Nu jobbas det för högtryck på ortopeden i Helsingborg. Det är mycket brutna ben och handleder. Jag hörde om en dam som trillat så illa att hon fick hjärnskakning. De som råkat mest illa ut, läste jag i HD, är de som är i medelålder. De som är äldre vågar sig väl inte ut. Ja, man kan inte vara nog försiktig om man ska ge sig ut i halkan.
Maken har varit på Bau Haus och köpte Tö-utan-salt. När man har strött ut ett tunt lager av det här på isen har den töat på en halvtimma och är lätt att borsta bort. Nu kan jag gå till brevlådan utan att riskera att halka omkull. Det fungerar kanonbra.
När Kockums i Malmö avvecklades hade Arbetsförmedlingen ställt upp en "Hodda" på varvsområdet för att hjälpa alla de som skulle bli arbetslösa. Jag och de andra som arbetade där handplockades från arbetsförmedlingarna runt om i Malmö.
Vi tilldelades alla en gul hjälm. Den färgen betydde att vi inte var varvsarbetare utan besökare som man skulle ta hänsyn till när vi var ute och rörde oss på varvsområdet.
Med hjälm på tror jag att man har ett ganska bra skydd om man halkar omkull. Fast kom jag gående i den så höjdes nog ett och annat ögonbryn. Och att promenera omkring i cykelhjälm är väl inte heller att tänka på. Nej, jag använder makens tjocka pälsmössa. Den är så skön, man knyter banden till öronlapparna under hakan. Han använder ändå inte den. Jag vet inte om det är mink eller bisam. Bisam är ju en råtta så kanske jag går omkring med ett gäng döda råttor på huvudet. Hur som helst så är den både snygg och varm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar