Billy Swahn

Det här är Billy Swahn, åtminstonne tror jag att han heter så. Han simmade omkring alldeles ensam. Jag såg honom när jag var ute och gick i förmiddags.

Brr, det har varit riktig kallt i dag. Visserligen är det mildare än i går, bara fem minusgrader mitt på dagen, men det har duggregnat hela dagen och varit riktigt grått och råkallt. När jag körde in till Höganäs frös duggregnet snabbt till is på vindrutan. Nu i kväll har tempen stigit till 0,4 minus.

Vi har ätit fiskgratäng i kväll. Undrar vem av oss som somnar in först framför TV´n.

Löpband inomhus eller utomhuspromenad

Det har inte snöat idag men det är kallt. Drygt 8 minusgrader i morse och sedan har det sjunkit under dagen till drygt 11 minus nu i kväll.

När jag gick min långpromenad vid tiotiden var det solsken och vindstilla och så har det varit hela dagen.

Är det uppehållsväder så är det skönt att ta en promenad, helst mitt på dagen när det är som ljusast. Blodet syresätts och förbränningen ökar. Talgkottskörteln behöver ljus, annars finns det risk för depression.

Men, vill man promenera inomhus så går det också bra. Fast då missar man ju dagsljuset, frisk luft och fågelsång, och så kostar det ju en slant.

I TV visas just nu en icke trovärdig reklam för ett löpband.

På löpbanden som står uppställda i en lång rad går eller joggar barn och vuxna i varierande åldrar.

En man som ser ut att komma direkt från kontorsstolen är korrekt klädd (men inte för träning) i vit skjorta, välpressade byxor och vanliga lågskor. Efter ett tag tar han upp en mobiltelefon ur byxfickan och börjar prata i den. Det är detta som inte är trovärdigt. Det är ju allmänt känt att män inte kan göra två saker på samma gång.

Ett litet välment tips. I stället för att köpa hem ett löpband, så lös ett träningskort på Friskis & Svettis. Där kan man träna på löpband så ofta man vill. Tröttnar man så är det inte hela världen och så slipper man att ha dåligt samvete för att ha ett löpband stående där hemma till ingen nytta. Jag undrar föresten i hur många förråd det står en motionscykel och samlar damm.

När jag jobbade på "Friskis" idag tog Sussie de här kortet på mig.

Nagelvård och långpromenad

Natten som gick var det minus tolv grader och sju från morgonen och resten av dagen. Tack och lov så har det har inte kommit mer snö. Nej, nu kan det vara nock, det räcker med det som har kommit.

Malin på "Fina naglar" i Höganäs hjälpte mig i förmidags att fixa till mina torra och spruckna naglar. De fick förstärkning av silikon så nu lär de hålla, på det gjorde hon en fransk manikyr, det blev snyggt.

Halv tre satte jag på mig mina hörlurar med en spännande bok i cd-spelaren, varma kläder och kängor med grova sulor. Sedan gick jag till Höganäs och vände. Därefter till slutet av G:a Lerberget mot Viken till. Jag var hemma igen klockan fyra. Det var vindstilla, annars hade jag inte gått så långt.

Nu provar jag ett te som jag fått i julklapp. Enligt innehållsförteckningen så innehåller det verbena, pomerans, lind, apelsinblomma och hibiskus. Det ska vara bra för välbefinnandet. Ja hur som helst så smakaar det gott.

Vårt lilla Japanska körsbärsträd står inbäddat i snö och det tar nog ett tag innan man kan se jorden under det igen.

Kallaste decembermånaden på 110 år enligt HD

Så var det vardag igen och HD kom i brevlådan. Det är något visst med att kunna sitta och njuta sin frukost med en färsk dagstidning. I den läste jag bland annat att "vi ser ut att få den kallaste decembermånaden på 110 år. Tänka sig, att man skulle få vara med och uppleva detta.

Yttertempen i morse stod på minus 6,5 grader och det hade kommit en hel del snö.

Efter frukosten klädde jag mig varmt, tog på solglasögon (allt detta vita kan vara jobbigt för ögonen) och gick ut och greppade snöskyffeln.

Men innan jag började skotta uppfarten, för att kunna köra ut bilen, tog jag tumstocken och mätte snödjupet på några ställen. Den var 15 cm. På en del ställen var det mer. Snöskottningen tog en halvtimma och under den tiden fick jag både frisk luft och motion.

Fotona ovan tog jag före och efter snöskottningen. Lägg märke till snövallen till höger om häcken. Inte så konstigt att det känns i ryggen nu ikväll.

Nu har jag druckit en mugg roibuste som smakar julknäck. Till den mumsade jag på pepparkaksbiscotti som innehåller mörk chocklad och apelsinskal. Onyttigt men hur gott som helst. De här skorporna fick jag av den tjejjen som jag är ledsagare åt. Det var verkligen omtänksamt av henne.

Den snön som har fallit kan gärna få ligga kvar nu ett tag. Den lyser upp det annars så mörka landskapet. Men det behöver ju inte komma mer.

Julafton och juldagen med familjen

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnista och glimma. Ja, precis så var det. Mycket snö, kallt och stjärnklart men också en bister nordanvind och emellanåt riktigt soligt.

Jag har haft glädjen att ha mina kära omkring mig både på julafton och juldagen. På Julafton strax efter klockan ett kom min son och svärdotter och hennes mamma Aina som kört hit från Fårö. Hon hade med sig en påse te från Kränku Te & Kaffe i Visby, S:t Hans Kvartersblandning som är så god.

Maken hade som vanligt kokt gröten. Till den drack vi ett glas Emma Bröndums skogsbär, ett 30%-igt fruktvin. När vi hade ätit gröten gick Anna, Aina och jag en promenad på en timma. Vi gick nere vid hamnen och utmed havet, hälsade och pratade en liten stund med några bekanta, bland annat Christina och Bea. Vi hann hem lagon till Kalle Anka. Senare intog vi ett traditionellt julbord och tittade naturligtvis på Karl-Bertil Jonsons julafton. Det var en lugn och mysig julafton.

Juldagen fortsatte vi vår samvaro. Aina hade med sig en rökt fårfiol som vi hade till förrätt. Huvudrätten den här dagen var som vanligt kokt lutfisk och kokt torsk (det senare till Robert och Anna) samt kokt potatis, gröna ärtor och så förstås en onödigt god senapssås.

Därefter en kopp starkt kaffe och julostkaka med vispgrädde och djupfrysta hallon och blåbär som jag kokt ihop med lite socker. En perfekt avslutning på fiskmiddagen.

I dag har maken varit ute och fiskat. Han kom hem med fem torskar.

Årets längsta natt, fullmåne, Lavendel och pepparkakor

I somras var de här vissna kvistarna vacker och väldoftande Lavendel. Till våren ska de klippas ner för att sedan åter kunna växa upp till ögonfägnad och sprida sin underbart rogivande doft.

Natten som gick var årets längsta och med en fullmåne som nog gjorde många sömnlösa.

Enligt SMHI slogs det köldrekord i dag. Det var minus 20 i morse och 15 minusgrader när jag körde från "Friskis" vid halv tretiden där jag jobbat i receptionen några timmar i dag.

Pepparkakor. Förr i tiden innehöll de faktiskt peppar och ordinerades som dåtidens psykofarmaka. De ansågs vara lugnande. Det är väl därför som man säger att man blir snäll när man äter pepparkakor. För säkerhets skull har jag köpt hem en burk pepparkakshjärtan. Jag äter dem gärna med grönmögelost på.

Alltså, vid melankoli ska man äta pepparkakor och lukta på lavendel.

Nu halv tio på kvällen är det åter minus 20 grader.

Sälarna

I morse när vi hade varit på "Kakboden" i Höganäs och köpt frukostbullar körde vi som vanligt ner om hamnen i Lerberget. Söder om hamnen vid "Lilla Bro" ute på stenarna såg vi sex stycken sälar. De finns där sedan ett bra tag tillbaka. I morse hade jag inte kameran med mig, men för några veckor sedan tog jag fotot ovan, även då var de sex stycken, men de låg utspridda så jag fick bara med tre på fotot.

Det är roligt att titta på dem, men de som fiskar är inte glada, sälarna går hårt åt fisken.

Även i dag har det varit ett underbart promenadväder. Runt sju minusgradert, näst intill vindstilla och soligt. På min promenad stannade jag och pratade med Maggan och Christer, ett par grannar som bor på vår gata. Jag pratade också med ett annat par som bor ett stenkast från havet. Därefter fortsatte jag, emellanåt fick jag pulsa fram i snön till golfbanan i Viken. Där vände jag och gick hem igen.

Underbar solnedgång, fiske och hönsfrikassé

Maken åkte ut och fiskade i morse. Jag hade hoppats på att han skulle komma hem med en rejäl koketorsk, men det smög sig. Det blev fyra lite mindre som nu ligger fileade i frysen och tio stora fina sillar, och det är ju inte så dumt det heller.

