Vid den här årstiden är jag en riktig torris. Nu har jag fått en självspricka på den ena tummen, trots att jag smörjer och smörjer. Men å andra sidan tvättar jag ju händerna ofta och det torkar ut huden.
Jag har handkräm utplacerat lite varstans, i köket, på nattduksbordet, i handväskan och i bilen.
Både morgon och kväll smörjer jag in hela kroppen från ansiktet och ner till tårna. Gör jag inte det så kliar det på kroppen. Det är nog den torra inomhusluften som är boven. Ovan har jag radat upp en del av mina "smörjmedel" undantaget de som är till ansiktet. I min träningsväska har jag en uppsättning.
Sent igår kväll när jag satt och kurade framför TV´n började det blinka och mullra ute på vår gata. Det var en jättestor snöplog som effektivt förde undan snön från gatan och upp på trottoaren och uppfarten till carporten. Jag som slitit så för att få bort snön därifrån och fortfarande var öm i kroppen efter den strapatsen. Den nya uppskottade snövallen får vänta tills imorgon tänkte jag och gick in och sjönk ner i soffan igen.
När jag hämtade tidningen i morse var det tolv minusgrader. Jaha, då är väl snön som cement, först plussgrader och nu många minusgrader. Sedan såg jag att någon, förmodligen tomten, skottat framför vår uppfart. Nej föresten, tomten har nog inte tid med sådant nu, jag misstänker starkt att det var grannen på andra sidan gatan. När han skottade sin egen uppfart förbarmade han sig även över vår. Man blir varm om hjärtat.
Nu ska jag plocka fram torskfilé från frysen, fiskat av maken, till aftonens kulinariska supé.
Det ska bli stekt torskfilé, pressad potatis, gröna ärtor och en kall sås. Den gör jag på Turkisk youghurt, lite vispad grädde, lite majonnäs, lite söt senap, ketchup, mycket dill samt egenhändigt pillade räkor och ett par varv med vitpepparkvarnen.
Till detta en flaska vitt som vi köpt i Frankrike i somras. Mmm, det ska bli gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar