Rökad sill och en räka från Norge

I onsdags morse åkte maken och min son ut med fiskebåten Vandia ifrån Helsingborgs hamn. De kom hem med stor, fet sill. Båda tog största sillarna på båten. Robbans vägde 350 gram och Jannes 360 gram. Jannes största sill i fjor vägde 450 gram. Det finns gott om sill i sundet nu. Båda slutade fiska i god tid och rensade den de hade tagit upp i innan båten var på väg in. Man kan gå in på www.sportfiskarna.se. Där publliceras de största fiskarna.

Janne rökte 47 sillar. Vi delade med oss av dem till dom som vi vet uppskattar nyrökta sillar. I onsdags jobbade jag som ledsagare. Det ska jag göra i morgon också. Det har varit jättefint cykelväder i dag, så jag cyklade både till Höganäs och Viken idag. Även i kväll åt vi havets läckerheter. Jag var på Mölles fiskrökeri och köpte 8 stora havskräftor och 8 hg färska räkor.

En av räkorna var ovanligt stor. Den fick Janne äta. Tror att den måste ha kommit från Norge. Jämför med den normalstora räkan.

Saluhallen i Höganäs

Robert och Anna, min son och svärdotter, kom hem från Alsace i går kväll. Vi bjöd på middag. Det blev varmrökt lax. I dag har Janne och jag besökt saluhallen i Höganäs. Vilka fantastiska lokaler!

I entrén möts man av de här (o)djuren. Hela bottenplan består av affärer. Maten som säljs kommer främst från producenter i bygden. Det är alltså närodlat med namn på de flesta odlarna och leverantörerna av frukt, grönsaker, fågel, kött och bröd med mera. Maken funderade på om vi inte skulle sätta lås och larm på frysen. Där ligger nämligen en mindre förmögenhet i form av egenfångad torsk, tjocka fina fileer. I saluhallen kostade torskryggen 325 kr/kg! (Nåja vi har sett dyrare i Stockholm.) Där fanns också biff för 305 kr/kg. Smakar det så kostar det. Andra affärer som finns där säljer möbler och heminredning, kläder, accesoarer, konst och konsthantverk. Bland annat Höganäs saltglaserade stengods. På andra våningen finns en restaurang. Där är de två gamla, stora och runda brännugnarna i centrum, de fungerar bland annat som salladsbord. I den här underbara lokalen serveras dagens lunch. I denna ingår förutom en varmrätt, både soppa och en stor salladsbar. Just nu kostar detta 89 kronor! Inte undra på att det är välbesökt.

Nyfångad sill och skrubba

Hemma igen. Och vilken semester vi har haft! Sol och värme varenda dag, utom en halv dag i Österrike då det regnade. Det var riktigt vilsamt. Vi hade funderingar på att köra en sväng till Alsace också, vi brukar göra det, i år var vi dock nöjda med Italen och Österrike. Tänk om Österrike hade legat vid ett hav, då vete katten om vi inte hade emigrerat dit. Första kvällen hemma ringde vi och beställde hem varsin pizza.

Kvällen därpå hade jag handlat hem mat från Mölle Fiskrökeri, 8 stora havskräftor och 8 hg färska räkor. Vi hade kunnat äta fler. Maken som hade svåra abstinensbesvär vad det gäller fiske, var tvungen att åka ut i går morse. Han kom hem med stor fet sill. Han slutade fiska i god tid och rensade sillen innan båten var i hamn. I går hängde han in 47 sillar i röken och 10 åkte in i frysen. Dom ska jag steka vid ett senare tillfälle.

Vi åt rökt sill till lunch i dag. dom var jättegoda. Rune, en fiskekompis nere vid hamnen, bytte fisk med oss. Han fick 5 stora rökta sillar och Janne fick 4 skrubbor av honom. Flådda och färdiga för stekpannan. Dom åt vi i kväll tillsammans med stekta champinjoner, kokt potatis från vårt trädgårdsland, tomatklyfotor och gurkskivor. Till denna fenomenalt goda måltid drack vi en flaska kyld Wolfberger Riesling 2011.

Här är de 4 skrubborna väl dolda av färska stekta champinjoner och dill. Oh, vad det var gott!

Den 21 augusti på kvällen

Innan vi gick ut på kvällen kom Robert och Anna upp till oss på vår balkong. De bjöd på ost och GT samt gav Janne en cd om Österrike och en Österrikisk almanacka för 2013. Då blev Janne rörd. Personalen på restaurang Berger hade fått nys om att Janne fyllde år dagen därpå. Jag lovar, inte av mig.

Herr Berger bjöd på snaps och en servitris som lärt sig den svenska nationalsången i skolan till damernas fotbolls VM, kom fram till bordet och sjöng den klingande rent. Damen till höger i lång kjol är fru Berger. Både Jag, Anna, Robert och Janne sjöng med. Janne blev som vanligt rörd igen. Servitrisen gav mig i uppgift att lära mig den Österrikiska nationalsången till nästa år. Ja, ja, vi får väl se hur de blir med de.

På kvällen när vi kom hem möttes vi av vår husfru Marie Therese och hennes 5 månaders ljuvliga Golden valp Emma. När Janne och Emma träffades uppstod genast en kärleksfull ömsesidig kontakt. Emma blev så glad varje gång hon träffade Janne att hon kissade en liten skvätt på golvet. Janne tog ett kort på från vänster, Anna, Marie Therese och mej.

Morgonen efter, det vill säga den 22 augusti som är Jannes födelsedag, hade Marie Therese dukat med pappersmugg och papperstallrik till Janne med texten happy birth day samt hattar till oss allihop, även de med texten happy birth day. Hon gav även Janne en bok om Österrike. Blev han rörd igen? Ja! Jag vet inte hur många år vi har besökt "Landhaus Angelika" nu, men vi försöker att köra dit minst en vecka varje sommar. Det har hög standard, ligger centralt till för våra utflykter, samt inte minst, Marie Therese, vår unga husfru och ägare. Hon är både duktig och trevlig, därför har hon många gäster som ständigt återkommer. Hon har en speciell plats i våra hjärtan. Gå gärna in och titta på www.manzl.com/landhaus-angelika, e-mail:landhaus-angelika@manzl.com I Westendorf finns många bra restauranger, återkommande utom- och inomhuskonserter, man kan utöva skärmflygning, vilket många gör, besöka badanläggningen och mycket mer. Nej, jag får inga extrafavörer för att jag talar mig varm för Westerdorf. Jag vill bara unna andra att uppleva denna lilla pärla i Österrike.

Osttillverkning, Bergkäse

Det blev ännu en het dag med sol och en molnfri himmel. I förmiddags körde Janne och jag, Robert och Anna till ett Käserei (osttillverkning). Janne körde, vi har varit där två gånger tidigare. Vägen dit är en lång, smal och brant serpentinväg. Vägräck saknas och det går inte att mötas. På ett par platser har man gjort möteslatser.

Vi körde så långt det gick, sedan var det vandring gå 3 km uppåt. Ganska kämpigt i den här värmen. Janne bar min ryggsäck, det gjorde han för övrigt hela tiden. Väl däruppe upptäckte vi att det var stängt. Det var bara att ta sig ner igen.

Här rastade vi och drack vårt medhavda vatten. Robban och Janne funderade på om den här byggnaden verkligen är lämplig som garage. Där inne stod en ganska ny bil.

När vi kom ner stannade vi till vi till vid en restaurang intill en rundvandrarväg. Den gick vi ett bra stycke. Det var där jag fotograferade de här vackra balkongerna. Sedan tog vi lunch. Det är brödpinnar som ligger på min fitnessallad, med varma stekta kalkonbitar. Den salladen är aldrig fel.

Inne i restaurangen finns en stor öppen spis. På den står uppstoppade djur, bland annat murmeldjur till höger, med horn och vingar. Vi har sett andra lika osannolika kombinationer av uppstoppade djur. I eftermiddags besökte vi en osttillverkare här i Westendorf. Vi köpte ett stycke lagrad Bergkäse. Anna och jag har beställt bord på "vår" restaurang i kväll. Janne fyller år i morgon och vi ska fira honom i kväll. I morgon efter frukost kör Robert och Anna till Alsace i Frankrike, Janne och jag kör till Bispingen i Tyskland. Dit är det ca 80-85 mil. Därför får det inte bli för sent i kväll. En del har vi packat och lagt ner i bilen. Här står våra bilar utanför huset där vi hyrt våra rum med frukost. Vi har våra joddlarbalkonger på baksidan, med utsikt mot topparna.

Rekordvärme igen

Gårdagens värmerekord höll inte länge, det slogs i dag med flera grader. Enligt nyheterna är det Saharahett. Bilen är sval och skön, så vi körde och shoppade diverse drycker. Vi körde bland annat till Brixen i Thale och bryggeriet som finns där och köpte en granbarrssnaps, låter knasigt, men vi fick provsmaka och den är faktiskt riktigt god. Den är dessutom rena medicinen, bra mot både hosta och magsmärtor. Man kan ju lätt få både hosta och ont i magen - om man känner efter. Då är det bra att ha en sådan flaska hemma. Smaken på den här snapsen påminner om en mix av Jägermeister och Gammeldansk men är mer alkoholstark. Maken köpte även Arnicablommor som ligger i 38-procentig sprit, den här brygden köpte har första gången för 30 år sedan i Brixen i Thale. Sedan dess har han köpt den varje gång vi har varit här nere) i stort set varje sommar). Till och från får han värk i ett ben, då brukar han massera in det och han tycker att det hjälper. Ja ja dessa idrottsskador. Maken har spelat back i Troja i tio år och det har satt sina spår (både här och där). När vi var ute och körde kollade vi priserna på diesel. Vi fyllde tanken och betalade ca 12 kr/litern. Dieseln är billig här i Österrike. De flesta bilarna här, från minsta småbil, kör på diesel. På tal om bilar. Från vår stora fina balkong på 3:e våningen under takåsen, har vi en underbar utsikt över backarna och alla skärmflygarna, men också över en stor parkering. Det är rena underhållningen att sitta och titta på när man parkerar sina bilar. Jag tvivlar starkt på att man får lära sig fickparkering i körskolan här. Man kör snett in i p-rutan, ofta över halva nästa lucka. Detta är mer vanlig än ovanligt. Maken kunde inte låta bli att fota några av de värsta som han ska visa för komisarna.

Österrike är kännt för sina vackra balkonger. Den här fotade jag mellan Brixen i Thale och Kirchberg. I eftermiddags följde vi med Robert och Anna till badet. I dag gick det lätt att parkera, det är ju jobbedag. I bassängen var det heller ingen trängsel, så Anna och jag simmade 300 meter. Det gjorde inte killarna. När vi gick hem från restaurangen vid halvtiotiden såg vi tre blixtar mot den mörka himlen, men inget muller. Janne sitter nu i kalsingarna på balkongen och har det rätt så skönt. Det har blivit lite svalare. Han såg flera blixtar över Wörgel. Vi får väl se och kanske höra om det kommer hit. Natti, natti.

Scheffau och Jochstubn

Enligt väderrapporten skulle det bli varmt i dag. Det blev det, det var den varmaste dagen hittills i år. Inte nog med det i morgon ska det bli ännu varmare. Puh! På förmiddagen körde vi till Scheffau och tog bergbanan upp till Kaiserwelt Scheffau. Det var ju lika bra att söka sig högt upp där det är lite svalare. Att åka upp tog nästan 20 minuter och kostade 30 euro. Utan gästkarta är det lite dyrare. Robert och Anna tog tåget dit. Det stannar någon kilometer från linbanestationen där vi gick av. Vi sammanstrålade på vägen upp. vårt mål var Jochstubn. Vandringen dit tog ca 2 timmar.

Först gick vi runt den lilla sjön som man har anlagt där uppe på toppen. Där finns både en brygga, båthus och en segelbåt. Vad man nu ska ha den till däruppe och i den lilla pölen. Man hinner väl knappt hissa segel innan man är över på andra sidan. På Jochstubn hade vi tur och fick ett bord som skuggades av ett stort parasoll.

Janne, Robert och Anna tog varsin Brettjause och jag tog en Fitnessallad med grillade varma kalkonbitar och vitlöksbröd. Frächt och gott. Vad vi drack till maten? Fotot talar väl för sig själv. När vi vandrade ner till bergbanan igen stannade jag och pratade med en ko. Hon gillade att bli kliad.

Även i dag var vi hemma vid fyratiden och körde direkt till badet. Förutom att alla p-platser var upptagna, stod det bilar tätt parkerade utmed vägen, samt cyklar, hur många som helst. Vi insåg att det inte var lönt att gå in på badet, det var förmodligen bara ståplats i alla bassängerna. Eftersom det var både söndag och varmt hade många familjer sökt sig dit. Det fick bli en sval dusch hemma. Vi brukar äte på restaurang Berger. De har jättegod mat, snabb och inte minst, trevlig serveringspersonal. I kväll bjöd ägaren herr Berger oss på varsin Marillensnaps, trevligt gest. Vi tittade på en utomhustermometer som sitter vid Posten. Halv tio visade den 23 grader. Vad gör vi i morgon om det ska bli ännu varmare?

Kaprun vattenfall

Enligt meteorologerna är det tropisk värme nu och den lär fortsätta ett par dagar till. Då var det lämpligt att köra till Kaprun i dag.

Där gick vi i skuggan bredvid vattenfallet som har 400 meters fallhöjd. Emellanåt blev vi nerstänkta, men det var bara skönt.

Man får inte gå ner samma väg, så uppe vid en underbart vacker sjö vände vi och gick ner genom skogen.

På hemvägen stannade vi till och provianterade mineralvatten. Det har en strykande åtgång. I kväll gick vi ut och åt strax före åtte. Innan dess satt vi på vår balkong och tog en kall bier och en Jägermeister. När vi kom hem igen vid tiotiden kokte Robban en stark kopp Zoegas och Janne hällde upp en liten whiskey. Nu ska här sovas.

Fleckalm, Hannenkam och Swimbad

Fredagen den 17 augusti. Värmen fortsätter. I förmiddags var det 23 grader och i eftermiddags 28 i skuggan. Janne och jag tog Fleckalmbanan upp till Fleckalm. I de små gondolen man åker i är det alldeles tyst. Man kan inte annat än koppla av när man hänger däruppe och dinglar. Väl däruppe vandrade vi till Hannenkam, det tog ca tre timmar. Vid starten där skidåkarna kastar sig ut, har man satt upp stora skärmar så att man kan följa skidåkarna ner till "musfällan". När man väl har klättrat ner där, står också där skärmar så att man kan fortsätta följa skidåkarna vidare och själv klättra ner och så håller det på hela vägen ner. Vi har klättrat ner den vägen en gång, det hade vi aldrig orkat göra idag i den värmen. Inte nog med att vi var törstiga, vi drabbades även av hunger, så vi åt på restaurangen där uppe.

Janne tog en Jausbrette (en träplatta med charkutterier och ost, bröd, saltgurka och en skål med riven pepparrot) samt en stor bier. Jag tog en sallad med skinka och ägg och en stor mineralvatten. Mycket gott. På väg till gondolbanan igen stannade vi till och gick in i det lilla vita kaellet.

Där inne är det inte stor plats. Endast sex bänkrader får plats. Vi var åter i Westendorf klockan fyra. Då hämtade vi upp Robert och Anna och körde till badet. Det är underbart att simma några hundra meter i 25-meters bassängen och titta på alptopparna runt omkring. Vi lyckades hitta en skuggig plats att ligga på. Man orkar inte ligga i solen några längre stunder. Nu är den varm som en blåslampa. Folk drar sig gärna till skuggan.

Marknad i Westendorf

Torsdagen den 16 hängde molnen lågt över alptopparna när jag tittade ut på morgonen. Efter frukost körde Janne och jag in till Kitzbyhl. Vi hade inte mer än parkerat vid gondolbanan i centrum förrän det började regna. Det blev alltså till att promenera med paraply. Först besökte vi Rapuzinerkirche. Jag blev lite nyfiken på den när jag såg en fransiskanermunk som gick utanför, klädd i en fotsidd grå kåpa med ett rep om midjan och enkla sandaler på fötterna. Han var nog minst två meter lång och skallig. Det var en mycket vacker och rikt utsmyckad kyrka. Munken kom efter oss in i kyrkan, han ville kanske se om vi skulle gå in i något av biktbåsen. Därefter fortsatte vi vidare in i stan.

