Vinterkräksjuk

Phu, vilket dygn jag har bakom mig. I går morse vaknade jag före klockan fem, frös och mådde pyton. Jag låg i det längsta innan jag fick störta upp och ut i badrummet. Hann precis lyfta på locket till toa innan jag kräkte. Det var bara lite vätska, sen stod jag där och ulkade luft. Sköljde munnen och svalde några klunkar vatten innan jag åter rasade ner i sängen. Den vilan blev inte långvarig. Det dröjde inte länge förrän jag åter hulkande hängde över toastolen. Jag pendlade mellan frossa och svettningar.

Så höll det på hela dagen. Jag pendlade mellan en soffa, sängen och toa. När jag hade tagit tempen på eftermiddagen och den visade 38,5 ringde jag vårdcentralen. Sköterskan sa att det är många nu som har vinterkräksjukan så du har säkert också blivit drabbad sa hon, den brukar vara över efter 24 timmar. Jag fick rådet att koka upp en liter vatten tillsammans med 6 teskedar socker och en halv tesked salt. Kyla ner det och dricka det med en tesked. Jag fick i mig nästan hela litern innan jag släckte klockan halv tio. I morse vaknade jag halv åtta, jag har alltså sovit tio timmar i ett sträck!

Nu har jag ätit frukost, en kanna te och två knäckemackor. De närmaste 48 timmarna ska jag, på grund av smittorisken undvika att träffa andra.
Just nu skulle jag ändå inte orka med att träffa någon. Känner mig rätt så klen.

Hörde nyss på de regionala nyheterna att en ny typ av kräksjuka grasserar och att den har ett häftigt förlopp, men går fort över. Då är det säkert den som har drabbat mig.

Nu har jag fönstret på vid gavel i sovrummet och lakanen ligger i tvättmaskinen. Senare idag ska jag sanera toaletterna och köket.

Veckans tulpanbukett är gul.

Snö, isvalkar, Panseer och fika hos Christina

Nu är jag så trött på snön. Vår gata blev plogad av en som inte kunde köra plogbil. Han körde och plogade vår gata upp och ner två gånger. Till vilken nytta undrar vi som bor här. Det hade varit bättre om han låtit bli. Gatan har nu blivit betydligt smalare, för snön fick han inte ens upp på trottoarerna. Tjocka breda isvalkar på båda vägbanorna på den nu betydligt smalare gatan, gör det är vårare för två bilar att mötas.

En som också tröttnat på att skotta snö är en man som jag nu sett två gånger gå med lövsugen och blåsa iväg snön. Javisst, alla sätt är bra, bara det fungerar.

Jag var på "Bär och grönt" i utkanten av Höganäs idag för att köpa ägg. Redan nu fanns där gott om vårblommor. Bland Pärlyacint, Påsklilja och Primula fanns även Panseer. Är inte det tidigt? Jag köpte en till min väninna, hon som har opererat sin höft. Hon uppskattade verkligen den lilla vårblomman. Vi fikade och pratade bort nästan två timmar.

Hörde precis på nyheterna att vi kan förvänta oss någon eller några plussgrader till helgen. Skönt, då kanske en del av isvalkarna smälter bort.

Bedagade skönheter

Lite bedagade men fortfarande vackra. När jag såg att knopparna förmodligen inte skulle slå ut helt, så klippte jag av skaften nästan in till knoppen. Sedan fick de flyta i en skål med vatten. Där höll de sig fina i nästan en vecka till.

Själv har jag varit rejält förkyld, hes i halsen och snorig. Jag har varit riktigt risig, men nu är jag i alla fall på benen igen. Hela veckan har jag varit däckad. Oj vad jag har sovit. Morgontempen har legat på 38 grader och strax däröver. På eftermiddagen hade jag som mest 39,3. Inte undra på att jag var yr och kände mig klen.

I går körde maken mig en runda i bilen, så att jag skulle få se mig omkring lite. Vi var bland annat på Lidl och köpte vatten. Det var ungefär vad jag orkade med. Nu ska vi ut och köra en runda igen, behöver köpa en liter mjölk. Det tar nog ett par dagar till innan jag går ut själv.

Tvillingapelsin, förkyld igen och Sissela en favorit

Hela helgen har det killat i halsen, och i går morse vaknade jag med en väldigt beslöjad röst. Undvek att träffa mina kompisar både igår och idag, det är ju onödigt att smitta ner dem. Halsen är röd och svullen. Ingen snuva än så länge. Det har varit bra promenadväder, sol emellanåt och näst intill vindstilla, så jag har tagit mina rundor både i går och i dag. Frisk luft i lungorna kan inte vara fel. Det har inte gått så fort, men jag behöver ju inte skynda mig.

Nu är det apelsintid, de är både stora och härligt söta och saftiga. Jag äter en varje dag. Fast i dag blev det två på ett bräde. Det var nämligen en tvillingapelsin.

Hade bokat ett pass cirkelfys på "Friskis" i morgon, men får tyvärr avstå. Man ska inte träna med en infektion i kroppen. Som det känns nu så tänker jobba några timmar i receptionen i morgon. Rösten är bättre och jag har fortfarande ingen snuva. Annars är det ju inte så bra att stå där om man snorar och ser glåmig och risig ut.

I kväll ska jag titta på ett av mina favortisprogram "Sissela och dödssynderna".

Alla hjärtans dag, havsörnen och sälarna (tumlare)

Den här vackra buketten fick jag av maken i fredags, med anledning av alla hjärtans dag idag.

Långskaftade med stora marsipanskära knoppar. Hoppas att de håller ett tag.

Idag var det riktigt skönt promenadväder. Vindstilla, sol och precis över nollan nere vid havet i Gamla Lerberget. Först gick jag till Höganäs och vände.

Åter i Gamla Lerberget träffade jag på Lennart, en gammal fiskare som sedan länge gått iland. Flera mornar nu, har han genom en stor kikare från andra våningen på sin väninnas hus, spanat på en havsörn. Den sitter på en sten en bit ut i sjön. Enligt Lennart har den stora brunspräckliga fågeln klor som är cirka en decimeter långa. Fiskare kan ju ibland ta i, men det kan mycket väl vara så att de är så stora. Han har hört att det finns några örnar till i närheten.

Nu har sälarna kommit tillbaka. De dyker upp varje vinter. Strax söder om hamnen i Gamla Lerberget en bit ut i sjön ligger tre stora sälar på varsin sten. Jag har sett dem där nu i över en vecka. De låg där idag också. Två andra sälar rör sig runt dem i vattnet.

Maken som varit ute och fiskat idag, kom hem med två torskar, en liten makrill och tolv riktigt stora sillar. Allt utom makrillen hamnade i frysen. Den ska jag äta i morgon.

Kryckor utlånas, syftningsfel i HD

Min väninna Christina ringde igår och ställde en lite udda fråga. Hon undrade om jag hade ett par kryckor att låna ut. Hon ska bli höftledsopererad i morgon. Det var snabba ryck, från undersökningen i förra veckan och operation i den här.
Tja, varje välsorterat hem har väl ett par kryckor undanstoppade någonstans?

Nej så är det naturligtvis inte, men - jag har faktiskt ett par stående. Jag har sparat dem efter mina föräldrar. Man vet aldrig, de kan komma till användning. Min väninna till exempel, hon behöver nog kryckorna i flera veckor framöver.

I dagen HD läste jag, "55-åringen var inte intresserad och bad den andre att gå upprepade gånger".
Läser man vidare så förstår man att det inte var så att den andre skulle gå upprepade gånger.
Nej, 55-åringen bad den andre upprepade gånger att gå. Det är ju en himla skillnad.

Varma grisar och tänd på Qigong

De här gullegrisarna står i Höganäs på varsin sida om gatan och vill förmodligen gå över till varandra. Till julskyltningen brukar man lägga halm under och runt omkring dem. Nu har någonstickat halsdukar till dem så att de inte ska frysa. Förra året hade man stickat benvärmare till giraffen.

Igår hade Marianne Telford workshop på "Friskis" i Höganäs. Vi var en stor skara, mest kvinnor naturligtvis, som andäktigt lyssnade på hennes föredrag om Qigong och Tai Chi, och om hur de är kopplade till traditionell kinesisk medicin.

Sedan fick vi prova på både Qigong och Tai Chi för att väcka qi (energi) och uppleva känslan när qi strömmar genom kroppen och bidrar till inre stillhet. Vi avslutade med gående meditation.

Uppriktigt sagt så upplevde jag vare sig några energiströmningar genom kroppen eller någon inre stillhet, men det kommer säkert med tiden, bara man lär sig rörelserna övar, övar, övar. Jag var fullt upptagen med att hålla balansen. Det såg jag att de andra också var, utom två tjejer som kunde det här. De behärskade tekniken, men så hade de också gått flera kurser för Marianne och har lång erfarenhet. Den ena av dem är min klasskamrat Harriet. Hon flöt fram över golvet som en älva.

Jag fattar inte hur drygt tre timmar kunde gå så fort. Nästa gång Marianne har en kurs i Qigong ska jag absolut anmäla mig.

Ikväll har jag varit och simmat 1000 meter. Vi var inte så många i bassängen så det flöt på bra (flöt - den var inte så dum). Efteråt satt jag en stund i bubbelpoolen innan jag gick in i bastun. Tror inte att jag ska sitta uppe så länge till. Kryper nog till kojs när jag druckit upp mitt te.

Viktiga möten en underbar dag

När jag drog upp rullgardinen i morse var det var med lättnad jag kunde konstater att jag inte behövde skotta snö idag. Det var en underbar morgon. Grannens vimpel hängde slak och solen var på väg att bryta igenom när jag hämtade tidningen. Jag hade två inplanerade möten idag, det ena var på kommunhuset. Där fick jag rätat ut några frågetecken och förhoppningsvis bär det här mötet frukt så småningom.

I eftermiddags gick jag en runda på drygt två timmar längs med havet och träffade på en bekant från "Friskis" som var ute med sina hundar, två svarta "Labbar" varav den ena är valp. Under promenaden hann jag också med ett kortare besök på bibioteket i Höganäs.

Kylan gjorde att det blev vackra isformationer runt stenarna ute i vattnet.

När jag kom åter till Lerberget var solen på väg ner. Läste om infrusna svanar idag, men här hade de öppet vatten.

I morgon ska jag köra in till Väla och hämta ett speciellt batteri till maken som tydligen bara finns på Kjell o Co. Sedan ska till El-Giganten och köpa ett Office home and student paket till min dator.

Nu ska jag ta mig en kopp te och inta min soffa framför TV´n.

J...a snövallar och teflonminne

Nu är jag riktigt trött på att skotta snö. När jag skulle hämta tidningen i morse, kunde jag inte ta mig fram till brevlådan inifrån huset. Snödjupet krävde höga stövlar. Det var lika bra att klä sig varmt och gå ut och greppa snöskyffeln.

Hela uppfarten till carporten hade ett snötäcke cirka 30 cm djupt. Man hade plogat vår gata så att man skulle kunna köra där - om man bara hade kunnat komma ut. Det man plogat undan från gatan låg nu som en kompakt mur, minst 60 cm hög och full med stora isklumpar. Jag fick hacka med skyffeln i den här j...a snövallen och bära bort de stora klumparna. Resten skottade jag upp i rabatterna.
Sedan gick jag lös på infarten, den är cirka tre gånger två bilar stor. Det blev mycket snö som hamnade i rabatterna. Jag tog fram tumstocken och gick ut och mätte snöhögarna som jag skottat upp. De är 100 till 120 cm höga. Inte undra på att det känns i ryggen och armarna. Tänk, därunder ska så småningom snödropparna komma upp.

I kväll gick jag också lös på snövallen framför brevlådan. Sedan rullade jag ut sopkärlet som ska tömmas i morgon, till tomtgränsen.

En av mina väninnor har frågat mig två (om inte rent av tre) gånger, efter adressen till en frissa. När hon fick den igen, kom hon själv på att jag hade talat om det för henne tidigare.
Oh, det är så härligt att höra att man inte är ensam om att glömma. Det är fler och fler som erkänner att de har teflonminne.

Ibland berättar andra (betydligt yngre) väninnor något som de har berättat tidigare. Jag håller god min och låtsas som om det är första gången jag hör det. Eller också så kan man säga, ja just de ja, det berättade du för ett tag sedan.

Kan det vara stress, eller är det all information man blir matad med från tidningar, radio och TV
som gör att det ärså svårt att sortera all input? Man borde deleta allt man inte behöver.

Hur som helst - det är bättre att fråga en gång för mycket, annars får man gå ovetande.

Snöoväder, oroliga vänner och familj, låt bilen stå

Idag har jag inte inte varit i skolan. Jag hade ett inbokat möte som tyvärr blev inställt, men på torsdag ska det förhoppningsvis bli av. Jag tyckte inte att det var lönt att köra till Sundsgården bara för några timmar. Sååå, man kan väl nästan säga att jag har skolkat?

Vet ni vad som hände? Två av mina klasskamrater ringde. Vid lunchtid ringde Christina och undrade hur det var med mig och på eftermiddagen ringde Ursula och undrade detsamma.

Man kan inte bli annat än lycklig, för att de saknade mig och brydde sig så mycket att de ringde. Tänk om man kunde krama om dem via telefonen. A ja, det kan jag göra sedan.

Maken ringde också. I Ljungby där han befinner sig, snöade det ymnigt. Han tyckte att jag skulle hålla mig hemma. Trots att han vet att jag är bra på vinterkörning.

Jag var befälsutbildad bilkårist, hade A-kontrakt med försvaret i många år. I Transtrand och vid Hundfjället gjorde jag både sommar- och vinterutbildning. Bland mycker annat fick vi lära oss stopp och start i brant backe, tandembärgning i besvärlig terräng och djup snö, lägga (naja) på snökedjor mitt i natten på en smal skogsväg på de terränggående "Valparna", sedemera "Älvorna" och lastbilar, ibland kanade det bara utför i lervällingen. Vi fick också köra med släckt belysning, väldigt nära längs med en älv. Phu! Det var nära ögat ibland.

På en bilorientering på vintern, fick jag som befäl, köra en osynkroniserad gammal lastbil, utan värme och utan några fjädringar . Ingen annan ville/kunde köra den. Den var inte så roligt, man fick dubbeltrampa på kopplingen när man skulle lägga i en ny växel. Det var ju för väl att vi körde med hjälm på, för vid större gropar och gupp slog både jag och min kartläsare huvudet i det hårda biltaket. Vi kom in på en riktigt dålig placering. Ok då - vi kom sist.

Ikväll hade jag precis kommit innanför dörren (jag hade varit på gymmet) när min älskade son ringde. Han ville bara säga åt mig att inte ge mig ut med bilen om det inte var absolut nödvändigt. Han är verkligen omtänksam och rädd om sin mamma. Själv hade han precis kommit hem från jobbet. Det var en tuff färd på 111:an.

Utanför fönstren kan jag se att det är rykande snöstorm, men nu ikväll klockan halv åtta, är det bara 0,3 minusgrader. I morgon på morgonen och förmidagen hotar man med fortsatta snöbyar.
När jag tittar ut nu, så förstår jag att jag måste ut och skotta innan jag kan köra ut ifrån carporten i morgon.