Gott Nytt År!

Har står jag med presenterna till kvällens värdpar. Vi ska till Lena och Lars i Åstorp på nyårsfest. För en gångs skull blir vi upphämtade. Yes! Annars är det alltid jag som är chaufför och det är helt ok, men i kväll ska även jag njuta av Champagne och goda viner. Den här gången hjälps vi åt med maten. Ann-Marie och Carl-Olof står för fördrinken som blir Champagne och små krustader fyllda med allehanda gott. Jag och Janne fixar förrätten. Det blir toast Skagen. Jag stod och skalade ett och ett halvt kilo räkor i går kväll, det blev bara ett halvt kilo kvar utan skal. Dekorationen blir rökt lax och rom, dillkvistar och citron. Värdparet bjuder på rådjur med allt vad där hör till. Efterrätten kommer Ingela och Bengt-Åke med. Om jag inte är felunderrättad blir det något med äpple. Förhoppningsvis hennes drömgoda äpplekaka med vaniljvisp. På väg till Åstorp ska vi hämta upp Lenas pappa Nils. Ett par saknas, nämligen Meta och Lars, men de brukar alltid fira nyår med ett annat gäng. Nåja, vi träffas ju på Trettonafton. Då är vi bjudna till Residenset i Malmö, med övernattning. Då är Meta (landshövding) och Lars värdpar. Det ska bli intressant att se det vackra huset på insidan. Ja, nu är det inte mycket kvar av 2012. Det här gamla året har inneburit både elände och glädje. Hoppas att det nya 2013 bjuder på mer glädje än elände. När jag ändå önskar kan jag ju passa på att önska mig fred på jorden, det är en stor önskan och jag vet att vi är många som önskar det. Om inte annat så kanske det kan bli lite bättre. Till sist vill jag önska alla Er kära läsare av min blogg ett riktigt Gott Nytt År! Kram på Er!

Julpyntet är borttaget

Nu är glada julen slut, slut, slut, julegranen bäres ut, ut, ut .............. Ja, julen är slut, men någon julgran har vi inte burit ut. Vi har inte haft någon julgran på jag vet inte hur många år.

Det här julpyntet plockade jag bort i går. Lägg märke till den fina tomten gjord av en toapappersrulle med bomullsskägg och blå paljetter till ögon och luciaföljet av äggkartong och flirtkulor. Det är mitt allra käraste julpynt, gjort av Robert, min älskade son, när han gick på dagis. Så det har ju några år på nacken (han fyller 49 år till våren). Nu har jag bara några (4 st) juldukar framme, men de ska väck i morgon.

Änglarna i min ärvda kristallkrona (det lät pompöst) ska också ner. Ljusstakarna i fönstren och min fina lilla vita keramikstjärna som hänger i fönstret i matvrån, får vara kvar över trettonhelgen. Vi är inte mycket för juldekorationer maken och jag. Min väninna Ann-Marie ringde i eftermiddags. Hennes man hade tagit ut deras gran i dag. Han tog tag i toppen och asade alltså ut den med toppen före (?!) från vardagsrummet genom hallen och ut på verandan. Eftersom den var torr tappade den så gott som alla barren på golvet på sin väg ut. Ibland, sa Ann-Marie, uppför han sig som en riktig ..... (censur). Ja sa jag, varför skulle han vara annorlunda än alla andra män? I kväll ska jag titta på "Stjärnorna på slottet".

Begravningar och dop

Som sagt var, folk dör mer ofta vid storhelger. Det är allmänt känt, åtminstone bland de som jobbar på pastorsexpeditioner och begravningsbyråer. Det finns pastorsexpeditioner där man inte får ta semester vid storhelger. Det fick jag reda på i dag. Som vikarierande kyrkoskrivare tog jag emot fyra begravningar i dag på bara några timmar. Jag fick även ta emot och visa runt en ung mamma och pappa som kom med sin lille son. Han ska döpas på söndag. Även mamman är döpt i Den Gode Herdens kyrka, där hennes lille son nu ska döpas. I eftermiddags körde jag till Mölle Fiskrökeri. Hade tänkt köpa ett kilo färska räkor till i kväll. De kostade 250 kr/kg så det fick vara. Torskryggen kostade 290 kr/kg. Körde hem och plockade ut tre rejäla bitar torskrygg från frysen. Har vi egentligen råd att äta så dyr fisk? Klart vi har, den ska ju inte ligga i frysen. Jag panerade och stekte den. Såsen, himmelskt god, gjorde jag av 1,5 dl vispgrädde (som jag vispade), 3 dl turkisk youghurt , lite chilisås, lite senap, en tsk majonnäs, en burk röd rom, en burk räkor, en massa klippt dill samt salt och nymald vitpeppar. Hur mycket man vill ha av varje ingrediens varierar, man får smaka sig fram. till detta kokt potatis och ärtor. Mmm, det var jättegott.

Julen är slut och därefter kom rean och jobb.

De va den julen. Vi, det vill säga jag och maken, min son Robert och min svärdotter Anna samt Aina, Annas mamma, firade jul ihop. Aina bor längst ut på Fårö, så hon fick ta både bil, båt och tåg för att ta sig hit, men det gick väldigt smidigt. Julafton och juldagen var vi hos oss i gamla Lerberget. Vi åt och drack gott och hade det lugnt och mysigt, men vi fick för lite motion. Vädret kunde ha varit bättre. Robert agerade jultomte inne hos grannarna Camilla och Martin.

Här hämtar han en av julklappssäckarna i deras garage. Arvid som blir två år till våren var inte rädd för "totte" och hans lillebror Valter är bebis så han bryr sig inte ännu. Juldagen äter vi alltid fisk. I år lagade vi till drygt tre kilo lutfisk och en stor koketorsk (fångad av maken). Båda sorterna var jättefina. Till detta hade jag gjort några liter skånsk senapssås. Detta kräver en mjölig potatis så att man får upp den (onödigt) goda såsen, samt förstås gröna ärtor. Av lutfisken blev det inte en smula kvar och av torsken endast så pass mycket att det räckte till en portion för maken att ta med sig till jobbet. I dag har jag jobbat på pastorsexpeditionen i Den Gode Herdens kyrka. Det ska jag göra i morgon också. Jag förmodar att Antje Jackelén är min högsta chef. Hon är biskop i Lunds stift (Skåne och Blekinge). I tidningen "Chef" har hon sagt att "man måste tänka på balansen mellan att vara privatperson och professionell. För mig är det dock en ickefråga. Jag jobbar inte som biskop, jag är biskop." Det är tänkvärt. I går körde jag in till Väla för att gå på rea. Ja jag vet, man måste ha vassa armbågar och tålamod. Det var fullt med folk överallt. Efter ett par timmars farande in och ut i affärer, lyckades jag i en av gångarna, hitta en ledig pall som jag sjönk ner på. Det är riktigt intressant att studera folks beteende när de försöker ta sig fram i trängseln. En ung mamma sköt en barnvagn framför sig, bakom gick pappan med en liten bebis i bärsele på magen. Den lille såg ut att vara nyfödd. Kan de ha varit nödvändigt att ta ut en så liten? Jag menar med tanke på alla baskelusker som for omkring där. Men, men, han skulle väl härdas. Jag lyckades föresten göra ett fynd (tror jag). På Desigual köpte jag en topp för halva priset, den hade kostat 599 och såldes nu för 299 kronor. Nä, nu måste jag lägga mig för i morgon ska jag upp halv sex.

Whiskey, tulpaner och lilla Ofelia

I dag har jag hunnit med lite av varje. Jag laddade tvättmaskinen med lakan innan jag dök in i duschen i morse. Fixade och åt frukost med skinka som maken kokte och griljerade i går kväll. Mmmm, den är jättegod. Torktumlade och hängde tvätten. Körde in till Helsingborg vid halvelvatiden. Hittade en gratisparkering! Tog en snabbpromenad till Knutpunkten och åkte över till Helsingör.

