Klotis och kramen mellan mig och kvinnan i blått

Fiskelyckan uteblev för maken igår, han kom hem med bara en torsk, men det blev två fina fileer av den. Han hade haft en härlig dag på sjön och det var ju bra det.

Våra goda vänner Meta och Lars bjöd på middag igår, allt var mycket gott och det blev en trevlig kväll. Maken hade inga som helst problem med att hålla sig vaken. Han och Lars diskuterade smal- respektive bredspårig järnväg i Småland. Diskussionens vågor gick inte så höga igår, det var ganska vilsamt. Klotis som de bor hos, kom in och hälsade. Han är en storväxt norsk skogskatt som på det här fotot blir buren av Lena.

Jag har något som inte alla har - en husläkare som ger sig tid att lyssna. Hade jag bara haft honom från början så....... I morse gav han sig tid att lyssna igen. En envis infektion i öron, näsa och bihålor har hittills vägrat ge med sig. Det gör att jag sedan flera veckor tillbaka endast går på halvfart. Trist, jag har en efterhängsen hosta, spottar en massa äckelpäckel och är fortfarande lomhörd. Tyvärr måste jag ta en penicillinkur till, men jag är oerhört tacksam för att min läkare skrev ut den till mig.

Inger som jobbar på "Friskis" ringde som tur var och påminde mig om att jag skulle tjänstgöra idag. Mitt huvud var fullt med en massa annat, så det hade jag missat. Tyvärr kom jag för sent, men det får jag ta igen vid ett annat tillfälle.

När jag stod i kö på City Gross i eftermiddags fick jag en glad överraskning. Kvinnan framför mig tittade på mig och frågade sedan om jag inte var pärlan vid sundet. Så förvånad jag blev! Hon kände igen mig ifrån min blogg och talade om att hon läste mina inlägg varje dag. Vi var lika glada båda två över att ha träffats och gav varandra en varm kram framför den förvånade kassörskan. Tack för att du gav dig till känna du kvinna i vitt hår och blå jacka, förmodligen jämnårig med mig. Vi ses en annan gång. Än en gång TACK. Jag önskar dig ett Gott Nytt År.

Jag gick en liten runda och tog ett foto ut över havet strax efter klockan fyra i eftermiddags. Det är fullmåne nu så det kan kanske bli lite problem med sömnen i natt.

Middag hos Riksdagskvinna efter lååång fisketur

En av de lokala snöbyarna som SMHI varnade för kom över oss i förmiddags, men det var inget som blev liggande.

Vad tror ni att maken gör idag? Fiskar. Inte en vanlig fyratimmarstur, nej detta är en långtur på sju (7) timmar! Han var uppe vid femtiden i morse, fixade frukost, bredde mackor och körde hemifrån halv sju. Båten beräknas vara i hamn igen klockan tre i eftermiddag. Vädret har aldrig hindrat honom från att gå ut, varken ösregn, snöstorm eller drivis. Jag vet att de här långturerna går inte så ofta och eftersom maken är fri nu i mellandagarna fick han passa på idag.

Men - vi är bjudna på middag i Kvidinge klockan sex, det blir utan överdrift ont om tid. Jag menar, om det blev det fiskelycka så tar det ju en stund att ta hand om fisken, packa den och stoppa i frysen. Det är inte gjort i en handvändning. Sedan in i duschen och på med lite snygga kläder. Men han fixar det säkert - med min hjälp.

Jag är som vanligt chaufför (det är självvalt) och ska försöka hålla honom vaken över det Meta kallar "far-åt-helvete-kaffet". Det vill säga, när man fått kaffe och kaka någon gång vid midnatt, så går man hem. En inte allt för kvalificerad gissning är att maken kommer att ha en lååång sovmorgon i morgon.

Jag har varit och köpt en värdinnebukett till Meta, gula rosor som stöter i persika och moderatblå klockor. De röda rosorna var väldigt vackra men hade känts lite fel.

I affären finns en stor fågelbur med en massa fåglar, bland annat papegojor. Jag tog foto på en av dem, med tanke på Metas gäster i kväll kommer det förmodligen (som vanligt) att pratas och diskuteras en hel del.

Nu är det nog bäst att jag hoppar in i duschen och gör mig i ordning innan maken kommer hem. Han behöver säkert handräckning.

Julafton och juldagen, samt lutfisk utan senapssås

.......och julen varar väl till påska. Nej det var inte sant och det var inte sant.........

Åtminstone inte hemma hos mig. Nyårsdagen plockar jag bort alla röda dukar och allt julpynt, vilket ju inte är så mycket hemma hos oss. De elektriska stakarna och min vita jie porslinsstjärna i köksfönstret får vara kvar över trettonhelgen, liksom utomhusbeslysningarna. Men sedan åker de också ner.

Julafton kom min son Robert och svärdottern Anna samt Annans mamma Aina hem till oss. Aina för ett kringflackande liv i juletid. Hon har tre döttrar och deras familjer att besöka, en i Karlskrona, en i Lund och så då Anna i Lerberget.

