Juldagen hos Mona och Lasse i Båstad

I går förmiddags såg vi på Österrikes nyheter att de hade 19,9 plussgrader och storm. Det var verkligen inte kul med tanke på alla de som kört dit ner för att fira jul.

Vi var bjudna till makens storasyster och hennes familj i Båstad klockan 13,00. När vi körde dit vid lunchtid hade vi 9 plussgrader. Det är svårt att mana fram julstämning när vädret är vårlikt med gröna fält överallt.

Kalle är Mona och Lasses son. Han bor och arbetar i Malmö men var hemma och firade jul. Kul att få träffa honom också. Här får jag (som är plastmoster) en kram av honom.
Det blev en jättetrevlig dag med god mat och ännu godare hembakta kakor.

Här sitter från vänster maken, Siv och Bengt som är svägerska och bror till Lasse, Netta som är dotter till Mona och Lasse och så Lasse. Vi var tio runt bordet.

Den här unghunden heter Felix. Det är tänkt att han så småningom ska användas till jakt.
När vi körde hem på kvällen var det väldigt få bilar ute.

I dag på förmiddagen såg vi att Österrike hade fått 30 centimeter snö på mindre än en timma.
Vädret är förryckt.

Julafton

Det här är, eller borde åtminstone vara, alla barns högtidsdag - Julafton.
När vi som vanligt tittade på Kalle Anka och hans vänner, drack vi glögg och mumsade på pepparkakor med stilton. Mycket gott. Min absoluta favorit, förutom tomteverkstaden, är tjuren Ferdinand. I år presenterades även två nya inslag, det ena kallat Frost. Det vill vi gärna se mer av.

Efter Kalle och hans vänner tomtade jag för grannens två små killar Arvid och Valter två och ett år gamla. Trygga, glada och nyfikna killar som inte alls var rädda för tomten. Jag hade ingen tomtemask utan bara ett lösskägg med vidhängande mustasch.  De vågade till och med sitta i tomtens (d.v.s mitt) knä och ge tomten en kram.
Både mor- och farföräldrarna var där, så gissa om de fick många julklappar.

Eftersom maken och jag firade julafton själva i år, kom vi överens om att inte frossa i julmat. Jo pyttsan!
Det blev olika sorters sill, rökt ål och lax, Jansson och ägghalvor. Brunkål, skinka, kokt rimmad tunga, Annas (svärdotterns) köttbullar, Per i Vikens prinskorvar, vörtbröd och lagrad cheddar. Snapsar? Ja.

I kväll ska vi titta på Karl-Bertil Jonssons julafton, såklart. Förmodligen blir det också Svensson, Svensson.
Därefter slår jag över till SVT2 och tittar, men framför allt lyssnar på Julkonsert i decembertid med Malena Ernman. Just nu snarkar maken i den ena soffan. Ska snart väcka honom.

Till alla mina kära bloggläsare, jag önskar Er en riktigt God Jul.
Kram på Er.

Dunjacka på REA

Nu börjar vädret bli enformigt. Även idag har det varit sex plussgrader,småregn och blåst. Usch!
Jag har varit på REA. På Intersport på Väla sprang jag på Lena och Lars. Lars hade köpt på sig en årsförbrukning av arbetsstrumpor.

Själv var jag på jakt efter en ny dunjacka. Lena och jag fick syn på en som vi båda gillade. Den var kritvit och kostade 5.300 kronor. Enligt biträdet är den endast vattenavvisande, alltså inte vattentät..
Den passar nog bäst att bära när man spankulera runt S.t Moritz, Kitsbyhl eller Chamonix.
Där har jag också gått runt ett flertal gånger och kommer väl snart att göra det igen, men då på sommaren.

Nej, jackan jag behöver ska vara robust och stå emot regn. Där hängde faktiskt en som uppfyllde mina krav.
Den är vintervit, regnsäker och inte så dyr som den andra kritvita. Jag anförtrodde min handväska åt Lars, man är ju rädd om pensionen och Lena höll min jacka under tiden som jag provade dunjackan.
De var båda rörande överens om att den var snygg och  klädde mig. Den kändes skön så jag köpte den.

På hemvägen klev jag ur bilen och tog ett foto på Henke Larsson som står vid Fria bad nära Pålsjö Krog. Någon hade satt en tomteluva på honom.

Maken har varit ute och fiskat idag på den långa turen, det vill säga sju timmar. Det regnade och var hög sjö, det blåste 13 sekundmeter. Vågorna slog över båten. En kille kom i jeans, kort jacka och lågskor. Han blev givetvis sjöblöt och dessutom duktigt sjösjuk redan innan de hade lämnat hamnen. Stackare.
Maken fick upp en torsk som enligt utsago såg ut att väga 6-7 kilo, mins. Magnus stod beredd med huggkroken, men vid relingen  släppte den från kroken. Attans också! Nu fick han endast två små torskar med sig hem och de ligger nu fileade i frysen.

Det här är är inget hjärta, även om det ser så ut. Det är byxorna, det vill säga torskrommen, från den ena fisken. Nu har maken både stekt och ätit upp den.
I kväll ska vi lägga två stora rejäla bitar entrecote på grillen. I ugnen har jag klyftpotatis. På spisen står hare kuverts. Jag har redan fått ett glas rödvin. Nu ska jag fortsätta med såsen.

Duncan

Usch! samma gråa tradiga väder även i dag. Det har småregnat och blåst, och temperaturen har hållit sig runt fyra till sex plussgrader. I morse var det halt och enligt nyheterna var det många avåkningar.

Jag har jobbat som ledsagare några timmar i dag. Vi körde in till Helsingborgs Ridgymnasium, där jag hjälpte  kvinnan som jag är ledsagare åt, upp i sadeln på Duncan (hästen). Sedan gick jag tätt intill i de olika formationerna och höll koll på ryttaren så att hon satt ordentligt i sadeln. I dag var Duncan väldigt sällskaplig mot mig. Han följde mig hela tiden med blicken, buffade vänskapligt på mig och "pratade" lite ansikte mot ansikte. Jättemysigt.

I veckan har jag hälsat på en gammal kvinna som bor ensam och väldigt isolerad, utan vare sig TV eller radio.
Det slår mig att hästar har större social gemenskap. Det är nämligen förbjudet att hålla en häst ensam. Den måste ha minst en hästkompis nära sig,  helst i spiltan bredvid.
Nu ska jag gå in och titta på "På spåret".

Julpynt

Vi är inte mycket för att julpynta, varken maken eller jag. Julgran har vi inte haft på minst femton år, och jag saknar den inte. Men hur som helst, idag har jag julpyntat lite lagom. Några juldukar har jag lagt på, änglar och klockor hänger lite varstans, men detta är mina absoluta favoriter.

Robert tillverkade dem när han gick i förskolan, och det är länge sedan. Min käre son blir ju femtio till våren. Det lustiga Luciatåget är gjort av bland annat en äggkartong och flirtkulor, tomten är gjord av en toappersrulle, skägg av bomull och blå paljetter till ögon. Åh så fint!

Två sjuarmade elljusstakar, fullt funktionsdugliga, har jag kasserat. De och lite julpynt som inte ska användas, körde jag och lämnade på Röda korset i eftermiddags. Förhoppningsvis kan det inbringa en och annan tia.

I kväll ska jag lägga mig i tid eftersom jag ska arbeta som ledsagare i morgon. Kvinnan som jag hjälper ska jag hämta förmiddagen. Vi ska köra till Helsingborgs ridskola och rida. Det vill säga, hon rider och jag går bredvid. Får inte glömma att ta med mig morötter till hästen.

Ljungby

I går körde maken och jag upp till Ljungby. Vädret var likadant som i dag. Det vill säga småregnigt, grått och tradigt och mellan fyra till sex plusgrader. När vi var klara med våra ärenden gick vi ut och åt en sen lunch. Därefter körde vi till makens gamla arbetsplats och hälsade på hans arbetskamrater. Det tog som vanligt sin rundliga tid, och det var som vanligt lika trevligt att prata med dem alla.

När vi var på hemväg såg vi Ingrid och Roland, gamla goda vänner till maken. Han har haft en herrekiperingsaffär och hon har varit tandsköterska. De tröttnade på sitt stora hus, sålde det och flyttade för två år sedan in i en ny lägenhet i centrala Ljungby. De bjöd hem oss på kaffe innan vi körde hem. Det är en (stor) fantastisk våning med en underbar utsikt och balkonger i två väderstreck. Det blev en lång trevlig pratstund innan vi körde hem.

Robert och Anna, min son och svärdotter, ska fira jul ute på Fårö hos hennes mamma som fyller 80 år.
Det blir systrarna med sina respektive samt barn och barnbarn och till och med ett barnbarnsbarn som sammanstrålar och firar åttioåringen.

Robert vill inte vara utan min stekta inlagda sill på julbordet, så därför ska han få den med sig.
Tillräckligt många så att det räcker åt alla. I dag har jag stekt och lagt in trettio stycken.  
Här ligger tjugo stekta i två lavar med papper mellan och tio nästan stekta på järnet.

Som synes blev de en stor bunke när det var klart.
Före middagen i kväll duschade jag och tvättade håret. Tyckte att jag luktade sill och hade sillos i huset fler timmar efteråt, men det var det värt. Nu är det utvädrat.

Jag är erkänt bra på att steka och lägga in sill. Ops! Det där var ju väldigt osvenskt, att erkänna att man är bra på något. Men jag erkänner också att jag inte kan baka. Uppriktigt sagt så är jag inte så intresserad av det heller.
Oj då, klockan är redan kvart över elva, det känns. Ögonen svider och jag är trött, så nu ska jag gå upp och slagga. Natti natti.

Inköpsresa till Helsingör

Maken och jag har varit utomlands idag. Närmare bestämt i Danmark några kilometer över sundet till Helsingör. Två kluckande presenter skulle inhandlas. Vi körde Strandvägen in till Helsingborg.

De här tånghögarna har nu blivit både lägre och färre. En hel del av dem hade man nu schaktat bort. Garagen

på andra sidan gatan fick rejält med stryk. Garageportarna trycktes in av vattenmassorna och vattnet steg

över en halv meter. I några av garagen fanns det bland annat en Jaguar en Chrysler och en Porsche som

fick både plåt- och vattenskador. Jag begriper inte varför man inte flyttar sina bilar när vattnet stiger.

Det var ju inte första gången det ände. Nåja man behöver ju inte begripa allt.

Att åka över Sundet var tydligen en populär sysselsättning idag. På ett par ställen stod det sångkörer och sjöng julsånger. Detta är Helsingörs gospelkör. De var verkligen riktigt bra och medryckande. Hade inte maken varit med så hade jag gärna stannat kvar och lyssnat lite lägre.

Vi mötte en dam som kom bärande på två fasaner. Jag gick fram och frågade var hon hade köp dem. Dom har jag fått på Kronborgs slott sa hon. Det är bara att gå dit och hämta dem. Det är gratis. Tyvärr hann vi inte med det. Damen skulle göra fasanpaté på sina fåglar. Låter gott.

På Nytorv fanns det gott om stånd och mycket folk. Clownen Pierrot stod och trollade för barnen, vilket var mycket uppskattat. Ville man ha en originell stickad mössa fanns det en hel del att välja på.    

Vid Kungstrappan i Helsingborg sprang man för glatta livet för att stödja musikhjälpen till förmån för "Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet". Löpbanden var tydligen väldigt upptagna i stort sett dygnet runt. 
Det kostar etthundra kronor att springa en kilometer. Så bra! Det blir en bra slant.