Ingen Picasso - men shopping i Köpenhamn

Den här lördagen skulle maken inte ut och fiska! Så, jag föreslog att vi skulle njuta lite finkultur. På Louisiana pågår just nu en utställning med Picassos verk och jag tyckte att vi kunde köra dit. Han gillade mitt förslag. Vi har sett en Picassoutställning där 1981 och jag tror att vi såg en senare också. Den här vill vi också gärna se.

Det var kanonfint väder, soligt och fyra grader kallt. Vi körde hemifrån strax före klockan elva. Jag tror inte att det var mer än högst femton bilar med på färjan över till Danmark.

När vi kom till Humlebaek såg vi på långt håll bilköerna in till Louisiana.
Vi köade och så småningom blev vi mottagna av p-vakter som talade om att alla p-platserna var upptagna och hänvisade oss till Humlebaeks station. Där skulle det finnas p-platser och därifrån gick det gratisbussar till Louisiana. När vi såg allt folk som bara vällde mot ingången beslöt vi på en gång, att den här utställningen väntar vi med att se tills lite längre fram.
Istället fortsatte vi till Köpenhamn. Där var det inget problem att parkera.

Trots att vi var varmt klädda, från huvudet till fötterna, så frös vi. Solen sken generöst även här men med minus fyra grader och blåst kändes det mycket mycket kallare.

Nere på Vitts (stavas det så?) Vinstue slank vi in och tog smörebröd och bier. Det satt bra. Därefter fortsatte vi vår vandring. Det var fullt med folk överallt på Ströget och i varuhusen. Vi gick in på Magasin och Illum. På både dam- och herravdelningarna var det mycket färg på kläderna. Maken var dock inte intresserad av pikétröjor och bomullsbyxor vare sig i rosa, lila, lindblomsgrönt, citrongult eller någon annan klatschig färg. Men föresten så fanns det nog inget i hans storlek. Det får bli något från Dressman eller Nisses.

När vi gick till bilen några timmar senare, hade jag shoppat både en liten röd plastslev och en vit dunväst. Det var ju bara sånt som jag har saknat och måste ha. Vilken tur att jag sprang på det i Köpenhamn.

Längs hela kusten låg is och issörja en bra bit ut i sundet. Stenar och bryggor var överdragna med tjock is och stora tjocka istappar hängde överallt. Vid halvfemtiden vi körde tillbaka till Helsingör. Då tog jag fotot ovan. Att promenera längs havet här såg ut att vara förenat med livsfara. Det tar nog ett tag innan de här bänkarna och papperskorgen är isfria.