Landshövdingen fixade picknik på Fredriksdal

I fredags var vi tio goda vänner som träffades på Fredriksdal för att titta på "Arsenik och gamla spetsar" med Eva Rydberg och Marianne Mörk i de ledande rollerna. En härlig föreställning som lockade fram många skratt. Innan vi gick in i "salongen" hade vi som vanligt en pickning i parken. I år var det Meta, vår nya landshövding, och hennes man Lars som stod för förplägnaden. Ingen behövde gå hungrig från "bordet", det vill säga duken på gräset. Nu har vi i det här gänget besökt Fredriksdal och haft picknik där så många år (ca 15 år?) så vi har tappat räkningen. Vi börjar all få teflonminne. Snart kör maken och jag, som vanligt den här årstiden, till snitslarnas, eisbeinens och sweinehaxarnas förlovade land, Österrike. Normalt äter vi fisk minst två dagar i veckan. Nu har vi ätit fisk varje dag. Det har varit helstekt spätta, varmrökt lax, matjesfille och tjocka torskfilleer. Den senare kallas torskrygg och kostar trehundra (300) kronor kilot! Det har man ju knappt råd med. Som tur är drar maken upp all torsk vi äter. Jag kommer naturligtvis, som alla andra år, att äta fisk även i Österrike. Det blir forell, stekt eller kokt. Vi brukar även besöka Nordsee restaurangerna som finns i de större städerna. I morgon är det min sista arbetsdag som vikarierande kyrkoskrivare på pastorsexpeditionen. Redan!?