Före lektionen gick vi och hälsade på Duncan i hans bås. Han är en underbar häst, snäll och mycket lugn och trygg. När Malin senare kom ut med Duncan fick jag själv stå och hålla honom när hon gick och hämtade en annan grimma. Underbart att få det förtroendet. Jag skulle själv gärna rida honom, men att bara gå bredvid är trevligt. En lektionstimma går väldigt fort.
Jag parkerar precis utanför stallet och lägger handikapptillståndet väl synligt. I en av boxarna mitt emot stod en häst som heter Seth. Han gnäggade högljutt, sparkade lite och hade hela tiden huvudet utanför dörren (den övre halvan) och såg sig omkring. Jag frågade en skötare varför han var så pratig. Jo sa hon, han saknar sin flickvän Sally som brukar stå i boxen bredvid. Nu var hon ute och det gillade inte Seth.
Kent, som är en stor (1,80 hög) helvit hingst, stod ytterligare en box längre bort, hämtades ut och blev spolad på benen. Oj, vilket stort, lugnt och praktfullt djur. Det finns fler lika stora hästar där. Många ryttare får använda en pall för att komma upp på dem. Jag skulle nog behövt använda en trappstege.
När Duncan inte jobbade puffade han uppfordrande på mig, han var godissugen. Nästa gång ska jag ha med mig några morötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar