid. De två rödspättorna, som jag köpt på Mölle Fiskrökeri, vägde tillsammans nästan 1,5 kg. Jag stekte dem på mitt största stekjärn i hälften margarin och hälften rapsolja. Därefter brynte jag rätt så mycket champinjoner i grova bitar och lade bredvid fisken på en långpanna, drösslade över en näve klippt dill och skickade in det i ugnen. Till detta mjölig kokt potatis, skirat smör och grönt. En flaska vitt vin från Alsace, Pinot Gris från 2008 gjorde smaklökarna överlyckliga.

Hela helgen förflöt utan speciella övningar, men det var ju fint väder så vi promenerade.

Nej! Det snöar i dag på Måltidens dag.

Klockan halv elva i förmiddadags när jag var ute och gick kom den första snön inrullande i mörkgrå moln från den danska sidan. Det är på tok för tidigt. Nåja den smälte så fort den nådde marken.

Läst i HD i dag. "I dag firas Måltidens dag. Det är en dag att uppmärksamma den gemensamma måltidens betydelse för trevnad, gemenskap och social utveckling samt förstås smakens njutningar."

På tal om ovanstående så blev jag och ett tiotal andra funkisar på "Friskis" bjudna på en utsökt lunch i dag. Det var Suchada, hon kommer från Thailand och är en av våra medlemmar, som dukade upp två olika soppor, en gryta med kött och grönsaker och till detta naturligtvis ris. Allt smakade fantastiskt fräscht och gott. Sådan mat skulle jag vilja lära mig laga till. Lite eller inget kött, mycket grönsaker inget salt eller socker. Men ändå, det smakade salt av fisksåsen och rejält kryddigt trots att hon varit återhållsam. Hon tog hänsyn till våra otränade smaklökar.

Jag var väldigt dämpad i går på grund av Gittans allt för tidiga frånfälle. Det har hållit i sig i dag också - men livet går vidare.

Den här skulle Gittan ha gillat.
"Jag vill inte ta ställning till frågan om himmel eller helvete. Jag har nämligen vänner på båda ställena."
Mark Twain

Hej då Gittan

Det var längesedan jag var inne och skrev på min blogg. Inte för att det saknats något att skriva om, och visst skulle jag kunnat ta mig tid att skriva - men jag har haft mina tankar på ett helt annat håll. Tänk så mycket det händer på bara några veckor.

Min väninna Gittan, dog i morse 64 år gammal.

Hon var en levnadsglad kvinna som drabbats hårt av ödet. Förutom hud- och tarmcancer fick hon fel på sina ögon. Den "gula fläcken" blev skadad och hon förlorade sakta men säkert sin syn. Hon blev änka två gånger.

När hennes eget hjärta inte längre orkade arbeta, fick hon genom donation ett annat transplanterat. Detta stöttes bort, men till all lycka fick hon ytterligare en hjärttransplation utförd.

Därefter har hon fått två pacemaker inopererade. Den senaste hjärtoperationen genomgick hon för precis fyra veckor sedan. Den klarade kroppen inte av. En infektion tillstötte och ändade hennes liv i morse.

Utan den här sista operationen hade hon inte klarat att leva så länge till. Operationen var riskabel och det visste hon om - men hon hade inget val, den kunde ju lyckas. Vi som träffade henne regelbundet försökte peppa henne. Hon var naturligtvis rädd och orolig för operationen, men hoppet övergav henne aldrig. Hon fick somna in, utan smärtor.

"Döden är inte det värsta utan fruktan för döden"
George Bernard Shaw

Spindeljakt, hummer och omöjlig mat

På fotot ovan ser ni platsen för morgonens drama.

Jag sover fortfarande med fönstret på glänt. Det är skönt att ha svalt i rummet, duntäcket håller mig varm. I morse när jag som vanligt slog upp fönstret på vid gavel störtade en stor, och då menar jag en riktigt STOR spindel in och ner på golvet.

Att gå ner och hämta damsugaren var inte att tänka på. Tänk om den sprang och gömde sig, hur skulle jag då kunna sova därinne?

Nä, jag retirerade sidledes, så att jag hela tiden kunde ha ögonen på den, in i badrummet. Där drog jag på mig mina gula städ-gummihandskar, rev av en lång bit toapapper som jag knölade ihop och stänkte lite vatten på.

Sedan gick jag till anfall, det lär ju vara bästa försvar.

Spindeln låg och tryckte nere vid listen. Jag petade ut den på golvet och slängde mig sedan öven den med pappret i min behandskade hand. Det lyckades! Jag fick tag i den, skyndade mig att slänga både papper och spindel i toan och spolade. Phu!

Vid frukosten läste jag som vanligt HD. Där kunde jag läsa att Fredrik Hill på Hanssons Fisk i Göteborg, på en fiskeauktion ropat in årets premiärhummer till rekordpriset 7.300 kronor kilot. De två första som vardera vägde ca ett halvt kilo, gick till Fältöversten i Stockholm. Man kan ju undra vad kilopriset ut i affären blev, och vem som köpte dem.

Sedan läste jag något riktigt ruskigt "Mat utan kunskap".

"Från Danmark kommer märkliga rapporter om mat som serveras på äldreboenden. Pytt till lunch sju dagar i veckan. Chutney till risgrynsgröt. Inlagd sill har körts i mikrougn. Brun sås till fisk.

En förklaring: vikarier och outbildade har ersatt proffs.

Bra mat är inte bara bra råvaror utan även kunnig personal."

Jag begriper ingenting. De som lagar till maten - smakar de inte själva på den? Det gör man ju hemma. Hur ska man annars veta om det till exempel är lagom kryddat? Man behöver verkligen inte vara något proffs för att laga till vanlig vardagsmat. Nog måste man väl på ett äldreboende, ha en veckomatsedel att rätta sig efter? Hur kan man bara komma på idén att servera samma lunch sju dagar i sträck? Skulle personalen själv vilja äta det?

Nej, här är det nog så att det brister i kommunikationen mellan arbetsledningen och kökspersonalen, om det överhuvudtaget finns någon arbetsledning och kommunikation.

Phu igen!

Äppelmarknaden i Kivik

Det var +13 grader, grått och regnigt när vi körde ner till Kivik i dag för att gå på den årliga äppelmarknaden. Vädret blev bättre ju längre ner vi kom. Vi stannade till i Onslunda och pratade med en god vän. Där var det vindstilla och strålande sol.

När vi närmade oss Kivik var det soldis. Vart man än såg stod där bussar och bilar från när och fjärran och hur mycket folk som helst.

Eftersom pratstunden i Onslunda tog tid så missade vi Nanne Grönvalls uppträdande. Sedan stannade vi och köpte äpplen också innan vi fortsatte till Kivik. När vi kom fram hade vi tur och hittade en parkering nära det inringade området.

Årets tavla är gjord av konstnären Emma Karp Lundström och har titeln "Yes box, Bombi". Visst ser man att det är Piraten och Kiviks marknad. Tavlan är 108 kvadratmeter stor och består av ca 35.000 - 40.000 äpplen, 7 olika sorter. De väger 3 ton. Det gick åt ca 70.000 spikar att fästa dem med.

Vi gick runt och smakade på olika sorters äpplen, marmelader och must, men innan vi ätit oss mätta på provsmakning beslöt vi att äta något matigare. Det blev stekt sill med hemlagad potatismos, sallad, lingon och rå hackad lök. Rikliga portioner och mycket gott.

Innan vi körde hem vid femtiden tog jag ett kort till på tavlan, då var där inte folk som skymde den. Det var +18 grader och så tät dimma att man inte kunde se havet trots att vi stod nära. Den lättade när vi körde inåt landet.

Just nu sitter vi och tittar på "Här är ditt liv" med Ingvar Oldsberg. Kvällens gäst heter Lena-Maria Klingvall och är en helt fantastisk tjej.

Torsten

Det här är Torsten, även kallad Totte. Han är 12 år gammal och bor sedan födseln hos Lena och Lars i Åstorp.

Som synes så har han en både storväxt och bastant kropp. Det är en tung kille. Veterinären rekommenderade vid något tillfälle dietmat till Torsten - men det sprack.

Han är ju både frisk, lekfull och rörlig och det där med lite för mycket rondör stör honom inte.

Torsten är alltid mycket mattig (jfr mammig) men nu är det värre än någonsin.

I går levererades Lena och Lars nya ställbara sängar, vilket gjorde Torsten helt förvirrad. Var i all världen skulle han nu ligga när mattes gamla säng var borta. Han stod på golvet, tittade upp på den nya sängen och gav ifrån sig ljudliga råmanden.

Lena fick ha lite mys med honom i soffan, hålla tassen och prata lite, sen blev han lugn igen. Den nya sängen är smalare så frågan är hur mycket plats matte får, för Totte kommer säkert att som vanligt att bre ut sig.

Jag fick en present

Brevbäraren har precis varit här och levererat en jättefin present från Icakuriren.

Den fick jag som tack för att jag skickade in mitt recept på Sigbritts musselröra.

Nu kan jag se riktigt snofsig ut när jag lagar mat.

Alla delarna är i riktigt kraftigt bomullstyg, välsytt och mycket snyggt.

Det här är en present som jag verkligen har användning för.

Måste skicka ett tack till Icakuriren.

Rekordäpple och mitt recept i Icakuriren

När jag var på väg att slänga kallelsen i dag som jag från lasarettet, föll mina ögon på vilken dag och datum som jag skulla komma in. Där står klart och tydligt måndagen den 21/9 och operation dagen efter alltså den 22/9. Men, den 21/9 var ju i tisdags. Jag hade alltså skrivit in datumet som stod på kallelsen och inte uppmärksammat att det var fel dag.

Alltså har sköterskan skrivit fel datum men rätt dag. Det känns skönt att få klarhet i detta.

I dagens HD läser jag att man skördat ett äpple av sorten Warner King som vägde 630 gram.
Ett ordinärt äpple brukar väga 100 gram.

Maken har en före detta arbetskamrat i Småland som gärna talar om hur höga och präktiga träd han har på sina ägor. Den stora julgranen som brukar pryda centrala Helsingborg är väl närmast att betrakta som toppen på en av hans granar. Äppleträden är så höga att man nog måste ha en kranbil med korg för att komma åt och plocka ner frukten, som förmodligen är lika stora som medicinbollar.

Nåja, jag vet en till som kan skrådera - maken. Med tanke på hur stora fiskar som han drar upp och tar hem, både sill och torsk, så måste de han tappar när de vevas upp, vara ena riktiga himmerhalare. För de är ju alltid MYCKET större än de som han tagit hem.
Någon som känner igen detta?

Svärdottern ringde och berättade att jag har fått ett recept publicerat i Icakuriren nr 38, där är även ett foto på mig. Det hade jag alldeles glöm bort, för det är väldigt länge sedan jag skickade in det.

Fotot är nog ca tio år gammalt. det kan jag se på glasögonen och frisyren. Under rubriken "Läsarfavoriten" på sidan 35 finns Sigbritts musselröra på toast. Prova gärna receptet, den är riktigt god. Glöm bara inte att ta bort eventuellt skägg från musslorna. Min väninna Christina hörde också av sig så jag gick ner och fick tidningen av henne. Nu väntar jag bara på ett köksset från Färg & Form bestående av förkläde, grillvante och handduk, allt till ett värde av 425 kr. Inte så illa.

Vädret har verkligen varit fint i dag. Sol och bara lite vind. Jag gick en runda nere vid havet och hamnen. Det gick inte så fort och stegen var kortare än vanligt, men skönt var det. När jag kom hem fick jag inta ryggläge.

Jag har haft en strålande aptit hela dagen. Nu ska jag fixa en knäckemacka och en mugg te, sen får det vara nog med mat i dag.

Nyopererad, svar på insändare i HD ang burka

I går morse kl 09.00 jag gick här hemma i allsköns ro när telefonen ringde. Det var en sköterska som undrade var jag blev av. Jag skulle ha skrivit in mig på KK kl 08.30. Jag hade tagit fel på dag. Sen fick jag fart, jag blev klar på nolltid, körde in (för fort) och skrev in mig kl 10.30. Phu!

Vi hann med vad vi skulle. Jag fick söka upp en narkosläkare, en förbaskat sur och ovtrevlig karl. Han sa inte ens adjö när jag gick. Sorgkanter under naglarna hade han också. Hur i all världen kunde han få godkänt i psykologi. Tre timmar senare var jag hemma igen, med förhållningsregler för morgondagen (i dag alltså). Natten som gick sov jag inte många timmar. Jag hade satt klockan på ringning 05.00 men redan en halvtimme tidigare var jag klarvaken. Duschade och drack te, jag fick dricka klara drycker fram till 06.00. Klockan 07.00 skulle jag vara på sjukhuset idag, jag var där en kvart tidigare.

Till min stora lycka var jag först i operationskön. Jag fick dra på mig ett par långa vita, oformliga bomullsstrumpor, och det kan jag ju säga, att de har inte mycket likhet med mina egna stay-ups. Men nu var det ju inte för att vara tjusig som jag hade dem. Klockan 07.30 rullades jag ner och 10.30 var jag tillbaka på rummet.

Min rumskompis, en ung tvåbarnsmamma skulle göra samma operation. Hon fick vänta till efter lunch, vilket var bra. Nu kunde jag tala om för henne att hon inte behövde vara orolig. De kom upprullande med henne i koridoren när jag skulle gå hem. Vi klappade om varandra och önskade varandra god bätring. Nu kan vi både skratta, nysa och hoppa utan att behöva ha trosskydd.

Alla i personalen som jag hade kontakt med var underbara. Det gäller även i högsta grad Katarina. En mycket söt och behaglig tjej, kolla vilka ögon och ögonfransar hon har! När hon hade plåstrade om mig frågade jag om det var ok att ta ett foto på hennes ögon. Det tyckte hon bara var trevligt. Hejsan Katarina! Än en gång tack för ditt trevliga bemötande.

Överläkaren Knut som opererade mig i våras utförde även den här operationen. Jag har stort förtroende för honom och kände mig fullkomligt trygg i hans händer - och allt gick bra. När han kom upp på rummet och pratade med mig fick jag en liten souvenir av honom. I röret ligger en likadan slynga i sljusblått plastnät som han oprerat i på mig. De närmaste tre veckorna får jag inte lyfta pianon eller annat tungt. Nej det ska jag försöka undvika. Jag ska heller inte sitta så mycket utan promenera och gärna gå i trappor. Lätt fixat.

Vid fikat klockan 15.00 plockade jag fram HD. I söndags läste jag en insändare "Att dölja sig för omgivningen" inskickat av "Undrande" i Påarp. Det triggade givetvis igång mig så jag skrev ett svar och skickade iväg samma kväll. Döm om min förvåning när jag såg att de hade tagit in den redan idag. Läs gärna "Att leva i ett fritt samhälle" undertecknat av "En fri kvinna" i Lerberget.

Nu får jag väl vara beredd att ta några skrivna örfilar. Men det kan jag ta.

Jag känner mig så nöjd, operationen är gjord och insändaren publicerad. Natti natti.

Skaldjursfrossa och flugsvamp

Förra lördagen var vi bjudna på skaldjursfrossa hos Ingela och hennes man "sillastryparen" Bengt-Åke i Ekeby. Ja, vi kunde verkligen verkligen frossa i skaldjur. Efter en inledande läcker liten hjärtformad skaldjurstoast gick vi lös på ostronen.

Därefter bar Bengt-Åke in tre stora rostfria backar med skaldjur.

På det ena fotot syns makarna Pålsson som var väntar på att få gripa in på läckerheterna. Det var välfyllda krabbor, ben av kungskrabba, svenska signalkräftor, havskräftor, stora färska räkor, rökta räkor, rökta musslor och varma vitlöksbröd. Vi var tio personer, som alla älskar skaldjur, och vi gjorde så gott vi kunde - men det blev ändå en hel del över. Maken var som vanligt bordets Rambo. Hur i all världen får han plats med allt?

Till kaffet fick vi en sagolikt god äppelkaka med vaniljsås. Tror ni inte att maken svängde på den? Ok, det gjorde jag också. Jag fick receptet med mig hem.

När vi (jag) körde hem på småtimmarna fick vi en stor påse med skaldjur med oss hem. Jag frös in dem så fort vi kom hem. I kväll har vi kalasat på dem. Det var rikligt tilltaget så vi blev proppmätta även i kväll.

På tal om mat så pratade jag (engleska) med en italiensk man i somras när vi var ute på en av våra vandringar till Fleckalm. Hans fru och jag fotograferade flugsvampar bredvid stigen vi gick på. Han talade om för mig att de var giftiga och att de inte gick att äta.

Jodå sa jag, visst kan man kan äta dem en gång. Oh no, no, no! Sa han, man dör! Ja sa jag, det gör man, men man kan äta dem en gång innan man dör. Han bara skakade på huvudet.

Politiska valmöten, konstverk i blommor och grönsaker i Höganäs

Det var mycket som hände i Höganäs i går.

Sverigedemokraterna hade bjudit i Danske Folkepartis Pia Kjersgaard till sitt valmöte. Detta övervakades av både dansk och svensk TV.

Inte långt därifrån hade Vänsterpartiet sitt valmöte. Polisen hade mobiliserat med bl.a. en insatsstyrka från Malmö. Tack och lov så behövde de inte ingripa, allt gick lugnt till väga.

På Kyrkplatsen var det fullt av folk från när och fjärran. I vimlet såg man en och annan prominent person, bland annat mina klasskompisar Gunnel och Mats från 55+ linjen på Sundsgårdens folkhögskola.

En stor tavla gjord av grönsaker avtäcktes klockan 13.00. Monica Oldsberg i mitten, presenterade och tackade konstnären Charlotte Carlin till vänster och Håkan från Lindegårdens Handelsträdgård till höger. Håkan som skänkt grönsakerna, berättade att de fyllde en stor lastbil med rönsaker, närmare bestämt cirka ett ton. Publiken visade sin uppskattning med varma applåder.

Det vore kul om Höganäs kunde bli känt för, förutom keramiken, även för sin årligen återkommande grönsakstavla. Kivik har ju sin äppletavla.

På vår semester körde vi en dag in i Kirchberg. Där hade man några dagar tidigare haft en blomsterparad. Det var olika företag som stod för varsitt ekipage. Över 420.000 blommor hade använts för att tillverka de drygt 30 konstverken. Här är ett litet axplock (!).

Sundsgården och Hansi Hinterseer

Maken hann med en fisketur till i förra veckan. Han kom hem med sex stora fina torskar och en massa sill som han hängde in i röken. I dag har han börjat jobba igen efter semestern.

Jag körde till Sundsgårdens folkhögskola. Terminen började i dag och jag ville så gärna träffa mina "gamla" skolkamrater och Kent, vår lärare. Det var verkligen kul att se och prata med dem igen efter sommarlovet. Tyvärr kan jag inte gå mer än några veckor eftersom jag ska in och opereras. Men nästa termin fortsätter jag.

När jag kom hem i eftermiddags tog jag mina stavar och gick till Höganäs. Det var soligt, + 17 grader och så gott som vindstilla.

Fortsättning på semestern.

När vi lämnade Frankrike söndagen den 15 augusti klockan 09.00, regnade det. Vi körde till Westendorf i Österrike och välkomnades i fint väder av min son och svärdotter som bodde på samma ställe som vi. Vi fick några dagar tillsamman innan de körde till Eugusheim i Frankrike som vi hade lämnat.

Den 56 årige störtloppsåkaren Hansi Hinterseer är sedan många år en uppburen sångare i Österrike. Han är vida känd och populär även utanför landets gränser. Man dyrkar honom och marken där han går. Tidigare i sommar uppträdde han i Dysseldorf i Tyskland, vid den konserten klämdes 21 personer till döds.

Varje sommar ger han en konsert på tennisstadion i Kitzbyhl. Den arenan tar in 8.000 personer och där var knöfullt. Ett äldre norskt par som bodde på samma ställe som vi fick till sin stora lycka tag på två biljetter för 500 kr styck.

Torsdagen den 19 augusti körde vi till Kitzbyhl för att ta gondolbanan upp till Hannenkam. Vi brukar gå (klättra) ner ifrån startbåset. Strax nedanför ligger mousefelle. Lutningen är nästan 80% så det gäller att se var man sätter fötterna.

Sta´n var mer eller mindre avstängd. Det stod poliser vid alla större vägkorsningar. Parkeringen vid gondolbanan var fullsmockad med turistbussar, ca 100 stycken. Kön till liften var bred och lång. Alla åldrar fanns representerade, allt ifrån bebisar till riktigt gamla människor med rollator och i rullstol. Man köade i timmar för att åka upp och vandra tillsammans med Hansi. Därefter sätter han sig i en liten jolle på den lilla konstgjorda sjön däruppe och sjunger några låtar.

Detta lockade ca 12.000 personer som skulle upp till honom (hörde vi på nyheterna).

Ambulansen körde i skytteltrafik. En del kollapsade väl av att stå rakt upp och trängas i värmen. Räddningshelikoptern, den gula "Kristoffer 4" stod i ständig beredskap inte långt ifrån parkeringen. Vi hörde att den hade varit uppe på Hannenkam och hämtat folk.

Både damer och herrar bar på stora broderade och målade flaggor, banderoller och plakat där man bedyrade Hansi sin kärlek.

Man sålde hans senaste CD, t-tröjor med texten I love Hansi på, armband, tyg- och galonväskor, muggar och mycket mer med hans porträtt på. Det var inte billigt men allt såg ut att ha en strykande åtgång.

När vi kom tillbaks till bilen stod yttertemperaturen på + 38 grader. Vi körde därifrån.

Nästa dag körde vi dit igen för att åter försöka ta oss upp till Hannenkam. Det var nästan lika varmt idag.

Först skulle vi ta en promenad i stan. I dag hade man satt upp kravallstaket! Va nu då?

Jo, mitt i centrum hade man byggt upp en stor scen med plats för både en orkester och en kör samt talare. Orkestrarna fick avlösa varandra på scenen. Även Westendorf hade sin orkester där som spelade för honom. Där skulle också bland annat borgmästaren hålla ett tacktal till Hansi.

Inte vet jag hur jag bar mig åt, men plötsligt stod jag bara ca 50 meter från scenen och lyssnade på tacktal, musik och inte minst Hansi som även han höll ett tal. Han tackade staden, borgmästaren och alla sina fans och sjöng en sång (hela publiken kunde texten och sjöng med). Den otroligt vackra och välklädda damen som trängdes bredvid mig såg ut som om hon blivit frälst. Hon hade tårar i ögonen och verkade vara både blind och döv för allt annat utom Hansi.

Hur sjunger då Hansi, denne store, men korte lille man? Jo, i ungefär samma stil som Christer Sjögren. Man blir förvånad.

Tänkte att jag skulle ta ett kort på denne halvgud. Det var med nöd och näppe jag lyckades få upp min kamera, men jag lyckades fånga honom. Det är den lille mannen som syns ovanför den vita kepsen. På en mack köpte jag ett häfte om honom, den kostade en euro och det kunde det ju vara värt.