Tidningen "HÖGANÄS"

Nu har septembernumret av tidningen "HÖGANÄS" kommit ut. På sidan 10 finns ett foto av Ann-Britt och mej och där kan man läsa om "Senilteatern" där vi ingår. Det står det bland annat att "Teatergruppen har fått goda recensioner och många som missade föreställningen har hört av sig och önskar få möjlighet att se Cabaret Livslinjen. Nu kommer därför ytterligare en chans att få se den omtalade föreställningen. Teatergruppen kommer på den internationella äldredagen den 1 oktober i Tivolihuset att ge en extra uppsättning, dagen till ära. Hög igenkänningsfaktor och många skratt utlovas."

I dag har Senilteatern, som vanligt på måndagar, repeterat på Sundsgården. Nu ska vi arbeta fram en ny föreställning. Tack och lov så får vi hjälp med regin.

I eftermiddags tog jag maken med på en promenad. När jag motionsgår vill jag ta ut stegen och gå i ganska rask takt. Maken kan inte gå så fort, dessutom ska han stanna och titta på allt möjligt. Han kan inte både gå och titta på samma gång. Nä, han är ju man.
Vi gick som drottning Elisabeth av England och hennes make prins Philip. Hon går före och han kommer tre steg efter. Nä, ska jag ut och motionsgå så kan jag definitivt inte ha maken med mig. Ska vi gå ut tillsammans så får det bli en lite makligare promenad.

En inte lika underbar dag

Lika fint väder som det var i går, lika tradigt har det varit dag. Blåst regn och plus femton grader.
En promenad lockade verkligen inte så vi satte oss i bilen och körde söderut. 

När vi körde utmed havet i Lerberget såg vi de här fåglarna som tagit skydd här i väntan på bättre väder. Det var för övrigt gott om måsfåglar överallt längs kusten.
Vi fortsatte till Råå och gick ut på en av bryggorna.

 

 

Här ligger många sommardrömmar för ankar. Undrar om alla båtar som ligger här har lämnat bryggan i sommar. Eller har de bara bryggseglat?
Längts ut har vår kompis sitt fartyg. De har verkligen haft glädje av och utnyttjat den fina sommaren för många turer med sin båt.

Salong Sigge har haft öppet idag och jag har klippt både Robban och Janne. Inte nog med att jag har fixat frisyrerna på dem, jag har även klippt ögonbryn och tagit bort ett och annat öronhår. De är så fina när jag är klara med dem.

En underbar dag på sjön

Åh, en sån underbar dag! Soligt, varmt och endast en svag vind. Perfekt för en dag på sjön. Strax efter klockan elva träffade vi Robert och Anna på bryggan och en stund senare gled vi ut genom hamninloppet.
I dag bestämde Anna och jag att vi ville ta en tur runt Kullaberg. Vi satt i aktern och njöt av solen.
Det var fantastiskt att se den storslagna naturen från sjösidan.

På flera av de höga, branta och på många av de till synes lodräta bergsväggarna hängde det klättrare.
Många alper har jag bestigit men jag skulle aldrig få för mig till att klänga på en klippa utan att veta var jag ska sätta mina fötter eller kunna hålla mig fast. Men en hel del kände tydligen en stor längtan efter att göra just detta i dag på Kullen. Tyvärr är det inte alla som klarar det utan trillar ner och skadar sig. De som man inte kan hämta uppifrån med ambulans eller helikopter får man försöka plocka ner och ta sjövägen.

Hit upp till Kullens fyr har jag cyklat,  dit är det en lång och seg stigning från Mölle och upp. Ok den sista biten till toppen gick det inte att cykla, det var både för stenigt och för brant. Men det gick bra att leda upp cykeln. Från sjösidan ser det faktiskt inte så högt ut.

Vid kaffét i Ransvik var det rätt mycket folk. Det går en stig dit från Mölle. Man kan också köra bil dit från andra sidan av berget och gå dit ner på en trappa.

På vägen tillbaka la vi till i Mölle hamn. Jag hade kaffe och mackor med mig, vår medhavda fika tog vi med oss upp på hamnplanen. Där var mycket folk, några kom med båt, andra på motorcykel, men de flesta var bilburna. Jag brukar cykla dit. På Knafves var nästan alla bord upptagna och till glasskiosken var det kö. Anna och jag köade också och tog varsin stor våffelstrut med kulglass, den var god.

Ska man tro meteorologerna så var detta den sista fina sensommardagen i år.
Vilken tur då att jag kunde få njuta den ute på sjön tillsammans med mina kära, Robert och Anna.

Fredagen den 13:e

Fredagen den 13:e är ett datum som är allmänt känd som en otursdag. Skulle tro att maken är benägen att hålla med om det, speciellt efter idag. Han har målat svart idag, ja alltså med svart färg.
När han hade hållit på ett tag ropade han på mig. Han hade slagit huvudet i takstolen så att det blev ett rejält hack mitt uppe på skallen och blodvite uppstod. Jag hämtade Alsolsprit och plåster, rengjorde såret och satte på en plåsterlapp. Sedan kunde han fortsätta måla.
Därefter gick jag in och förvällde nästan ett kilo kantareller som jag köpt på Maxi (extrapris 105 kr/kg).
De var nästan klara när han åter ropade på mig.
Nu hade han tappat burken med svart färg ner på marken på vårt röda Höganästegel på baksidan av huset. Det var mindre än en liter färg,  men oj vad mycket det såg ut när det hamnade där det inte skulle och vilken spridning det hade. Det stänkte bland annat upp på den gula tegelväggen. Min uppgift var att spruta vatten medan maken arbetade frenetiskt med piasavakvasten. Den mesta färgen fick vi tack och lov bort. Men det krävdes mycket vattenspolande och mycket skrubbande med kvasten. Här är maken med både plåsterlapp och ny färgburk.

För övrigt har det varit en bra dag. Mona, min kära svägerska ringde och vi pratade bort en stund, närmare bestämt cirka 45 minuter.

I eftermiddags cyklade jag till Mölle fiskrökeri, det var vindstilla, soligt och härliga 20 grader varmt.
Jag köpte ett kilo färska räkor som vi har ätit i kväll med vitlöksbröd och goda ostar och ett gott Rieslingvin. Mmmm. Jättegott!
Jag köpte även två rödspättor på tillsammans 1,2 kg. Här ligger de i vasken. Nu är de rensade och ligger i frysen.

TTA-banracing bland annat

Usch! Frukosten i morse blev mindre bra. Jag hade ingen grapefrukt hemma. Men, men, det fick gå ändå.

TTA banracing gick av stapeln på Tierps Arena i går. Etta kom Richard Göransson, hans tid var ca 30 minuter. Thed Björk som tävlar för Volvo Polestar racing, säkrade årets STCC-titel i och med dagens tävling genom att komma på tredje plats. Även prins Carl-Philip Bernadotte ställde upp och tävlade här. Han kom in på tionde plats nitton minuter senare (!) och blev därmed sist. Han skulle kanske satsa på en annan sport?

Även i dag har maken arbetat på taket. Här är han med penseln i högsta (!) hugg. Nu är de två kuporna på södersidan klara. Kvar att måla är nu de två takfönsterna på norrsidan.

Jag tog cykeln när jag skulle in till Höganäs och köpa grapefrukt. Det blåste en kraftig ostanvind, så det kändes som motvind på båda hållen.  När jag cyklade förbi Ingers hus nere vid hamnen i Höganäs, var hon i trädgården. Hon tyckte att jag gott kunde komma in och prata en stund. Den stunden blev två timmar. Inger är pensionär sedan ett år. Hon var anställd i receptionen på Friskis & Svettis samtidigt som jag arbetade där som funktionär (utan lön).

