Artros?

Jag har haft ont i kroppen sedan jag kom hem från Kuba. A ja tänkte jag, det är ju inte normalt att sitta stilla i ett trångt utrymme så många timmar som vi gjorde när vi flög hem. Visst, jag var uppe i gången och stretchade mina ben, men det var inte tillräckligt. Jag kände mig vingabröten.

Ibland när jag vrider på mig låter det som om jag hade en stenkross i kroppen. Jag har ont i ryggslutet, i vänster ljumske och i vänster knä. Vad gör man? Jo, man ringer vårdcentralen. Får man träffa en läkare? Oh no! Jag fick träffa en sjukgymnast redan dagen efter och det var ju bra. När hon hade intervju och undersökt mig talade hon om för mig att jag har Artros. Jaha!?

I dag har jag varit på Vårdcentralen och lyssnat på ett föredrag om Artros. Det var steg 1 idag. I morgon ska jag lyssna på steg 2. Sedan ska jag gå på sjukgymnastik några gånger.  Därefter gäller det att hålla igång så mycket jag bara orkar, och jag orkar ju fortfarande en hel del.

Kuba. Hemresan. Gäster som gick tidigt - dagen efter

Lördagen den 8 mars lämnade vi Kuba. Det var inte utan ett visst vemod, för vi förstod ju att vi förmodligen inte kommer att återvända dit igen. De vackra målningarna nedan finns strax under taket i receptionen på hotellet i Varadero. De mäter ca 1,5 x 12 meter. Överst syns bland andra Fidel till vänster, på fotot i mitten finns bland andra prominenta personer Che till vänster i grön uniform, och på fotot längst ner till vänster den kubanska flaggan.

Det Kubanska folket är kulturellt aktiva. Man läser väldigt mycket böcker. Många är duktiga musiker och utbildade i klassisk musik. Det finns även många skickliga konstnärer som tecknar och målar. För att inte tala om dans. Vi såg småflickor i förskoleåldern som lärde sig dansa salsa i grupp. Även mycket gamla människor gungade med när de hörde salsamusik. Det spelades och dansades överallt, helt oorganiserat.

En buss hämtade oss på hotellet kl 18.30 och hämtad upp gäster på några hotell längs vägen till flygplatsen.
När vi anlände till Kuba två veckor tidigare, blev vi fotograferade av en tulltjänsteman som noga kollade våra pass. Proceduren var likadan när vi lämnade Kuba. Nytt foto och noggrann kontroll av passet. Att väga in väskorna tog någon timma. Phu!
Planet lyfte från Varadero den 8 mars kl 22.20.
Ankomsten till Kastrup i Köpenhamn var beräknad till kl 18.20 söndagen den 9 mars. Men vi landade en timma tidigare. Det var en jobbig resa, väldigt gropigt emellanåt. Vi sov inte en blund. Tack och lov så stod Robert, älskade son, och väntade på oss. Åh, det var härligt att bli hämtad och skjutsad ända hem.

Vi hade en fantastisk tid på Kuba. Tyvärr ligger det för långt bort för ett återbesök. Jag åker gärna på en ny långresa igen, men då vill jag upptäcka något nytt. Vi har redan börjat titta lite på nya avlägsna resmål. Men nu ska vi först köra ner till Alsace i Frankrike, därifrån fortsätter vi vidare till Österrike.

I går kväll hade vi bjudit hem några goda vänner på lite mat. Jag fick en ljuvlig bukett rosa tulpaner. Det blev en trevlig kväll.
Ungdomarna (i 60-årsåldern) gick hem vid ett-tiden. De andra (som vi runt 70)  gick hem tidigt - i morse. Det vill säga kl 03.00 (eller kl 04.00 sommartid). De hade varit på Kuba några veckor före oss och ville gärna titta på våra foton som vi tog där. Det tog ju en stund.
Maken gick ut och hämtade HD innan vi gick upp. Maken hann knappt lägga huvudet på kudden förrän han somnade. Jag läste HD och släckte kl 05.30 och sov i tre timmar. Jag låg kvar och lyssnade på radion en halvtimma, men sedan gick jag upp. Några timmar senare kom maken ner till frukost. I dag har det inte blivit något gjort, bara en cykeltur till Robert och Anna.
Maken sover sedan några timmar. Nu ska jag också gå upp och lägga mej och förhoppningsvis somna och sova lääänge.

