Cool kvinna faller för frestelse

Min konstrunda på Helsingborgs Lasarett har varit begränsad till andra våningen på KK. Den här fina tavlan på en bebis är ett par meter lång, den finns vid ingången till Pernitalavdelningen.

Idag var jag inbokad till en läkare på KK klockan elva. En sköterska skulla först ta tempen på mig och ta ett blodprov i fingret, tempen visade på 35,1 grader. För säkerhets skull tog hon tempen två gånger, men den visade samma låga gradantal båda gångerna. Jag är en, inte kall, men förhoppningsvis, cool kvinna.

Eftersom jag tagit en dos med stark antibiotika så har det, som ett brev på posten, slagit ut andra naturliga bakterier. Detta kunde doktor Wiveka konstatera när hon undersökte mig idag. Några kapslar ska rätta till det hela.

Jag har haft tur som träffat en så´n underbar personal varje gång jag varit på KK. Eller kanske inte? Personalen är nog alltid så här proffsig och vänlig mot sina patienter.

Eftersom sjukhusapoteket inte öppnade förrän klockan tre körde jag till apoteket på Väla. Där var hur mycket folk som helst, hela parkeringen var knöfull. Efter apoteksbesöket gick jag vidare till Tasty House och köpte en strutglass med tre glasskulor. Det var onödigt men jättegott.

Om det är något som man inte kan anklaga maken för, så är det att vara musikalisk. I går kväll sände SVT2 en dokumentär om Leonard Cohen. Maken har inte en aning om vem denne store poet och sångare är!

Men Herre Gud! (förlåt att jag hädar). Den mannen är ju en levande legend! När han sjunger "I´m your man" får jag gåshud. För att inte tala om allt annat han skrivit och sjungit.

Nåja, maken är bra på annat än musikkännedom. Idag har han till exempel grävt ner två stycken betongfundament. Det krävdes att han grävde gropar drygt 60 cm djupa. På dessa sitter stolpar som håller planket runt trädgården. Förra året bytte han ut några andra som hade blivit murkna. Vi får väl se om någon annan stolpe behöver bytas nästa år.

"Som regel undviker jag frestelser - om de inte är oemotståndliga" (Som till exempel glass).

Mae West

Långfredag och fortsatt konstrunda på KK

I morse kvart över sju var jag nästan ensam på vägen när jag körde in till Lasarettet.

Blev hänvisad till väntrummet där den här tavlan hänger, det snällaste jag kan säga om den är att den matchar den gula färgen på sittgruppen.

Trodde inte att jag skulle behöva bli inskriven (på avdelning 28), få eget rum, patientkläder och en slang i armen, jag skulle ju bara röntgas.

Syster Louise som ordnade allt detta var vänligheten själv. Syster Elisabeth, även hon en behaglig kvinna, kom in med en liter kontrastvätska som jag skulle dricka fram till strax före klockan tio, då skulle jag vara på röntgen.

Nere på röntgen sprutades 87 mililiter kontrastvätska in i armen. Det var därför jag fått en slang i armen. När den sprutades in fick jag omedelbart en värmekänsla i halsen och i underlivet. Den känslan försvann dock lika fort som den kommit. Jag åkte ut och in i maskinen två gånger sedan var det klart.

Åter på avdelningen drogs slangen i armen ut och det blå bandet runt handleden klipptes bort, sedan kunde jag gå hem. Eftersom ingen remiss hade skickats till ortopeden så slapp jag att gå dit idag. Det kanske blir i morgon för då ska jag till KK igen.

En kväll för ett tag sedan låg jag och lyssnade på Karlavagnen med Stina Wolter. Bland annat pratade hon pratade med en nittioårig dam. Den här gamla kvinnan talade om att hon just skilt sig från sin gubbe. Varför dé undrade Stina? Jo sa hon, sexlivet é inte längre vad det varit! Sedan skrattade de båda gott tillsammans. Om den gamla damen menade allvar? Vet ej, men hon hade onekligen glimten i ögat.

"Gud skapade mannen och sen sa han: nej, bättre kan jag, och så skapade han kvinnan."

