Ljungby

I går körde maken och jag upp till Ljungby. Vädret var likadant som i dag. Det vill säga småregnigt, grått och tradigt och mellan fyra till sex plusgrader. När vi var klara med våra ärenden gick vi ut och åt en sen lunch. Därefter körde vi till makens gamla arbetsplats och hälsade på hans arbetskamrater. Det tog som vanligt sin rundliga tid, och det var som vanligt lika trevligt att prata med dem alla.

När vi var på hemväg såg vi Ingrid och Roland, gamla goda vänner till maken. Han har haft en herrekiperingsaffär och hon har varit tandsköterska. De tröttnade på sitt stora hus, sålde det och flyttade för två år sedan in i en ny lägenhet i centrala Ljungby. De bjöd hem oss på kaffe innan vi körde hem. Det är en (stor) fantastisk våning med en underbar utsikt och balkonger i två väderstreck. Det blev en lång trevlig pratstund innan vi körde hem.

Robert och Anna, min son och svärdotter, ska fira jul ute på Fårö hos hennes mamma som fyller 80 år.
Det blir systrarna med sina respektive samt barn och barnbarn och till och med ett barnbarnsbarn som sammanstrålar och firar åttioåringen.

Robert vill inte vara utan min stekta inlagda sill på julbordet, så därför ska han få den med sig.
Tillräckligt många så att det räcker åt alla. I dag har jag stekt och lagt in trettio stycken.  
Här ligger tjugo stekta i två lavar med papper mellan och tio nästan stekta på järnet.

Som synes blev de en stor bunke när det var klart.
Före middagen i kväll duschade jag och tvättade håret. Tyckte att jag luktade sill och hade sillos i huset fler timmar efteråt, men det var det värt. Nu är det utvädrat.

Jag är erkänt bra på att steka och lägga in sill. Ops! Det där var ju väldigt osvenskt, att erkänna att man är bra på något. Men jag erkänner också att jag inte kan baka. Uppriktigt sagt så är jag inte så intresserad av det heller.
Oj då, klockan är redan kvart över elva, det känns. Ögonen svider och jag är trött, så nu ska jag gå upp och slagga. Natti natti.