Snökaos och priskrig på ananas

Priskrig på ananas? Ja man kan ju undra, i dag sålde City Gross de attraktiva frukterna för 3,95 kr stycket. Eftersom jag handlade där i dag passade jag på att köpa två stycken. En av de som jag köpte igår har jag ätit upp nu.

Det har varit ett ymnigt snöfall sedan tidigt i morse samt kraftiga vindar. Temperaturen har dock stigit till strax under fryspunkten.

Jag är inte mycket för att julpynta men idag åkte juldukarna fram. De tre julstjärnorna som jag köpte förra veckan och ställde i grupp står lika fint ännu. Hoppas att de håller sig över julen.

På rapport i kväll hörde jag, att på vissa håll i Skåne har hemtjänsten fått anlita bandvagnar för att kunna ta sig fram. Ett 40-tal bilolyckor har inrapporterats. Förmodligen är det långt fler som inte är anmälda. Kollektivtrafiken är drabbad liksom många inställda flyg.

När jag kom hem i eftermiddags skottade jag hela infarten fram till carporten. Det var ett riktigt tjockt snötäcke så jag hade ett styvt arbete. Det kändes i axlarna och ryggen.

När jag var klar med snöskottningen körde jag till simhallen. Klockan fem klev jag ner i bassängen och hade den helt för mig själv medan jag simmade mina 40 längder (=1000 m). Från högtalarna strömmade julmusik, både ny svensk och gammal amerikansk. Bland annat Elvis, Bing Crosby och Bony M med Marys boychild. Belysningen i hallen var dämpad men i bassängen var den på.

Även bastun hade jag för mig själv. I dag var där verkligen lugnt och rofyllt.

Känner att jag behöver smörja in mig med liniment på nacken, axlarna och korsryggen innan jag lägger mig i kväll.

Ananasfrossa

Färsk ananas är en av de godaste frukterna jag vet, och nu när de är billiga kan man verkligen kan frossa i dem. De här stora fina exemplaren kostade tio kronor stycket på ICA. En brukar räcka i tre dagar. Maken äter dem inte.

Även i dag har jag jobbat som ledsagare. Vi var bland annat ute och gick en runda vilket inte var det lättaste. Det låg tjock valkig och knutig is både på trottoarer och gator, det var sju minusgrader och så det blåste en frisk nordlig vind.

Från kvart i tolv jobbade jag några timmar i receptionen på "Friskis". Som vanligt var de grå pantrarna på bettet och fyllde grupperna cirkelgym/senior kl nio och cirkelfys/senior kl halv elva. När de kommer ut nyduschade är det är många som stannar och småpratar lite samt passar på att boka tid till nästa vecka innan de går hem. Vi har väldigt trevliga motionärer.

Sent i eftermiddags hade vinden mojnat så jag tog en promenad till Höganäs och vände. Det var skönt att röra på benen och få lite frisk luft. Jag gick nere vid stranden men gångvägenen var isig så jag höll mig bredvid den och gick ute i gräset och i sanden, där var det tryggt att gå. Det tog nästan en timma.

Nu sitter jag med en mugg riktigt varm pepparmintte som jag har några skivor färsk ingefära i och en tesked honung.

Julklappsinköp och en god lunch

I dag har jag jobbat som ledsagare. Tjejjen som jag hjälper behövde göra en del inköp, men vi började på biblioteket. Sedan gick vi över till bokandeln, hon köpte två böcker och jag en. Det blev en pocket "Rosa Elefanter" av Karin Brunk Holmqvist. Den ska jag själv ha.

Därefter körde vi till Väla där de sista julklapparna inhandlades. Efter att ha sprungit runt i olika affärer, jämfört, handlat och slagit in julklappar kände vi för en bit mat.

Vi körde till Svanshalls krog och intog en sen lunch. I dag serverades stekt sill med potatismos, gröna ärtor och lingonsylt eller kokt rimmad oxbringa med pepparrotsås, jag tog det senare. Båda rätterna var jättegoda. Vi började med salladsbordet och tog sedan varsin tallrik krämigt god champinjonsoppa (den värmde gott) innan vi gick på huvudrätten. När vi var proppmätta fick vi ändå plats med en kopp te respektive kaffe.

Trodde inte att jag skulle orkade röra mig mer idag, men efter ett par timmar hade maten sjunkit undan och jag körde till simhallen. Även i kväll var där väldigt lite folk.

Dyrbart luktegott

I går kväll kurerade jag mig med Panodil, te och honung och kröp i säng vid elvatiden.

Tror inte att det var en riktig förkylning jag hade, kanske var det bara vinterallergi. Hur som helst så vaknade jag i morse fri från snuvan.

Jag har köpt en present till mig själv i dag, för det är jag värd, enligt reklamen för det här märket.

I förra veckan, när jag och tjejen som jag är ledsagare åt var ute och handlade julklappar, bland annat i en parfymeriaffär, luktade jag på "Tresor In Love" en ny doft från Lancome som sitter jättebra. Tror att den klär mig.

Men, men, det är dyra droppar, 50 ml kostar 619 kronor (12.380 kr litern). Fast det är ju inget man direkt häller på sig.

Folk har nog mycket att göra nu inför julen för det var väldigt lite folk i simhallen i kväll.

Jag simmade mina 1.000 meter utan att vare sig behöva simma förbi eller hålla undan för andra simmare, skönt. I bastun satt jag själv i tio minuter innan ett gäng tjejjer från Höganäs simsällskap kom in.

När jag körde hem lyste månen som en tunn silvervit skära på den becksvarta himlen.

Träningsstopp och två koppar kaffe

Näsan töar men jag känner mig inte förkyld. Har jag ett klädesplagg med ficka så finns det garantat en pappersnäsduk i den. Det gäller året runt med eller utan snuva. Eftersom jag har pollenallergi så snörvlar jag även på våren, och oavsett vilken årstid det är så rinner ögonen när jag går ut. Någon som känner igen sig? Jag tror att många får droppande näsa och rinnande ögon när de blir äldre. Åtminstonne ser det så ut.

När jag arbetade i receptionen på "Friskis" idag bläddrade jag i vår egen tidning "Friskispressen". En riktigt bra och läsvärd tidning där Höganäs har sina egna sidor.

Där läste jag bland annat att två koppar kaffe per dag gör din aorta smidigare. Där ser man.

Jag som föredrar te satte trots det genast på en kanna Zoegas mörkrost. Drack två stora muggar med lite mjölk i.

Vidare läste jag att träningsstopp gäller vid förkylning. Träna inte om livet är dig kärt.

Ja, jag vill ju gärna hänga med ett tag till, så jag lät bli att dra på träningskläderna och gå in i gymmet. Får se om jag ska simma i morgon.

S T R O K E ? ! ! !

Nu tror jag att det har sjunkit in, jag har insett att jag varit med om ett sjukdomstillstånd som kunde ha gjort mig svårt handikappad eller till och med död.

Tack gode Gud att det har gått så bra.

För någon månad sedan damp det ner ett stort, tjockt kuvert i brevlådan. Det var från Lasarettet och visade sig innehålla ett frågeformulär. I följebrevet stod det att eftersom jag haft en stroke för ca ett år sedan, så ombads jag fylla i frågorna och returnera det till Strokenheten. Stroke? Jag?

Jag har haft några så kallade "tior". Det vill säga små blödningar långt bak i stora hjärnan. Men det var ju länge sedan och de hade inte gjort någon skada enligt överläkaren på Neurologen i Lund. Det upptäcktes efter en magnetröntgen som jag bad om. Hur många små blödningar det var kunde han inte se, inte heller hur gamla de var.

Om jag inte själv hade tagit tag i det här så hade jag aldrig fått veta det jag nu vet.

När jag senast låg på lasarettet (tre dagar) i Helsingborg för de här problemen såg man hur sjuk jag var, men ingen kunde tala om vad det var för fel på mig. Alla prover var jättebra, både blodtryck och blodvärde. Även mitt kolestorol och Lombardprovet. Det senare lyckades de ta först vid femte försöket, då var det en narkosläkare som tog det. Mina vener undersöktes med ultraljud, där hittade man inga fel. Så småningom fick jag göra ett arbetsprov på cykel. Jag hade ju gått på spinning regelbundet så jag trampade på ganska länge och med bra motstånd.

Ändå hade jag fått en stroke. Konstigt. Nu äter jag Trombyl. En liten hjärtformad tablett som jag hämtade ut på "alla hjärtans dag".

När jag läste igenom alla frågorna i det tjocka formuläret, var det många konstiga saker som hänt mig och som nu fick sin förklaring. Det kändes både bra, skrämmande och ledsamt. Men trots allt så är jag ju lindrigt drabbad. Tack vare min goda fysik har jag kunnat komma igen och tackla de skador som jag nu förstår att jag har fått.

Jag fortsätter att motionera. Promenerar, cyklar, simmar och går då och då på gym. Det är dessutom viktigt för mig att använda språket i både tal och skrift. Ibland har jag svårt att hitta orden även om jag vet vad jag vill säga. Det är mycket frustrerande.

Nu när jag förstått vad jag drabbats av är jag naturligtvis orolig att det ska hända igen. Jag kommer att vara väldigt uppmärksam på om de besvären som jag hade när jag åkte in på lasarettet återkommer.

Det gäller att fånga dagen, jag kan ju inte gå och vänta på att det ska hända igen. Jag fortsätter att leva som vanligt. Vad annat kan jag göra?

I söndags besökte vi julmarknaden i Viken. Det snöade hela dagen från morgon till kväll.

Fotot på möllan tog jag där vid fyratiden på eftermiddagen.

"Livet kan bara förstås bakåt men måste levas framåt"

Sören Kirkegaard

(dansk filosof, teolog och författare 1813-1855)

Gittans begravningsgudstjänst

När jag körde hemifrån och till Lerbergets kyrka regnade det. Utanför kyrkan träffade jag två av hennes andra väninnor Maggan och Barbro. Vi var alla inbjudna till vår väninna Gittans begravningsgudstjänst. Officiant var Lennart Uddling. Han är numera pensionär och var en personlig god vän till Gittan. Han ställer upp vid speciella önskemål som nu när Gittan själv hade angett detta.

Han har även vigt mig och maken.

Gittan hade noggrannt nedtecknat hur hon ville ha det. Allt ifrån de som skulle inbjudas att övervara begravningsgudstjänsten till solistens sånger och pslmerna. Det blev en ljus och musikalisk begravningsakt, allt enligt Gittans önskemål. Efteråt gick var och en till sitt, alltså ingen eftersits, enligt gittans önskemål.

Gittan ska gravsättat hos sin make Gunnar i Örkelljunga.