Det var längesedan jag var inne och skrev på min blogg. Inte för att det saknats något att skriva om, och visst skulle jag kunnat ta mig tid att skriva - men jag har haft mina tankar på ett helt annat håll. Tänk så mycket det händer på bara några veckor.
Min väninna Gittan, dog i morse 64 år gammal.
Hon var en levnadsglad kvinna som drabbats hårt av ödet. Förutom hud- och tarmcancer fick hon fel på sina ögon. Den "gula fläcken" blev skadad och hon förlorade sakta men säkert sin syn. Hon blev änka två gånger.
När hennes eget hjärta inte längre orkade arbeta, fick hon genom donation ett annat transplanterat. Detta stöttes bort, men till all lycka fick hon ytterligare en hjärttransplation utförd.
Därefter har hon fått två pacemaker inopererade. Den senaste hjärtoperationen genomgick hon för precis fyra veckor sedan. Den klarade kroppen inte av. En infektion tillstötte och ändade hennes liv i morse.
Utan den här sista operationen hade hon inte klarat att leva så länge till. Operationen var riskabel och det visste hon om - men hon hade inget val, den kunde ju lyckas. Vi som träffade henne regelbundet försökte peppa henne. Hon var naturligtvis rädd och orolig för operationen, men hoppet övergav henne aldrig. Hon fick somna in, utan smärtor.
"Döden är inte det värsta utan fruktan för döden"
George Bernard Shaw
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar