Frysen la av och glasögonen gick sönder

En olycka kommer sällan ensam. Hittills är de tre. Fotona ovan visar två vrak.

Det började med att jag tvättade makens mobil i tvättmaskinen. Den klarade inte den behandlingen utan lade av. En ny robust och tålig modell är beställd.

Oturen höll i sig och igår lade frysen av. Jag ringde en reparatör i morse. Kompressorn behövde bytas. Det skulle bli dyrt att byta den i vår (Miele) och förmodligen skulle det dröja innan en ny kompressor kunde levereras.

Det var lika bra att köpa en ny, så det har jag gjort idag, och fick den levererad ända in i köket.

När maken rullade ut den gamla frysen tappade han sina glasögon på gatan. Givetvis föll de med glasen neråt, båda glasen skadades och den ena skalmen gick av, bredvid fästet. Som väl är har han sina gamla glasögon, de som jag körde i tvättmaskinen.

Eftersom maken jobbar, får jag köra in till optikern i morgon. Han kanske kan ta bort stjärnorna i glasen, bågarna måste nog bytas. Tror inte att de går att laga.

Men först av allt ska jag ringa vårt försäkringsbolag.

Mors dag- min dag

Min son Robert och min svärdotter Anna, kom hem till oss i eftermiddags. Med anledning av att det är Mors dag blev jag uppvaktad med en smarrig present. Robert hade varit på Oldsbergs Ost i Höganäs och köpt en lagrad krämig ost, som jag redan har smakat på. Den är himmelskt god. Jag fick även en en liten burk fikonmarmelad som Anna har gjort. Dessutom ett presentkort till Oldsbergs Ost som räcker till mycket godsaker. Härligt!

I förra veckan när jag plockade ut en av makens arbetsskjortor från tvättmaskinen, trillade hans reservglasögon ut ur bröstfickan. Det var längesedan de var så rena. Tack och lov så hade de inte tagit någon skada.

I går kväll när maken skulle lägga sin mobil på laddning, hittade han den inte. Vi försökte ringa till den men utan resultat. Till slut efter mycket letande både i och utanför huset samt i bilen, hittade han den i fickan på sina byxor som hängde på tork. Tyvärr klarade inte mobilen en 40-graders maskintvätt med centrifugering. Dock verkar det som om simkortet har klarat sig.

Lasse hos El Giganten på Väla

Nu har jag varit hos El-Giganten på Väla. Där på supporten jobbar en kille som heter Lasse. Han är inte bara kunnig vad det gäller datorer, utan också synnerligen serviceminded. Jag fick klara besked om vad det skulle kosta med felsökning och att åtgärda felet innan han började undersöka min dator. Hittade han inte felet så skulle det inte kosta något. Men hittade han det så kostade det en slant, han hittade och åtgärdade felet, det tog inte lång stund.

Jag blev så - inte bara lättar utan även lycklig.

Ikväll har vi ätit torsk som maken dragit upp. Jag gjorde två paket med torskfileer´, lade dem på ugnsfolie med smör tillsammans med tomatklyftor (svenska), strimlad purjolök och finklippt dill och över detta hyvlat smör. Vid serveringen dekorerade jag med färska nyskalade räkor. Till detta åt vi svensk nypotatis (tyvärr fortfarande lite väl blöta), och drack en flaska Reisling Grand Cru Eichberg 2008, som vi köpte i somras i Egusheim. Mmm det var gott.

Nu mår jag bra. Mätt efter en synnerligen god middag. Glass och färska blåbär tar vi lite senare.

Och sist men inte minst, jag kan skriva och publicera det ja skrivit på min blogg.

Yes! Livet leker igen.

Krånglande dator

Min dator krånglar. Inlägget idag med blommorna uppåt väggen skrev jag dagen efter inlägget om Magnus.

Tyvärr har det inte gått att publicera. Jag har försökt morgon, middag och kväll, men det går inte.

Trots att en av mina grannar, som arbetar med datorer, har försökt hjälpa mig - så händer inget när jag trycker på knappen "publicera inlägg".

Jag håller väl inte på att gå in i den berömda väggen för det här, men det är bra nära. Jag får abstinens när jag inte får skriva.

Fick iden att köra till min svärdotter och son, och prova på deras dator. Som synes så går det hur bra som helst.

Nu ska jag köra hem, hämta min bärbara HP-dator och köra in till Väla och affären där jag har köpt den. Har jag otur så är jag av med den ett tag. Men jag kommer tillbaka så snart som möjligt.

Oh vad skönt att få det här skrivet!

Kram på er alla.

Sigbritt

Inbrottsäker mascara och blommor uppåt väggarna

När jag tog en stavgångspromenad till Höganäs i eftermiddags, gick jag förbi ett hus där det växte små blommor direkt på fasaden. Helst fantastiskt! De växte helt utan jord och vatten. Undrar vad som finns i den fasadfärgen?

För ett tag sedan köpte jag en ny mascara, Lóreal Lash Architect, en mascara som jag har använt i flera år, och idag bröt jag förpackningen.

Det var lättare sagt än gjort. Med hjälp av en nagelsax klippte jag upp den breda tapen, pillade bort den avlånga plastbrickan och därunder metallbiten som är ett larm. Den senare satt fast med riktigt mycket kletigt klister.

Det tog längre tid att bryta sig in till mascaran än att sätta på den.

Magnus

Efter en tids sjukdom gick Magnus ur tiden igår 81 år gammal. Han var en sjöman av den gamla stammen och hade seglat jorden runt på alla de stora världshaven.

En synnerligen allmännbildad man med mycket humor.

Vi flyttade till Gamla Lerberget 1994. Det var då vi lärde känna Magnus nere på hamnen, han och hans fru Turild bodde i eget hus där nere. Hamnen är en naturlig mötesplats, man stannar gärna till och byter ett par ord med dem man möter.

Vid ett tillfälle tidigt en sommar, frågade jag Magnus om han hade doppat sig i havet ännu.

Nä sa han, en sjöman badar inte i havet han åker båt på det. Så va det nock snackat om de.

Vid ett annat tillfälle frågade maken om han hade sett den nya båten på andra sidan slipern.

Nä sa han, vad ska jag där borta o göra. Jag har ju min båt på den här sidan. Det rörde sig om ett avstånd på 50 meter. Ja, det var en härlig man. Gamla Lerberget har blivit en profil fattigare.

Fotot tog jag klockan 6 i eftermiddags. Över Kullaberg och Mölle var det mörkt gråblått. Det såg ut som om det regnade där och var på väg hit. Men än så länge var det solglitter ute på den gropiga sjön.

Vitala gamlingar

Läst i Postens Uppslaget idag.
"Omkari Panwar från Indien sägs vara världens äldsta barnaföderska.
Vid 70-års ålder, födde hon tvillingar, en son och en dotter. Hon har sedan tidigare två döttrar.
Hon och hennes 75-åriga man ville ha en son som för familjenamnet vidare."

Stackars, stackars barn. Så egoistiskt att sätta barn till världen när man med god marginal passerat pensionsåldern, bara för att föra familjenamnet vidare. För att det överhuvudtaget ska vara möjligt att bli gravid måste hon ha haft specialisthjälp av läkare. Hur kan läkaren bara låta det ske? Var finns etiken och moralen?

På tal om vitala gamlingar så träffade jag en sådan idag när jag jobbade på Friskis några timmar.
En av våra trevliga motionärer som regelbundet besöker gymmet, är en gentleman som är född 1924. Tänk, 86 år! Nåja, han är inte den ende. Vi har även en dam i den åldern och hon går också på gymmet.

Ja, får man bara vara frisk och rörlig så kan man hålla igång. Nej föresten, det är nog så här, att håller man igång så är det lättare att hålla sig frisk och rörlig.

Blixt och dunder och hällregn

Som varmast i dag var det 23.9 grader. Fru duva som återkommer varje år, har accepterat oss och dricker vatten ur vårt saltglaserade Höganäsfat, som står i lavendeln, trots att vi bara sitter ett par meter därifrån. Koltrastarna badar och flaxar flitigt i fatet. Även kråkor och råkor är där och dricker, fast de är betydligt skyggare.

Några timmar senare blev det blixt och dunder och regnet stod som spön i backen. Det kom så häftigt och mycket att det blev som en dimma. Temperaturen sjönk snabbat till 15,8 grader.

Det här gör gott på våra potäter och grannens torra hö. (Gammalt talesätt).

Efter den här rotblötan kan det gärna få bli fint väder i morgon.

Bröllop på standen i G:a Lerberget

De här underbara Liljekonvaljerna har växt nedanför mitt köksfönster. Jag plockade två buketter, en till min svärdotter och en till mej själv. De doftar underbart.

I morse när jag och maken skulle köra in till Kakboden för att köpa nya bullar, kom Agneta och Carl, grannar längre ner i gatan, cyklande i sina badrockar. De var på väg ner till hamnen och bryggan för att ta sig ett dopp. De har alltid en lång badsässong, från vår till höst.

Själv väntar jag nog till midsommar med mitt första havsdopp, då har vattnet förhoppningsvis blivit lite varmare.

När maken klippte gräset nere vid hamnen i G:a Lerberget i eftermiddags, såg han ett brudpar som vigdes nere på stranden. Ikväll när vi grillade i trädgården hörde vi musiken från bröllopsfesten lika tydligt som om det hade varit hos grannen. Jag hoppas verkligen att de bli lyckliga tillsammans resten av deras liv - eller åtminstonne så länge som möjligt.

Saltkristallerna i "Min mening" i HD

När jag körde in till Helsingborg idag passade jag på att köra ner och titta ut över sundet och bort mot Helsingör. Vem vet hur länge man kan göra det, bäst att passa på så länge man kan.
Här ska, om vi har otur, byggas stort, nämligen Saltkristallerna. I förrgår skrev jag en insändare till Min mening i HD. I dag blev den publicerad. Här är den.

"I veckan läste jag ett reportage i HD om en gallerist och konstnär i Borstahusen. Han fick avslag på sin ansökan om att bygga en takkupa på sitt hus. Detta på grund av att det finns en bevarandeplan för stadsdelen.
"Borstahusen anses vara en miljö värd att bevara, säger stadsbyggnadschefen Per Fredrik von Platen."
En sån som von Platen skulle man haft i Helsingborg, då hade kanske planerna på att bygga Saltkristallen aldrig kommit till stånd.

Politikerna i Helsingborg visar med all önskvärd tydlighet sin okunskap. Trots att Länsstyrelsen inte tillstyrker bygget, med hänvisning till att den inte passar in i den unika och fina gamla stadsmiljön, framhärdar de att Saltkristallerna ska byggas och effektivt ta bort sikten över Sundet, samtidigt som man döljer den fina gamla stadskärnan.

Det hade varit bättre att politikerna höll tyst och låtit oss tro att de handlade mot bättre vetande, än att de öppnade munnen och övertygade oss om att det är det de gör.
De visar med all önskvärd tydlighet att de inte lyssnar, eller bryr sig om vad som är bäst för Helsingborg och deras invånare, eller besökare för den delen.

Det har gått prestige i det här bygget som ska upp, kosta vad det kosta vill, både vad det gäller miljöförstöring och rent ekonomiskt. Härskarna i Helsingborg gör som många andra stora, men i grunden svaga härskare har gjort i alla tider, visar sin makt genom att uppföra stora svulstiga skrytbyggen för att bli ihågkomna. Man tolkar dessa skrytbyggen som fallossymboler.
Har verkligen de styrande i Helsingborg det behovet så är det ynkligt."

