Sundsgården och fikarast med kaffe - eller te

Kaffetåren den bästa är av alla jordiska drycker.
Dessa ord finns vackert broderade på en gammal duk som jag har ärvt.

Äntligen, efter en långdragen infektion, kunde jag träffa mina kompisar på Sundsgården igen. Jag har längtat dit och kände mig så välkommen.
Det går inte en dag på Sundsgården utan att vi lär oss något nytt. Allt fastnar inte (teflonminne), men det som intresserar kommer man ihåg, det finns annat som inte känns lika viktigt, men är ändå trevligt att lyssna på, så länge det varar.
Fikarasterna är alltid viktiga. Då diskuterar vi allt möjligt, utbyter erfarenheter och kan få många bra tips.

För mycket länge sedan, närmare bestämt i november år 1822, blev det förbjudet att inneha kaffepannor och att dricka kaffe.
Man slutade nämligen att importera kaffe, eftersom det ansågs som en onödig lyx. De som då satt vid makten, ville hellre exportera varor (vad det nu kunde vara).
Det blev rent av kriminellt att dricka kaffe så man anmodades at slänga bort sin kaffepanna. Den slängdes dock inte längre bort än att man kunde gå ut och hämta den igen.

De som av någon anledning hade tillgång till kaffebönor, smög med dem och drack kaffet i lönndom.

Tänk så många viktiga beslut man har kommit fram till över en kopp kaffe.
Kaffe har man druckit i alla tider, i både glädje och sorg, när man vill koppla av eller hålla sig vaken. Kokt kaffe, bryggkaffe, kaffe på fat, med eller utan socker, och eventuellt med mjölk eller grädde.
För att inte tala om kaffegöken. Vet ni hur man gör den? Jo, man lägger en kopparslant (om ni har någon kvar) på botten i koppen, slår på kaffe så att den inte längre syns. Därefter häller man i renat tills den syns igen. Sedan lägger man i socker om man vill. En kopp kaffe är aldrig fel.
När jag jobbade (25 år på arbetsförmedlingen) fick min mage utstå både många och starka koppar kaffe. Riktigt starkt kaffe som till exempel Zoegas Skånerost, kallas även för barnmorskekaffe.
Det ska helst vara så starkt säger maken, så att skeden kan stå för sig själv i koppen. När vi träffades använde han socker i kaffet men jag vande honom av med det, så han behöver inte längre någon sked.
Nu håller jag mig för det mesta till te, men efter en bättre middag sitter det fortfarande fint med en liten kopp gott kaffe.