Efter frukosten hade jag ett långt och givande samtal med min väninna Lena.

Därefter kokte jag en gödkycklling på 1,5 kg. Vi ska ha den i kväll med frikassésås. Kokt kött är ju både gott och nyttigt. Lagar dagens ungdommar sådan mat?

När jag promenerade till Höganäs igår var det fint väder. På hemvägen tog jag korten som syns ovan. Det första med de frostnupna grässtråna klockan tre och det andra över Lerbergets hamn fem över halv fyra. Solnedgången var helt underbar. Vi var fyra stycken som av en tillfällighet strålade samman på hamnplanen, en kvinna i min ålder och hennes gamla pappa, en tjej som var ute och motionerade sin hund och så jag. Vi stod och pratade, samtidigt som vi andäktigt beundrade detta fantastiska skådespel det var när solen som ett stort glödande klot gick ner i havet.

Vilken underbar gåva det är att få se och kunna sätta värde på naturen. Tyvärr har inte alla den förmågan. Antingen beroende på att de inte kan se (synskadade) fast å andra sidan vet jag att de kan njuta med andra sinnen. Värre är det för de som rent mentalt inte kan ta det till sig. Det är lika synd om både grupperna.

Klockan är snart sex och jag ska gå in och väcka maken som sitter och sover väldigt ljudligt framför TV´n.

Fisken som försvann i djupet var alltid stor.

Turkiskt ordspråk

Jag en torris

Vid den här årstiden är jag en riktig torris. Nu har jag fått en självspricka på den ena tummen, trots att jag smörjer och smörjer. Men å andra sidan tvättar jag ju händerna ofta och det torkar ut huden.

Jag har handkräm utplacerat lite varstans, i köket, på nattduksbordet, i handväskan och i bilen.

Både morgon och kväll smörjer jag in hela kroppen från ansiktet och ner till tårna. Gör jag inte det så kliar det på kroppen. Det är nog den torra inomhusluften som är boven. Ovan har jag radat upp en del av mina "smörjmedel" undantaget de som är till ansiktet. I min träningsväska har jag en uppsättning.

Sent igår kväll när jag satt och kurade framför TV´n började det blinka och mullra ute på vår gata. Det var en jättestor snöplog som effektivt förde undan snön från gatan och upp på trottoaren och uppfarten till carporten. Jag som slitit så för att få bort snön därifrån och fortfarande var öm i kroppen efter den strapatsen. Den nya uppskottade snövallen får vänta tills imorgon tänkte jag och gick in och sjönk ner i soffan igen.

När jag hämtade tidningen i morse var det tolv minusgrader. Jaha, då är väl snön som cement, först plussgrader och nu många minusgrader. Sedan såg jag att någon, förmodligen tomten, skottat framför vår uppfart. Nej föresten, tomten har nog inte tid med sådant nu, jag misstänker starkt att det var grannen på andra sidan gatan. När han skottade sin egen uppfart förbarmade han sig även över vår. Man blir varm om hjärtat.

Nu ska jag plocka fram torskfilé från frysen, fiskat av maken, till aftonens kulinariska supé.

Det ska bli stekt torskfilé, pressad potatis, gröna ärtor och en kall sås. Den gör jag på Turkisk youghurt, lite vispad grädde, lite majonnäs, lite söt senap, ketchup, mycket dill samt egenhändigt pillade räkor och ett par varv med vitpepparkvarnen.

Till detta en flaska vitt som vi köpt i Frankrike i somras. Mmm, det ska bli gott.

Snökaos och priskrig på ananas

Priskrig på ananas? Ja man kan ju undra, i dag sålde City Gross de attraktiva frukterna för 3,95 kr stycket. Eftersom jag handlade där i dag passade jag på att köpa två stycken. En av de som jag köpte igår har jag ätit upp nu.

Det har varit ett ymnigt snöfall sedan tidigt i morse samt kraftiga vindar. Temperaturen har dock stigit till strax under fryspunkten.

Jag är inte mycket för att julpynta men idag åkte juldukarna fram. De tre julstjärnorna som jag köpte förra veckan och ställde i grupp står lika fint ännu. Hoppas att de håller sig över julen.

På rapport i kväll hörde jag, att på vissa håll i Skåne har hemtjänsten fått anlita bandvagnar för att kunna ta sig fram. Ett 40-tal bilolyckor har inrapporterats. Förmodligen är det långt fler som inte är anmälda. Kollektivtrafiken är drabbad liksom många inställda flyg.

När jag kom hem i eftermiddags skottade jag hela infarten fram till carporten. Det var ett riktigt tjockt snötäcke så jag hade ett styvt arbete. Det kändes i axlarna och ryggen.

När jag var klar med snöskottningen körde jag till simhallen. Klockan fem klev jag ner i bassängen och hade den helt för mig själv medan jag simmade mina 40 längder (=1000 m). Från högtalarna strömmade julmusik, både ny svensk och gammal amerikansk. Bland annat Elvis, Bing Crosby och Bony M med Marys boychild. Belysningen i hallen var dämpad men i bassängen var den på.

Även bastun hade jag för mig själv. I dag var där verkligen lugnt och rofyllt.

Känner att jag behöver smörja in mig med liniment på nacken, axlarna och korsryggen innan jag lägger mig i kväll.

Ananasfrossa

Färsk ananas är en av de godaste frukterna jag vet, och nu när de är billiga kan man verkligen kan frossa i dem. De här stora fina exemplaren kostade tio kronor stycket på ICA. En brukar räcka i tre dagar. Maken äter dem inte.

Även i dag har jag jobbat som ledsagare. Vi var bland annat ute och gick en runda vilket inte var det lättaste. Det låg tjock valkig och knutig is både på trottoarer och gator, det var sju minusgrader och så det blåste en frisk nordlig vind.

Från kvart i tolv jobbade jag några timmar i receptionen på "Friskis". Som vanligt var de grå pantrarna på bettet och fyllde grupperna cirkelgym/senior kl nio och cirkelfys/senior kl halv elva. När de kommer ut nyduschade är det är många som stannar och småpratar lite samt passar på att boka tid till nästa vecka innan de går hem. Vi har väldigt trevliga motionärer.

Sent i eftermiddags hade vinden mojnat så jag tog en promenad till Höganäs och vände. Det var skönt att röra på benen och få lite frisk luft. Jag gick nere vid stranden men gångvägenen var isig så jag höll mig bredvid den och gick ute i gräset och i sanden, där var det tryggt att gå. Det tog nästan en timma.

Nu sitter jag med en mugg riktigt varm pepparmintte som jag har några skivor färsk ingefära i och en tesked honung.

Julklappsinköp och en god lunch

I dag har jag jobbat som ledsagare. Tjejjen som jag hjälper behövde göra en del inköp, men vi började på biblioteket. Sedan gick vi över till bokandeln, hon köpte två böcker och jag en. Det blev en pocket "Rosa Elefanter" av Karin Brunk Holmqvist. Den ska jag själv ha.

Därefter körde vi till Väla där de sista julklapparna inhandlades. Efter att ha sprungit runt i olika affärer, jämfört, handlat och slagit in julklappar kände vi för en bit mat.

Vi körde till Svanshalls krog och intog en sen lunch. I dag serverades stekt sill med potatismos, gröna ärtor och lingonsylt eller kokt rimmad oxbringa med pepparrotsås, jag tog det senare. Båda rätterna var jättegoda. Vi började med salladsbordet och tog sedan varsin tallrik krämigt god champinjonsoppa (den värmde gott) innan vi gick på huvudrätten. När vi var proppmätta fick vi ändå plats med en kopp te respektive kaffe.

Trodde inte att jag skulle orkade röra mig mer idag, men efter ett par timmar hade maten sjunkit undan och jag körde till simhallen. Även i kväll var där väldigt lite folk.

Dyrbart luktegott

I går kväll kurerade jag mig med Panodil, te och honung och kröp i säng vid elvatiden.

Tror inte att det var en riktig förkylning jag hade, kanske var det bara vinterallergi. Hur som helst så vaknade jag i morse fri från snuvan.

Jag har köpt en present till mig själv i dag, för det är jag värd, enligt reklamen för det här märket.

I förra veckan, när jag och tjejen som jag är ledsagare åt var ute och handlade julklappar, bland annat i en parfymeriaffär, luktade jag på "Tresor In Love" en ny doft från Lancome som sitter jättebra. Tror att den klär mig.

Men, men, det är dyra droppar, 50 ml kostar 619 kronor (12.380 kr litern). Fast det är ju inget man direkt häller på sig.

Folk har nog mycket att göra nu inför julen för det var väldigt lite folk i simhallen i kväll.

Jag simmade mina 1.000 meter utan att vare sig behöva simma förbi eller hålla undan för andra simmare, skönt. I bastun satt jag själv i tio minuter innan ett gäng tjejjer från Höganäs simsällskap kom in.

När jag körde hem lyste månen som en tunn silvervit skära på den becksvarta himlen.

Träningsstopp och två koppar kaffe

Näsan töar men jag känner mig inte förkyld. Har jag ett klädesplagg med ficka så finns det garantat en pappersnäsduk i den. Det gäller året runt med eller utan snuva. Eftersom jag har pollenallergi så snörvlar jag även på våren, och oavsett vilken årstid det är så rinner ögonen när jag går ut. Någon som känner igen sig? Jag tror att många får droppande näsa och rinnande ögon när de blir äldre. Åtminstonne ser det så ut.

När jag arbetade i receptionen på "Friskis" idag bläddrade jag i vår egen tidning "Friskispressen". En riktigt bra och läsvärd tidning där Höganäs har sina egna sidor.

Där läste jag bland annat att två koppar kaffe per dag gör din aorta smidigare. Där ser man.

Jag som föredrar te satte trots det genast på en kanna Zoegas mörkrost. Drack två stora muggar med lite mjölk i.

Vidare läste jag att träningsstopp gäller vid förkylning. Träna inte om livet är dig kärt.

Ja, jag vill ju gärna hänga med ett tag till, så jag lät bli att dra på träningskläderna och gå in i gymmet. Får se om jag ska simma i morgon.

S T R O K E ? ! ! !

Nu tror jag att det har sjunkit in, jag har insett att jag varit med om ett sjukdomstillstånd som kunde ha gjort mig svårt handikappad eller till och med död.

Tack gode Gud att det har gått så bra.

För någon månad sedan damp det ner ett stort, tjockt kuvert i brevlådan. Det var från Lasarettet och visade sig innehålla ett frågeformulär. I följebrevet stod det att eftersom jag haft en stroke för ca ett år sedan, så ombads jag fylla i frågorna och returnera det till Strokenheten. Stroke? Jag?

Jag har haft några så kallade "tior". Det vill säga små blödningar långt bak i stora hjärnan. Men det var ju länge sedan och de hade inte gjort någon skada enligt överläkaren på Neurologen i Lund. Det upptäcktes efter en magnetröntgen som jag bad om. Hur många små blödningar det var kunde han inte se, inte heller hur gamla de var.

Om jag inte själv hade tagit tag i det här så hade jag aldrig fått veta det jag nu vet.

När jag senast låg på lasarettet (tre dagar) i Helsingborg för de här problemen såg man hur sjuk jag var, men ingen kunde tala om vad det var för fel på mig. Alla prover var jättebra, både blodtryck och blodvärde. Även mitt kolestorol och Lombardprovet. Det senare lyckades de ta först vid femte försöket, då var det en narkosläkare som tog det. Mina vener undersöktes med ultraljud, där hittade man inga fel. Så småningom fick jag göra ett arbetsprov på cykel. Jag hade ju gått på spinning regelbundet så jag trampade på ganska länge och med bra motstånd.

Ändå hade jag fått en stroke. Konstigt. Nu äter jag Trombyl. En liten hjärtformad tablett som jag hämtade ut på "alla hjärtans dag".

När jag läste igenom alla frågorna i det tjocka formuläret, var det många konstiga saker som hänt mig och som nu fick sin förklaring. Det kändes både bra, skrämmande och ledsamt. Men trots allt så är jag ju lindrigt drabbad. Tack vare min goda fysik har jag kunnat komma igen och tackla de skador som jag nu förstår att jag har fått.

Jag fortsätter att motionera. Promenerar, cyklar, simmar och går då och då på gym. Det är dessutom viktigt för mig att använda språket i både tal och skrift. Ibland har jag svårt att hitta orden även om jag vet vad jag vill säga. Det är mycket frustrerande.

Nu när jag förstått vad jag drabbats av är jag naturligtvis orolig att det ska hända igen. Jag kommer att vara väldigt uppmärksam på om de besvären som jag hade när jag åkte in på lasarettet återkommer.

Det gäller att fånga dagen, jag kan ju inte gå och vänta på att det ska hända igen. Jag fortsätter att leva som vanligt. Vad annat kan jag göra?

I söndags besökte vi julmarknaden i Viken. Det snöade hela dagen från morgon till kväll.

Fotot på möllan tog jag där vid fyratiden på eftermiddagen.

"Livet kan bara förstås bakåt men måste levas framåt"

Sören Kirkegaard

(dansk filosof, teolog och författare 1813-1855)