Makens stora och viktiga uppgift på julafton är att koka tomtegröten. Den åt vi vid lunchtid och som vanligt var den jättegod. Vi har ett stort keramikgrötfat som endast används till julgröten. Den rymmer mycket, men trots det så blev den blev renskrapad i år. Därefter tog vi alla en promenad för att gå ner gröten innan vi fortsatte hem till till Robert och Anna.

Julbordet åt vi hos dem på kvällen, och både maten liksom Annas hemlagade julgodis var som vanligt både mycket och gott.

Något som vi aldrig missar är Kalle Anka och hans vänner. Efter alla åren kan vi de flesta replikerna. Vi tittar också på Karl-Bertil Jonssons julafton. Måtte de aldrig plocka bort denna underbara julsaga.

Juldagen åt vi som vanligt fisk hemma hos Janne (maken) och mig. Vi hade 2,6 kilo lutfisk och en torsk som urtagen och utan huvud och fenor vägde 2 kilo. Till detta hade vi mjölig potatis, gröna ärtor och en stor gryta skånsk senapssås, gjord på Åsens gammaldags mjölk, vispgrädde, smör och mycket Möllers torrsenap, det ska kännas i näsan. Den är så god så att man kan äta den med sked. Eftersom vi alla fem uppskattar fisk blev det inte så mycket kvar att det var lönt att spara.

För många år sedan var maken och jag bjudna till ett av Malmös större och flottare hotell med många stjärnor. Det var julbord med övernattning. På detta julbord fanns "allt". Sill, ål och lax i alla möjlliga former. Dopp i grytan, olika sorters kål, skinka, fårfiol, rökt renstek, korvar, pastejer med mera, samt förstås risgrynsgröt, gottebord och kaffe och kakor.

Allt var till full belåtenhet ända fram till dess att maken skulle äta lutfisk. Då höll han på att få en brytning. Framdukat till den fanns endast vit sås och svartpeppar i en skål , men ingen skånsk senapssås! Kökspersonal tillkallades och så småningom kom det fram en liten, liten skål med skånsk senap till maken. Det var en riktig rysare som han aldrig glömmer. Maken åt av det mesta på julbordet, och när alla i sällskapet för länge sedan var proppmätta och väntade på att han skulle bli klar - så går han och hämtar en tallrik risgrynsgröt! Det var då han blev kallad för julbordets Rambo.

Med stigande ålder har han sansat sig vad det gäller julmaten. Han orkar inte lika mycket nu och det gör inte jag heller.

Brunkål, julklappsskinka och rosor till mig

Så ja, nu är brunkålen färdig, det stora stekgrytan blev full. Jag har givetvis redan provsmakat en portion. Sillen blev också bra, båda sorterna.

Av sin arbetsgivare fick maken en julskinka i julklapp. Vi tyckte båda att det var jättebra - men han blev besviken när leveransen kom. Eländes elände, den var färdigkokt! Alltså blir det inget skinkespad till dopp i grytan. Nu löser det sig ändå, han får skinkspadet från svärdotterns skinka (nu blev det nästan lite roligt). Dessutom ska jag koka rimmad oxbringa och rimmade revben, spadet av detta blandas, silas och kokas samman, så han ska få sitt doppespad.

Första julen jag firade uppe i Småland hos maken stod jag för julbordet och det var inga problem. Men, så var det ju den där nymodigheten med dopp i grytan. Det har jag inte van vid här i Skåne, att doppa några dagar gammalt bröd i spad. När jag skulle duka frågade jag om vi skulle ha djupa tallrikar, jag såg ju spadet som en klar soppa. Både maken och hans föräldrar höll på att vika sig av skratt. Det skulle man alltså inte ha. Nu vet jag hur man gör, men jag har inte lärt mig att uppskatta det ännu. Kokt kött är hur gott som helst, men blött bröd, nej tack jag avstår.

Maken kom precis innanför dörren, jag fick en underbar bukett med tio vintervita rosor. Jag har serverat honom en whiskey, det brukar han få när han kommer hem på fredag kväll. Nu ska han griljera skinkan. Det blir säkert bra.

Receptionsarbete, julpynt och sillinläggning

Klockan ringde redan halv sex i morse. Jag skulle vara på "Friskis" halv åtta och jobba några timmar i receptionen. Lokalvårdaren Paula var där och hade larmat av när jag kom. Den ena datorn klarade jag av att starta upp, men den som loggar in de som ska in på gymmet fick jag inte igång. Men så kom Jan-Erik, en av gyminstruktörerna, han tryckte på en knapp, så var det bara att logga in sig på den också.

När jag öppnade klockan åtta stod där redan några ivriga motionärer och väntade på att få komma in. Det är populärt att träna på morgonen, ja det är i och för sig folk på gymmet hela dagen, men inte så många som på eftermiddagen och kvällen. På morgonen och förmiddagen är det rätt så många "grå pantrar". Det yngre klientelet kommer på kvällstid, då är musiken mer ösig och volymen på den betydligt högre.

Alla funktionärer och ledare brukar få varsin julklappar. Så även i år. Det ett stort härligt badlakan i tjock vit frotté med "Friskis" logga i rött. Undrar om den håller färgen när man tvättar den i 60 grader.

I eftermiddag har jag julpyntat här hemma. Maken och jag är sparsmakade när det gäller julpynt, men det finns vissa saker som bara måste fram och upp. Först och främst det bedårande lilla luciatåget, gjort av bland annat en äggkartong och den fina tomten med stomme av en toarulle. Dessa konstverk gjorde min son när han gick på "lekis". Sonen är 45 år nu, så det här julpyntet har ju några år på nacken. Sedan hänger jag änglar i kristallkronan, det låter något, men lampan är ett arvegods. Röda juldukar och några tomtar. Det är speciellt en som maken hade med sig i boet. Klockor hänger jag lite här och var, jag har bland annat hängt en klocksträng i nyckeln till barskåpet. Ha, det går inte att smyga in där utan att det hörs.

I kväll har jag lagt in "Lenas currysill", lätt att göra och försvinnande god. I morgon ska jag steka brunkål så är det viktigaste på julbordet klart, alltså sillen och brunkålen.

Bihåleinflammation, strokeenheten och lottovinst

Jag har varit förkyld och har även eventuellt haft någon form av influensa, samt dubbelsidig öroninflammation. Det började i mitten av november och hittills har jag inte blivit frisk från de här besvären. Jag har besökt vårdcentralen två gånger, senast för fyra veckor sedan. I dag gick det inte längre. Det kommer ut en massa gult, det sprakar i öronen och jag är lomhörd. Sedan ett par veckor har jag nervryckningar i vänster ögonlock, måste ofta blunda med det ögat när jag läser. En sköterska som jag pratade med påstod att det kan bero på bihålorna. Ringde vårdcentralen i morse och fick komma dit till min egen läkare på förmiddagen.

Nu har jag fått Cefadroxil Sandoz 500 mg, 20 kapslar för bihålleinflammation. Synd att jag inte kunde fått dessa tidigare. När jag varit på apotektet och hämtat min medicin körde jag och hämtade en lottovinst, den var bara på 80 kronor, så än så länge behöver jag inte anlita någon ekonomisk rådgivare.

I eftermiddags när jag stod och stekte sill, ringde en sjuksköterska från Strokeenheten på Helsingsborgs lasarett. Det var tre månader sedan jag kom in akut för en misstänkt stroke. Jag låg inne för observation i tre dagar. Enligt sjuksköterskan var det en mindre stroke och hon ville nu veta hur jag mådde och vad jag hade fått för hjälp efter det att jag blev utskriven. Hade jag fått hjälp av sjukgymnast och hade jag fått någon samtalsterapi, samt skriftlig information för strokepatienter med mig hem?

Nej, ingen ifrån vården har hört av sig. Det förvånade henne. Hon lovade att skicka mig information om vad som händer när man har fått en stroke.

Stroken har inte gått mig obemärkt förbi och jag har inte hämtat mig fullt ut ännu, men det kanske inte blir bättre än så här.

Nu tror jag nog att de som verkligen behöver hjälp också får det. Fysisk träning fixar jag själv på "Friskis", där jag vid behov kan få kvalificerad hjälp. Mental träning? Något som jag tror är mycket viktigt, är att inte tappa den sociala kontakten med vännerna.

Sillen är nu både stekt och inlaggd i ättika med kryddor och lök.

Jag hann med en liten promenad nere vid vattnet även idag. Det var kallt men nästan vindstilla. I kväll ser månen ser ut som ett komma på himlen.

Henry Dunker, Camilla och Martin och en underbar solnedgång

Angående TVprogrammet Debatt om Tiger Woods otrohet och senare samma kväll på TV4 där Tiger Woods älskarinnor uttalade sig kan jag bara säga, var detta nödvändigt? Nej! Varför ödsla dyrbar TV-tid på Elins och Tigers äktenskapliga problem? Det vi eventuellt vill veta, har vi fått information om via tidningarnas löpsedlar.

Nu har jag varit på Dunkers och hämtat biljetterna till Jonas Gardell den 26 mars. När jag ska titta och framförallt lyssna på honom har jag precis fyllt 60++++++ år. Julen är ju nära så Henry Dunker hade fått på sig en tomteluva.

I veckan pratade maken med vår kompis Nisse som är en riktig machoman. Eftersom han enligt egen utsago är herre i sitt eget hus så bestämmer han själv om han ska diska eller damsuga först. Frun lägger sig inte i.

Det var riktigt kallt, minus tio grader och vindstilla, när jag tog maken med mig på en promenad vid halv tretiden. Först träffade vi på Kerstin och Bengt som vi stod och pratade med en stund. Därefter kom ungdomarna Camilla och Martin som också var ute och snappade frisk luft. Vi gjorde sällskap utmed havet och njöt av den underbara vyn över havet. En stund senare var solen var på väg ner och som så många gånger förr var det var en enastående vacker solndgång.