Gräsklippare, en ärvd och numera såld och en nyinköpt

Maken provkör sin alldeles nya Husqvarna gräsklippare.

Igår gick det inte att komma in och blogga, förargligt. Jag försökte fram till klockan tolv på natten innan jag gav upp.

Min svärdotter Anna fyllde år igår. Jag cyklade bort och grattade henne, och blev bjuden på middag. Hon hade köpt en härlig hummersoppa från Roys Fisk med sig hem, till den serverade hon rostade skivor vitlöksbröd. Robert korkade upp en flaska Cremant ....... nånting, ja det var hur som helst väldans gott.

När min käre kusin Bengt dog ärvde jag bland annat en gräsklippare. Den sålde jag idag på en annons i HD. Vid halvsjutiden kom en kille och köpte den. Nu är vi av med den.

Maken var trött på vår gamla gräsklippare, den hade sett sina bästa dagar. Så, han körde och köpte en ny Husqvarna. Vi har alltså fortfarande två gräsklippare. Den gamla duger bra att samla upp löv med. Den får stå utomhus på baksidan av trädården.

Gamla vänners dag, hos Ewa i Bjärred

Idag är det "gamla vänners dag". Den instiftades 1974 och infaller alltid andra onsdagen i maj.

Då passade det ju bra att jag körde till Ewa, min väninna och före detta granne i Bjärred.

Vi lärde känna varandra redan när vi bodde grannar på S:t Hans gränd i Lund, min son Robert och hennes dotter Susanne var då sex år. Både Ewa och jag ville att våra barn skulle gå i en mindre skola. Vi sökte och hade turen att få varsin lägenhet i ett nybyggt område i Bjärred. Det var skönt att bo på ett grönt och fint område med bara tvåvånignshus, endast ett stenkast ifrån havet. Våra ungar gick på Bjerehovsskolan, hemifrån tog det max tio minuter att gå dit.

Ewa bor fortfarande kvar och jag kör så gärna dit. Hon vill helst inte ge sig ut och köra bil i stadstrafik eller till platser hon inte har kört till tidigare. Nej, det gör hon rätt i. Känner man sig osäker är det lika bra att låta bli.

En av killarna som höll på med att gräva ner bredbandskabel in till huset där Ewa bor, tog fotot av oss.

När jag körde hem vid halvfemtiden var det en strid ström av bilar i alla filerna på E4:an, i båda riktningarna. Skönt att man slipper pendla dagligen.

Kici och Elisabeth Arden

I söndags ringde jag och pratade med min äldsta väninna Kici som flyttat från Habo Ljung till Malmö. Ja alltså, vad det gäller åldern så är jag ju faktiskt ett par veckor äldre. Nej jag tänker mer på att vi har känt varandra sedan vi gick i första klass på Kirsebergsskolan i Malmö.

Vi pratar inte så ofta och träffas ännu mer sällan. Men när vi pratar är det som vore det igår, och varje gång pratar vi lääänge.

Jag har köpt mig en ny fräsch sommardoft. Elisabeth Arden Green Tea Camellia, en eau de toilette spray och en body lotion. Man behöver förnya sig ibland, och en doft kan räcka.

Janne Schaffer och jag samt Madeleine Pyk

Nu har vi haft ännu en skön helg. Solig och varm men mycket blåsig. I lördags var vi bjudna till min son och vår svärdotter. Det blev en mysig kväll som började med champagne och små munsbitar med allehanda godsaker på. Robert grillade kött som de köpt på en gårdsbutik i Brunnby där de själv föder upp djuren. Verkligen mört och gott. Anna hade gjort en krämig potatisgratäng och en grönsallad.

Till efterrätt fick vi varsin tallrik med lättfrusen rabarbersorbe och flädersorbe, färska blåbär, en liten kaka och till det en riktigt stark kopp kaffe. När vi cyklade hem vid ett-tiden blåste det kallt.

Den här dagen har enligt SMHI varit den varmaste hittills i år. Norra delarna av Sverige hade samma temperatur som vi här nere i Skåne, pluss 25 grader.

I eftermiddags körde jag in till Sofiero och köpte ett nytt kulturkort, sedan gick jag upp till slottet och tittade på konstnären Madeleine Pyks tavlor. De hänger där till och med den 29 maj.

Därifrån körde jag till Dunkers. Tänkte titta på en utställning där, men de har stängt på måndagar. Strosade runt på första våningen, från ett rum hörde jag en orkester som spelade. Jag gick in och lyssnade. Längst fram på scenen stod Janne Schaffer och spelade. De repade inför kvällens spelning halv åtta. Publiken nu bestod av en ung pappa med sin lille son och så jag. Efter ett tag lade Janne ifrån sig "guran" och gick ner från scenen. Jag gick honom till mötes på golvet. Tog i hand och talade om att jag var jätteglad att få träffa honom. Då fick jag en riktigt stor och varm bamsekram av honom. Mmm så gott han luktade.

