Ewa. En hemvändande make och en god supé.

Igår jobbade jag några timmar som ledsagare. Som vanligt på torsdagarna gick vi på Stadsteaterns Soppteater. Skådespelaren Anders Granström lär vara en av Sveriges bästa och mest kända berättare. Nja, jag har hört bättre, intressantare och mer fängslande föredragshållare. Jag tänker i första hand på en av lärarna på Sundsgårdens folkhögskola. Han kan verkligen trollbinda sin publik. Applåden som Anders Granström fick efteråt var närmast artigt kort. Vi har som sagt var sett och hört bättre föreställningar.

Himlen var fantastiskt vacker i morse. Den rodnade i rosa och lila toner. Enligt maken som jag har pratat med i telefon idag såg den likadan ut i Ljungby.
Han har varit där uppe sedan tisdags morse och hjälpt till på sin gamla arbetsplats. Kul att de frågar efter honom när de andra behöver avlastning för att komma ifatt. Vad jag förstår så har han bland annat kört en massa fakturor.  Han kommer hem vid sextiden ikväll.
Då möter jag honom som vanligt med en whisky. Det brukade han få varje fredagskväll när han kom hem från jobbet. Han uppskattar det.

Jag har varit på Mölle fiskrökeri och handlat till aftonens supé. Det blev åtta stora havskräftor. De ska vi ha som förrätt. Därefter varsin helstekt rödspätta. Jag bryner dem på spisen, sedan åker de in i ugnen tillsammans med brynta champinjoner. Men först ströslar jag hela anrättningen med klippt dill. Under tiden kokar jag potatisen och de djupfrysta ärtorna. Sedan är det bara att skiva en citron, skira smör och sätta fram vispgrädde (som sås). Till så god mat måste man ha ett riktigt gott vin. En flaska Rieslnig som vi köpte sist vi var i Alsace, åkte in i kylen. Nu börjar flaskorna tryta, men vi ska snart köra ner igen och fylla på förrådet.
Vi har redan bokat hotell i både Tyskland och Alsace och kör ner i början av maj. Efter några nätter där fortsätter vi till Österrike. Det ska bli skönt att möta våren där.

Jag pratade länge med en av makens kusiner idag. Det är många år sedan vi sågs, så det ska bli riktigt roligt att så småningom få träffa Ewa och hennes man Lennart igen.