Sådärja, nu har jag gnällt färdigt.

Gift med bonusbarn?

Äntligen kom solen och värmen tillbaka. Visst behövdes det regn, men man tröttnar på det efter några dagar. Det hade varit bra om det regnade på nätterna dessutom tror jag att det hade gjort större nytta då.

Men, idag har det varit armbågaväder.

För ganska länge sedan, när man inte hade AC i bilarna, fick man rulla ner bilrutan (manuellt) och köra med vänster armbåge ute när det blev för varmt i bilen. Sånt väder har det varit idag.

Jodå, jag är så gammal så jag har haft sådana bilar.

Både igår och idag har jag jobbat i receptionen på Friskis och även några timmar som ledsagare.

Trots det fina vädret var det mycket folk både på jympan och i gymmet, men vill man så går det för det mesta att planera in en timmes motion.

Friskispressen har nu 278 000 läsare. I nummer 3 läste jag en intervju med Mia Törnblom.

Där stod att hon var "gift med bonusbarn."

Nej, jag tror inte att hon är gift med ett bonusbarn. Snarare är det väl så att hon gifte sig och fick ett bonusbarn.

H J Ä Ä Ä L P ! ! !

Jag skulle bli så tacksam om någon kunde hjälpa mig att göra min blogg lite mer attraktiv. Jag tycker att det är så kul att skriva och skulle gärna öppna för inlägg och kommentarer - men hur gör man? Emellanåt kommer förfrågan om jag inte skulle vilja lägga till reklam på min blogg.
Ska jag det?

Om det finns någon där ute bland mina läsare som känner sig manad - så snälla snälla, hör av dig. Jag (Sigge) är på Friskis i Höganäs från kl 12.00 till 14.30, titta gärna in. Är jag inte där så lämna ditt telefonnummer, jag ringer bums. TACK!

Där har jag föresten varit idag och gått en träningsrunda på gymmet. Måste träna försiktigt så att jag inte sabbar mitt högerknä ännu med, men enligt sjukgymnasten är det viktigt att träna så att jag håller det rörligt.
I morgon ska jag dit igen och jobba några timmar i receptionen. Därefter ska jag in till Eddie, som är sjukgymnast på fysiokliniken på Friskis. Han hjälper mig med övningar och stretchning.

I dag kom ett brev från Helsingborgs lasarett, jag är inbokad till en magnetröntgen av mitt höger knä den 24 maj. Nu har jag gått och haft ont sedan mitten av februari, så det ska bli skönt att få reda på vad det är för fel, och om det är menisken som doktorn misstänker.

Veteranbilar i Viken och Arvid i HD

Maken har slitit ut en maskrosuppdragare, eller varit för hårdhänt i hanterandet. Ja, hur som helst så har den gått sönder. På vår väg till Granngården i Viken (i går) körde vi ner om hamnen.

Där i två täta led, stod veteranbilar och en veteranmotorcykel med sidovagn. Många av de som körde och åkte i bilarna och på motorcykeln, hade tidstypiska käder.

En av de här underbara bilarna var en blänkande djupt blå Chrysler Imperial från 30-talet. I baksätet på en A-Ford också från 30-talet, satt ett tufft litet knyte som heter Gimli. Hans husse och matte hade satt på honom en specialsydd jeanskluta på huvudet och motorglasögon (som en knutte) så att han skulle slippa få drag. Han var van att sitta i den här utstyrseln och var alldeles oemotståndlig. På det översta fotot syns Chryslern. Där bakom, parkerad vid den vita muren, står min blå Clio. den lär väl aldrig bli veteranbil.

I dag visas de fina veteranbilarna upp på Sofiero.

Vi kom hem med en ny maskrosupptagare och en ny vattensspridare.