På färjan pratade jag med matten till lilla Ofelia som är en sex månaders valp. De skulle åka till Köpenhamn och fira jul. I Helsingör var det ganska dött, inte mycket folk. Det såg inte så kul ut, många affärer hade slagit igen och lokalerna stod tomma. Vi har inte köpt whiskey på jag vet inte när, men nu behövde förrådet fyllas på. Jag köpte tre flaskor. En liters Lauders som kostade 137 dkr och en liter Bells för samma pris. En liter Tullamore Dew, som är min favorit kostade 178 dkr. På blomstertorget köpte jag tio fina papegojtulpaner för 35 dkr. Det var billigt.

När jag kom åter till Helsingborg höll Räddningstjänsten på med dykningar från Kungstrappan. Tror inte att det var skarpt läge. Det såg inte så ut. På Kullagatan var det mycket folk i rörelse. Man jagade väl ifatt de sista julklapparna. Det problemet har inte vi i vår familj. Vi har inte gett varandra julklappar på många, många år. Det är inget vi saknar. Sen är det ju en annan sak att jag inte kan låta bli att ge son och svärdotter varsin julklapp. Jag gick in till Yves Rocher och köpte ett presentkort till mig själv. Det kostade 200 kr och är värt 400 kr. Ett bra köp. På väg till bilen passerade jag en blomsteraffär på Drottninggatan. Där kostade tio enkla tulpaner 85 kr. Kände mig rätt så nöjd med mitt köp.

Lila, en färg som står för botgöring

Även i dag har jag jobbat på pastorsexpeditionen i Den Gode Herdens kyrka. I dag var jag klädd i lila från topp till tå. Jag gillar lila, det är dessutom en av de liturgiska färgerna. De har olika betydelse och jag frågade vaktmästaren vad lila står för. Jo, lila är eftertankens, lidandets och botgöringens färg. Den används under fastan och advent. Så passande, speciellt nu till det stundande nyåret när jag åter ska lova att bli en bättre människa. Det är likadant varje år. Jag lovar mig själv att äta och dricka ännu nyttigare, med risk för att det kan bli tråkigt. Dessutom brukar man säga att när åren ila använd lila. Det är klädsamt när hår, hy och ögon bleknar och tappar färg Här står jag klädd i lila med mitt konfirmationskors om halsen. Jag konfirmerades 1958 och fick då konfirmationskorset av min faster och farbror. Jag brukar säga att det är bara biskopen och jag som har så här stora kors, inget som har använder dagligdags. Min farbror jobbade hos guldsmeden Wiven Nilsson i Lund och gjorde många vackra arbeten, bland annat kyrksilver och smycken som nu säljs dyrt på kvalitetsauktioner. Dessutom var han kunglig hovleverantör. Jag har precis tagit emot nya blommor till kyrkan, det är olika färg på dem varje vecka. Beroende på var i kyrkokalenderna man är. Sedan jag började mitt vikariat på pastorsexpeditionen har jag lärt mig mycket om kyrkan som jag inte hade en aning om. Som sagt de liturgiska färgerna och namnen på olika saker man använder i kyrkan, mycket intressant. I kväll har vi ätit gravad lax och dillstuvad potatis. Till detta drack vi en flaska Riesling Wolfberger 2011. Det var hur gott som helst.

Stekt inlagd sill och jobb både här och där

Förkylningen håller i sig i form av torrhosta och rösten är fortfarande hes och emellanåt väldigt beslöjad. Tar fortfarande inga längre promenader och har inte besökt gymmet på jag vet inte när. Det känns inte bra. Jag var i alla fall på F&S i går, men då jobbade jag bara i receptionen några timmar. I dag började jag mitt vikariat i Den Gode Herdens kyrka. Jag ska jobba där på pastorsexpeditionen till och med den 11 januari 2013. Det blir inte så mycket som det låter, det är många röda dagar.