Kuba. Mat marknad och kultur

En kväll när vi skulle äta, dansade en hel balett genom restaurangen. Bosse kunde faktiskt slita blicken från maten en stund.

Jag åt fisk varje dag, utom den dagen jag fyllde år. Då åt jag kalkon. Annars blev det, efter champagnen och hummern, vanligtvis Red Snapper. Ummm jättegott!

Det blev naturligtvis även en runda runt det stora salladsbordet.

Förutom glassen till efterrätt, tog jag gärna en liten kaka, det var inte lätt att välja, och en dubbel espresso till efterrätt.

,

En av de sista dagarna ute i Varadero, tog Birgitta, Bosse, Janne och jag en rundtursbuss in till staden Varadero. Bussen var i det närmaste fullsatt, på översta våningen fanns inte plats, men Birgitta och jag hittade varsin ledig plats där nere i bussen längst bak.  Där satt också ett gäng från Canada. Vi hade mycket trevligt att prata om och det blev många skratt. Janne och Bosse stod i mitten av bussen. På vägen in till Varadero åkte vi förbi Don Quiote, riddaren av den sorgliga skepnaden. Hästar och ryttare är gjutna i järn.

I Varadero fanns det gott om marknader. Birgitta och jag for fram genom marknadsgångarna i jakten på huvudbonader. Jag köpte en halmhatt i herrmodell, enligt Birgitta väldigt klädsam. Birgitta hittade två mössor med stjärna på. Inget som Bosse någonsin skulle sätta på sig. Birgitta och jag poserade däremot gärna i dem. Det var riktigt varmt, så killarna valde att sitta i skuggan (35 grader varmt) och dricka en kall Cristal. Cristal var en riktigt god bier, speciellt när man fick den kall.

Janne tog ett foto på en marknad i Havanna där Agneta och Lena står och tittar på en solfjäder. Jag tror att det var den de köpte till mig i födelsedagspresent.

Vilket kanonfint väder det har varit i dag. Sol och 17 grader varmt. Vi städade hela förmiddagen, men i eftermiddags tog jag en lång cykeltur. Åh så skönt! I kväll har vi grillat för första gången den här säsongen. Jättegott. I morgon ska vi ha gäster.

Kuba. Födelsedagspresenter

Jag har jobbat som ledsagare i dag. Jag och min brukare (kan ingen komma på ett bättre ord än det, jag gillar det inte alls och använder det inte). Vi var på Helsingborgs Stadsteater på soppteater.
Dagens föreställning hette "Opera fyr Alle!" med den hyllade mezzosopranen och operasångerskan Karolina Blixt. En sprakande, fantasifull, musikalisk soaré-resa späckad med dramatik, värme och humor, samt inte minst en fantastisk musik.
Innan föreställningen började, avnjöt vi en underbart len och god tomat- och currysoppa med cream fraiche, smör och bröd, kaffe och kaka.
Jag har sett Georges Bizets opera Carmen i flera olika uppsättningar. För länge, länge sedan på Malmö Opera med både Kerstin Dellert och Elisabeth Söderström.

Karolina Blixts tolkning av denna blodfulla kvinna, här sjunger hon "Habaneran", var minst sagt originell.

Även "Ein Fogelfänger" ut Trollflöjten av Wolfgang Amadeus Mozart gjordes med en stor portion humor. På cowboyhatten sitter en fiskmås.

De två här ovan nämnda stycken (men även de andra 8 styckena), fick oss att skratta många gånger och applåderna var många. Vi fick även ett bejublat extranummer. Åh! det var en härlig och rolig föreställning där vi njöt i fulla drag av sången och musiken.

I kväll har jag själv stått på scenen. Vi i "Senilteatern" har framfört "Cabaret Livslinjen" för Astma- och Allergiföreningen i Helsingborg. Även vi fick publiken att skratta och vi fick också uppskatande applåder.

Agneta, Jochum och Lena uppvaktade mig på min 70-årsdag med de här presenterna. Den bedårande söta flygfisken, jo det måste vara en flygfisk, för jag ska trä ett snöre i öglan som jag håller den i och hänga upp den i uterummet. 

Den andra presenten är den här solfjädern. Ingen kan undgå att se att den kommer från Kuba. På baksidan har de skrivit en gratulationshälsning, datum och sina namn. Det gjorde mig verkligen glad.

Neej, nu drar klockan mot midnatt igen. I morgon ska jag skriva om makens och min utflykt tillsammans med Birgitta och Bosse till staden Varadero. De ni!

Kuba. Pippi på Kuba

På Kuba såg jag några fåglar som jag aldrig sett förut.

En helt svart fågel, stor som en koltrast och som hade ett högt, gällt (oskönt) läte. Stjärtfjädrarna satt lite annorlunda. Vi är vana vid att de sitter horisontalt, men på den här fågeln satt de vertikalt. Mycket märkligt. Den här som sitter på räcket till strandbaren brukade gå fram och ta pommes frites från handen.

En dag när jag som vanligt tog en promenad i vattenbrynet, såg jag de här pelikanerna. De störtdök ner i vattnet och tog fisk. Fiskarna var ca 10 cm långa och kom i stim.
Pelikanerna vankade också omkring på stranden. Helt orädda. De var vana vid att en man brukade mata dem. Jag tror att han gjorde det för turisternas skull.

Även den här måsfågeln, i storlek som en större gråsparv, uppträdde i flock på stranden. När de flög upp gjorde de det samtidigt och åt samma håll. Likadant när de sprang på stranden. Alla vände samtidigt som på ett givet kommando, och snabbt gick det. Visst ser den här fågeln lite busig ut med huvudfjädrarna som ser ut att vara bakåtkammade.

Det var underbart att gå i vattenbrynet, vattnet höll konstant 27 grader. Går man på andra hållet är stranden ännu längre, mot staden Varadero.

I dag har det blåst en kall ostanvind. Jag körde till simhallen och drog iväg tusen meter. Bubbelpoolen var full av föräldrar och barn så jag satte mig i bastun i stället.
Jag ska titta på "Pang i bygget", en serie som jag bara älskar. Sedan ska jag gå upp och lägga mig.

Kuba. Att ge och få presenter

Innan vi åkte till Kuba fick jag en reseguide av Robert och Anna. I den fick vi en introduktion om landet och dess historia i korthet, regeringen och ekonomin samt folket. Den hade vi verkligen både glädje och nytta av.
Efter att ha läst den packade vi halva Jannes resväska med kläder, kepsar, nyckelband och en stor förpackning kulspetspennor, inköpta på Clas Ohlson för en billig peng.

I Havanna tittade vi in på en bilverkstad, som mest liknade en smedja. Det var en inhägnad betong och grusplan där det stod några plåtskåp och plåtbord med grova verktyg på. Det mesta såg ut som skrot. Här fanns endast en byggnad, nämligen en liten vaktkur med en vakt i. Han kom ut och hälsade och tittade undrande på maken som frågade om han fick ta några foton. Det fick han. Maken pratade småländska med honom och fick svar på spanska, men de förstod ändå varandra hjälpligt. Maken förklarade att han ville ge dem lite kläder. Vi var väntade när vi återkom med dem dagen därpå. De fick makens före detta, hela och rena arbetskläder. En del knappt använda. Två par byxor som det stod Sellbergs på och skjortor som det stod både Volvo och Janerik på, några oanvända reklamkepsar och ett gäng pennor. Det var verkligen uppskattat. De tackade oss båda och jag blev kindpussad. Vi hörde att man fick spara i upp till ett halvt år för att ha råd att köpa sig ett par byxor. Hade jag visst det skulle jag haft en väska till med mig med kläder att ge bort.

Våra vänner Agneta, Jochum och Lena hade både tvål och kläder med sig som de delade ut. På plats köpte de torrmjölk som de gav till en skola.



På vårt hotell i Varadero gav vi vår städerska en cuc (= ca 6,50 sek) varje dag. Så här konstfullt arrangerade hon våra handdukar.

Trädgårdsarbetarna däremot var det nog inte så många som tänkte på, eller gav dem något. Här står jag och pekar på ett knippe "ladyfingers" (små bananer), här nere jobbar också en kille som vi brukade hälsa på varje morgon när vi var på väg till frukosten. Han frågade leende hur vi mådde och önskade oss en trevlig dag. Jag frågade om det var ok om vi gav honom något. Vi ville ju inte att han skulle få problem för vår skull. Men han sa att det var ok. Jag frågade om han hade en familj och på mycket knackig engelska talade han om att han hade en 4-årig son och en 2-årig dotter och som han sa "min kvinna".

Han hette Michael och var 23 år! Han fick en oanvänd "Friskis & Svettis" keps, en långärmad vit nästan ny bomullströja, även den med "Friskisloggan" på, en rosa t-tröja, några nyckelband och några pennor. Janne hade packat ner ett 10-pack sportstrumpor storlek 45-47. Vad han nu skulle ha dem till i över 30-graders värme. Städerskan fick två par och Michael de andra åtta paren. Han blev så glad och tacksam att han fick tårar i ögonen.

Dagen därpå fick jag en present av honom. Förmodar att hans kvinna skickat med den. Det var ett halsband gjort av frön samt ett litet armband som det var meningen att Janne skulle ha. Ja, tanken var ju god. Då blev även jag rörd.

I dag tog maken och jag en tripp över till Helsingör. På Knutpunkten gick jag först till Forex och växlade till mig danska pengar. Jag blev expedierad av Gordana, en jättetrevlig tjej. Eftersom det inte fanns några andra kunder där just då fick vi en liten trevlig pratstund. Vi pratade så länge att jag precis hann upp till nästa avgång. I Helsingör var det nästan folktomt. Eftersom det var soligt gick vi en lång promenad där inne. I eftermiddags var det grått, blåsigt och så har det regnat till och från.

Kuba. Min födelsedag söndagen den 2 mars

Söndagen den 2 mars fyllde jag 70 år! Kära nån, tänk att jag blivit så gammal, redan. Det har ännu inte sjunkit in. Med ålderns rätt har jag lov att ibland vara lite virrig. Kanske till och med uppträda lite okonventionellt och ta för mig. Jag övar på det, enligt min son, inte utan en viss framgång. Hmm?!
En del ojar sig över att de blir gamla, men jag menar - vad är alternativet? Jag vill gärna bli ännu äldre. Det är ju roligt att leva och se vad som händer.

När jag fyllde 50 åkte jag tillsammans med maken, min son Robert och min svärdotter Anna, till Weissenhaeuser strand i Tyskland. De hade då Europas högsta vattenrutchbana. De andra tvekade (på grund av höjden) om de skulle åka, men när jag hade gjort det, till och med två gånger, åkte de också. Vi hade några härliga dagar där med mycket bad.

Min 60-årsdag firade jag i Vietnam tillsammans med våra goda vänner Ann-Marie och Carl-Olof. Det var helt fantastiskt.

70-årsdagen firade jag alltså på Kuba tillsammans med Janne och de nyfunna vännerna Birgitta och Bosse som vi lärde känna första kvällen där ute i Varadero. Det blev en fin dag.


Vi började med champagne (utan juice) före frukost. Sedan förflöt dagen med havsbad, slöande på stranden, promenader (Birgitta och jag), mer bad, slöande i solen, och så vidare.......  Med andra ord en skön dag.

Middagen på kvällen inledde vi som vanligt med champagne och hummer.

 

 

Till huvudrätt tog jag stekt kalkon. Kocken skar upp vilka delar man ville ha och hur mycket.

 

 

Den var underbart mör och god, väl kryddad och med knaprigt skinn. Till detta brysselkål och potatismos. Janne tog oxfilé. När man skulle välja vilken kött- eller fågelrätt man ville ha tillagad, pekade man bara på ett av alternativen som fanns upplagd. Sedan talade man om hur man ville ha den tillagad. Praktiskt. Vad Birgitta och Bosse valde har jag glömt. Självklart blev det lite av varje från efterrättsborden. Vi avslutade med varsin dubbel espresso.

 

 











Kvällen fortsatte i baren. Här syns från vänster Birgitta, Bosse, Janne, jag, Fred och Diana. De två sistnämnda är från York i England. I april skulle de fira sin ettåriga bröllopsdag. Så småningom avvek turturduvorna från England och vi andra fick en syl i vädret. Strax innan klockan tolv, beställde jag in fyra glas och en flaska champagne till vårt bord. 

 

 

Kyparen fick reda på att jag fyllde 70 år och talade sedan om detta i en mikrofon för alla de övriga i baren. Därefter följde en ström av gratulanter som kom fram och gratulerade mig. De flesta var från Canada. Det blev en jättetrevlig avslutning på min födelsedag.