I dag är Arvid , vår yngste granne, nu 2 månader gammal, i HD. Både på första sidan A-delen, och i D-delen sidan 6 och 8. En col kille som inte som inte lät sig imponeras av fotografernas konster för att få honom att skratta. Jag däremot kan stolt berätta, att jag har fått ett stort leende av honom.

Vilket åskregn det kom vid sextiden. Det var välbehövligt för gräset och allt annat som växer, dessutom skjöldes en massa pollen bort och ner i gatubrunnarna.

Vi har nyss ätit 550 gram torskfilé. Torskarna har maken tagit upp. Jag lade dem i en smörad ugnsfarst form, saltade och täckte dem med förvälld strimla purjolök (det gröna), Täckte med skivade tomater och på detta hackad dill. Till sist slog jag över i ett halvt glas vitt vin och hyvlade över smör. 175 grader i varmluftsugn. Kokt potatis och en flaska Alsace Grand Cru Reishberg Reisling 2007. Hur gott som helst.

Jag har kokt rabarber med socker russin och kanel samt lite potatismjölredning. Tänkte servera detta till efterrätt med gräddmjölk, men vi orkade inte, så vi tar det lite senare.

När jag stod och pratade med Christina utanför hennes hus i veckan, hörde vi ett väldigt väsen av fåglar. Vi tittade upp och såg ett jättestort fågelsträck. Säkert flera hundra fåglar. Jag fick upp kameran efter ett tag, men lyckades bara fånga några eftersläntare.

Men titta på taknocken, där sitter en duva, och på kupan en kråka.

I kväll ska vi heja på Eric Saade i finalen av Eurovision song contest.

Gräsklippare, en ärvd och numera såld och en nyinköpt

Maken provkör sin alldeles nya Husqvarna gräsklippare.

Igår gick det inte att komma in och blogga, förargligt. Jag försökte fram till klockan tolv på natten innan jag gav upp.

Min svärdotter Anna fyllde år igår. Jag cyklade bort och grattade henne, och blev bjuden på middag. Hon hade köpt en härlig hummersoppa från Roys Fisk med sig hem, till den serverade hon rostade skivor vitlöksbröd. Robert korkade upp en flaska Cremant ....... nånting, ja det var hur som helst väldans gott.

När min käre kusin Bengt dog ärvde jag bland annat en gräsklippare. Den sålde jag idag på en annons i HD. Vid halvsjutiden kom en kille och köpte den. Nu är vi av med den.

Maken var trött på vår gamla gräsklippare, den hade sett sina bästa dagar. Så, han körde och köpte en ny Husqvarna. Vi har alltså fortfarande två gräsklippare. Den gamla duger bra att samla upp löv med. Den får stå utomhus på baksidan av trädården.

Gamla vänners dag, hos Ewa i Bjärred

Idag är det "gamla vänners dag". Den instiftades 1974 och infaller alltid andra onsdagen i maj.

Då passade det ju bra att jag körde till Ewa, min väninna och före detta granne i Bjärred.

Vi lärde känna varandra redan när vi bodde grannar på S:t Hans gränd i Lund, min son Robert och hennes dotter Susanne var då sex år. Både Ewa och jag ville att våra barn skulle gå i en mindre skola. Vi sökte och hade turen att få varsin lägenhet i ett nybyggt område i Bjärred. Det var skönt att bo på ett grönt och fint område med bara tvåvånignshus, endast ett stenkast ifrån havet. Våra ungar gick på Bjerehovsskolan, hemifrån tog det max tio minuter att gå dit.

Ewa bor fortfarande kvar och jag kör så gärna dit. Hon vill helst inte ge sig ut och köra bil i stadstrafik eller till platser hon inte har kört till tidigare. Nej, det gör hon rätt i. Känner man sig osäker är det lika bra att låta bli.

En av killarna som höll på med att gräva ner bredbandskabel in till huset där Ewa bor, tog fotot av oss.