Adela Rogers St. Johns

Patient på KK några påskdagar

På väggen bredvid receptionen till KK-akuten, avdlening 28, hänger den här tavlan av en kvinna (eller två) i blått. Jag har haft gott om tid att titta på den från min plats i väntrummet.

Usch vilken vecka. Jag har mått riktigt dåligt både psykiskt och fysiskt. I morse ringde jag till KK klockan 08.30 när telefontiden öppnade. Det var tre samtal före mig, det tog 55 minuter innan jag kom fram! Jag talade om mina problem och fick tid till en akutläkare klockan 13.30. Efter några timmar i väntrummet, provtagning, undersökning och samtal med två läkare var jag klar ca klockan 17.00.

Underbara läkare både Lina L och specialisten Peter H som Lina konsulterade. De tog sig verkligen tid med mig, både vad det gällde undersökning och samtal.

I morgon bitti ska jag dit igen, hinner tyvärr inte äta någon frukost. Måste vara fastande två timmar före röntgen, ska dricka kontrast före ct-röntgen. Direkt därefter ska jag till ortopeden för en undersökning. På lördag ska jag åter till KK för provtagning. Skönt att de kollar upp var smärtan kommer ifrån.

I veckan passerade jag Dunkers kulturhus. Framför ingången finns just nu de här påskhararna.

Jag har valt dagens citat med anledning av långhelgen.

"Det finns ett helvete - att vara ensam.

Det finns ett himmelrike - att kunna vara det."

Poul Bjerre

Fantastiska kvinnor och underbara dofter

Åh, en sån underbar dag det har varit.

Jag har träffat två jättetrevliga och riktigt serviceminded kvinnor. Först var det Helen i biljettkassan på Konserthuset.

Väl hemma igen cyklade jag till biblioteket i Viken. Det blåste en svag sydvästvind, solen sken och det var 15,5 grader varmt. Jag kunde cykla utan både halsduk toppluva och handskar, och det är verkligen ovanligt.

På biblan jobbar en kvinna, deltid numera, trots att hon varit pensionär i tre år nu. Jag förstår att man har svårt för att släppa henne för hon är verkligen en tillgång.

I veckan damp en reklamtidning från KICKS (parfymeri) ner i brevlådan. En sida ägnades åt säsongens dofter. Jag fastnade för beskrivningen av två helt nya dofter.

Den ena är DKNY PUREDKNY EDP (oj så många bokstäver, och stora ska dom vara). Beskrivningen av denna lyder "diskret och "ren" vardagsdoft för kvinnan som värderar familj och tradition högt." Hur i all världen har man kommit fram till detta?

Alltså, ni som inte har någon familj och struntar i traditioner - köp inte den här doften. 30 ml av denna "rena" väldoft kostar 429 kr. Det blir nästan 1500 kr litern. Nåja, man ska ju inte hälla det över sig.

Nästa nya doft som jag fastnade för heter CHLOÉ EDT. Den beskrivs som "en elegant blomdoft för den naturligts fräscha citykvinnan. Med andra ord inget för lantisar. 50 ml av denna väldoft kostar 675 kronor.

Fast i och för sig kan man strunta i vad andra tycker och använda den doft man själv tycker om.

Våren är här och revolutionerande forskningsrön!

Jag läser i dagens HD att den NV-skånska våren är en månad sen. Statistiskt sett brukar den komma den 19 februari. I år kom den inte förrän den 17 mars.

Då är det kanske så som Karin Boje skaldade, "visst gör det ont när knoppar brista - varför skulle eljes våren tveka?"

Den här hösten och vintern har jag drabbats av den ena sjukdommen och åkomman efter den andra. Det har inte varit någon hejd på eländet, men nu ser det ut att ha vänt (jag håller tummarna) och tack och lov har jag kunnat börja motionera igen.

Jag fortsätter att läsa i HD, att nu har amerikanska forskare kommit på något alldeles revoutionerande. Nya rön visar att man går ner i vikt om man tar en rask promenad varje dag och minskar på kaloriintaget!

Nä men! Skulle detta vara en nyhet? Ja kanske för amerikanarna.