Min väninna Lena och jag brukar byta sill till julen. Hon gör Brantevikssill och jag steker och lägger in sill. Nu har jag gjort mitt. Det tog två timmar att steka den och en timma att sanera köket. Jag hade fläkten på för fullt men trots det så tar silloset flera timmar att bli av med. Jag åt en sill när den var nystekt och varm och en när den legat i lagen ett tag. Den var perfekt. Plastburkarna har hämtat i en jourbutik, det varit smågodis i. En annan dam hämtar burkar för att ha färg i. När man använt dem är det bara att slänga när de är tömda, praktiskt. Nu ska jag titta på "Kvinnan i skogen". En dokumentär om Edit från Sjöskogen i Dalsland. Hon föddes dövstum. Fast jag undrar det. Hon gav ju ljud ifrån sig så stum kan hon inte ha varit. Däremot kunde hon inte prata. I hela sitt liv bodde hon ensam i en stuga i skogen med sina djur och låg aldrig samhället till last. Det gick många rykten i byn om Edits förflutna, sådant som man bara talar om bakom stängda dörrar. Hon dog 2011.

Senilteaterns sista föreställning det här året

Nu har vi i Senilteatern gjort det igen - ett bejublat framträdande. I dag spelade vi för elever och lärare på Sundsgårdens folkhögskola.

Här står Karin i mitten med blå sjal och läser en fusklapp som hon har på vinboxen. Hon håller en snabbgenomgång med oss. Pensionärsrappen repade vi för säkerhets skull två gånger, sedan gick det som smort. Efter föreställningen kom publiken ner på scenen, kramade om oss och berömde vårt framträdande. Sånt värmer. En elev talade om att det var fjärde gången hon såg den här föreställningen. Hon har kommit till de träffpunkterna som vi har uppträtt på. Snacka om att vara ett fan! Därefter packade vi ner vår rekvisita och körde till en restaurang på Råå och åt varsin jultalrik. Och hur smakade den då? Nåja, vi blev ju mätta, men nog hade man kunnat bjuda på en kopp kaffe efter maten.

Här poserar jag och Gebe vid granen innan vi satte oss till bords. Alla vid bordet pratade och skrattade mycket och vi fick många nya ideér till kommande pjäser. Nu gäller det bara att skriva ner alla uppslag innan vi glömmer dem.

Här sitter alla tio tjejjerna, förutom jag som höll i kameran. Det var sista träffen i år. Nu är vi lediga till en bit in i januari. Då kommer vi förhoppningsvis att vara laddade med ny energi. Jag ser redan fram emot att träffa alla de här härliga tjejerna igen. Då skriver vi 2013. Otroligt! vart tog det här året vägen?

Lamborghini

Den här väderleken kan inte vara bra för hälsan. Snöblandat regn, blåst och två plussgrader. Det lockar inte att ge mig ut på ishala trottoarer och vägar. Dessutom snorar och hostar jag, så den råa fuktiga luften gör att jag håller mig inomhus. I morgon måste jag posta julkort till Österrike för att de säkert ska komma fram före jul. Eftersom både Bogrens och bokhandeln hann stänga innan jag blev klar att köra ut i dag, fick maken och jag köra in till Akademibokhandeln i handelstemplet på Väla. Vi var där vid halvfyratiden och trodde att den värsta rusningen skulle vara över. Det var den inte. Parkeringarna var inte fullsmockade, men nästan. Jag fick tag på julkort. Vi gick sedan en runda utan att gå in i en enda affär. Det var mycket roligare att titta på folket som handlade. Det var rena drevet efter julklappar, man kånkade runt på paket och kassar och såg allmänt stressad ut. I mellandagarna ska man dit igen och byta julklapparna och sedan är det rea och röda lappar på det mesta som säljs i dag. Då ska jag dit och se om jag kan fynda. Har man obegränsat med pengar kan kanske en Lamborghini vara av intresse. En sådan fanns till beskådande bakom röda sammetsband vid restaurangtorget.

Gissa vem det är som står och tittar trånande på den här lilla muskelbilen? Maken så klart. Om man ville kunde man hyra den en timma för 2.995 kronor! Det må vara en hur tjusig bil som helst, men att betala tretusen kronor för att sitta bakom ratten en timma - aldrig i livet. Jag kan tänka mig betydligt trevligare sätt att spendera tretusen kronor på. Massage till exempel. Det skulle räcka till flera timmar och det skulle jag ha mycket större behållning av.

