Simone, första höststormen

Simone ställde verkligen till det. Inte nog med att flaggstänger och träd bröts av som stickor, stora träd rycktes upp med rötterna. Takpannor, stora plåtar och byggställningar, staket och brevlådor lyftes och slets bort av stormen och flög omkring. Till och med en busskur av stål vreds sönder av blåsten, liksom lyktstolpar och vägskyltar som brutits ner till marken. Otroligt! Tur att det var på kvällen och natten. På dagen då folk är ute kunde kringflygande skräp ha träffat människor med förödande resultat.

När stormen "Pär" härjade som värst blåste några av glaspartierna på vårt uterum ut från sina ramar. Någon föll ut och andra föll in. Det blev hur som helst mycket krossat glas. I går kväll hände det igen, trots att maken spänt en ståltråd över alla glaspartierna. Men tyvärr, ståltråden brast.
Före frukosten i morse körde vi en runda och tittade på spåren efter stormen "Simones" härjningar. I Höganäs var vindhastigheten som värst 33,2 sekundmeter.

På hamnplanen  hade bland annat en liten fiskebåt vält och en byggnadsställning hade vridits loss. Avspärrningsband fanns uppspända utanför flera stora flerfamiljshus.
I dag lyckades vi stuva de två ramarna där glaset blivit krossat, in i bilen, för att köras till en glasmästare i Höganäs. För att få plats med dem och kunna fälla ner bakluckan fick vi köra fram stolarna så långt det gick. Då fick maken inte plats bakom ratten. Det fick jag, men det var med nöd och näppe. Knäna satt nästan uppe i ratten och underarmarna låg på den. Trots denna obekväma och absolut inte trafiksäkra ställningen, finns det faktiskt folk som sitter så, fast de inte behöver det. En av mina väninnor har den körställningen och jag är orolig varje gång jag åker med henne. Hon växlar dessutom i både tid och otid och drämmer i dörrarna som om det var stora tunga portar. Nåja, nu är det som tur är inte så ofta som jag åker med henne.
Nej, nu ska jag gå upp och ta min skönhetssömn. Natti, natti.

Ryds marknad och båtupptagning

Så där ja. Nu är båten upptagen, högtryckstvättad och inställd i en lada i Nyhamnsläge. Det var lika bra att få det gjort nu före höststormarna. Den första lär ha kommit till England och väntas nå orkanstyrka med skyfall där i morgon. I sydsverige ställs en del tåg in i morgon. En klass två varning är utfärdad för Skåne, Blekinge, Halland, Kronoberg och Jönköpings län. Det låter allvarligt.

I går var det "Ryds marknad" i Höganäs. Det var ovanligt många knallar i år och de bredde ut sig på ett ännu större område än vanligt. Från Båstad kom makens syster Mona, hennes man Lasse och deras dotter Netta (Jeanette) för att gå med oss på marknaden. Till oss hade de med sig två fina flaskor vin, ett rött och ett vitt.

Det verkade som om man gått man ur huse och många hemvändare hade kommit till Höganäs. Det var knöfullt av människor överallt. Vi stannade till flera gånger för att hälsa på och prata med vänner och bekanta. Vädret var behagligt och till och med lite sol, men när vi skulle köra hem började det regna.

Här står från vänster Lasse, Mona Netta och Janne.
När vi kom hem kom också Robert och Anna. Av dem fick jag en vacker blombukett i hösfärger.

Janne och jag bjöd på ärtsoppa, det gör man när det är Ryds marknad. Till den hade vi kokt magert rimmat fläsk, rimmade grisläggar och kokekorv, öl, snaps och punch. Jag uteslöt dock pannkakorna till efterrätt. I stället tog vi lite senare kaffe och saffransostkaka med Drottningsylt (som jag kokt på förmiddagen) och vispgrädde.
Det har varit en underbar helg tillsammans med familjen, Robert och Anna, Mona, Lasse och Netta.

Duncan och våm

Jag tittade på "Niklas mat" i veckan, den här gången var han i Kanada som ju är influerad av den franska matkulturen.

När Niklas var där komponerade han en måltid bestående av komage (våm), lax, bacon, vaktelägg och tomatsås. Varför?!

Torkad våm brukade jag köpa och ge till vår älskad drever Mitzie som godis. Det var det bästa hon visste. Hon är död sedan många år tillbaka, men den vidriga doften av våm glömmer jag aldrig.
Under normala förhållanden finns det inget, absolut ingenting som kan få mig att äta våm. Hu så hemskt.

Idag har jag träffat Duncan. Jag gick bredvid honom en hel timme, den mesta tiden i skogen. Det var soligt och femton grader varm. En alldeles underbar dag. Duncan är en brun häst som är lika stor som han är lugn och snäll och med en ängels tålamod.

Kvinnan som jag är ledsagare åt, och som jag jobbade med idag, hade lyckan att sitta på hans rygg. Själv gick jag bredvid eller bakom. Helst hade jag förstås suttit upp på honom.

Nej, nu måste jag gå upp och lägga mig. Makens syster, svåger och dotter samt Robert och Anna kommer i morgon.

Rödvin tycks bromsa Alzheimers

"Rödvin tycks bromsa Alzheimers." Om detta kunde man läsa i dagens HD, även i nyhetssändningarna på radion har jag hört detta. Hur Alzheimers uppkommer har varit nästan okänt hittills men nu börjar forskarna förstå vilka mekanismer som ligger bakom. I vin finns nämligen ett ämne som tycks bromsa uppkomsten av sjukdomen. Ja men detta är ju en revolutionerande upptäckt! Jubla månde vinbönderna. Inte nog med att det är gott med ett (eller flera glas) rödvin, det är dessutom rena medicinen. Ja, det väl det jag trodde, jag har haft det på känn, att vin gör gott. Här nedan syns några av de rödvinssorter som för närvarande finns här hemma -  inte bara som medicin.