I kväll har vi ätit varmrökt lax, gräddstuvad spenat och kokt potatis. Till detta goda drack vi en ännu godare flaska Riesling hemförd från Alcase.

Mjölkbidrag och Pumphuset (igen)

"Färre ansöker om mjölkbidrag". Om detta kunde man läsa i dagens HD. Ja, nu gälde ju inte detta privatpersoner, utan svenska mjölkbönder. Annars hade jag ansökt. Maken dricker nog en liter lättmjölk om dagen, ibland mer, så han lär nog inte bli benskör. Hälsoprofeter anser att mjölk mest är till för barn och kalvar.

Min väninna Birgitta, som bor i Viken, ringde och undrade om vi inte skulle kunna köra och titta på Caroline af Ugglas utställning på Pumphuset i Borstahusen utanför Landskrona. Ja gärna det. Maken och jag har visserligen sett den, men den tål att tittas på igen. Klockan tolv träffades vi och började med en sopplunch i Kyrkstugan i Viken. Där serverades en underbart god och matig fisksoppa som man hämtat från Tunneberga Gästgivaregård i Jonstorp. Till detta fick vi hembakta fullkornsbullar med smör och ost, jättegott. Som avslutning starkt, gott kaffe och en kaka. Allt till det överkomliga priset av förtio kronor. Därefter fortsatte vi till Pumphuset i Borstahusen. Det var kavlugnt och varmt så våra jackor kunde vi lägga ifrån oss. På andra sidan sundet hängde dock mörka moln.
Vi pratade så mycket att vi fick gå runt två gånger för att riktigt ta in allt som fanns på tavlorna. Det blev en hel del skratt. Vi hade en mycket trevlig dag. När vi körde hem kom regnet.

Maken har varit uppe och målat takkupan svart. Vindskenorna målade han vita på marken. De ligger nu i carporten och torkar.
I kväll är han alldeles vingabröten. Han gick upp och lade sig klockan åtta. (!) Jag ska titta på Stalkers på 3.an och Breaking news med Filip & Fredrik på kanal 5, så jag lär inte släcka sänglampan före klockan tolv.

Takkupan och Hollywoodfruar

Maken slipade röken i går och strök den sedan med ett nytt lager gul färg. Idag har han inte gått i taket, han har inte heller slagit klackarna i taket, men väl på det.

Takkupan behövde målas, så han lånade en extralång stege av Nisse och for sedan iväg och köpte färg. När han skrapade vindskenorna, upptäckte han att de behövde bytas ut. Nu är brädor inhandlade, tillsågade och inoljade. Vädret har varit perfekt, soligt och varmt. I morgon fortsätter han med arbetet på takkupan.
Själv har jag farit fram med mitt hatobjekt dammsugaren. Tradigt men välbehövligt, där åkte in både döda flugor och spindlar, varav en var STOR och levande, usch jag kan inte med spindlar. Sedan tog jag en cykeltur in till Höganäs där jag uträttade ärenden på både banken, biblan, City Gross och till slut Mölle fiskrökeri. Där jag köpte varsin stor rödspätta som vi har ätit i kväll.

Vi tittade på Svenska Hollywoodfruar i kväll. Alltså, jag har ju min uppfattning om dem, men allt vad jag tycker ska jag inte torgföra här. Jag undrar bara, spelar de här och kvinnorna teater, eller är de så blåsta på riktigt?  En del av dem är i övre medelåldern och några har uppnått pensionsåldern. Man har med mer eller mindre lyckat resultat, försökt att på konstgjord väg, se betydligt yngre ut. Resultatet har blivit välmejkade, stela och släta ansikten med silikonfyllda läppar och kinder. Brr! De uppför sig som småflickor och försöker vara flickaktiga. Lurar de verkligen någon, att tro att de är yngre än sina barn? Dessutom verkar det som att den som är smalast vinner. Men kära nån, det blir ju bara patetiskt. Man skulle vilja säga åt dem att växa upp. Nä, nu orkar jag inte mer, jag går upp och lägger mej.