Som tur var så hade jag kameran med mig. Den hivade jag över till den unga pappan och bad honom att ta ett kort. Janne Schaffer lade armen om mig och kramade om mig igen.

Normalt så kör jag aldrig in till stan utan att ha lagt make up. Men det gjorde jag idag, hade bara lite läppstift. Attans också.

Man hade släppt extra biljetter till kvällens spelning och även de var slut. So what? Jag hade ju exklusivt fått lyssna på repet med kvällens stjärna.

Förutom att vara en fantastisk musiker så är Janne också en mjuk och synnerligen sympatisk kille.

Robert 47 år idag! Besök hos en ortoped

För med en enkel tulipan uppå bemärkelsedan, jag har den äran jag har den äran att gratulera.

Det allra, allra största, underbaraste och viktigaste som har hänt i mitt liv, inträffade i dag för

47 år sedan. Jag hade nyss fyllt 20 och blev mamma till en fin liten kille som vid födseln vägde 3790 gram. Sen dess har han växt till sig. Kära nån så snabbt de lyckliga småbarnsåren försvann.

Jag har uppvaktat honom med presenter idag. På lördag är maken och jag bjudna hem till honom och vår svärdotter på grillafton, då är både svärdottern och maken lediga.

Den ensamma tulpanen står på en lite annorlunda växtplats. En strandäng nere vid havet, utan några andra blommor inom synhåll. Jag tog fotot i eftermiddags när jag gick till Höganäs.

I förmiddags hade jag tid till en ortoped som tittade och kämde på mitt högra knä. Jag har haft ont i det sedan mitten av februari. Det är svullet, vilket beror på vätska och det gör ont när jag försöker böja benet, det går helt enkelt inte. Jag inte kan sitta på huk och det är besvärligt när jag ska resa mig upp från sittande ställning. Enligt ortopeden är det fel på menisken på utsidan av knät. Han skickar en remiss så att jag kan få knät magnetröntgat. Den vanliga röntgen visade inget onormalt.

Jag cyklade in till Höganäs och jobbade som ledsagare i eftermiddags och hann även med en timmas promenad med mina stavar.

Snö och hagel

I går, strax efter klockan elva, när jag var på väg till ett jobbpass på Friskis, ringde maken som jobbar i Ljungby. Han talade om att det snöade. På nätterna är det flera minusgrader. Inte så kul.

Senare på eftermidagen tog jag på mig solglasögonen, greppade stavarna och gick till Höganäs. Åter i Lerberget gick jag förbi Christinas hus nere vid hamnen. Hon ville också gå en runda, så vi fortsatte en bit söderut.

Vi mötte en pensionerad rektor som vi stannade till och pratade med. Han var ute och rastade sina hundar. Jag bad honom ta ett foto av Christina och mig. Resultatet syns ovan.

Idag på förmiddagen jobbade jag som ledsagare. Vid två-tretiden, när jag precis hade kommit hem efter en timmes promenad, kom det både regn och en hagelskur. Det var bara fyra plussgrader, brrr.

Valborg och första maj

Valborgsmässoafton var det soligt och varmt hela dagen, utomhus räckte det med en t-tröja. Maken bottenmålade Trissen och putsade resten av skrovet till det var alldeles glatt och blankt.

Klockan åtta gick vi ner till bålet. Efter talet till våren och vårsånger framförda av kyrkokören, med god hjälp av många av oss i publiken, tändes bålet nere på stranden. Det var skönt att stå i närheten av bålet och känna värmen.

I år var det inget fyrverkeri. Istället hjälptes vi åt att tända och skicka upp rislampor.

Mycket stämningsfullt.

Folk brukar vallfärda hit från orterna runt omkring, men i år var det mest folk från byn. Det kan bero på att det var eldningsförbud nästan överallt och man trodde nog inte att det skulle bli någon brasa, men här fick man så småningom dispans. Som tur var så vände vinden och blev nordostlig.

Det blev mycket snackande och vandrande mellan grannar, vänner och bekanta. Christer, även kallad Snobben (seriefiguren), kom fram och gav mig en kram samt tyckte att min senaste insändare i HD var j-igt bra. Han höll med mig om det jag skrivit. Eftersom jag skrev och mejlade in den i torsdags så räknade jag inte med att, om den överhuvudtaget skulle tas in, få den publicerad redan dagen efter. Men det var ju roligt och nu får jag vara beredd att få mothugg. Läs den gärna, den var införd fredagen d 29 april, undertecknat av Sigge L Lerberget.

Det blev ganska sent innan jag sökte upp Janne som stod och pratade med Carl, hans fru Agneta fanns på annat håll. Carl prisade våren i schorts. Själv hade jag, liksom många andra, tagit på mig handskar. Det behövdes.

Första maj var det soligt men vinden som kom från havet kändes kall. Vi var ensamma om att sjösätta. Andra kanske var fullt upptagna med att gå i demonstrationståg? Hur som helst så klarade vi det galant. Nu väntar vi bara på en varm och skön sommar.