Jag har en bekant som aldrig skulle få Alzheimers, om det bara gäller att stjälpa i sig rödvin för att undvika att få det. Däremot kan hon säkert få andra svåra alkoholrelaterade sjuksommar. Så lagom är nog bäst.

Deprimerande väderlek även för en and

Ah! En sån deprimerande väderlek! I natt vaknade jag av att regnet slog mot rutan och det har fortsatt att regna hela dagen. I morse var det tydligen rejält dimmigt för på radion hörde jag att det varit flera olyckor på grund av dimman. Ja men håll avståndet!

Förmiddagen tillbringade jag på Sundsgårdens folkhögskola. Vi är tio kvinnor från "Senilteatern" och tre ungdomar som går på skolan. De tre ungdomarna hjälper till med att regissera oss. De har ett ganska så strängt arbete. Vi försöker skapa en ny föreställning, vilket är lättare sagt än gjort. Men, men, vi ska nog kunna snickra ihop något nytt som bjuder på igenkännande leenden och i bästa fall även på några hjärtliga skratt.

Maken och jag hade några ärenden att uträtta i Helsingborg i dag. Den här ruggiga gräsanden stod på kajen vid Knutpunkten och såg ut att hämta andan. (Häpp!)

I kväll har vi avnjutit potatismos med mycket klippt persilja i tillsammans med kokta slantade morötter, även de med klippt persilja i samt Småländska stekta isterband. Det satt som en smäck.

Hamlet och Cyklisten på Helsingborgs Stadsteater

Jag levde verkligen upp till epitetet "Kurlturtant" i går. Först besökte jag och en kvinna som jag jobbar som ledsagare åt, stadsteaterns foaje. Vi började med att inta en god svampsoppa med nybakat bröd, kaffe/te och en liten kaka.

Sedan tittade vi på "Cyklisten" som framfördes av skådespelaren Peter Perski. En föreställning om passionerad cykling, längtan och om att hålla balansen. Fenomenalt att kunna "hålla låda" i en hel timme utan uppehåll och dessutom var det  intressant från början till slut.

Vid femtiden åt maken och jag middag. Oxtungan som jag hade kokt dagen innan åt vi med riven pepparrot, potatismos och grönsaker. Ummm! Så gott det var.

Strax efter sex hämtade min svärdotter Anna mej. Hon bjöd mig på Hamlet som började klockan sju. Den går på storan på Stadsteatern. Vi satt på rad åtta, andra raden från scenen. Kanonbra platser i mitten. Publiken varnades innan föreställningen började, att det var starka scener. Blod och ond bråd död.
En dam bakom oss reste sig och sa högljutt "jag klarar inte mer" sedan gick hon. Det var i begravnigsscenen i andra akten. Föreställningen var jättebra. Vilka skådespelarprestationer! Jag förstår att den har fått fina recensioner. Två av de manliga skådespelarna tillät sig att improvisera lite med publiken, vilket var mycket uppskattat och lockade fram flera hjärtliga skratt.

Långt om länge fick jag med mig maken till Väla. Han har länge behövt köpa nya byxor. Oh, så besvärligt
det var. Man skulle kunna tro att han var straffkommenderad. Han styrde stegen till Gantbutiken,. där var det mesta enligt honom i barnstorlekar (= normal herrstorlek).  Under protest följde han med mig till Dressman, lika charmig och tillmötesgående som en trumpen GW Persson. Vi (jag) hittade ett par snygga  mörkblå chinos, men tyvärr inte i hans storlek. Affärsbiträdet hänvisade oss till affären intill, Dressman XL. Där hade de samma chinos i makens storlek. De inhandlades samt ett par grå i jeansmodell.
Nu får han prova dem hemma i lugn och ro, så får vi se hur de sitter.

Citat
"Den fattige saknar mycket, den girige allt."
Publilius Syrus, syrisk-romersk antik poet

Själv saknar jag inte allt, men rätt så mycket.

Kalvlever med knaperstekt bacon

Ännu en fantastiskt fin dag. Sol, vindstilla och som mest 14,5 grader på yttertempen i norrläge. Jag tog mina stavar och gick in till Viken. Där plockade Janne upp mig när han kom åter från fisketuren som han åkte ut på i morse. Han kom hem med två torskar, en stor och en liten samt ett stim sill. 25 av sillarna hänger nu i röken och 20 frös jag in. Även torskfiléerna åkte in i frysen.

Nu är det nog snart dags att sätta in fikonträdet i uterummet. Det sista lilla gröna fikonet kommer nog inte att mogna. Sent i eftermiddags tog jag cykeln när jag skulle in till Höganäs för att handla. Det var fortfarande lika fint väder.

I dag har jag stekt en kalvlever på 6 hg. Jag smulade ner en tärning grönsaksbuljong och hällde på kokt vatten och lite torkad Oregano. Det fick stå på svag värme. När levern var klar tog jag upp och skar den i tunna skivor, lade ner dem i grytan igen bland morötterna och löken. Hällde på grädde och redde av såsen med lite mjöl samt stänkte ner lite Coloritsoya för färgens skull. Det åt vi i kväll tillsammans med kokt potatis, knaperstekt bacon och lingonsylt. Fantastiskt gott, vi åt upp alltihop.