När jag körde hem vid halvfemtiden var det en strid ström av bilar i alla filerna på E4:an, i båda riktningarna. Skönt att man slipper pendla dagligen.

Kici och Elisabeth Arden

I söndags ringde jag och pratade med min äldsta väninna Kici som flyttat från Habo Ljung till Malmö. Ja alltså, vad det gäller åldern så är jag ju faktiskt ett par veckor äldre. Nej jag tänker mer på att vi har känt varandra sedan vi gick i första klass på Kirsebergsskolan i Malmö.

Vi pratar inte så ofta och träffas ännu mer sällan. Men när vi pratar är det som vore det igår, och varje gång pratar vi lääänge.

Jag har köpt mig en ny fräsch sommardoft. Elisabeth Arden Green Tea Camellia, en eau de toilette spray och en body lotion. Man behöver förnya sig ibland, och en doft kan räcka.

Janne Schaffer och jag samt Madeleine Pyk

Nu har vi haft ännu en skön helg. Solig och varm men mycket blåsig. I lördags var vi bjudna till min son och vår svärdotter. Det blev en mysig kväll som började med champagne och små munsbitar med allehanda godsaker på. Robert grillade kött som de köpt på en gårdsbutik i Brunnby där de själv föder upp djuren. Verkligen mört och gott. Anna hade gjort en krämig potatisgratäng och en grönsallad.

Till efterrätt fick vi varsin tallrik med lättfrusen rabarbersorbe och flädersorbe, färska blåbär, en liten kaka och till det en riktigt stark kopp kaffe. När vi cyklade hem vid ett-tiden blåste det kallt.

Den här dagen har enligt SMHI varit den varmaste hittills i år. Norra delarna av Sverige hade samma temperatur som vi här nere i Skåne, pluss 25 grader.

I eftermiddags körde jag in till Sofiero och köpte ett nytt kulturkort, sedan gick jag upp till slottet och tittade på konstnären Madeleine Pyks tavlor. De hänger där till och med den 29 maj.

Därifrån körde jag till Dunkers. Tänkte titta på en utställning där, men de har stängt på måndagar. Strosade runt på första våningen, från ett rum hörde jag en orkester som spelade. Jag gick in och lyssnade. Längst fram på scenen stod Janne Schaffer och spelade. De repade inför kvällens spelning halv åtta. Publiken nu bestod av en ung pappa med sin lille son och så jag. Efter ett tag lade Janne ifrån sig "guran" och gick ner från scenen. Jag gick honom till mötes på golvet. Tog i hand och talade om att jag var jätteglad att få träffa honom. Då fick jag en riktigt stor och varm bamsekram av honom. Mmm så gott han luktade.

Som tur var så hade jag kameran med mig. Den hivade jag över till den unga pappan och bad honom att ta ett kort. Janne Schaffer lade armen om mig och kramade om mig igen.

Normalt så kör jag aldrig in till stan utan att ha lagt make up. Men det gjorde jag idag, hade bara lite läppstift. Attans också.

Man hade släppt extra biljetter till kvällens spelning och även de var slut. So what? Jag hade ju exklusivt fått lyssna på repet med kvällens stjärna.

Förutom att vara en fantastisk musiker så är Janne också en mjuk och synnerligen sympatisk kille.

Robert 47 år idag! Besök hos en ortoped

För med en enkel tulipan uppå bemärkelsedan, jag har den äran jag har den äran att gratulera.

Det allra, allra största, underbaraste och viktigaste som har hänt i mitt liv, inträffade i dag för

47 år sedan. Jag hade nyss fyllt 20 och blev mamma till en fin liten kille som vid födseln vägde 3790 gram. Sen dess har han växt till sig. Kära nån så snabbt de lyckliga småbarnsåren försvann.

Jag har uppvaktat honom med presenter idag. På lördag är maken och jag bjudna hem till honom och vår svärdotter på grillafton, då är både svärdottern och maken lediga.

Den ensamma tulpanen står på en lite annorlunda växtplats. En strandäng nere vid havet, utan några andra blommor inom synhåll. Jag tog fotot i eftermiddags när jag gick till Höganäs.

I förmiddags hade jag tid till en ortoped som tittade och kämde på mitt högra knä. Jag har haft ont i det sedan mitten av februari. Det är svullet, vilket beror på vätska och det gör ont när jag försöker böja benet, det går helt enkelt inte. Jag inte kan sitta på huk och det är besvärligt när jag ska resa mig upp från sittande ställning. Enligt ortopeden är det fel på menisken på utsidan av knät. Han skickar en remiss så att jag kan få knät magnetröntgat. Den vanliga röntgen visade inget onormalt.

Jag cyklade in till Höganäs och jobbade som ledsagare i eftermiddags och hann även med en timmas promenad med mina stavar.

Snö och hagel

I går, strax efter klockan elva, när jag var på väg till ett jobbpass på Friskis, ringde maken som jobbar i Ljungby. Han talade om att det snöade. På nätterna är det flera minusgrader. Inte så kul.

Senare på eftermidagen tog jag på mig solglasögonen, greppade stavarna och gick till Höganäs. Åter i Lerberget gick jag förbi Christinas hus nere vid hamnen. Hon ville också gå en runda, så vi fortsatte en bit söderut.

Vi mötte en pensionerad rektor som vi stannade till och pratade med. Han var ute och rastade sina hundar. Jag bad honom ta ett foto av Christina och mig. Resultatet syns ovan.

Idag på förmiddagen jobbade jag som ledsagare. Vid två-tretiden, när jag precis hade kommit hem efter en timmes promenad, kom det både regn och en hagelskur. Det var bara fyra plussgrader, brrr.

Valborg och första maj

Valborgsmässoafton var det soligt och varmt hela dagen, utomhus räckte det med en t-tröja. Maken bottenmålade Trissen och putsade resten av skrovet till det var alldeles glatt och blankt.

Klockan åtta gick vi ner till bålet. Efter talet till våren och vårsånger framförda av kyrkokören, med god hjälp av många av oss i publiken, tändes bålet nere på stranden. Det var skönt att stå i närheten av bålet och känna värmen.

I år var det inget fyrverkeri. Istället hjälptes vi åt att tända och skicka upp rislampor.

Mycket stämningsfullt.

Folk brukar vallfärda hit från orterna runt omkring, men i år var det mest folk från byn. Det kan bero på att det var eldningsförbud nästan överallt och man trodde nog inte att det skulle bli någon brasa, men här fick man så småningom dispans. Som tur var så vände vinden och blev nordostlig.

Det blev mycket snackande och vandrande mellan grannar, vänner och bekanta. Christer, även kallad Snobben (seriefiguren), kom fram och gav mig en kram samt tyckte att min senaste insändare i HD var j-igt bra. Han höll med mig om det jag skrivit. Eftersom jag skrev och mejlade in den i torsdags så räknade jag inte med att, om den överhuvudtaget skulle tas in, få den publicerad redan dagen efter. Men det var ju roligt och nu får jag vara beredd att få mothugg. Läs den gärna, den var införd fredagen d 29 april, undertecknat av Sigge L Lerberget.

Det blev ganska sent innan jag sökte upp Janne som stod och pratade med Carl, hans fru Agneta fanns på annat håll. Carl prisade våren i schorts. Själv hade jag, liksom många andra, tagit på mig handskar. Det behövdes.

Första maj var det soligt men vinden som kom från havet kändes kall. Vi var ensamma om att sjösätta. Andra kanske var fullt upptagna med att gå i demonstrationståg? Hur som helst så klarade vi det galant. Nu väntar vi bara på en varm och skön sommar.