Älskade och mindre älskade julprydnader

Sådärja. Nu är allt som påminner om julen bortplockat.
Nyårsafton plockade jag ner de få tomtar och änglar som varit framme. Även juldukarna åkte av.
Det var skönt att komma hem på natten och slippa se det.
Nu går det på rätt håll igen, mot våren.
Maken kom hem med en underbar tulpanbukett i fredags.

Jag har ett skåp fullt av julgransprydnader, julgransmatta och till och med en plastgran, som jag tror bara varit framme två gånger. Där finns även en rätt så stor kartong med diverse andra julprydnader. De här sakerna har inte varit framme de senaste 10-15 åren.
Nå´n gång måste jag göra mig av med det, men inte ännu. Det är så mycket nostalgi förknippat med vissa av de här sakerna.

Två saker som min son gjorde när han var sex år (det är 40 år sedan), kommer jag aldrig att göra mig av med. Det är ett luciatåg som han gjort av äggkartong och flirtkulor samt en tomte gjord av en toapappersrulle. De är lite tilltufsade men oerhört kära för mig.

I lördags tog jag ner min vita vackra keramikstjärna, som jag köpte i Lund när jag bodde där. Även det för 40 år sedan. Var i all världen tog den lyckliga tiden vägen?

De 7-armade ljusstakarna har jag också plockat ner i sina kartonger.
Nu är det bara slingorna utomhus kvar. Men än så länge är det ju mörkt så de får hänga med en vecka till.