Det finns många exklussiva affärer i Kitzbyhl. Jag gick bland annat in i en väldigt exklusiv skoaffär. De hade ett par röda högklackade skor som jag absolut inte var spekulant på, men det kunde ju vara kul att prova. Jag vågade inte gå i dom. De kostade 588 euro på rea (= ca 5.290 kr). Sanslöst! För ett par skor som man bara kan sitta i. Där fanns ett par andra skor i samma modell, det vill säga samma höga platåsula och svindlnde höga klackar, men ovansidan var utförd som ett par jympaskor med snörning. I en annan affär såg jag ett par som verkligen var jympaskor, fast de var gjorda i ormskinn. Ett par sneakers var tillverkade i samarbete med Swarowski, de var helt översållade med kristaller. Jag gitte inte ens ta reda på vad de kostade. På eftermiddagen var det marknad här i Westendorf. Anna och Robert och Janne och jag gick dit vid femtiden. Då strålade åter solen ner från en molnfri himmel.

Där fanns bara hantverkare från trakten. De hade tillverkat nyttiga saker såsom bergkäse, som är en jättegod lagrad ost. Rökta skinkor, olika snapsar och likörer. Anna köpte varsin fikonsnaps tilll henne och mej. Den rev till, alkoholhalten var 45,4 procent. Längs med ena sidan av kyrkan hade man slagit upp ett tält, satt ut långbord och bänkar samt utanför en stor bar. Där var fyra man fullt sysselsatta med att pumpa upp bier, hälla upp vin, läsk och en och annan vatten.

Vid de fyra långborden närmast kyrkan satt ett alldeles nygift brudpar och deras gäster. De åt en specialmeny. Vi andra kunde välja på en halv grillad kyckling med bröd, eller skinka och potatissallad. Vi tog kyckling. Den var gott kryddad och knaprig i skinnet.

Orkestern som stod några meter från kyrkan, fick pausa en halvtimme efter klockringningen då det var kvällsandakt. Sen körde man igång igen. Det blev mycket allsång och torr i halsen blev man, så det blev en och annan vända till baren.

Mannen som tillverkade liar och andra verktyg blev jätteglad när han hörde att vi var från Sverige. Där har man, enligt honom världens bästa slipstenar. Han blev hellycklig när Robert och Anna lovade ta med en från Gotland till honom nästa år. Sedan ville han absolut ha ett kort med oss tillsammans. Han tryckte på oss varsin hatt och gav oss varsitt verktyg. Sen skulle vi joddla tillsammans. Jajamensan, det gjorde vi. Klockan var tio när vi gick "hem".

Blomsterparad i Kirchberg

Onsdagen den 15 var en kyrklig högtidsdag här i Tyrolen (bara här) och alla affärer var stängda. Många kvinnor var klädda i dirdel och hade en liten blombukett i handen. Männen, barnen och ungdomarna var också uppklädda och fina. Kyrkorna måste ha varit fullsatta för det var rena folkvandringen dit. Robert och Anna, Janne och jag körde till Kirchberg för att titta på den årliga blomsterparaden. Den här (skriver på Österrikiska) Kirche är tillverkad för Kirchberger Chor.

Detta är Taj Mahal, tillverkat för Hotel Sonnalp, Parkhotel.

Här följer några andra som jag dessvärre glömt skriva upp vem som sponsrat, men de är så bra att jag gärna vill visa dem.

I år deltog 34 företag, idrottsföreningar, hotell, banker, affärer, restauranger kommuner, polisen och kyrkan och många fler. De hade alla tillverkat sitt eget fantastiska konstverk och uppfinningsrikedomen var stor. Konstverken var tillverkade av ca 600.000 blommor. Till ett och annat av av konstverken gick det åt ca 30.000 blommor. Det var 28 grader i skuggan så det var alltså keps och solglasögon på. Där var massor med folk och en fantastisk stämning med flera musikkårer och godisregn. Inträdet var 5 euro och det var det verkligen värt.

Djur i Garda och trafikvett eller ..........

På en mur nere vid strandpromenaden sprang den här cirka 3 dm långa ödlan, helt oberörd på en stenmur, av att jag närgånget fotograferade den.

En kväll vid 23-tiden såg vi en mindre folksamlling på en gräsmatta vid en park. Där satt en kvinna på huk och matade ett djur som såg ut som en råtta och stor som en katt. De andra som nyfiket tittade på när den fick brödbitar, höll sig på behörigt avstånd. När vi kom närmare såg vi att det var ett murmeldjur. Jag tror inte att det är så lyckat att mata och göra de här djuren tama. När de blir hungriga kan de söka sig in bland gränderna och till restaurangernas avfall. Dessutom släpper de en massa spillning ifrån sig och trivs dom kan de snabbt föröka sig och bli många fler. Nä, usch och fy så ohygiensikt.

Jag måste säga något om italienarnas trafikvett, eller snarare avsaknaden av den. Motorcyklarna, för att inte tala om vesporna är väldigt många. En del av förarna verkar köra på ett julkort. Körkort kan det i alla fall inte vara. Man kör om både från höger och vänster sida, bara det finns tillräckligt med plats. Gärna i en högerböj där sikten framåt är lika med noll. Heldragen vit linje på vägen tar man givetvis ingen som helst hänsyn till, den är till för att överträdas, om det finns plats, även vid möte. Men så är också kors, gravljus och blommor en vanlig syn längs vägarna. Där detta finns har en trafikant fått sätta livet till. Vi råkade komma strax efter det att en olycka med två vespor hade frontalkrockat med en personbil. Fyra unga tjejjer låg på vägen och vägrenen. En ambulans hade precis kommit dit coh en kom strax efter. Sådana olyckor verkar vara helt onödiga. Själv fick vi ideligen veja och bromsa flera gånger för speciellt motorcyklar. Vi hade tur som inte krockade med någon, men många gånger var det nära ögat. Tack vare makens körskicklighet gick det bra.

Garda, Lago di Garda, bella Italia

I torsdags morse tog vi färjan från Helsingborg kl 05.30. Genom Danmark gick det smidigt, det var väldigt lite trafik söderut. Kl 07.45 körde vi direkt upp på färjan i Rödby som avgick till Puttgarden kl 07.45. Kl 16.30 stannade vi i Reith, strax norr om Wurtsburg i Tyskland. Vi bodde på hotell Kessler, som även har charterresor med egna bussar, samt ett eget slakteri.

Maken talar fortfarande lyriskt om den stora möra köttbit vi åt i deras restaurang på kvällen. Den låg på ett berg av brynt potatis, mjukstekt lök och skogssvamp och kröntes av ett stekt ägg. Det blev ännu bättre när de kunde servera en kall Maltesersnaps, ok då det var två, samt givetvis en stor bier. Den dagen körde vi 83 mil, det kändes. Dagen därpå (fredag)körde vi till Garda i Italien. Här bodde vi på hotell Cortina som ligger i centrum.

På taket fanns en solterras med en fantastisk utsikt över taken och ut mot sjön. När vi gick ut på baksidan av hotellet och gått några meter i en smal gränd, var man nere i gamla stan med sitt myller av butiker och restauranger och en massa turister. På två minuter är man nere på strandpromenaden som är underbart vacker, kantad av palmer och blommande buskar och träd. Man kan bada överallt längs med sjön, men det är stenigt överallt. Även i vattnet är det bara stenar som det gör ont att trampa på. Tack och lov blev det riktigt djupt nästan med en gång. Det ljusgröna, rena vattnet gav ingen som helst svalka. Vi har haft det riktigt hett om öronen, som mest var det 34 grader i skuggan. Långa stunder tillbringade vi i skuggan i en strandbar, där var det däremot sand. förutom två långdrinkar, som var lika svaka som läskande, höll jag mig till vatten. Maken tog bier som var väldigt lättdruckna. Ett par meter från baren låg piren och småbåtshamnen. Det var ju bra, då maken kunde hålla koll på både småbåtarna och färjorna som kom och gick. Vi har ätit och druckit gott hela tiden, men det har kostat. Det har varit mysigt att sitta på en av restaurangerna längs med vattnet och titta på folk som flanerar förbi. Många av de italienska tjejjerna är jättesnygga. De gick i skyhöga klackar och bar en tjusig handväska, modell större, på armen. Behöver man kånka runt med en sådan när man ska ut och äta eller bara ta en promenad? A ja, jag vet ju att det är en statussymbol. Själv bar jag min lilla flerfärgade skinnväska, inköpt i en second hand affär i Malmö för mer än 30 år sedan fast det syns inte och nu är den modern igen. Jag har den i en rem som jag kan hänga runt halsen, mycket praktiskt, då har jag händerna fria och där är den heller inte så lätt att ta (om nu någon skulle ha planer på det). Man måste ju vara rädd om pensionen. Jag pratade med kvinnan som äger hotellet, hon var från Danmark och flyttade till Italien när hon var fem år. Mycket av det danska språket hade hon glömt, men vi förstod varandra. Hon tyckte att det var jättefint i Garda i september och även oktober. Det var fortfarande runt 20 grader i vattnet och vackra höstfärger i naturen, samt betydligt lugnare.

Sommarjobb på Filborna församling

Det här har varit min arbetsplats nu i fem veckor. Vart tog den tiden vägen? Jag har haft sommarjobb på pastorsexpeditionen i Filborna församling, den och den Gode Herdens kyrka ligger på Drottninghög. Jag har trivts jättebra. För att klara av mina arbetsuppgifter har jag haft god hjälp av, först och främst Helena som jag vikrierat för och som jag kunnat ringa om det tjorvade sig. Men även Ulf, Niklas, Erika, Annika och Marianne har jag kunnat vända mig till, liksom den vikarierande prästen Sven-Erik. Sist men inte minst trygga och trevliga Eva Emanuelsson, en pärla i Gustav Adolfs församling. Stort tack. Behöver man mina tjänster igen i Filborna församling ska jag med glädje ställa upp. Maken och jag ska snart köra ner i Europa. Samma dag flyttar Lilly och Leif in. Det känns tryggt. I dag har vi, inte helt oväntat, ätit fisk igen. Citatet: Lär av gårdagen, lev för dagen, hoppas för morgondagen. Men viktigast - sluta aldrig fråga. Albert einstein

Landshövdingen fixade picknik på Fredriksdal

I fredags var vi tio goda vänner som träffades på Fredriksdal för att titta på "Arsenik och gamla spetsar" med Eva Rydberg och Marianne Mörk i de ledande rollerna. En härlig föreställning som lockade fram många skratt. Innan vi gick in i "salongen" hade vi som vanligt en pickning i parken. I år var det Meta, vår nya landshövding, och hennes man Lars som stod för förplägnaden. Ingen behövde gå hungrig från "bordet", det vill säga duken på gräset. Nu har vi i det här gänget besökt Fredriksdal och haft picknik där så många år (ca 15 år?) så vi har tappat räkningen. Vi börjar all få teflonminne. Snart kör maken och jag, som vanligt den här årstiden, till snitslarnas, eisbeinens och sweinehaxarnas förlovade land, Österrike. Normalt äter vi fisk minst två dagar i veckan. Nu har vi ätit fisk varje dag. Det har varit helstekt spätta, varmrökt lax, matjesfille och tjocka torskfilleer. Den senare kallas torskrygg och kostar trehundra (300) kronor kilot! Det har man ju knappt råd med. Som tur är drar maken upp all torsk vi äter. Jag kommer naturligtvis, som alla andra år, att äta fisk även i Österrike. Det blir forell, stekt eller kokt. Vi brukar även besöka Nordsee restaurangerna som finns i de större städerna. I morgon är det min sista arbetsdag som vikarierande kyrkoskrivare på pastorsexpeditionen. Redan!?