Snöoväder, oroliga vänner och familj, låt bilen stå

Idag har jag inte inte varit i skolan. Jag hade ett inbokat möte som tyvärr blev inställt, men på torsdag ska det förhoppningsvis bli av. Jag tyckte inte att det var lönt att köra till Sundsgården bara för några timmar. Sååå, man kan väl nästan säga att jag har skolkat?

Vet ni vad som hände? Två av mina klasskamrater ringde. Vid lunchtid ringde Christina och undrade hur det var med mig och på eftermiddagen ringde Ursula och undrade detsamma.

Man kan inte bli annat än lycklig, för att de saknade mig och brydde sig så mycket att de ringde. Tänk om man kunde krama om dem via telefonen. A ja, det kan jag göra sedan.

Maken ringde också. I Ljungby där han befinner sig, snöade det ymnigt. Han tyckte att jag skulle hålla mig hemma. Trots att han vet att jag är bra på vinterkörning.

Jag var befälsutbildad bilkårist, hade A-kontrakt med försvaret i många år. I Transtrand och vid Hundfjället gjorde jag både sommar- och vinterutbildning. Bland mycker annat fick vi lära oss stopp och start i brant backe, tandembärgning i besvärlig terräng och djup snö, lägga (naja) på snökedjor mitt i natten på en smal skogsväg på de terränggående "Valparna", sedemera "Älvorna" och lastbilar, ibland kanade det bara utför i lervällingen. Vi fick också köra med släckt belysning, väldigt nära längs med en älv. Phu! Det var nära ögat ibland.

På en bilorientering på vintern, fick jag som befäl, köra en osynkroniserad gammal lastbil, utan värme och utan några fjädringar . Ingen annan ville/kunde köra den. Den var inte så roligt, man fick dubbeltrampa på kopplingen när man skulle lägga i en ny växel. Det var ju för väl att vi körde med hjälm på, för vid större gropar och gupp slog både jag och min kartläsare huvudet i det hårda biltaket. Vi kom in på en riktigt dålig placering. Ok då - vi kom sist.

Ikväll hade jag precis kommit innanför dörren (jag hade varit på gymmet) när min älskade son ringde. Han ville bara säga åt mig att inte ge mig ut med bilen om det inte var absolut nödvändigt. Han är verkligen omtänksam och rädd om sin mamma. Själv hade han precis kommit hem från jobbet. Det var en tuff färd på 111:an.

Utanför fönstren kan jag se att det är rykande snöstorm, men nu ikväll klockan halv åtta, är det bara 0,3 minusgrader. I morgon på morgonen och förmidagen hotar man med fortsatta snöbyar.
När jag tittar ut nu, så förstår jag att jag måste ut och skotta innan jag kan köra ut ifrån carporten i morgon.