Lucia

Jag missade att titta på Lucia på TV´n i morse. Så himla förargligt. Jag var ju ändå uppe och hämtade tidningen strax efter klockan fem, men sedan slumrade jag till igen. Det kan man ju unna sig när man är pensionär. Fast det var tråkigt att jag missade luciamorgonen. Det är så mysigt att sitta i soffan med en mugg te och tända några levande ljus. Jag brukar bli lite rörd och gråta en skvätt. Jag tittade på reprisen klockan sex i kväll, men det är inte alls samma stämning. Lucian hade en riktig luciakrona. En med sex ljus i ring och en ovanför kronan och så var den klädd med buxbom. En sådan luciakrona hade jag när jag gick Lucia på Sorgenfriskolan i Malmö där jag var högstadieelev, för evigheter sedan. Min CD-spelare har länge varit trasig. Inte så konstigt, jag har tappat den i golvet några gånger men själv lyckats få igop den igen. Nu funkar den bara ibland. I dag körde jag in till Kjell&Kompany på Väla och köpte en ny. Eftersom jag hade köpt min gamla CD-spelare där fick jag 20% rabatt. Det var ett just erbjudande. Efter köpet gick jag en liten rekognoseringsrunda för att se om det fanns något intressant inför de stundande reorna.

Plötsligt hördes Luciasången och Helsingborgs Lucia med tärnor kom skridande. De stannade utanför Intersport och sjöng några sånger, bland annat "Det strålar en stjärna". Den sjöng jag i aulan och i lärarrummet när jag var Lucia i skolan. Då var jag sopran, nu är jag alt. Lucia och alla sångerna som brukar sjungas då är en vacker tradition. Hoppas att jag inte missar Luciamorgonen nästa år.

Nyrögad ål

Näsan har slutat rinna, så nu stannar Idomin salvan kvar runt näsan, men rösten är fortfarande starkt beslöjad och jag har ägnat mig åt inomhusaktiviteter även idag, dammsugning. Känner mig klen.

Robert (min son) kom hem till mig i dag med en nyrökt ål. Han har inte fångat den själv. En granne till honom är fiskare och har licens för att fånga ål. Robert brukar röka ett gäng ålar till honom varje år vid den här tiden. Numera röker han inte in så många, det tar för lång tid. Det är verkligen inte gjort i en handvändning, utan kräver flera jobbiga och tidskrävande moment innan man kan hänga in den i röken. Väl inne i röken måste man noga kolla temperaturen så att ålen torkar först innan den börjar rökas. Gör man inte det kan den bli kokt eller fallål (ål som trillar ner). Men Robert är fena (erkänt duktig) på att röka. Ålen jag fick vägde nästan 800 gram. Jag delade den i tre rejäla bitar och frös in. Så småningom ska vi avnjuta den med äggröra och gräslök på en skiva kavring. Det är inte mycket som slår en sådan anrättning.

Fiskeoverall

Snorandet fortsätter med samma intensitet och lukt och smak är ur funktion. De e så tradigt.

Här ovan hänger makens uttjänta overall i förgrunden och bakom syns den nya. I dag har jag varit riktigt nävanyttig. Makens gamla och väl använda fiskeoverall har äntligen fått stryka på foten för en ny. Det är mycket känslor i den gamla och den får inte slängas förrän alla åtta torskfestivalmärkena från åren 2001-2008 är bortsprätta. Det är gjort. Jag har dessutom sytt dem på den nya. Trots fingerborg var det ett styvt arbete och det tog tid samt två sabbade naglar, men nu är det också gjort. Jag tycker inte att jag fått gjort så mycket i dag, fast utan förkylningen så hade nog dröjt innan märkena kom på plats. Vet ni vad som kostade 6,74 kronor litern 1995? Jo, en liter 93-oktanig bensin. I dag är den mer än dubbelt så dyr. "Tiden räcker till för den som använder den." Sagt av Leonardo da Vinci, italiensk målare och universalgeni. Han var även verksam som arkitekt, ingenjör, uppfinnare och naturforskare 1452-1519.