Hur som helst, detta resultatet kom man fram till genom att följa 34.000 medelålders kvinnor i 13 år.

En sommar bodde jag i Atlanta några veckor. Jag har aldrig sett så många gravt överviktiga människor, både barn och vuxna, stoppa i sig så mycket sött och fett i jätteportioner, som när vi var ute och åt, vilket vi tyvärr gjorde allt för ofta. Oh vad jag längtade hem efter "riktig" mat.

Väldigt många amerikanare motionerar så lite som möjligt. Varför gå när man kan ta bilen, även när det rör sig kortare sträckor. Som till exempel att tömma brevlådan, den satt på uppfarten till villan där jag bodde, och dit var det säker en 20 -25 meter.

Så visst, det där med motion och rätt mat kan säkert vara en nyhet för många? Hoppas bara att man nu kan nå ut med den informationen. Det skulle bespara många en hel del onödigt lidande.

Klockan är nu elva och yttertempen står på 12,1 grader i skuggan. I dag ska jag ta fram min cykel.

Internationella vattendagen

Vet ni vad det är för dag idag? Jo, "Internationella Vattendagen". Det hade jag ingen aning om förrän jag hörde det på nyheterna.

I eftermiddags gick jag, som vanligt, utmed havet, från Gamla Lerberget till Höganäs - och hem igen.

Vilken förmån det är att få bo så nära vattnet. Att gå här nere är som balsam för själen, oavsett årstid och i alla väder.

Det är ständigt föränderligt och skiftar från ljust grönt till mörkt bleckblått. När det är lugnt och stilla ser ytan ut som ett sidentyg.

Då det blåser upp till orkan i byarna, låter det som om havet ryter och de stora vågorna har skummande toppar. Det händer att jag kör ner med bilen och bara sitter och tittar på det praktfulla skådespelet.

Jag är helt betagen i havet. Tror aldrig att jag tröttnar på att titta på det.

Mannen som står ute i vattnet fiskar med fluga. Han hade tur med vädret idag.

"Förnöjsamhet, det är konsten att ha tråktigt utan att ledsna på det."

Hjalmar Mehr

Lars Norén drama och framskottade snödroppar

Titta på de här små liven, vilken livskraft de har.

De stod under en 1,5 meter hög snödriva på norrsidan. Den skottade jag ut på uppfarten till carporten, där smälte den fortare.

På kultursidan i HD den 16 mars läste jag om dramatikern och regissören Lars Noréns kritikerrosade första produktion på Folkteatern i Göteborg, där han är konstnärlig ledare. Pjäsen heter Orestien.

Vidare läser jag - och det här är en lösryckt rad. ......."rullar tidernas förfärliga släkthistoria av barnamord, kanibalism och incest fram".

Skådespelarna, som alla är gravallvarliga och glåmiga, skriker, gråter, ylar, krälar och jag vet inte vad. Enligt fotot i tidningen ser klädedräkten på kvinnorna ut som grå skynken, heltäckande från huvudet, där endast ansiktet syns, och ner till fötterna.

Sådana här tunga tragedier kan jag läsa om i tidningar och se på Rapport allt som oftast, och jag blir alltid lika illa berörd, så det behöver jag verkligen inte lägga vare sig pengar eller tid på att uppleva på teatern.

Om jag skulle jag se föreställningen, vilket inte är troligt, så skulle jag gå därifrån djupt betryckt och sorgsen. Dessutom skulle jag förmodligen få mardrömmar på natten,

Den konstformen är för avancerad för mig. Begriper mig inte på den.

När jag går på teater vill jag bli road, inte oroad. OK, jag kan också tittar på drama, men defintivt inget i den kalibern.

Jag föredrar en färgglad operett, eller en mustig opera som till exempel Carmen. Den har jag sett flera gånger på Malmö Stadsteater med bland annat Kerstin Dellert och Elisabeth Söderström som Carmen. Jesus Christ Superstar (snacka om drama) var också en höjdare, den uppfördes på samma scen som numera heter den Malmö Operan.

"Det finns ingen större tröst för medelmåttan än att geniet inte är odödligt."

Johann Wolfgang von Goethe