I dagens HD läser jag att det är årets ljusaste dag. Snart går vi mot mörkare tider igen. Sommarsolståndet, den tidpunkt då solen står som högst på himlen, infaller idag.
De här vilda blommorna såg jag på min cykeltur till Mölle idag. De önskar jag att Anita fått se.
Den 11 juni skrev jag att det var en sorglig dag, en väninna låg svårt sjuk.
Nu finns Anita, som hon heter, inte bland oss längre.
Trots att jag inte känt Anita mer än de fyra terminer som vi var klasskamrater på Sundsgårdens folkhögskola, har hon gjort ett outplånligt intryck på mej, och alla de andra som haft förmånen att ha räknat sig som henne vän.
Denna pigga och chosefria lilla kvinna var full av upptåg. Oh! vad många härliga skratt vi fick när vi spelade teater tillsammans, det är oförglömligt.
Hon hade också ett stort hjärta och var aldrig sen att ge en hjälpande hand åt de som behövde det. Inte minst Röda Korset, där hon gjorde en stor insats, kan vittna om detta.
Tänk så mycket roligare det nu blir ovan där. Här nere fattas en kär vän som är oändlligt saknad.
Döden är en fantastisk lärare, den är bara alltför sträng.
Min egen fundering
Livet är en gåta. Lösningen finns på baksidan.
Robert Storm Petersen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar