Kuba, stolta tjejer och goda vänner

Ah, ni skulle kollat in Janne när han kom in på Varaderos flygplats. Varenda tjej som jobbade där bar en ljus gulbeige uniform som bestod av kavaj och kort kjol. Både kavaj och kjol satt riktigt tight. Till den hade de, alla utan undantag, svarta nätstrumpor, en del med blomsterrankor på. En och annan hade hål på strumporna. Tjejerna var, nästan utan undantag, ganska bastanta. Undrar var de köpte sina strumpbyxor? Jag såg i alla fall ingen affär som sålde dem.

Många gånger hade vi tillfälle att prata med kubaner. Alla utan undantag log och var öppna, vänliga och tog sig tid att prata. Ingen som vi pratade med var på något vis påträngande. Många ser väldigt bra ut, både kvinnorna och männen. Tjejerna gillade att klä sig i färgglada tights. Man visar stolt upp sin kropp även om den med europeiska mått mätt är lite rund.

Vi hade också tur som träffade trevliga svenskar. Här sitter Janne, jag, Eeva-Liisa och Agneta. Vi njuter av varsin Mojito.

Här nedan sitter Lena, Jan-Åke och Janne.

Lena, Agneta och Jochum bodde på det anrika och ståtliga Hotel Nacional som är en av Havannas mer kända byggnader. Det byggdes 1927 i elegant kolonialstil. År 1933 tog regeringen och militären sin tillflykt dit under en folkrevolt. Här har bott många kända personer. Bland andra har Frank Sinatra, Marlon Brando och Josefin Baker haft stora fester här. Även Winston Churchill bodde ofta på hotellet.
Här syns baksidan på hotellet. Där fans många härliga grupper med generöst tilltagna soffgrupper i rotting. 

Här sitter Lena och Janne och njuter av sambamusik som orkestern underhöll oss med. Vid pelaren bakom Lena, mot väggen, satt Gaby Borglund (känd botiqueägare i Stockholm) och hennes fru.

En mycket sen afton när vi promenerade hem såg vi de här killarna som höll på att reparera sin bil i skenet av en gatlykta. Det är jag som syns till höger i röd blus och jeanskjol.

I dag tog jag stavarna och gick in till City Gross i Höganäs. Det var solsken och jag hade vinden i ryggen. Janne lovade att hämta mig. Jag kunde ju inte bära en kasse när jag gick med stavar. Dessutom hade det varit jobbigt med en kraftig motvind, och det såg det ut att kunna bli regn, så det var skönt att kliva in i bilen och åka hem.

Kuba, gatubilder

Här sitter Lena i blå keps, bredvid henne Agneta och jag framför i gul keps. Man såg mycket från andra våningen på bussen. Havanna har varit en mycket vacker stad men nu är tyvärr de flesta husen i väldigt dåligt skick. Här är några.

Byggnaden här ovan var under reperation. På brädorna överst i mitten på fotot, klev det byggnadsarbetare som vi såg utan hjälm (en var barfota). Det såg vådligt ut.

Ledningarna hängde lite hur som helst, här ser det dock inte så farligt ut. Det fans stolpar med långt fler löshängande kablar och riktigt stora nystan av elledningar. Gick en ledning sönder lagade man den inte alltid. Det var enklare att bara sätta dit en ny, utan att plocka ner den trasiga.

I det moderna Havanna finns statyn av José Marti (framför till höger) som ser liten ut i jämförelse med Martimonumentet.

De här fotona har jag visat tidigare. Vet inte hur jag ska ta bort dem. Men ok, titta igen.
Mannen till höger frågade lite försynt om jag hade en penna. Jag hade två med mig så han fick den ena. Han tackade mig långt ut på gatan.

I eftermiddags besökte jag badhuset i Lerberget. Simmade mina 1.000 meter utan att behöva trängas. Sedan gick jag upp och satte mig i bubbelpoolen och satte högerskinkan mot en stark vattenstråle. Ah! De va skönt. I duschen fortsatte jag massera min värkande bakdel. Ischiasen? Var fanns allt folket idag? I bastun fick jag sitta utan sällskap. När jag hade smort in mig från topp till tå och fönat håret körde jag hem. Rätt så nöjd efter motionen och en spaupplevelse i ekonomiklass.

Kuba, besök på Rommuseet

En dag besökte vi Rommuseet i Havanna. Vi hoppade på rundtursbussen en liten bit från vårt hotell och klev av vid ingången till Rommuseet. Betalade några cuc (1 cuc = ca 6,50 skr) i inträde och fick en intressant guidad rundvandring som visade hur tillverkningen av rom gick till förr i tiden.
Här står guiden vid en gammal sockerrörspress.

Fabriksområdet från förr är uppbyggt skalenligt, tågen går, och allt ser ut som det gjorde förr då det var i drift.

Efter rundvandringen fick vi provsmaka några olika sorters rom. Därefter blev vi bjudna på Mojito, drinken som blev berömd tack vare Ernest Hemingway. Rom är Kubas aquavit och lika intimt förknippad med landet som cigarrerna. Havanna Club är den största tillverkaren av rom. Det finns nio olika sorters Havanna Club och man tillverkar trettiosex (36) miljoner liter rom per år. Man har precis kommit ut med en ny sort rom som heter Legendario, den innehåller 34% alc.volym och exporteras endast till Spanien.
I den pampiga entrén tog jag det här fotot av Janne.



Kuba är främst en jordbruksnation. Här odlas socker, tobak och frukt. Nu har vi fått se och smaka på det man framställer av sockerrör. Röker gör vi inte, men jag har ändå köpt några cigarrer. Det är ett fint hantverk, och att rulla dem kräver sin man eller kvinna.

I centrum av Havanna klev vi av bussen. Där stod de här två männen som skulle föreställa Ernesto "Che" Guevara och Fidel Castro. De ville gärna ha varsin cuc för att bli fotograferade.

På en gata hittade vi det här huset, Casa Putin. Slitet, nergånget och helt tomt. Undrar det har varit någon affärsrörelse eller härbärgerat någon? Ja inte var det Putin i alla fall.

Bussfärden gick vidare till bland annat Plaza de la Revolucion som är Kubas regeringssäte och landets politiska och ekonomiska nav. Här finns ett flertal regeringskontor, inklusive Fidel Castros presidentkansli i Revolutionspalatset.

Jag fortsätter med mina Kubaminnen i morgon.

Det har varit fint väder idag, så jag tog mina stavar och gick till "Friskis". Jag har inte varit där på evigheter, ok då några månader. Tränat där har jag i alla fall inte gjort på jättelänge. Men, jag har länge tänkt att lösa ett nytt årskort. Så vad väntar jag på egentligen?

Sussi som jobbar i receptionen ska gifta sig på lördag. Det blir i Höganäs kyrkas kapell. Kyrkan är nämligen stängd för reparation. Birgitta Servin, är en pensionerad präst, även hon har jobbat i receptionen samtidigt som jag jobbade där. Hon har konfirmerat Sussi och ska nu viga henne och hennes blivande man. Sussi är glad, förväntansfull och givetvis nervös inför den stora dagen.
Jag lovade komma och ta med mig kameran.

Tyvärr fick jag också höra en mycket tråkig nyhet. En av tjejerna som jobbade samtidigt med mej i receptionen, har nyss avlidit i cancer. Hon var jättetrevlig och en riktigt fin kompis som alltid ställde upp och bytte pass om någon annan behövde vara ledig. Det är mycket sorgligt.

Kuba, Ernst Hemingway

Det var mycket praktiskt att ta bussrundturen. Det kostade 5 cuc (1 cuc = ca 6,50 skr) och då kunde man hoppa av och på bussen var man ville, hur många gånger som helst  fram till klockan sex på eftermiddagen. Vi satt på andra våningen där det inte fanns något tak.
En dag åkte Lena, Agneta, Jochum, Janne och jag en tur med den här bussen. Vi hoppade av i centrum av Havanna vid den berömda baren Floridita, den som var Hemingways favoritbar. Inne i baren var det fullt med folk, men vi hade tur och fick ett bord. Där tog vi givetvis varsin Daiquiri samt fotograferades vid Hemingways staty. Det gjorde alla.

Ett hotell i Havanna som Hemingway bodde på var Ambos Mundos. Hissen var från år 1921. Med den åkte vi upp till baren på taket och tog givetvis varsin Mojitos. Uppriktigt sagt så var vi ganska så trötta  på den här söta drinken efter ca 5-6 stycken (under hela tiden vi var på Kuba). Men det fanns ju så mycket annat man kunde dricka.  Till exempel mörk rom och apelsinjuice, ummm gott. En drink som även Birgitta gillade skarpt.
                                  

     

Keramiktavlan nedan finns uppe på terrassen i baren på hotell Ambos Mundos. Jättefin.                                                                                        

 

 

Eftersom det var på det här hotellet .Ernst Hemingway bodde fans hans namnteckning och en samling mer eller mindre privata fotografier på första våningen.

 

Fortsättning följer i morgon.





Havanna, bilar, tango och bebisar

Vi hade tänkt ta ett dopp i hotellet härliga pool som låg på andra vångingen. Vi satt och tittade ut på den när vi åt frukost. Den nyinvigdes dagen innan vi checkade in. Men, men, vi hann inte. Det fanns så mycket annat som vi ville göra när vi för första och förmodligen sista gången var i Havanna. Till vänster (utom synhåll) finns duschar, där stod även en beväpnad vakt. (!?)

Janne var som sagt var helt begesistrad över alla veteranbilar som rullade i en ständig ström vart man än såg. Många av dem var taxibilar. Ville man åka sträckte man bara ut armen och vinkade. En bil stannade, och skulle den åt samma håll som de andra passagerarna i bilen var det bara att hoppa in, annars fick man vänta på en annan bil. Och man behövde inte vänta många minuter.

Citroenen ovan är från början av 50-talet. Den har byggts om från framhjuls- till bakhjulsdrift. Många bilar var ombyggda och hade utrustats med kinesiska dieselmotorer. Alla bilar hade inte färdriktningsvisare och givetvis inga bilbälten. Det rök väldigt om de flesta och karosserna skakade på alla håll och kanter, både i sidled och upp och ner. Rattutslagen var stora innan det hände något.

Ovan syns en ny kinesisk Geily. Geily äger numera även Volvo PV. Ja men kolla, visst är grillen inte helt olik Volvos.

Varje kväll spelade en orkester på vårt hotell i Havanna. Jochum visade sig vara en baddare på tango och jag som  älskar att dansa och har dansat Argenstinsk tango på Tangorama i Helsingborg njöt verkligen av vår dans, även om mina skor inte var så lämpliga. Det var bara vi som vågade dansa. De som tittade på (bakom mej) och orkestern applåderade uppskattande. Visst var vi bra!


  

Här nedan sitter jag, Eeva-Liisa och Agneta. Nu ser jag att vi faktiskt har den Kubanska flaggans färger, blått. vitt. och rött. Välfunnet!

Inte så långt från vårt hotell satt den här mannen och lagade glasögon. Han höll även på med annat pilleri. Undrar om han var optiker?

När vi var ute och strosade i Havanna mötte vi den här snart fyra veckor gamle kubanaren. En underbart söt kille som satt på sin mammas arm. Jag så för övrigt endast en barnvagn på 14 dagar. Alla bar på sina barn.

Även den är damen bar en liten bebis på amen. Valpen var lika gammal som killen här ovan.

Avvek man från turisttråken hittade man lite annorlunda affärer. Bland annat den här köttaffären.

Det som förvånade mig var att jag nästan inte såg en enda fluga, och under de fem dagarna vi var i Havanna såg jag endast två kattor och tre hundar.

Jag fortsätter i morgon. Natti, natti.

Kubaresan. Framme i Havanna

Fortsättning på Kubaresan.
På Frankfurts flygplats blev vi bekanta med Agneta och Jochum från Ljungbyhed och Lena från Höganäs. Ja, världen är liten. Här stärker vi oss med en macka och vin/bier i väntan på planet som ska ta oss till Kuba. Nedan syns Agneta och Jochum.

 

Och här sitter Lena och jag. När vi sitter där säger plötsligt Janne, titta där kommer kungen. Jag         undrade vad han hade fått i sitt glas. Men vi tittade förstås upp och mycket riktigt, där kom kung Harald och drottning Sonja av Norge med ett par livvakter. De passerade oss på mindre än en meters avstånd. Vi höjde händerna till hälsning, log med hela ansiktet och sa hej högt och tydligt. Både Harald och Sonja höjde sina händer till hälsning, log brett och sa hej. Det var en trevlig upplevelse.  

Både de och vi fick något att prata om. När vi sedan bordade vårt plan såg vi det norska flygplanet     med norsk flagga stå en bit bort.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                             

När vi landade på flygplatsen i Varadero stod en buss och väntade på oss. Den tog oss sedan till       Havanna. Här står Janne framför bussen.                                                                                               

                                                                                            

 

I Havanna checkade vi in på det centralt belägna Tryp Habana Libre tjugofyra våningar högt.             

          

Det var tidigare ett Hiltonhotell. Fidel Castro hade en våning på det här hotellet och höll många av    sina regeringsmöten där.Vi fick ett stort rum på nionde våningen där en hel vägg hade fönster från  golv till tak. Vi hade en fantastisk utsikt över Havanna. Badrummet var inte heller fy skam.                                 

Klockan var över elva på kvällen när vi kom fram till hotellet. När vi hade växlat euro till cuc, den Kubanska valutan och tagit en hastig dusch var klockan tolv. Då stupade vi i säng.                          

 

Det här ser ju inte klokt ut, men jag har nog tryckt på någon tangent så att det ser ut så här. Ska se om jag kan fixa till det i morgon. Natti, natti.                                                                                                

Till Kuba

Janne och jag har varit på Kuba. Wow vilken resa!
Lördagen den 22 februari hämtade Robert och Anna oss i G.A Lerberget och körde oss till Kastrup via bron i Malmö till Kastrup utanför Köpenhamn.
Därifrån lyfte vi  kl 10.10 till Frankfurt i Tyskland. Från Frankfurt till Varadero på Kuba lyfte vi kl 14.50. Klockan 20.00 lokal tid var vi framme i Varadero. Då var klockan 02.00 på natten här hemma. Från flygplatsen i Varadero åkte vi buss till Havanna. där landade vi ca kl 23.00.
I kväll orkar jag inte skriva mer. Återkommer i morgon.