Tamponger - i näsan

Det var längesedan jag hade tamponger hemma - av förklarliga skäl. Men i dag hade jag behövt ett paket, av den minsta sorten. A nä, jag skulle inte använda dem till det de är gjorda för. Jag skulle stoppat dem i näsan. Min förkylning är rätt så jobbig nu. Näsan rinner stupalöst som en droppande kran, så en liten tampong i var näsborre hade underlättat. Idominsalvan som jag smörjer runt näsan hade till exempel stannat kvar. Som det är nu så är jag alldeles sårig på näsvingarna och under näsan. När jag pratade i morse lät jag som Kalle Anka. Jag har alltså ägnat mig åt inomhusaktiviteter i dag, vilket inte har varit så mycket. Det blev i alla fall ett långt och skönt fotbad i min fotjacuzzi, med både värme och bubblor. Därefter filade jag fötterna, målade naglarna tomteröda och masserade fötterna med en härlig fotcreme. Den här proceduren kommer jag inte att göra fler gånger i år. I kväll ska jag titta på Nobelbanketten, uppkrupen i soffan, iklädd en mysoverall och med en stor termosmug med te inom räckhåll.

Snöstorm och varm bier?

Idag gick det inte att vistas utomhus. En kraftig ostanvind och ett ymnigt snöande samt blankis på trottoarer och vägar gjorde att bilen kändes säker när vi skulle ta oss fram, maken och jag. Vi har bra sulor på bilen och rättar hastigheten efter väglaget. Dessutom är jag genomförkyld. Näsan och ögonen rinner och det är lite jobbigt att andas. Vi tog alltså en tur med bilen. Nedanstående foto tog jag söder om hamnen i Gamla Lerberget vid ett-tiden.

Ingen av de här stenarna syns vid normalt vattenstånd. En säl som brukar ligga på en stor flat sten hade haft svårt att ta sig upp på den. Han hade behövt en stege. Vi körde vidare till Mölle.

Vid tvåtiden tog jag fotot över Mölle från bilen. I stationshuset tittade vi på jättefina konsthantverk. Vi var inte så många därinne. Även ute på vägarna var det så gott som folktomt. Ja inte var det väder att promenera i. Snön yrde om öronen och det var isande kallt. Nej, vi körde hem och värmde oss varsin mugg glögg. Min förkylning kräver varma drycker. Det har blivit en hel del te med färsk ingefära och honung. På tal om varma drycker. En varm öl, kan de va nåt? Bryggeriet Störtebeker i nordtyska Stralsund lanserar Glyh-Bier i en begränsad upplaga på stadens julmarknad. Den innehåller fem alkoholprocent och är smaksatt med bland annat kanel, kryddnejlika och fläder. Jag begriper inte varför man överhuvudtaget dricker den, för den lär smaka som sur yllekofta. Undrar föresten vem det är som har smakat på en sur yllekofta, och i så fall varför.

Antarktis och vernissage

Camping på Antarktis? Ja, nu lanserar norska Hurtigrutten spektakulära resor dit med sitt expeditionsfartyg M/S Fram. En resa för den som vill njuta av stillheten, ren luft, pingvinkvitter och knakande glaciärer. Man bor i ett litet tält och kan känna sig som polarhjälten Roald Amundsen. Campingbiljetten kostar från cirka 64.000 kronor och uppåt. Dyrt kan man tycka, men då ingår fri tillgång till te och kaffe (!). Men nää, tänk er att krypa in och lägga sig på marken (isen) i ett litet trångt tält. Så torts fri tillgång till te är det inget som lockar mig. Jag föredrar värmen, helst också salta böljor att simma i, ljumma sammetslena kvällar och nätter och en ordentlig säng att sova i. Dessutom till ett betydligt humanare pris.

Maken har varit ute och fiskat idag, så nu är koke-jultorsken bärgad Jag har varit på vernissage, både i Viken och hemma i Gamla Lerberget. På fotot syns Galleri Hoddan på hamnen upplyst bakom granen. Där var en samlingsutställning som lockade en hel del besökare. Jag stod och pratade med Christina utanför Hoddan, utan mössa. Det var dumt gjort eftersom jag är förkyld. Det sprakar i öronen och näsan rinner. Jag får fortsätta med Panodil och näsdroppar. Nu ska jag titta på "Så mycket bättre".

Rosen och strandpromenaden

Jag fick ingen sovmorgon i dag heller. Halv nio var jag på samanträde på "Friskis". Det var ett planeringsmöte.

Den här rosen fotograferade jag i dag. Den fick jag efter mitt framträdande i Södertälje i torsdags förmiddag. Alla mina teaterkompisar fick naturligtvis också varsin ros. Jag kunde inte sätta den i vatten förrän vid åttatiden på kvällen när jag kom hem. Den här blomman är som en gammal människa. Tålig och åldras med behag även när den håller på att vissna, men den kräver omvårdnad. Jag har snittat stjälken och satt den i nytt vatten varje dag. Så har jag också blivit belönad med att den fortfarande är vacker. På kortet som är fastsatt på stjälken står det "Tack för din medverkan". En mycket talande text. Det skulle man också kunna skriva till någon som till exempel slutat sin anställning, eller varför inte som en sista hälsning på en gravbukett. Vi har alla bidragit med något för att hjulen ska snurra.

Ovanstående foto tog jag i Gamla Lerberget klockan två idag. När jag började min promenad till Höganäs sken solen. Eftersom det var motvind gick jag dit på trottoaren uppe vid vägen. På hemvägen gick jag nere vid stranden med vinden i ryggen. På andra sidan sundet var det gråsvart. Det såg riktigt hotfullt ut, så jag lade på ett kol, så gott det nu gick. Eftersom det var halt höll jag mig ute i det snötäckta gräset när jag skyndade mig hemåt. Även i dag har man gått ut med en klass-ett-varning för snö, men det skulle inte komma förrän i kväll eller i natt.

Sicken vecka!

Ah, sicken vecka! Då menar jag den som gick (26/11 - 1/12). Det började på måndagen med generalrepetition på Senilteaterns Cabaret Livslinjen. Allt gick som smort, även pensionärsrappen. I tosdags morse tog jag bussen uppe på 111:an till Sundsgården. I Viken klev Ann-Britt på. Vid Sundsgården stod Karin och väntade med vår inhyrda buss. Klockan tio var alla damerna på plats i bussen. När vi hade lagt in våra privata packningar och vår rekvisita i bagaget, samt jackorna ovanpå, ja då var bagaget fullt. I början när vi körde duggregnade det och regnet tilltog ju längre norrut vi kom. Så småningom övergick ösregnet till blötsnö. Klockan sex var vi framme vid vårt hotell i Södertälje, som var jättefint. Jag delade rum med Britt-Marie. En jättebra rumskompis. Förutom att hon är trevlig så snarkar hon inte. Vi hann bara med att slänga in vår packning innan vi gick till den första föreställningen. När den var slut gick vi ut och åt. Vi hade full gärning alla tre dagarna. På onsdagen underhöll skådespelaren Helge Skoog oss med "Larmar och gör sig till". Han behövde ha upp lite folk på scenen så Karin och jag gick upp. Tillsammans med några andra tjejer och killar fick vi sedan en lärorik lektion i samarbete. Efteråt fick jag en liten pratstund med honom.

Gunnel fyllde år den här dagen och Ann-Britt fyllde år i fredags, så vi beslöt att fira dem lite. Gebe och jag sökte upp ett systembolag och inhandlade en flaska skumpa och en box rödtjut. Några nötter eller annat snacks fick vi inte tag på, men jag hade tre bars, sådana där med nötter, fullkorn och lite annat som man köper i hälsokostaffären. Med en liten fickkniv delade vi dem i småbitar. Gebe hade en stor påse bilar, så detta fick bli tilltugget.

Här är födelsedagsbarnen. Ann-Britt till vänster som fyllde år på fredagen och Gunnel till höger som fyllde år den här dagen (onsdag).

Vi samlades i ett av våra rum och hade som synes, så himla kul, trångt och trivsamt. Det blev mycket skratt. Den kvällen var det ingen som orkade gå ut och äta. Torsdagen började med att vi blev underhållna av Berit Carlberg. Hon var under sjutton (17!) år Nils Poppes musa på Fredriksdal. "För att inte tala om alla dessa stjärnor" är en föreställning där hon sjunger och berättar om sina idoler Greta Garbo, Zarah Leander, Edit Pia, Judy Garland med flera. När hon skulle framföra sången Lilly Marlene bad hon alla som kunde den att sjunga med. Jag kunde alla verserna. När jag var liten ville jag alltid att Mamma skulle sjunga den för mig som godnattsång. Jag är ju född 1944 i krigsslutet när den var som mest populär. Klockan elva var det så dags för Teater Arkens Senilteater, Helsingborg att framföra "Cabaret Livslinjen". Utan tvekan var vårt framträdande det som lockade fram de flesta skratten. Efteråt kom flera fram till oss och berömde både innehållet och framförandet. Härligt! Vi blev inbjudna till både Göteborg, Stockholm och Överkalix. Det var verkligen kvitto på att vi var uppskattade. Vi sa att vi gärna skulle komma, bara de stod för resa och uppehälle. Ja, ja, man kan ju alltid hoppas.

Så här nersnöad var "vår" buss torsdag morgon. Efter lunch körde vi söderut igen och var hemma i Helsingobrg vid sextiden. I fredags tog jag bussen in till Knutpunkten och klev på Swedbud som gick till Ljungby. Den var på Ljungby stopp halv fem. Maken hämtade mig och vi körde till hans lägenhet som ligger mitt i centrum. Jag hann bara slänga in min väska och gå ner till parkeringen där en av makens arbetskamrater hämtade oss och körde till deras arbetsplats (Volvo i Ljungby). Där samlades vi, ca 35 stycken, anställda och en del fruar, för en fördrink. Personalklubben bjöd på vin och bier. Maken och en annan kille hade köpt whiskey. I mer eller mindre samlad tropp gick vi sedan till Ljungby Gamla Torg. Restaurangen heter så. Vi fick ett julbord med bland annat 15-20 sorters sillinläggningar, rökt, gravad och kokt lax samt allt annat som hör till ett julbord. Ingen tomtegröt, men eftersom vi var i Småland blev det så klart ostkaka med jordgubbssylt och vispgrädde, kaffe och en massa godis. Själv höll jag mig till sillen och laxen samt en liten bit ostkaka med tillbehör och kaffe. Efteråt gick vi till Pub Charlie, jag tror att de flesta hängde med. Där drog jag ner tre flaskor Ramlösa, inget annat. Därifrån hade vi inte många meter promenad till makens lägenhet. Vi lade oss i samma säng klockan två. Oh! vilken natt. Det var inte mycket till sömn jag fick. Nä, nä nä, tro nu inget. Trots att maken är snarkopererad snarkar han så högt att jag är rädd att han stör grannarna. På morgonen gick vi glåmiga ner till Roddys Konditori, jag såg när de öppnade, och tog en fullkornsfralla med ost och te respektive kaffe. Det var vad vi orkade med. Därefter tog vi en vederkvickande promenad i stan och besökte en julmarknad. Innan vi körde hem tog vi en runda ner om en hamn i Bolmen där vi har haft vår båt. Ja, där gick den lördagen. Robert och Anna tittade in en stund på kvällen. Vi gick och lade oss tidigt. I går putsade Janne alla våra fönster (dom är många) både uppe och nere, på in- och utsidan. Sedan satte jag upp min lilla vita keramikstjärna i fönstret i matvrån, en liten vit ängel med lampa hängde jag upp i gästrummet och sjuarmade ljusstaker i de andra fönstren. Det lyser så fint. På tomten har vi ljusslingor i buskar och runt taket på "Reträtten" (friggeboden). Vid halvfyratiden körde vi in till Höganäs och tittade på julskyltningen. Där var som vanligt massor med folk och många bekanta som vi och prata med. I morse gick jag upp klockan fem. Jag var på "Friskis" halv sju och öppnade. Trodde att jag skulle jobba, men hann inte starta datorerna innan Sussi kom. Det var hon som skulle jobba! Där gick jag miste om en sovmorgon. När jag ändå var där körde jag ett pass på 1,5 timme i gymmet. Det var lika bra när jag ändå var där. Annars hade jag säkert inte kommit mig för att köra dit idag. Som det har snöat idag! På radion har man gått ut med en klass-ett-varning. Ja, jag tänker då inte gå utanför dörrarna mer idag. Ska lägga mig tidigt i kväll, tror jag.